Tag Archives: fader

Ornans tröskplats

Vi kan alla tänka oss ett veteax som vajar för vinden. En gång har det varit ett ensamt vetekorn som blev lagt i jorden för att gro. Det börjar spira och grönska och själva axet utvecklar sig och det ensamma lilla vetekornet har nu blivit många vetekorn. Varje litet vetekorn skyddas av agnar, för att inte kärnan , det värdefulla ska gås illa åt av väder och vind. När tiden är mogen måste dessa agnar skiljas från vetet för att man ska kunna få ut det värdefulla i vetekornet nämligen kärnan. Detta sker på tröskplatsen.

Tröskplatsen är en plats där vetekornet bankas och trampas och det skyddande skalet, agnarna skiljs åt från vetekornet. Tröskplatsen är en vändpunkt för vetet. Det förädlas , förvandlas från något orent till rent vete. Tröskandet innebär ett åtskiljande av agnarna från vetet. Det orena skiljs från den rena vetekärnan.

I Bibeln ( 1 Krön 21) kan vi läsa om David och hur han köpte Ornans  tröskplats. David hade syndat svårt mot Herren  och för att göra bättring inför Gud köpte han denne Ornans tröskplats för många siklar guld och silver och lät på denna plats upprätta ett altare till Gud. På samma plats byggdes senare Salomos tempel.

Vi är som vetekorn inför Gud. När vi har uppnått tillräcklig mognad kommer vi förr eller senare till tröskplatsen för att där bli renade . Vi kan aldrig komma ifrån tröskplatsen , vi kan aldrig gå runt den, vi måste gå igenom den. Att gå igenom tröskplatsen, det görs genom bön, i smärta, med vånda. Att gå igenom tröskplatsen gör ont, men ut på andra sidan kommer du förädlad och renad. Det som är av värde består medan det som räknas som intet särskiljs från dig. På tröskplatsen kan man bara bära fram sig själv som offer, helhjärtat och fullt ut. Halvvägs räcker inte.( David betalade fullt pris för Ornans tröskplats och även för hans djur som Ornan erbjöd sig att ge honom just för att hans offer inte skulle vara halvvägs.) Herren väljer tid och plats, Fadern tröskar och Sonen  hanterar kastskoveln som separerar och Anden är vinden som för bort det orena agnarna.

Vi kan gå igenom tröskplatser många gånger under våra liv. Syftet med dem är att få oss att stanna upp och lyssna på Guds ord om vändpunkt, rena oss och vända om. Lämna synd och orenheter bakom oss och ställa de obehagliga frågorna om våra liv som vi inte alltid vågar ställa – varför blåser det så snålt? Varför  går allt mig emot? Varför måste Gud få sin vilja igenom? Om inte vi finner svaren på dessa frågor i Gud och hans ordningar kan vi själva bli som agnarna som följer med Andens vind när den blåser . Då har vi inte den värdefulla kärnan och insikten om att Guds ord är sanningen, det som förankrar dig och som är värd långt mer än allt guld och silver vi äger och har.

På varje tröskplats står ett altare. David lät bygga ett altare på Ornans tröskplats för där offrade han för att behaga Gud. På altaret kan vi få offra. Något måste alltid lämnas kvar på tröskplatserna. När Andens vind blåser , blåser den bort det som inte ska vara kvar. Kvar blir det rena kornet av vete, det som går att använda till bröd. Bröd som i sin tur ger föda och liv. Ur varje tröskplats föds något nytt, som ger liv. Brödet mättar hunger och ger liv. Från ett ensamt vetekorn till ett livgivande bröd, det är vägen vi har att vandra, även om den ibland orsakar oss smärta, vånda och obehag. Men ingen bakar bröd med agnarna kvar på vetekornet, så om vi inte kommer till tröskplatsen vad är det då vi stoppar in i våra förrådshus, som vi kan baka bröd av?

David reste upp ett altare på tröskplatsen, senare började an att bygga templet just där. Det är ingen slump att det blev just där som Salomos tempel skulle resas upp. Varje tröskplats är en plats för bön, vad passar då bättre än att bygga upp ett bönens hus på den platsen?

Som ett barn

Många av oss kan känna igen sig i att livet är lite upp och ner, ibland går det som vi tänkt oss, men ibland, eller ska vi säga för det mesta så går det inte alls…ingenting blir som du hade velat och frågan varför kommer oftare och oftare i dina tankar. Varför händer det mig, varför blev det så här, varför går det inte som jag vill, varför? Vi förstår ingenting!

Mycket av det som händer i våra liv formar oss till de vi är, vi kan inte förstå anledningen till varför det just ska hända oss och jag tror inte heller att det är meningen att vi ska förstå det. I bibeln talas det om att vi borde ta emot Jesus som ett barn. Ett barn har inte full förståelse, kan inte allt, men litar på sin fader att denne vet bäst. En mening i en andaktsbok fick mig att tänka idag. Meningen lyder följande:” De som är som barn springer jublande in i en famn som de känner igen, även om de ingenting begriper.”-( Lena Bergström)

Även om vi inte förstår eller begriper ett dugg av vad som händer oss och meningen med alla svårigheter, så kan vi ändå ha den känslan inombords att vår fader vet bäst och vi kan med glädje och utan missmod springa rakt in i hans öppna armar, för vi vet att han alltid vill oss väl och har kontroll över hela situationen. Att känna den förtröstan  som bara ett barn kan göra är ett privilegium och något vi kan vara lyckliga över att vi får lov att känna. Att veta att vad som än händer mig så finns min fader där för mig och vakar och ser till mig , och han tillåter inte något som inte är för mitt bästa, även om jag kanske inte alltid tycker eller kan se det bästa för mig i det som händer.

Så även om vi behöver växa upp andligt och inte stanna i spädbarnsstadiet i våra kristna liv så när det kommer till det här med förtröstan är det bästa sättet ändå att vara som ett barn. Full av tillit att i den öppna famnen hittar vi trygghet, kärlek, omsorg  och vägledning ut ur varje situation som förvirrar oss eller som vi inte begriper. Jag önskar att du som idag bär på frågan varför i ditt hjärta kan bli som ett barn och springa jublande in i din faders famn och sätta all din förtröstan på honom , att allt, ja faktiskt allt kommer att ordna sig till ditt bästa , för nåt annat kommer han inte att tillåta.

images (2)

Den tunga bördan

Vi går alla och bär på bördor, den ena tyngre än den andra. Ja till och med evangelium kan bli en tung börda ibland i våra liv…hur mycket vi än försöker kan vi inte efterlikna Jesus så mycket som vi skulle önska. Hur ska vi kunna älska vår nästa, eller förlåta någon sju gånger sjuttiosju gånger, vi kommer alltid till korta.

Det kan kännas övermäktigt ibland att vara kristen, som ett ouppnåeligt mål. Till och med lärjungarna kände så… de försökte med allt de hade så länge Jesus var hos dem men kom ändå till insikt om hur oändligt mycket som fattades dem. Vi är så att säga , vi som bär på denna tunga börda , i gott sällskap….

Men Jesus själv sa 28 Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. 29 Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, 30 för mitt ok är milt och min börda är lätt.”
 ( matt 11:28-30).  Han sa också att det var för vår skull som han måste lämna den här världen för att gå till sin fader, för att hjälparen skulle kunna komma. Hjälparen… den helige anden, som varje dag hjälper oss att förstå hur och på vilket sätt vi bäst gör Guds vilja. Han är Faderns och Sonens gåva till oss, så att vi orkar bära den tunga bördan.

Anden förmanar, guidar och hjälper oss, om vi tillåter . Anden visar oss hur våra fruktlösa försök att efterlikna Jesus kan bli till välsignelse för vår omgivning. Låt oss därför öppna våra öron och höra vad anden säger till oss, ta till oss hans förmaningar och låta honom vara vår vägvisare och medhjälpare till att bära vår börda.

Vem har sagt att evangelium skulle vara lätt? Det påminner mig om ordet ifrån Matt 19:24

”24 Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”


Treenig och tredimensionell

”Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet 19 och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. 20 Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss,” Ef 3:18-20

Gud är inte bara treenig- Han är fader, son , ande…ja, men varje del av honom är också tredimensionell. Låt mig förklara vad jag menar. Höjd , bredd , längd,… djupet i hans väsen , i hans existens är det vi behöver inse. Han är inte bara  endimensionell som en pappersdocka. Han är mycket mer komplicerad än så. En pappersdocka har fram och baksida, men Gud som är tredimensionell är mer än fram och baksida. För att förstå och se honom som han är måste vi se att det finns en utsida,  höjd, bredd, längd, men också ett djup, det vill säga insidan.

Det vi ser vid första blicken är ju utsidan. Den kan vi ju se från olika håll . Framifrån , bakifrån och från sidan. Uppifrån och nerifrån kan vi också se den. Att se hela utsidan är inte möjligt på samma gång. Du ser den del av utsidan varifrån din synvinkel tillåter vid just det tillfället.Tittar du framifrån är baksidan gömd och tittar du underifrån ser du inte ovansidan. Flyttar du dig några steg ser du utsidan från en annan vinkel. Bara utsidan är oändlig och har oändliga vinklar att se den utifrån.

För att se insidan behöver man gå på djupet, in i Gud, hans innersta. Likaså som havet fortfarande har områden som är outforskade så kommer vi alltid att ha outforskade områden i Gud. Att utforska Guds inre djup tar aldrig slut. Det sträcker sig från begynnelsen till den sista dagen , han är Alfa och Omega, alltings början och slut. Även om vi djupdyker i havet så ser vi ändå inte längre än näsan räcker och tills luften tar slut i våra lungor. Samma sak om vi djupdyker i ordet. Vi ser det vårt förstånd kan ta emot just i det tillfället. Nästa gång vi gör samma djupdykning kanske vårt förstånd kan uppfatta någon liten ytterligare detalj och så får vi hålla på.

Att Gud är tredimensionell gör att han är komplex och att det alltid finns något nytt att se i honom . Något nytt att lära känna, något nytt att förundras över, för inget är exakt som det var förra gången men ändå är det samma Gud som var igår, som är nu idag och som kommer att vara imorgon. En treenig  tredimensionell Gud i tid och rum.

Att möta det obehagliga

Har du någon gång varit i den situationen att du fått veta att inom några dagar måste du konfrontera något du helst skulle vilja slippa? Oron gnager i dig från det ögonblicket du fick vetskap om att det kommer att ske, men du vet inte riktigt när. Hur kan man få bort oron, hur förbereder man sig på något som man vet kommer att göra ont, själsligt eller fysiskt? Man målar upp scenariot i sitt huvud och fantasierna om hur det kommer att vara blir levande och smärtsamma redan innan. Det enda man vet är att det är oundvikligt…

Att möta jobbiga, obekväma situationer som man bävar för är inte lätt. Rädslan att bli sårad, smärtan kan bli ett hinder på vägen dit. Men om man väl lyckas övervinna rädslan och konfrontera det obehagliga så har man vunnit en stor seger, blivit starkare.

Det finns många bibliska personer som har stått i den här situationen. Josef är en, han bävade för att träffa sina bröder igen i Egypten efter vad de gjort mot honom. Abraham en annan, han bävade för att gå upp på berget och offra sin son Isak, den han älskade. Det var med tunga steg han gick , men han gick. Den som konfronteras allra mest med nåt obehagligt är Jesus själv i Getsemane. Han vet att han är på väg att korsfästas och ångesten kryper i honom.

Men alla övervinner sina rädslor och gör det de måste…vad hade de för hjälp?

De söker hjälpen i bönen. De ber om kraft och styrka att klara av situationen. De ber om Guds vägledning och de lämnar det obehagliga , obekväma , jobbiga i Guds händer.

Jesus uttrycker sig så här i Getsemane: ”Sedan gick han bort för andra gången och bad: ”Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.” ” (Matt 26:42)

Kalken togs inte bort från honom. Han var tvungen att korsfästas och han klarade det, med Guds hjälp och kraften han fick från sin Fader. På samma sätt kan vi konfrontera det som är jobbigt för oss, med Guds hjälp och genom kraften som vår Fader ger oss när vi kommer till honom i bön.

Tänkvärt om Jesu sista ord

10153024_786741848032649_8610950156825814089_n

34 Men Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.”Luk 23:34

Jesus förlät de som gjorde att han fick lida. Han förlät oss alla. På samma sätt som vi har blivit förlåtna bör vi också förlåta dem som gör oss illa.

43 Jesus svarade: ”Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.” Luk23:43

Jesus visste att himlen är verklig. Inte bara en plats i sagornas värld. Det var därifrån han kom och dit han var på väg. Du och jag kan också få komma dit om vi följer honom.

26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: ”Kvinna, se din son.” 27 Sedan sade han till lärjungen: ”Se din mor.” Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig. Joh 19:26-27

Din far och din mor förtjänar din kärlek, så som de har älskat dig. Vår fader i himlen älskade oss så att han gav sin ende son i lösen för oss och för våra synder. Ta hand om dina föräldrar , de finns inte för alltid…men medan de finns ge de den kärlek, omsorg och respekt de behöver.

46 Och vid nionde timmen ropade Jesus med högröst: ”Eli, Eli, lema sabaktani?” Det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”*Matt 27:46

Även Jesus tyckte det kändes hopplöst…svårt…tungt…Han ropade, utgjöt sitt hjärta till Gud och visade vad han kände. I svårighetens stund var det Gud som han vände sig till för han visste att det var där hjälpen skulle komma ifrån.

28 Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften skulle uppfyllas: ”Jag törstar.”*Joh 19:28

Till och med Jesus törstade…och det behöver vi också göra. Törsta efter det levande vattnet som ger oss liv. Säg till Herren – Jag är törstig. -och han kommer att ge dig livets vatten.

30 När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och gav upp andan. Joh 19:30

Jesus höll ut. Han gav inte upp innan han nådde mållinjen. Han fullföljde sitt uppdrag in i minsta detalj. Vi behöver också fullfölja det vi är kallade till. Inte ge upp bara för att vi råkar komma i lite uppförsbacke eller för att motvinden piskar oss i ansiktet. Nej, streta på ett steg i taget, ge inte upp. Segerkransen väntar där framme.

46 Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.” Luk 23:46

När vi överlämnar oss i Herrens händer , då kommer friden. Den obeskrivliga friden som övergår allt förstånd. Den som kan stilla stormar, få oss att gå på vatten och uthärda det mest jobbiga.

På bara några timmar och med några få ord lämnade Jesus ett avtryck som kan komma att förändra hela vårt liv om vi lever efter det.

Lär oss att bedja

En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.” Luk 11:1

Att  se och uppleva Jesus be var säkerligen något alldeles speciellt. Jag tror inte att det var det vanliga rabblandet av inlärda böner , utan det var ett intimt samtal med Gud fader. Jag tror att apostlarna önskade att de kunde be så, och säkerligen visste de att de inte kunde komma dit av egen kraft. De insåg att det var något speciellt! 

Ingen av apostlarna frågade någonsin Jesus om att han skulle lära dem predika, gå på vattnet, återuppväcka döda eller kasta ut demoner, men efter att ha sett Jesus be visste de att de hade något att lära av honom.

 Jesus var en bönens man. Han gjorde ingenting som inte var sanktionerat av hans fader. Allt han gjorde, varenda mirakel, varje handling var totalt underkastad Guds vilja. I Joh 5:19 säger Jesus själv att”…Sonen kan inte göra något av sig själv….” och i Joh 5:30 säger han” Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.”  

Hur mycket gör inte vi på eget initiativ utan att rådgöra med Gud innan? Vi behöver en ny tv…vad gör vi? Lägger vi oss på knä och ber om en ny tv eller går vi till affären och ser ut en tv och köper den på avbetalning? Eller en ny bil? Ett lån och så är det fixat…vi tar sakerna i egna händer och lämnar Gud utanför.

 

Om bön var så viktig för Jesus, Guds son hur viktig borde den inte vara för oss? Vi är inte som Jesus ,som villigt och vid varje tillfälle som ges tar till vara tiden genom att vara tillsammans med sin fader i bön. Vi däremot tar till bön när vi hinner, när vi känner för det. Hur många gånger har man inte sagt till sig själv, nä jag får hoppa över bönen idag, jag hinner inte med det, jag måste ju göra det, och det…?Men handen på hjärtat… borde inte vi be ännu mer än Jesus, vi som är fulla av synd och behöver bekänna våra gärningar inför fadern medan han inte hade en enda synd att bekänna, ändå spenderade han mer tid i bön under sin korta period här på jorden än många kristna gör under en hel livstid.

Varför behövde Jesus be så mycket? Svaret kanske inte är så konstigt,… kanske var det för att han älskade sin far så mycket.Är det det som fattas oss? Kärlek till Gud fader. Ja kanske.

 Är du en bönens man/kvinna? Har du bett Jesus att lära dig att be?