Etikettarkiv: diamanter

Så älskade jag dig

Du är min ögonsten, pärlan i snäckan jag fann på botten av den djupaste sjön. (5 Mos 32:10)

Du är liljan på ängen, doftande och vit i all sin prakt. (Jes 35:10)

Du är som stranden som smeks av vågorna från min kärlek. (Jer 31:3)

Lik en stjärna strålar du på himlen, som diamanter i skyn. ( Fil 2:15)

Du är som mästerverket i konstnärens händer, fulländat och vackert. Som leret i krukmakarens händer, len och full av möjligheter. ( Jes 64:8)

Min kärlek till dig vet inga gränser, den är evig och fulländad. Du är mitt mästerverk, du är min. ( Jer 29:11)

Jag gav allt för dig, till och med livet. ( Joh 3:16)

Du vet väl om att du är värdefull för mig?

Annonser

Lysande stjärnor

b7191a9dcfaaf341ee5a7f78d7dd3d5a

Vem har inte tittat upp på stjärnhimlen en mörk natt och förundrats över alla dessa miljontals små diamanter i skyn? Förundrats och tänkt på hur vackra de är och hur långt bort de faktiskt är? Fascinerats av universums oändlighet? Om vi inte kan förstå univerum hur ska vi då kunna förstå Gud som ju mäter himlen och stjärnorna mellan tummen och pekfingret?

Var finns stjärnorna när dagen kommer? Jo de är fortfarande där, men de syns inte med blotta ögat. Likadant är det med oss människor. Vill du att ditt ljus ska lysa klart, låt det då få lysa där det syns bäst, där mörkret råder. Ditt inre ljus lyser klarare ju mörkare din omgivning är. På ett ställe där det är ljust och fint kommer ditt inre ljus att försvinna i mängden men där mörker och dunkelt är, där är det du som får lysa.

I begynnelsen

I begynnelsen, ja , redan ännu tidigare,

hade du , min Gud en tanke om mig.

Redan innan allt fanns till fanns jag som en bild inom dig.

Du skapade mig, du gav mig form, du gav mig liv.

Sedan urminnes tider har du haft en tanke att skapa mig,

ja från evighetens början.

Även innan bergen byggdes upp,

redan innan havens djup gröptes ur,

redan innan källorna fylldes till brädden med vatten fanns jag.

Innan stjärnhimlen beströddes med diamanter,

innan himlavalvets tält restes över jorden,

innan kaos blev till ordning,

innan allt lades till rätta

var jag, lilla jag, ett barn hos dig.

Allt var planerat, inget lämnades åt slumpen,

året , dagen, timmen allt var beräknat in i minsta detalj.

Hur skulle inte jag då vara speciell i dina ögon?

Hur skulle då inte jag vara älskad för den jag är?

Hur skulle då inte jag vara din ögonsten?

Tack Far att du har skapat mig så underbar.

Skapelsen lovar dig

En droppe regn, stor och tung,

hänger på grenen och väntar på att falla,

ner i den mörka myllan.

Droppen vattnar, ger liv.

Ett frö, möts av en blöt kyss från droppen,

de omfamnar varandra

och ur deras inre gror något nytt fram,

något skirt och grönt, en blomma,

som växer till och blir till den vackraste ros.

Doften av rosen sprider sig för vinden,

skänker en ljuvlig arom till alla som passerar,

man stannar upp och begrundar den vackra rosen,

låter doften kittla näsan.

Mörkret faller, rosen står kvar,

men i nattens kyla sluter den sig något,

som om den blundar och ska sova,

månen tittar fram bakom ett moln

som för att säga godnatt.

Stjärnorna högt där uppe i skyn

tindrar och glimmar som diamanter,

himmelsdiamanter.

Vem tillhör hela denna skatt?

Vem är så rik

att han kan beströ hela himlen med diamanter?

Vem tillhör rosen, fröet, myllan och regndroppen?

Allt tillhör skapelsens Herre,

den allsmäktige,

den Helige , Evige ,

livets Herre.

Han som mäter himlen mellan tummen och pekfingret

han som håller havets vatten i sin hand

han som är början och slut,

honom tillhör allt,

allt skapat tillhör skaparen.

Jag är skapad,

alltså lovar jag dig, min skapare,

jag tillhör dig.