Etikettarkiv: församling

Talita koum 2

Har ni varit med om att ni har läst ett stycke ur bibeln kanske tjugo eller tjugofem gånger och så helt plötsligt den tjugosjätte gången så händer det …orden får en helt ny betydelse och du står där och gapar och bara säger aha!

Det hände mig idag… i kyrkan idag läste  vi ett stycke ur Markus nämligen om den lilla flickan som uppväcks från det döda., synagogsföreståndarens dotter.

Mark 5: 35

”35 Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: ”Din dotter är död. Varför besvära Mästaren mer?” 36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: ”Var inte rädd. Bara tro.” 37 Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, 38 och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. 39 Han gick in och sade till dem: ”Varför är ni upprörda och gråter? Flickan är inte död. Hon sover.” 40 Då hånskrattade de åt honom.
Men han skickade ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg.
41 Och han tog barnets hand och sade till henne: ” Talitha koum! ” Det betyder: ”Flicka, jag säger dig, stå upp!” 42 Genast reste sig flickan och började gå omkring – hon var tolv år – och de blev helt utom sig av häpnad. 43 Men han befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.


Jag vet egentligen inte varför eller hur jag kom på den här infallsvinkeln , det måste ha varit från den helige ande men när jag läste detta blev det så klart för mig att den lilla flickan egentligen är en bild på församlingen.

Här i Sverige har vi länge sett att kyrkorna sover, att saltet tappar sin sälta att kraften i evangelium blir urvattnat. Om inget görs inom en snar framtid kanske kyrkorna dör ut , att vi som kristenhet inte längre är en kraft att räkna med. 

Jag fick bara en tanke när jag läste detta stycket att det här är en profetia om oss kristna. Församlingen.  Om jag läser stycket igen men denna gång har jag bytt ut vissa ord så att ni kan se vad jag såg när jag läste så låter det så här.

35 Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: ”Din församling är död. Varför besvära Mästaren mer?” 36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: ”Var inte rädd. Bara tro.” 37 Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, 38 och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. 39 Han gick in och sade till dem: ”Varför är ni upprörda och gråter? Församlingen är inte död. Den sover.” 40 Då hånskrattade de åt honom, för alla såg ju med egna ögon att den inte hade liv.
Men han skickade ut allesammans, tog med sig församlingens andliga far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg.
41 Och han tog församlingsmedlemmarnas hand och sade till dem: ” Talitha koum! ” Det betyder: ”församling, jag säger dig, stå upp!” 42 Genast reste sig församlingen och började gå omkring – hon var bara barnet – och de blev helt utom sig av häpnad. 43 Men Jesus befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne andlig föda.

Vad vi behöver är ett vidrörande av vår mästare. Vi kanske ser ut att vara utan liv och utom all räddning, men en liten handräckning från mästaren och hans tilltal till oss att resa oss upp är tillräckligt för att vi ska vakna och resa oss ur vår dvala. Låt inte de församlade runt omkring få lura dig att tro att loppet är kört. Än finns det liv där inne och Herren sträcker ut sin hand till alla dessa sovande församlingar idag  och säger Talita koum- lilla flicka res dig upp. Du kommer att stå brud snart och därför kan du inte sova . Stå upp och ät! Inte barnmat utan mat för vuxna så att du kan växa dig stark och mogna till.

Annonser

Vishetens sju pelare

Under flera månaders tid har ett bibelord gnagt i mig. Triggat igång mina tankar, fått mig att undersöka och fundera. Bibelordet det gäller är en ganska obetydlig vers ifrån Ordspråksboken, en sån där vers som man läser men inte lägger så mycket märke till. Den säger inget speciellt, är ingen av de kända verserna med ordspråk  utan bara ett enkelt konstaterande att visheten har byggt sig ett hus. Versen lyder:

”Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare”

Ords 9:1

Jag har brottats med detta ordet, och känner nu att jag efter månader av brottningskamp har kramat ur essensen av det. Varför drabbade det här ordet mig så hårt? Vad var det som fick min hjärna att gå igång? Jag tror att det var en önskan att hitta en nyckel. Ordspråksboken är en bok med så mycket kloka tankar, så mycket svar på frågor, så mycket vishet, och man kan applicera den på allt i livet. Från relationen med din partner till hur du ska förhålla dig på jobbet, hur man får församlingen att fungera, till hur länder och riken förhåller sig till varandra, ja till och med relationen gentemot med Gud själv. Kort sagt alla relationer i världen.

Ordet som fick min hjärna att gå igång tror jag är en nyckel hur man får en relation till att fungera. Världen består av trasiga relationer överallt. Dessa trasiga relationer skulle kunna undvikas i mångt och mycket om man hade nycklarna till hur. Jag kommer att i sju separata inlägg gå igenom var och en av de sju pelare som jag har funnit i min sökning efter vishetens sju pelare. Varför inte dra alla i ett inlägg? Nä… det inlägget skulle bli alldeles för långt och jag vill dessutom att hjärnan får tid att smälta varje pelare för sig. Efter den sista av de sju pelarna så kommer ett sammanfattande inlägg där jag knyter ihop säcken.

Tanken med det här är att hjälpa oss att få de instrument som ges i ordet så att vi kan göra världen till en bättre plats och våra relationer till fungerande relationer. Mycket av bråk , krig och osämja bygger på att relationer till andra än sig själv har gått i kras.

Det enda stället det talas om vishetens hus och dess pelare i Bibeln är just i ordspråksboken, därför har jag sökt svaren på vilka pelarna är i ordspråksboken. Så om du är beredd så från och med nästa inlägg ger vi oss ut på en djupdykning i den versen från Ords 9:1

”Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare”

Ord från chefen till dagens församlingar

1 Vid den tiden sände Merodak-Baladan, Baladans son, kungen i Babel, brev och en gåva till Hiskia, ty han hade fått höra att han hade varit sjuk och blivit frisk igen. 2 Och Hiskia gladde sig över dem och visade sändebuden sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller övrigt i hans ägo som han inte visade dem. 
3 Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och sade till honom: ”Vad har dessa män sagt, och varifrån har de kommit till dig?” Hiskia svarade: ”De har kommit till mig från ett avlägset land, från Babel.” 4 Jesaja frågade: ”Vad har de sett i ditt hus?” Hiskia svarade: ”De har sett allt som finns i mitt hus. Det finns ingenting i mina förrådshus som jag inte har låtit dem se.” 5 Då sade Jesaja till Hiskia: ”Hör HERREN Sebaots ord: 6 Se, dagar skall komma, då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag skall föras bort till Babel. Ingenting skall bli kvar, säger HERREN. 7 Och några av de söner som skall utgå från dig och som du kommer att föda skall man ta, och de skall bli hovmän i den babyloniske kungens palats.” 
8 Hiskia sade till Jesaja: ”Gott är det HERRENS ord du har talat.” Och han tänkte: ”Fred och trygghet skall ju råda i min tid.” (Jes 39:1-8)

Hiskia hade precis varit sjuk och fått 15 år till att leva av av Herren, då kungen i Babel kommer på besök. Hiskia visar honom runt och visar alla de skatter Gud hade gett honom, men han ger inte äran åt Gud som sig bör utan egoistiskt visar han upp ”sin” skatt. Allt vad han äger och har tillhör honom och han är stolt över det.   Han är glad att få 15 år till att leva men tänker inte på framtiden. Han har söner, men tänker inte på dem. Han förbereder dem inte för att en dag bli kung, låter dem inte undervisas. Han vet att han bara har 15 år till att leva men förebygger inte framtiden, utan tänker bara i nuet.

Jesaja kommer med Herrens ord till Hiskia och han tar emot det, men egentligen… gör han verkligen det? I sitt hjärta? Förstår han verkligen vad Jesaja säger till honom?Eller är han så egoistisk och utan framtidsvision att han inte bryr sig om någon annan än sig själv?

Till dagens församlingar: Varifrån kommer dina rikedomar? Vem har gett dig det kapital av människor och ekonomiska medel som du har att förvalta? Genom vems hand har kyrkan fyllts med människor  och hur förbereder du dem för framtiden? Visar du stolt upp det du har när andra kommer på besök? Undervisar du dem att kunna stå på egna ben den dagen du inte längre finns? Finns det någon som kan axla ansvaret när dina dagar är över? Eller kretsar allt kring dig? Är du navet som drar runt hjulet? Lägger du grunden för personerna i din församling så att de kan växa sig starka i sin tro? Var är lärjungaträningen och var är bibelundervisningen? Eller kommer de som Juda att den dag du inte finns , spridas för vinden eller tillfångatas av Babel? Och ”dina” rikedomar, låter du dem gå till tillfälliga nöjen eller investerar du dem i framtiden? Kommer Babel att få slå klorna i dem eller inser du att det var jag som gav dig allt och att det du anser är ditt egentligen tillhör mig? När profeten kommer och talar, lyssnar du och tar till ditt hjärta eller går ordet obemärkt in genom ena örat och ut genom andra, kanske till och med bara låtsas du höra? Att lyssna kan ju göra ont. Kanske är det så att du bara ser till ditt eget skinn, vad som händer sen är inte din sak att bry dig om, så länge allt är bra just nu…

Forma eller formas

För någon dag sedan såg jag ett inlägg , eller snarare en fråga ställd på en plattform här i cyberrymden.  Den satte igång en tankeprocess i mig för det är en fråga som om den besvaras på rätt sätt leder oss närmare Gud. Frågan var följande: ”Formar vi gudstjänsten eller låter vi gudstjänsten forma oss?” 

Vi hör ofta i våra församlingar att vi formar gudstjänsterna efter olika ändamål och målgrupper eller inriktningar. Inte lika ofta hör vi att en viss gudstjänst har format oss… eller hur?

Min tanke är…att borde det inte vara tvärtom? Borde vi inte höra oftare att vi har blivit formade när vi kommer ut från en gudstjänst,… av ordet som predikades, av sångerna som vi sjunger, av blotta närvaron av den Helige ande? Vem är det egentligen som formar vem? Är det krukmakaren som formar leret eller leret som formar sin krukmakare?

Gud borde få forma oss till /och i sin tjänst, men det går bara om vi tillåter det. Gud formar oss inte om vi inte medger att bli formade. Han tvingar sig inte på och han har gett oss en egen vilja . Det är upp till var och en av oss att ge honom tillåtelse att forma våra hjärtan , våra liv och allt som vi är. Tyvärr lever vi i ett samhälle som inte inbjuder till att ge av sig själv så totalt som det innebär att låta någon forma dig. Nej dagens samhälle vill göra dig till en självständig individ som inte ska låta sig formas av det ena eller andra utan helst veta exakt vad du vill och vart du ska. Helst ska du forma din omgivning efter dig och det mönstret återkommer även i våra församlingar. Gud har liksom blivit borträknad som formgivare.

Ordet som ska forma oss, får mindre och mindre plats i gudstjänsten, det är ju så mycket annat som ska hinnas med, sångerna används mer och mer som utfyllnad mellan de olika inslagen och som pausmusik, och allra ledsnast blir jag av att säga att den Helige ande , ja i många församlingar lyser han med sin frånvaro…

Kanske är detta hårda ord…men det är bättre att vakna i tid än innan det är för sent. Tänk vad en enkel fråga på facebook kan ställa till det i ens tankar….

Pennina och Hanna

Idag läste jag kap 1 i 1 Samuelsboken och en tanke seglade upp i mitt huvud.

(  http://www.folkbibeln.net/chapter/search?bok=1+sam&kapitel= )

Det handlar om en man och hans två hustrur varav den ena var barnlös. Att vara barnlös på den tiden var en skam och den här kvinnan led av sin barnlöshet och var mindre sedd i samhället för att hon inte kunde ge sin man en arvinge. Depressionen närmar sig för den barnlösa , men istället för att gå ned sig vänder hon sig med tro till sin Gud och får stöd från sin make som med ord och handling visar att han älskar henne som hon är, med eller utan barn.

Pennina och Hanna hette Elkanas två hustrur. Dessa två typer av personer kan vi se i församlingen, Pennina är den typen som är ”inne” , de som är aktiva , vill visa framfötterna och alltid vill vara till lags. Hanna är den typen  som vill men som kanske inte alltid kan, som ses som utanför,  som är mindre sedd. Som finns där troget i skymundan, men som inte hörs eller syns. Elkana får representera huvudet för församlingen eller ledningen för församlingen.

När vi läser Guds ord får vi en hint om hur vi bör förhålla oss till dessa två grupper, men frågan som seglade upp i mitt huvud är : Är det verkligen så som det ser ut i församlingen i dessa tider? Elkana ser vi, att han gav Hanna en favör framför sin andra hustru, han gav henne dubbelt så stor del av offret, för att han älskade henne. Ser vi det i församlingarna nu?

Om det skulle se ut som Guds ord påbjuder skulle vi se mycket mer av dessa ”Hanna-människor” i gudstjänsterna och i församlingarna. Jag säger inte att det inte finns församlingar som verkligen lever så , men det jag har sett och uppfattat är tvärtom. ”Pennina-människorna” är de som dominerar i församlingarna i dagens läge. Vilket vänder ut och in på Guds ord.

Vilka konsekvenser får det för oss när vi lever och agerar tvärtemot vad Guds ord oss lär? Detta är frågor , jag inte har några svar på. Frågor som kan ligga i bakhuvudet och gro. Det är inga frågor som man kan förändra över en natt , men har man dem i sinnet och tänker på dem kanske man kan få en förändring över tiden. 

Vi frågar oss ibland varför Gud är så avlägsen, men frågan är om det är så konstigt om vi gör tvärtemot vad hans ord säger?

En svala gör ingen sommar

En svala gör ingen sommar, det är ju ett svenskt ordspråk som de flesta har hört någon gång. Med det menas att bara för att du råkar se en svala komma flygande betyder det inte att det är varmt och skönt och sommaren är på gång. Om man vill, och det vill jag, skulle man kunna göra en annan twist på det ordspråket.

100 religiösa personer sammanvävda med stor presicion i en perfekt organisation utgör ingen församling, likaväl som att 11 döda eller uttråkade män inte utgör ett fobollslag. Det första och viktigaste som behövs är liv…alltid.

Det spelar alltså ingen roll hur många religiösa personer du stoppar in i den allra bästa och välorganiserade organisation du kan tänka dig, men om de, alltså varje enskild individ inte har liv är organisationen inte mer levande än den svagaste länken. Med liv i det här fallet menar jag inte att hjärtat slår och personen i fråga andas  utan det liv som bara en levande och verklig relation med Jesus kan ge dig. Det är alltså inte organisationen i sig eller antalet som gör kyrkan/församlingen utan Jesus och den relation han har till vara och en  av de som ingår i organisationen.

I biblen står det i Psalm 127:1

”Om inte Herren bygger huset är arbetarnas möda förgäves. Om inte Herren bevarar staden vakar väktaren förgäves.”

Det här ordet kan vi se ur den här synvinkeln att om inte Jesus får vara men i organisationen så spelar det ingen roll hur bra eller hur mycket du bygger på organisationen. För om du inte låter Jesus vara med arbetar du förgäves.

Vad kan vi då lära av detta som har blivit sagts ovan? Jo att jag kan se till att hålla mig och min relation till Jesus uppdaterad och levande,  det är det första och viktigaste, sen kan vi också lära oss att bara för att en församling har många medlemmar i rullarna betyder inte det att den är bäst. Allt beror ju på individens, alltså du och jag, vår relation men Jesus Kristus. Utan levande och verkliga relationer med honom blir bara våra församlingar sociala klubbar fyllda av religiösa aktiviteter.Så kanske är det så att störst inte alltid är bäst. Har man hittat en levande församling behöver man inte bry sig så mycket om antalet medlemmar, det kommer Gud själv att se till att lägga till , i sin tid, för visst sa jesus att där två eller fler är församlade i mitt namn där är jag mitt ibland er. (Matt 18:20)

Som sagt en svala gör ingen sommar, och det är bättre med en fågel i handen än tio i skogen.