Etikettarkiv: forma

Under uppbyggnad

Satt just här och skulle till att skapa en ny sida på bloggen, men är väl inte riktigt på det klara med vad innehållet i den sidan ska vara. Den är så att säga under uppbyggnad i min hjärna. Jag vill utveckla och få in mer i min blogg men visionen har inte riktigt klarnat än. När jag satt där och skulle fixa kom det en tanke i mig att vi är under uppbyggnad allesammans. Ingen av oss är färdig. 

Gud han arbetar konstant med att förbättra oss, bygga på och bygga ut…Han ser vår potential och har visioner, han ser möjligheter till vidareutveckling före alla andra och han har planer för oss precis som jag har för min blogg. 

Just nu känner jag att jag måste sätta mig ner och planera dra upp riktlinjer och hitta visionen innan jag kan börja arbetet med själva skapandet. En sån tid måste säkert också Gud ha. Han vill lära känna dig och din potential, se vart dina preferenser drar åt, hur du är som person och vad du tycker om innan han börjar att staka ut och planera. En sådan period i ens liv kan kännas ganska jobbig. Man kan känna att man står still, är överflödig eller är till ingen nytta. Men om man har det i åtanken att Gud planerar och drar upp riktlinjer för ditt liv så får man väl vara tacksam att han gör det grundligt och inte bara tar första bästa alternativ utan försöker att hitta något om passar mig som person. 

”Så säger HERREN, han som utför sitt verk, HERREN som formar och verkställer det, HERREN är hans namn.” Jer 33:2

” Jag vet vilka tankar jag har för er, säger HERREN, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. ” Jer 29:11

”Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder.” Rom 8:29

Annonser

Josef, en intressant man

Under de senaste veckorna har mina tankar dragits till en speciell karaktär i Gamla Testamentet. En person som får utstå så mycket men ändå håller fast vid Gud och får se frukten av det till slut. Hans namn är Josef. De senaste veckorna har jag studerat vem han är, försökt att ta reda på Josefs karaktärsdrag för att få lära känna honom och försöka förstå hur han kunde klara av att mentalt gå igenom allt det som han gick igenom.

De flesta av oss känner till historien om Josef, hur han är hatad av sina bröder för han är faders favorit och för att han har drömmar. Han blir misshandlad av bröderna och såld som slav till Potifar i Egypten. Där blir han frestad av Potifars hustru och kastad i fängelse för något han inte gjort. Bortglömd av sina medfångar får han tillbringa lång tid i fängelset ända till han blir 30 år. Då uttyder han Faraos drömmar och får en hög ställning i Egypten , faktiskt är det bara Farao själv som är högre än honom.

Det finns så mycket att säga om Josef att det är svårt att veta var man ska börja, men jag tror att vi får ta det här i olika delar…och vi börjar med hans karaktär. Hurdan var han? Vem var han?dessa är frågor jag ska försöka svara på ganska kort. 

Josef var en pojk som var trogen sin fader. Han var ärlig, sa sanningen och hade ett rent hjärta. Han såg hur hans bröder levde utsvävande liv men ville själv inte delta i detta utan talade sanning för sin fader när denne frågade. Han hade ett rent hjärta, var rättfärdig. Han fruktade Gud, litade på Gud och hade ett hjärta efter Guds vilja. 

Josef blev såld till Potifar och visade även som slav att han var trogen, hade integritet och var trovärdig, arbetsam och pålitlig. Därför får han snart hand om hela Potifars hushåll.Det hela går dock inte så bra , eftersom Potifars hustru , som blir ”försmådd” av Josef ser till att han hamnar i fängelse. I fängelset ser vi ännu några karaktärsdrag komma i dager. Han är tålmodig i sitt väntande han litade på att Gud var med honom, och han ger Gud äran när han uttyder drömmarna som hans medfångar drömt. Hans trofasthet och pålitlighet visar sig också här då han blir utnämnd till att hålla kollen på de andra fångarna.

När han till sist kommer ut ur fängelset tyder han Faraos drömmar och ger då återigen Gud äran både för uttydningen och för att tillhandahålla lösningen på problemet med hungersnöden. I den sista etappen, när hans bröder kommer till Egypten för att be om säd, ser vi ytterligare några karaktärsdrag. Hur enkelt hade det inte varit för Josef att vägra ge dem mat, att hämnas för det de gjort mot honom? Men det gör han inte.Han frågar efter deras fader, han visar dem nåd och ger dem förlåtelse. Han visar att han är en nobel man som fortfarande är sin fader trogen . 

Josef betalade ett högt pris för sin framgång. Han blev misshandlad, hatad, ljugen om,  frestad, prövad, fängslad och bortglömd, men tack vare sin karaktär , vem han var kunde han komma igenom detta och nå dit Gud ville för honom. Det som hände Josef vill jag påstå , formade honom till den han var. Så är det också med oss. Det vi går igenom formar oss, men vi måste vara försiktiga så att vi inte låter Gud få vara med och forma, för utan hans hand blir inte resultatet detsamma.

När temperaturen sjunker

Saker som är kalla rör sig saktare. Blir de tillräckligt kalla fryser de till och rör sig inte alls. En kall människa har inte samma go som en varm , inte samma driv.

Tänk dig en vulkan, ser du den framför dig. Den spyr ut rök och glödande magma. Magman rinner ner längs sidorna på vulkanen. Så länge magman är varm är den formbar, den liksom flyter fram. 

Längre bort ifrån vulkanen har magman stelnat till . Den bildar hårda stenar med vassa kanter . De ligger där i vägen, precis i den rörelsen där de sluta röra sig och är otympliga.

Dagens fråga går lika mycket till mig själv som till någon annan. Vilken temperatur har jag? Är jag som den glödande magman som kommer ut ur vulkanen, formbar, eller har jag stelnat till för att jag har kommit för långt bort ifrån källan, vulkankratern och dess glödande inre? Går det fortfarande att forma mig eller har jag blivit förstenad som magman längre bort, den som har svalnat? Herre, endast du vet. Endast du vet om jag behöver smältas ner igen för att du ska kunna fortsätta forma, bara du… Herre , här är jag…gör det du anser är nödvändigt

Work in progress

Vi är så kallade work in progress. Drejskivan slutar inte att snurra. Dag och natt går den runt , runt. Om och om igen bygger krukmakaren upp leran, formar den med sina fasta händer.

Med sin fasta hand får han leret att ändra form allt enligt bilden han har i sitt inre. Vi är alla work in progress, det vill säga ännu inte färdiga mästerverk. Ännu inte färdiga på det sättet att Gud arbetar med oss kontinuerligt. Det finns alltid något han vill förbätttra , putsa till, ändra på, för att vi ännu mer skall likna honom.

Ett work in progress måste man också ta för vad det är. Operfekt, ofärdigt, med vissa fel och brister. Det är inte perfekt…än! Du och jag är work in progress. Du är inte perfekt och definitivt inte jag heller men vi är på väg att bli riktiga mästerverk i krukmakarens hand. Tills dess att han är färdig får vi ha överseende med varandra.

I krukmakarens hand

Har du någon gång undrat varför du är som du är? Varför du ser ut som du gör, varför du har de egenskaper du har och inte de som din bästa vän har? Varför du inte kan det som de andra kan och det kan verka petigt men du stör dig på det.

Jag har många saker jag skulle vilja kunna, men som jag inte kan…än. Men jag har kommit fram till det att om Gud ville att jag skulle kunna det så skulle han ha gett mig kapaciteten att göra det. Gud skapar oss. Vi var en lerklump i hans hand innan vi blev till. Han formade oss, med allt det vi är och har. Du har allt det att tacka honom för. Han gjorde dig till sin avbild. Ett orginal.

Ett orginal är inte likt något annat. Du är unik, en unik skapelse. Även om du tycker att nadra har både det ena och det andra bättre än du så har Gud skapat dig med ett syfte, likaså som han skapade de andra med andra syften. Vi har alla vår egna unika plats i Hans stora väv. Var den du blev skapad till, annars kanske du förstör Guds väv genom att inte passa in i Hans plan. Var nöjd med den Han skapade dig till. Han är nöjd med dig. 1 Mos 1:31

”Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket
      gott.  Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte
      dagen.”

Rom 9:21

Bestämmer inte krukmakaren över sin lera, så att han av en och samma klump kan göra både ett fint kärl och ett som inte är så fint?