Etikettarkiv: förlåt

Gåvan och Givaren

Hosea 7:13-14

13 Ve över dem, ty de har flytt bort från mig! 
Fördärv över dem, ty de har avfallit från mig! 
Jag ville friköpa dem, men de har talat lögnaktigt mot mig. 
14 De ropar inte till mig av hjärtat, utan klagar på sina bäddar. 
De oroar sig för sin säd och sitt vin, 
men de vänder sig bort från mig.

Herrens ord är klart och tydligt.Han sträcker ut sin hand för att rädda oss, men vi tar inte emot honom. Vi tänker bara på materiella saker som säd och vin och när det materiella fattas oss då lägger vi oss i våra sängar och klagar. Vi klagar och säger till Gud : Varför har du övergivit oss? Varför låter du detta hända oss? Varför tar du bort det goda?

Varför? Jo för att vi inte förstår att det goda gåvorna kommer från Givaren, Herren. Han som förser, Jehová Jireh, men honom vill vi inte ta emot… det skulle ju betyda att vi skulle bli tvungna att ge något tillbaka till honom: tillbedjan, kärlek, kontrollen över våra liv,…. och det kan vi ju inte. Gåvan skulle vi gärna vilja ha, men givaren…njae , tror inte det. Det skulle vara en alltför stor uppoffring ifrån vår sida.

När jag läser de här orden i från Hosea känns det i hjärtat. Vi ratar det bästa som vi kan få, Givaren och roffar åt oss av det näst bästa, Gåvan. Om du skulle sätta dig i Givarens skor, skulle du inte efter ett tag när du har gett och gett och gett och du märker att mottagaren inte gensvarar, skulle du då inte sluta upp med att ge? Hur skulle det kännas om någon sa till dig: Jag vill ha det du kan ge mig, men inte dig.

Just i den sitsen sätter vi Gud. Vi vill ha alla hans välsignelser och gåvor, men vi vill inte ha honom i våra liv,…det är för obekvämt, det kostar för mycket av tid ,ork och engagemang. Kanske kan det till och med göra lite ont , för vi kanske måste ge upp vissa andra saker…och det vill vi ju absolut inte…

…eller?

Kanske finns du där ute just nu som får den där känslan i bröstet av skam, ånger…som tänker..är det så här jag har gjort mot Gud? Och som när du läser dessa ord och orden i från Hosea inser att du har lagt fokus på fel sak och vill vända om…kanske finns du där ute som ser, hör och förstår vad ordet säger till oss och som när du inser det inte kan annat än att ropa ut till Jesus:

FÖRLÅT!

Annonser

God morgon

Godmorgon min vän, ja här är vi nu, ännu en ny dag. Tack för att du väckte mig. Tack för din nåd, ja den behöver jag verkligen. Varje dag. Utan den skulle jag vara förlorad för länge sedan, men det vet du ju redan…

Förlåt mig…för igår menar jag…Du vet de där tankarna som kom, ja , jag vet att det inte var rätt att tänka så, men  tankarna liksom bara flög sin egen väg…Ja du har rätt, jag ska försöka samla tankarna igen , men det är svårt …ack så svårt.

Ja du, vad har vi på tapeten idag? Har du tänkt på något? Jobbet så klart… hem till familjen… men innan dess visst ja, jag skulle ju passera min kompis som ringde igår. Hade visst nån överraskning till mig, det ska bli spännande…

Min vän, du som kan , skulle du inte kunna hjälpa några personer i min närhet som har ont? Det gör ju liksom ont i mig att se dem…Snälla. Jag vet att du vet vad jag önskar att du skulle göra. Ja och sen vet du också att helst av allt skulle jag vilja öppna en ny dörr, …. men ännu har jag ju inte hittat dit. Snälla kan du inte gå med mig, leda mig dit. Jag vet att du kan. Det är så mycket min vän… som jag skulle behöva hjälp med, men jag vill ju inte bara be om hjälp hela tiden..

jag vill ju faktiskt bara vara med dig också. Hänga , umgås, prata. Kan vi inte göra det idag? Häng med till jobbet vet ja´. Jag måste strax dra nu. Vi kan ju fortsätta prata på vägen…Jag ska bara fixa i ordning mig och borsta tänderna. Är snart tillbaka…

Om tiden skulle ta slut

Om tiden skulle ta slut idag…

Har jag då gjort det jag skulle? Har jag sagt det jag ville? Har jag talat om för dem som behöver veta att de betyder nåt för mig. Vet de om hur viktiga de är i mitt liv?

Om det var sista gången vi sågs idag… vet du då vad som finns i mitt hjärta? Vet du då var du har mig? Hur mycket du betyder för mig?

Om tiden skulle ta slut nu…Skulle jag vara nöjd med vem jag är och vad jag är, vad jag sagt och vad jag gjort? Finns det fortfarande saker jag tycker mig ha ogjorda? Kanske finns det saker som jag ångrar? Har jag relationer som inte är uppordnade? Finns det någon där ute som väntar på mitt ”Förlåt”?

Om det bara fanns några få timmar kvar, vad skulle jag använda dem till? Frågan är uttalad … men svaret…ack så svårt att finna.

Du tillrättavisar

Herre, min Gud, inför dig kommer jag nu, med ett förkrossat hjärta, ett slaget hjärta, ett brustet hjärta. Herre, din tillrättavisning är smärtsam, din tuktan är hård, men med rätta går du till rätta med mig Herre.

Vart kan jag fly? Ingenstans kan jag gömma mig för ditt ansikte, som om du inte skulle se, när det är du som skapat ögat, som om du inte skulle höra, när det är du som gjort örat. Du ser och du hör, och du pekar på min synd, med ditt finger. Pekar rakt in i mitt hjärta. Ont, det gör ont.

Nej Herre, jag vet att din tillrättavisning är något jag måste uthärda. Jag förtjänar den. Du, min Gud, har allt rätt på din sida. Det var dina lagar jag bröt, dina stadgar jag gick emot.

Förlåt. Förlåt! FÖRLÅT!

Endast din stora nåd kan ställa mig upp igen, när jag nu ligger här på knä inför dig, ovärdig att lyfta min blick. Ovärdig att be dig om något annat än att du är barmhärtig mot mig.

Herre, min Gud,var barmhärtig, visa medlidande mot mig, jag ber i Jesu namn. Amen

Och se, där dog han…

Och se, där dog han
Klockan är tidig gryningstimma, ännu har inte solen gått upp. Jag vaknar upp och gnuggar sömnen ur ögonen. Reser mig raskt upp utan att tänka två gånger , så har jag lärt mig i armén. Jo, jag är soldat. Soldat i den romerska armén i Jerusalem. Idag ska jag tjänstgöra hela dagen. Idag är ju inte vilken dag som helst, det är idag som han ska korsfästas. Ni vet han som kallar sig Judarnas konung, Messias, Jesus från Nasareth. Jag ska vara med. Men tänk om det är sant det de säger om honom? ….Men plikten framför allt.
Hela truppen samlad till tjänst. Jag får order att fläta en törnekrona att sätta på hans huvud medan mina soldatkamrater piskar och hånar honom. De delar upp hans kläder mellan sig och när han är helt sönderslagen drar de fram det stora träkorset och säger åt honom att bära det fram till Golgata. Han kan knappt stå på benen och han vacklar till av smärta när jag sätter kronan på honom. Han ser på mig…
Sakta börjar färden genom folkmassan fram till Golgata. Jag kan se att för varje steg han tar lider han och jag skulle vilja rusa fram och hjälpa honom att bära korset. Han vacklar och faller, soldatkamraterna reser honom upp , men efter bara ett par steg faller han igen. Jag ser mig om och ser en man stå vid sidan längst fram i folkmassan som kantar via dolorosa. Jag hugger tag i honom och befaller honom att hjälpa till att bära korset. Folkmassan ropar och hånar Jesus från Nasareth. Spottar på honom och knuffas.
Det tycks mig som en evighet innan vi kommer fram till Golgata och jag tänker sakta att om jag tyckte det var en evighet , vad tyckte då inte han? Han stönar och skriker ut sin smärta när mitt befäl drar spikarna genom hans händer och fötter. Jag vänder mig bort..
och när korset reses passar jag på att klia mig i öronen för att inte höra skriket.
Jag ställer mig på vakt. Där … ser jag några av hans lärjungar och en kvinna som heter Maria  och Jesu moder. De sitter tillsammans och ber. Det måste vara svårt för dem.
Mina soldatkamrater fortsätter att häckla honom. Får de aldrig nog? De försöker ge honom att dricka gammalt surt vin. Ropar till honom att hoppa ner från korset om han nu är den han säger sig vara , Guds son. Jag tittar upp på honom lite ur ögonvrån. Han ropar med sprucken trött röst” Far förlåt dem för de vet inte vad de gör”. De orden gör ett djupt intryck i mitt hjärta.
 Ser att han talar med de två andra som också korsfästes den dagen. Undrar lite vad de säger, men jag står för långt ifrån för att höra.
Det är hett, det har blivit sjätte timmen på dagen och plötsligt blir det mörkt. Folk blir rädda, jag måste få ordning på dem . De springer omkring som yra höns. Jag måste medge att det är lite skrämmande. Jag hör honom ropa ”Eloi , Eloi, lema sabachtani? Jag förstår inte, ropar han på profeten Elia eller? Hur länge ska mörkret vara?
Tre timmar senare hörs ett dån från himlen och han ropar högt ” Fader, i dina händer lämnar jag min ande” och gav upp andan. I samma stund brast förhänget i templet.
Jag blickar upp mot honom och inser i samma ögonblick att han måste ha varit Guds son , precis som han sa. Vad har vi gjort? Hjälp! Vi har dödat Guds son. Förlåt mig Gud!