Tag Archives: Egypten

Jag är den Jag är

13 Då sade Mose till Gud: ”När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? vad skall jag då svara dem?” 14 Gud sade till Mose: ”Jag är den Jag Är.” Och han sade vidare: ”Så skall du säga till Israels barn:Jag Är har sänt mig till er.” 15 ( 2 Mos 3:13-14)

Mose står framför den brinnande busken , mitt ute i öknen och talar med Gud. Mose hade genom livets svårigheter lärt sig om ödmjukhet och nu när Gud vill skicka honom till Israels folk i Egypten , tvekar han om han är den rätte att gå. Han hade ju redan försökt en gång men misslyckats totalt och det var därför som han nu står i öknen och vaktar får åt in svärfader.

Han frågar Gud ”vem är jag”? Men det spelar ingen roll vem Mose är för Gud svarar honom att ”Jag går med dig”.  Mose har fortfarande sina tvivel och undrar då vad han ska säga till de äldste i Israel när han kommer inför dem. Vem som har sänt honom dit.  Gud han har svar på även den frågan: ”Jag är den jag är” och ”Jag Är har sänt mig till er”.

Jag är den jag är , namnet uttrycker, inte en abstrakt existens utan en aktiv manifestation av Guds existens, alltså inte vad Gud är i sig själv utan hur och genom vad han kan manifestera sig inför andra. Här och nu, men också i framtiden.  Han är inget definierat,du kan alltså inte sätta fingret på det exakt,  utan med tiden och genom tiden och genom de lektioner och lärdomar vi får i livet, av historien och genom profeterna så kommer han att visa sig som den Han är och långt mycket mer än det ord vi har hört om honom. Han är så  mycket mer än vad vi kan föreställa oss i våra tankar.

Gud är en personlig Gud , därför visar han sig för Mose, inte som skaparen Elohim utan som Gud den personlige frälsaren och karaktären på den frälsaren hittar vi genom hela nya testamentet. Där får vi lära känna Jag Är genom Jesus. Här är han den som räddar Israels folk från Egypten och Mose ska få vara hans redskap.

Mose känner sig väldigt liten inför uppdraget. Det kan du och jag också känna oss inför saker i våra liv, men kom ihåg vad Gud sa till Mose …. ”Jag går med dig”.

När vi känner oss otillräckliga för uppdraget vi har fått kan vi vara säkra på att Gud går med oss. Inte Gud skaparen utan Jag Är går med oss. Han som kommer att visa vem han är under resans gång och som kommer att genom under , tecken och mirakler göra sig känd inför dina och andras ögon som den personlige Guden han är. I varje situation har han lösningen. I varje situation är Han den Han Är.  När du känner dig liten inför auktoriteterna , kan du säga  att Jag Är är med mig och har gett mig det här uppdraget. Det är på hans ord du agerar och står, och Hans auktoritet når högre än alla andras.

Annonser

Varför vi inte skall vara tysta

Jag är mitt uppe i läsning utav Josua och där finns ett kapitel som handlar om hur Josua sänder ut spejare för att se på Kaanans land och Jeriko. I det här kapitlet finns något viktigt vi kan lära oss, och jag skulle vilja dela det med er, här och nu.

Historien utspelar sig i skökan Rahabs hus, en kvinna som arbetade som prostituerad i ett av de många avgudatemplen i Jeriko. Hon hade hört, som så många andra om Israels barns flykt från Egypten och hur Gud, mäktigt och med fast hand, hade för dem från seger till seger. Josua sänder ut två spejare för att se och iakttaga vilka strategier som skulle ta i beaktande inför nästa steg av deras intagande av Kaanan. De kommer till Rahabs hus för att söka information, ( i en skökas hus finns mycket folk med information om både det ena och det andra, folk från alla samhällsklasser) och samtidigt får kungen veta om deras existens och börjar söka efter dem. Kungen söker igenom hela staden och kommer till Rahabs hus , men hon har gömt spejarna på taket under en hög med lin, och hon lurar iväg kungens män att leta någon annan stans. Varför gör hon detta? Jo hon hade hört om de storverk Israels Gud hade gjort. Hon hade hört om dem och till och med  börjat tro.

Hon gör en pakt med spejarna att skydda hennes familj mot att hon hjälper dem att fly. Genom att knyta ett rött snöre i sitt fönster ska Israels soldater skona alla som är i hennes hus när de kommer för att inta Jeriko. Rött är andens och blodets färg. Tänk på hur Israels folk målade med blod på dörrposterna till sina bostäder den första påsken. Rahab har också genom att tro på det hon hört tagit emot Gud och därmed anden i sitt liv.

För att fortsätta vill jag att vi läser några verser ur kapitel 2 i Josua:

8
Men innan spejarna hade lagt sig, gick hon upp till dem på taket
9 och sade: ”Jag vet att Herren har gett er detta land och att en skräck för er har fallit över oss, ja, att alla landets invånare bävar för er. 10 Vi har hört hur Herren lät vattnet i Röda havet torka ut framför er, när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni gav dem till spillo. 11 När vi hörde detta blev våra hjärtan förskräckta, och nu har ingen mod att stå er emot. Ty Herren , er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. 12 Lova mig därför med ed vid Herren att eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, skall också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det, 13 och låt min far och min mor, mina bröder och mina systrar leva, liksom alla som tillhör dem, och rädda oss från döden.”

Det hon säger till spejarna här är att folket har hört om alla de under och tecken Gud har gjort och detta har satt respekt in i folket. Hon säger att ingen har mod att stå emot Israels folk och att hon vet att de kommer att segra och inta Jeriko.  Tänk dig att få höra detta från fienden! Att du som spejare får detta uttalat till dig…växer inte din tilltro på seger då? Vad var det som fick henne att säga allt detta… Jo att människor hade berättat vad som de sett och hört, dvs delat vittnesbörd om vad Gud har gjort i deras liv, eller närhet.

Vill du att fler människor skall ge sina liv till Herren ? Vill du att motståndet skall upphöra? Vill du se att hela nationer lägger sig under Guds makt….Börja dela ditt vittnesbörd, tala om vad Gud gör och har gjort…ja till och med vad han kommer att göra, för när det fullbordas skall alla häpna och se…Tystnaden har kraft…men ordets makt är ännu större så öppna din mun, fatta pennan, och dela med dig och låt dig inte tystas.

Slutet gott allting gott…Rahabs hus skonas vid intagandet av Jeriko tack vare det röda snöret i hennes fönster. Hon gifte sig senare med en Israelit vid namn Salmon som mycket väl kan ha varit en av de två spejarna som kom till hennes hus. Från att ha varit en prostituerad i ett avgudatempel till att bli farfars farmor till kung David är inte det ett strålande exempel på Guds nåd och på hur kraften i hans ord kan förändra människors liv. Det är just därför vi inte skall vara tysta…

Nödutgång?

 Många gånger har vi problem av olika slag som får oss ur balans. Vi söker då med ljus och lykta efter en väg ut , en räddning ifrån våra problem. Vi vill att problemen ska lösas bara genom att gå ut genom dörren så att vi kan lämna dem bakom sig när det bästa kanske vore att vi satte oss ner och började gräva i vårt eget jag.

Ibland tenderar vi människor att söka Guds hjälp i svåra situationer, vilket är bra, faktiskt det bästa vi kan göra , för det finns ingen bättre hjälp att få än Guds hjälp. Biblen visar oss att många är de som gör samma sak, ber om Herrens hjälp i svåra stunder. Men det finns ett problem och det är att så fort vi har löst problemet vi hade, så glömmer vi bort varifrån hjälpen kom och vem det var som hjälpte oss ut ur dilemmat. Detta är inget nytt för den nutida människan , utan till och med Guds eget folk Israeliterna gjorde så ända sedan Gud hjälpte dem ut ur Egypten. I svårigheter sökte de Herren, men när allt gick bra och allt var frid och fröjd då glömde de bort Herren och gick till andra gudar istället. Gud blev för Israels folk en nödutgång som de flydde genom när det hettade till.

Idag ser vi samma sak. Människor med problem kommer och söker hjälp i kyrkan eller hos Gud eller Jesus, de finner tröst i Guds ord och gemenskap i kyrkan, men sen när minnet av det svåra , när problemen bleknat och livet återgår till det normala , ja då försvinnner största delen av dem och de syns inte mer i kyrkan, för nu kan de plötsligt klara sig själv igen. Jesus blir en nödutgång!.

Men Jesus är så mycket mer än en nödutgång. Visst ska vi söka Herren i svårigheter men vi får inte glömma bort att söka honom också i de goda tiderna. Han är värdig vår tillbedjan alltid , i solsken eller regn det spelar ingen roll. Han vill och han har lovat gå vid din sida alla dagar intill tidens slut , men samtidigt är han en gentelman som inte tränger sig på. Släpper du inte in honom , väntar han till du gör det och tar ett steg tillbaka.

Använder du Jesus som nödutgång? Kommer du bara ihåg att han finns när det är knaggligt på vägen, när de mörka molnen hopar sig och regnet öser ner? Eller kommer du ihåg honom och umgås med honom även under soliga dagar?