Etikettarkiv: farisée

Vem ser du?


36 En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords. 37 Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja 38 och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan. 39 Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte: ”Om den mannen vore en profet skulle han känna till vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska.”

40 Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.”

Simon svarade: ”Mästare, säg det.” – 41 ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 42 Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?” 43 Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: ”Du har rätt.” 44 Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: ”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. 46 Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. 47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.” 48 Sedan sade han till henne: ”Dina synder är förlåtna.” 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: ”Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?” 50 Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid.” (Luk 7:36-50)

Jesus visar i det här stycket på ett mycket träffsäkert sätt vad det är han ser i oss människor, vad det är han fokuserar på. Han säger några ord till Simon som säkert tar honom på sängen, nämligen; ”ser du den här kvinnan?” Frågan är om Simon verkligen såg kvinnan? Inte bokstavligt talat utan bildligt… jag tror inte det…Jag tror att Simon såg synderskan…den som alla andra också såg…inte kvinnan. Gud ser bortom det vi är, han ser det han har skapat oss till. Han fokuserar inte på det vi har råkat göra som har fått oss att se ut på ett visst sätt, han känner oss , utan och innan. Han vet att innanför synderskan som gör fel saker finns där en kvinna som längtar efter förlåtelse. Han ser henne.

Jesus sorterar inte upp människor i olika fack. Han lägger oss inte i olika lådor allteftersom vi har gjort oss skyldiga till vissa gärningar. För honom finns det inte i hans sinne att dela upp oss i bönemänniskor, syndare, heliga, eller förtappade., renlevnadsmänniskor eller alkoholister..Han ser människan innanför.

Han säger till dig idag precis som han sa till Simon. ”Jag har något att säga till dig.”   -Vad ser du?

Annonser

Religion/ Kristendom

Vad skiljer Kristendom från vilken annan religion som helst? För visst finns det skillnader. Kristendom är ju en av världsreligionerna men skiljer sig så till vida åt från alla andra i det avseendet att kristendomen erbjuder välsignelserna av nåd istället för något du måste göra för att förtjäna välsignelserna.

Kort och gott kan man säga att i en Religion  måste du göra dig förtjänt av din välsignelse : ”Om jag lyder blir jag accepterad”. Om du inte följer de lagar och regler som finns blir du inte accepterad och därmed förtjänar du inte nåden.

I Kristendomen å andra sidan är det precis raka motsatsen. Du behöver inte göra eller utföra något för att få del av Guds nåd. Den är en gåva till dig från vår himmelske Fader. Du blir accepterad precis som du är, med alla fel och brister du har och får plats i Guds stora familj. Men just för att du visas så stor kärlek och nåd alldeles oförtjänt  fylls du av en önskan att vilja vara till lags, vilja göra Hans vilja. Följa hans regler. Inte av tvång utan av kärlek och tacksamhet till Honom som gav dig sin nåd. Kristendom sammanfattat är alltså: ”Jag blir accepterad i Kristus, därför lyder jag”.

Märker ni skillnaden? Vi kan nu utifrån detta analysera oss själva. Är det Religion vi utövar eller Kristendom? Känner du att du måste leva upp till vissa saker, följa vissa regler? Eller gör du det du gör, av kärlek till Honom som gav dig nåd? Bara du vet svaret på frågan. Följdfrågan blir då, vad gör det dig då till, religiös/farisee eller kristusanhängare/lärjunge?

Och jag frågade honom…

 ”Vem är du Herre?”

”Och Herren svarade: Jag är Jesus , den som du förföljer. Stig upp och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till min tjänare och till vittne om vad du har sett av mig och vad du kommer att se av mig i framtiden.”( Apg 26:15-16)

Är detta ord som du skulle kunna säga: ”Vem är du Herre?” Dessa ord kommer från Saulus mun, han som senare blev Paulus och har skrivit en stor del av breven i Biblen. Saul var jude, farisee och drevs av något att förfölja den tidens kristusanhängare. Ibland ända intill döden. Han får ett möte med Herren , mitt ute på en väg till Damaskus, dit han åkte på uppdrag av översteprästerna för att förfölja de kristna. Där mitt ute på vägen ser han ett stort vitt bländande sken , ja faktiskt inte bara han utan hela hans sällskap, och han hör Herrens röst. ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?”( Apg 26:14)

Saul som i detta ögonblicket är förblindad , kan inte  se, förstår inte vem det är som talar till honom och frågar då frågan som vi såg i början på inlägget. Herren talar om för honom vem han är och varför han har kommit till honom. Där och då, får Saul sin kallelse, och han är inte ens mottaglig för den än. Han har ännu inte blivit frälst! Det kommer dröja ytterligare några dagar innan han tar emot Jesus i sitt hjärta  och överlämnar sig till Jesus, men det är här på vägen till Damaskus som han får ta emot Guds kallelse.

Du kanske är som Saul? Tycker att allt som har med kristendom är blahablaha, gillar det helt enkelt inte, ja du kanske till och med hånar och förlöjligar. Du kanske går på din egen väg till ”Damaskus”, och kanske händer nåt i ditt liv som du inte kan förklara. Du får ett möte, nåt förändras. Men du förstår inte riktigt, du vet inte vad som händer.

Kan frågan Saul säger där på vägen komma över dina läppar? Vem är du Herre? Är du öppen för svaret? Lyssnar du? Saul fick svaret på vägen, han lyssnade på det, men det tog några dagar för honom att öppna sig och ta emot det som hade blivit sagt till honom. Det som sades var ju så totalt omvälvande. Raka motsatsen till det liv han levde. Allt ställdes på ända. Men Saul visste vem han hade mött. Han visste att han inte kunde blunda längre. Han visste innerst inne att det som Herren hade sagt var sant.

 Jag tror att du vet det också!

De oemottagliga

 I Apostlagärningarna kan vi läsa om Paulus, som från att ha varit en farisée blir till en brinnande Kristi följare . Hemligheten i den förvandlingen ligger i hans personliga möte med Jesus, där på Damaskusvägen. Där fick han träffa Jesus!

Mötet med Jesus förändrade hans liv och han vigde sedan resten av sitt liv till att försöka att få andra förvandlade till Jesu efterföljare. Han reste land och rike runt och förkunnade Guds ord, evangelium,  för alla som ville lyssna. Bland de som hörde fanns också människor som var av en annan åsikt, människor som inte ville ta emot evangelium och vi går till Apostlagärningarna 19:8-10

8.  Därefter gick han in i synagogan; och under tre månader
      samtalade han där, frimodigt och övertygande, med dem om Guds
      rike.
  9.  Men när några av dem förhärdade sig och voro ohörsamma och inför
      menigheten talade illa om den vägen vände han sig ifrån
      dem och avskilde lärjungarna och samtalade sedan dagligen med
      dessa i Tyrannus’ lärosal.
     10.  Så fortgick det i två år, och alla provinsen Asiens inbyggare,
      både judar och greker, fingo på detta sätt höra Herrens ord.

Vi ser här att Paulus frimodigt presenterar Guds ord, evangelium för alla, men vi ser också att bland dem som  får höra evangelium finns det människor som inte vill höra, som inte vill ta emot budskapet om världens frälsare. Det kan vi känna igen från idag. Många av de som får höra evangelium idag är inte mottagliga för budskapet. Vad gör då Paulus med dessa personer? Lägger han in högsta växeln , attack direkt, eller vad gör han? Nej svaret finner vi i vers 9. Han backar, lämnar dem ifred och ödslar inte sina ord på dem utan fokuserar på dem som verkligen är mottagliga.Han visste det att det behövs att hjärtat är med om det ska bli en omvändelse. Om inte hjärtat är med och det blir ett personligt möte med Jesus så blir inte det någon omvändelse som varar eller överhuvud taget någon omvändelse.
Vad gör du när någon inte är mottaglig för evangelium, när någon gör narr av dig och din tro, när de pratar illa om Jesus-han som är vägen? Kör du operation övertalning?Insisterar du och sätter in högsta växeln, attack direkt eller backar du och lämnar dem?