Etikettarkiv: Elí Elí lemá sabachtáni

Tänkvärt om Jesu sista ord

10153024_786741848032649_8610950156825814089_n

34 Men Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.”Luk 23:34

Jesus förlät de som gjorde att han fick lida. Han förlät oss alla. På samma sätt som vi har blivit förlåtna bör vi också förlåta dem som gör oss illa.

43 Jesus svarade: ”Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.” Luk23:43

Jesus visste att himlen är verklig. Inte bara en plats i sagornas värld. Det var därifrån han kom och dit han var på väg. Du och jag kan också få komma dit om vi följer honom.

26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: ”Kvinna, se din son.” 27 Sedan sade han till lärjungen: ”Se din mor.” Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig. Joh 19:26-27

Din far och din mor förtjänar din kärlek, så som de har älskat dig. Vår fader i himlen älskade oss så att han gav sin ende son i lösen för oss och för våra synder. Ta hand om dina föräldrar , de finns inte för alltid…men medan de finns ge de den kärlek, omsorg och respekt de behöver.

46 Och vid nionde timmen ropade Jesus med högröst: ”Eli, Eli, lema sabaktani?” Det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”*Matt 27:46

Även Jesus tyckte det kändes hopplöst…svårt…tungt…Han ropade, utgjöt sitt hjärta till Gud och visade vad han kände. I svårighetens stund var det Gud som han vände sig till för han visste att det var där hjälpen skulle komma ifrån.

28 Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften skulle uppfyllas: ”Jag törstar.”*Joh 19:28

Till och med Jesus törstade…och det behöver vi också göra. Törsta efter det levande vattnet som ger oss liv. Säg till Herren – Jag är törstig. -och han kommer att ge dig livets vatten.

30 När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och gav upp andan. Joh 19:30

Jesus höll ut. Han gav inte upp innan han nådde mållinjen. Han fullföljde sitt uppdrag in i minsta detalj. Vi behöver också fullfölja det vi är kallade till. Inte ge upp bara för att vi råkar komma i lite uppförsbacke eller för att motvinden piskar oss i ansiktet. Nej, streta på ett steg i taget, ge inte upp. Segerkransen väntar där framme.

46 Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.” Luk 23:46

När vi överlämnar oss i Herrens händer , då kommer friden. Den obeskrivliga friden som övergår allt förstånd. Den som kan stilla stormar, få oss att gå på vatten och uthärda det mest jobbiga.

På bara några timmar och med några få ord lämnade Jesus ett avtryck som kan komma att förändra hela vårt liv om vi lever efter det.

Annonser

Elí Elí lemá sabachtáni?

Elí , Elí, lemá sabachtáni?

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

Dessa ord kommer från Jesus,och är på Jesu eget modersmål, arameiska. Men redan Kung David utropade dessa ord i Psaltaren 22:2. Två kungar som tror att Gud har övergivit dem. Om kungar kan ha dessa tankar, hur mycket mer kan inte du och jag ha det?

Kan du tänka dig att till och med Jesus hade tankar om att Gud hade övergivit honom. Hans egen fader! Kan du tänka dig känslan Jesus hade där på korset, den känsla som fick honom att utropa ”Min gud, min Gud varför har du övergivit mig?” Vilken ångest, vilken kamp, alldeles själv, känslan av ensamhet, övergivenhet. Många , många är de gånger man kan känna så…

Hur många gånger har inte den här tanken kommit för dig och mig? När allt går oss emot, kan vi faktiskt ibland tro att Gud har övergivit oss. Men det är inte så. Till och med Jesus, Guds son , utropade de här orden, men Gud övergav honom inte. Genom att Jesus gjorde faderns vilja på korset, kunde Gud visa att han inte hade övergivit honom , och han gjorde det genom att låta honom övervinna döden och återuppstå. Om vi i de här situationerna där vi faktiskt kan tro att Gud har övergivit oss, är lydiga och gör Guds vilja, kan Gud genom vår lydnad visa att vi hade fel i att tro att han övergav oss. På vilket sätt han gör det, det vet bara Herren.

Nästa gång dessa ord kommer över dina läppar eller flyger förbi dina tankar, minns då att du är i gott sällskap, kungligt sällskap, både Kung David och till och med Jesus, Guds egen son, kände som du. Men även om Jesus kände som du, gjorde han det han skulle. Gör du också det du ska, och du kommer att se Guds kompensation och svar till dig. Pröva honom! Du blir inte besviken.

Och se, där dog han…

Och se, där dog han
Klockan är tidig gryningstimma, ännu har inte solen gått upp. Jag vaknar upp och gnuggar sömnen ur ögonen. Reser mig raskt upp utan att tänka två gånger , så har jag lärt mig i armén. Jo, jag är soldat. Soldat i den romerska armén i Jerusalem. Idag ska jag tjänstgöra hela dagen. Idag är ju inte vilken dag som helst, det är idag som han ska korsfästas. Ni vet han som kallar sig Judarnas konung, Messias, Jesus från Nasareth. Jag ska vara med. Men tänk om det är sant det de säger om honom? ….Men plikten framför allt.
Hela truppen samlad till tjänst. Jag får order att fläta en törnekrona att sätta på hans huvud medan mina soldatkamrater piskar och hånar honom. De delar upp hans kläder mellan sig och när han är helt sönderslagen drar de fram det stora träkorset och säger åt honom att bära det fram till Golgata. Han kan knappt stå på benen och han vacklar till av smärta när jag sätter kronan på honom. Han ser på mig…
Sakta börjar färden genom folkmassan fram till Golgata. Jag kan se att för varje steg han tar lider han och jag skulle vilja rusa fram och hjälpa honom att bära korset. Han vacklar och faller, soldatkamraterna reser honom upp , men efter bara ett par steg faller han igen. Jag ser mig om och ser en man stå vid sidan längst fram i folkmassan som kantar via dolorosa. Jag hugger tag i honom och befaller honom att hjälpa till att bära korset. Folkmassan ropar och hånar Jesus från Nasareth. Spottar på honom och knuffas.
Det tycks mig som en evighet innan vi kommer fram till Golgata och jag tänker sakta att om jag tyckte det var en evighet , vad tyckte då inte han? Han stönar och skriker ut sin smärta när mitt befäl drar spikarna genom hans händer och fötter. Jag vänder mig bort..
och när korset reses passar jag på att klia mig i öronen för att inte höra skriket.
Jag ställer mig på vakt. Där … ser jag några av hans lärjungar och en kvinna som heter Maria  och Jesu moder. De sitter tillsammans och ber. Det måste vara svårt för dem.
Mina soldatkamrater fortsätter att häckla honom. Får de aldrig nog? De försöker ge honom att dricka gammalt surt vin. Ropar till honom att hoppa ner från korset om han nu är den han säger sig vara , Guds son. Jag tittar upp på honom lite ur ögonvrån. Han ropar med sprucken trött röst” Far förlåt dem för de vet inte vad de gör”. De orden gör ett djupt intryck i mitt hjärta.
 Ser att han talar med de två andra som också korsfästes den dagen. Undrar lite vad de säger, men jag står för långt ifrån för att höra.
Det är hett, det har blivit sjätte timmen på dagen och plötsligt blir det mörkt. Folk blir rädda, jag måste få ordning på dem . De springer omkring som yra höns. Jag måste medge att det är lite skrämmande. Jag hör honom ropa ”Eloi , Eloi, lema sabachtani? Jag förstår inte, ropar han på profeten Elia eller? Hur länge ska mörkret vara?
Tre timmar senare hörs ett dån från himlen och han ropar högt ” Fader, i dina händer lämnar jag min ande” och gav upp andan. I samma stund brast förhänget i templet.
Jag blickar upp mot honom och inser i samma ögonblick att han måste ha varit Guds son , precis som han sa. Vad har vi gjort? Hjälp! Vi har dödat Guds son. Förlåt mig Gud!