Etikettarkiv: församlingen

Vedträt och brasan

Det är många kristna runt om i vårt land och ute i världen som lever sitt kristna liv utanför en kristen gemenskap. Det kan finnas många anledningar till detta, och alla är säkert helt riktiga , men som kristen behöver man gemenskapen med sina bröder och systrar.

En bild på detta är en brasabrasa_16467487_110298476. Brasan är församlingen och varje vedträ är individer i församlingen. Tillsammans brinner de länge och väl….men vad händer med ett vedträ som du tar ur elden och lägger det åt sidan? Jo efter en stund slocknar det vedträet, medans de andra som är i brasan fortfarande brinner bra.

Vad kan vi lära oss av detta? Att vi människor, varje individ behöver stödet av de andra runt omkring för att fortsätta brinna för Kristus. Tillsammans kan vi skapa en eld som varar, medan vi var för sig är ganska lättsläckta och sårbara. Du kanske klarar av att vara brinnande för Jesus ensam ett tag, men till slut utan gemenskapen med andra kristna så slocknar även din låga.

Är du ett ensamt vedträ? Eller känner du att du är på väg att slockna…sök då upp en kristen gemenskap nära dig och gå in i den. Det kommer hjälpa både dig och de som redan är med i gemenskapen. Det hjälper dig för du får ny kraft från dem och de andra får nytt bränsle till brasan.  Så peta in en pinne i brasan och känn hur du får ny kraft att brinna för Jesus.

Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.
Annonser

Första församlingens grundpelare

Apg 2:42

”Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödsbrytandet och bönerna.”

Fyra viktiga grundpelare….på dessa bygger man upp den första församlingen. Undervisning, gemenskap, nattvard och bön.

Den första församlingen fungerade … de samlades dagligen, bad och hade gemenskap och fler människor kom till tro för varje dag. Är det inte det vi söker i dagens församlingar? Att folk gladeligen kommer till våra sammankomster och att vi varje dag ska få se nya medlemmar? Är då detta verkligheten idag? Knappast…Men var ska vi då börja att leta efter fel?

En fråga man kan ställa sig är ju om församlingen i dag är uppbyggd på de fyra grundpelarna? Kanske är det så att en eller flera delar fattas? Fungerar undervisningen, växer församlingen i andlig mognad eller står den still? Kommer folk till bönesamlingarna, fungerar bönegrupperna i hemmen, talar Gud till församlingen genom bön? Umgås människorna i församlingen på andra tider än under gudstjänster och andra samlingar, finns det gemenskap mellan församlingens medlemmar, finns det personer som står utanför den gemenskapen som finns, finns det människor i församlingen som behöver hjälp och får de hjälp av andra medlemmar i församlingen? Firar församlingen nattvard?Fyller nattvarden sin funktion ,( helande, förlåtande och renande,) eller är den bara ett spel för gallerierna? Kanske fungerar allt som det borde i församlingen men ändå fungerar inte helheten som det ska….

En annan fråga man kan ställa sig då är vad har de fyra grundpelarna gemensamt? Ett ord kommer till mina tankar när jag frågar mig detta och det är ödmjukhet. Utan ödmjukhet kan du inte ta emot undervisning,för du kan och vet redan allt. Du kan inte ge eller ta emot hjälp eller ha gemenskap,antingen tycker du att du inte behöver hjälp, eller så ser du ner på dem som vill ha hjälp och undrar varför de inte kan hjälpa sig själva, och vem vill ha gemenskap med en sådan person .Du vill inte ta emot nattvarden för varför skulle du det, du behöver den ju ändå inte för du klarar dig själv, och sist men inte minst…bönen från en som saknar ödmjukhet når aldrig längre upp än taket ovanför.

Luk 18:9

Farisén och tullindrivaren


9 För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra berättade Jesus också denna liknelse: 10 ”Två personer gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre tullindrivare. 11 Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor: roffare, brottslingar, äktenskapsbrytare eller som den där tullindrivaren.  12 Jag fastar två gånger i veckan , jag ger tionde av allt jag får in .
13 Men tullindrivaren stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig mot bröstet och bad: Gud, förlåt en syndare som mig.
14 Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”


Kan det vara så att vi saknar ödmjukhet? Vi kanske tror att vi är självgående och klarar oss utan inblandning från den högste? Många frågor och svaret idag får bli att vi måste rannsaka oss själva, var och en i våra församlingar. Det finns inget universalsvar på detta. Bara genom att öppna oss för den helige ande och hans vägledning kan vi nå svaret, inte ens där klarar vi att hitta svaret själva. Tror vi det,  saknar vi ödmjukhet och är inte ett dugg bättre än farisén i texten ovanför.

Om jag fick välja…

worship heart

Idag hade jag privilegiet att få lov att leda lovsången i församlingen jag är med i. Tänk vilken förmån det är att få hjälpa resten av församlingen att komma fram till tronen och till vår frälsare och kung och få knäböja inför honom. Där kan vi tillsammans sätta oss ner vid hans fötter och tillbe, kanske röra vid tofsen på hans mantel…

Varje sång vi sjunger har en mening, ord som för oss närmare tronen. De är plockade med omsorg och under bön och orden är där för att hjälpa oss att fokusera på rätt saker. Vägen fram till tronen har flera stationer eller mellanlandningar. Från att samlas och fokusera på den högste till att sjunga om hans storhet och ära, fram till att överlåta oss själva i hans nåd, rening och accepterande av att vi är beroende av honom för att leva, och till slut är vi då där inför tronen. Vi kan se honom sitta där i högsätet, ljuset som omger honom är så starkt att det nästan förblindar. Och väl där börjar tillbedjan…

Tillbedjan kan pågå hur länge du vill, för när du väl är där glömmer du tid och rum och bara är i hans närhet…o denna ljuvliga närhet med mästaren.

Men för att komma dit behövs att vi inte bara har orden vi sjunger utan att det är vårt hjärta som uttalar dem. Att lovsjunga med munnen räcker inte. Hjärtat måste vara med och få vara den som styr. Så om jag fick välja….

Jag lovsjunger hellre en sång utan ord för att hjärtat inte finner de rätta orden att säga, än med en sång med ord men att mitt hjärta inte är med.

Predikaren från tre synvinklar

16 Ve dig, du land, där kungen är ett barn 
och där furstarna festar redan på morgonen! 
17 Väl dig, du land, där kungen är son till ädlingar, 
där furstarna håller måltid vid rätt tid 
för att få styrka och inte för att bli druckna. 
18 Av lättja förfaller husets bjälkar, och av försumlighet regnar det in genom taket.

Predikaren 10:16-18

Predikaren är en av mina favoritställen i Guds ord. Hit kan jag komma tillbaka gång på gång men ändå hitta något nytt. Som idag…Dessa ord har jag läst flera gånger innan , men just idag fick de en annan innebörd. De kom till liv och jag kunde se inte bara ett sätt utan tre sätt att applicera det här ordet i våra liv.

 Först kan vi se på det på det personliga planet: Landet är du/jag, och om du är ett barn så betyder det att du är omogen. Furstarna är de människor som finns runt dig och som ger dig råd och om de är lika omogna som dig ligger du risigt till. Råden du får av dem hjälper dig inte utan snarare stjälper dig. De håller fest redan om morgonen och hur ska de då kunna gå ut och arbeta och förtjäna pengar till livets nödvändigheter. Livet ter sig som bara nöjen och inga förpliktelser…i ditt hus kommer det att regna in och bjälkarna i taket kommer att rasa in….ve dig säger Herren. I vardagen ser vi många sådana personer som lever över sina tillgångar, köper på kredit och lever efter världens sätt att leva. Det senaste är ett måste, även om plånboken inte är överens. När halva månaden är slut, ja då finns det inget kvar av den  månadens lön och man måste hela tiden knapra av pengarna man kommer att tjäna sedan…Ingen tanke på framförhållning , ingen tanke på att kanske se till att ha en buffert om uti fall att… Pengarna som kommer in försvinner fortare än ögat hinner blinka.

Den andra kungen är son till ädlingar. En mogen person som har rådgivare som också är visa och vet vad som är rätt och fel. De håller fest vid rätt tidpunkt efter dagens förpliktelser och ser till hålla det inom gränserna för de vet att det finns en dag imorgon också. Denna person lever inte bara för stunden , nej, han vet vad som förväntas av honom och planerar och lägger en bra grund för framtiden…hans hus har friska bjälkar i taket och och när det regnar är det torrt och varmt inomhus. I vardagen ser vi att han tänker först och agerar sedan. Inga impulsköp, han planerar sina utgifter och sparar för oförutsedda utgifter, man vet ju aldrig när bilskrället går sönder eller kylskåpet lägger av. Framför allt aktar han sig för att köpa med pengar han inte har, kredit är något som bara ska användas med största försiktighet.

Nu till det andliga planet: Den förste av de två, nöjer sig med att ta emot Kristus. Han är som sädeskornet som föll i dikesrenen som grodde men som senare kvävdes av det som växte upp runt omkring, ogräset. Han faller lätt för världens frestelser och sätter inte Gud i första rummet, det finns ju så mycket annat som upptar hans dyrbara tid. En omogen och ytlig kristen som inte har Guds ord i hjärtat.

Den andre är mogen i sin tro, han vet att utan Gud i sitt liv fungerar det inte. Han har satt Gud i första rummet och han söker råd och hjälp där han vet att han får de bästa svaren,  dvs i Guds ord. Han planerar inte massor utan att först ha varit i bön och han vet att Guds ord är den bästa hjälpen han kan få. Han omger sig med personer som han vet tänker på samma sätt. Han försöker aktivt att stå emot frestelserna från denna världen så gott det går…Faller han så vet han att någon finns där som hjälper honom att resa sig igen.

Den tredje och sista vinkeln på detta ord är sett genom församlingen: Den första församlingen är en församling som har massor av aktiviteter, drar till sig folk, lättsam och poppis. Men …när det gäller Guds ord skrapar den bara på ytan. Ledningen och församlingsansvariga fördjupar sig inte i undervisning och gemenskap med den viktigaste personen i församlingen , nämligen huvudet-Jesus Kristus. Han har förpassats till att bli en bifigur i deras fullspäckade aktivitetsschema i församlingen. Huvudsaken är ju att folk kommer till kyrkan eller hur??

Den andra församlingen är en församling där ledning och församlingsansvariga är fast förankrade i Guds ord. De leder församlingen med perspektivet att Jesus är huvudet och Guds ord är det som ska lyftas fram inte massor av aktiviteter som tar bort fokus från Gud och Gudsrelationen som vi som församling kontinuerligt måste underhålla om vi vill att den ska växa. Denna församling vet att Guds ord bygger upp, ger vishet och att det och inget annat får en församling att växa.

Tre infallsvinklar av ett och samma ord… efter en lång stunds tystnad här på bloggen är kanske detta som Gud ville ha sagt. Jag ser att han ändrar mitt sätt att skriva , att han fördjupar tankar och då behövs det kanske inte komma inlägg så ofta. Det som kommer kanske måste idisslas i flera dagar…det är nog inte lika lättsmält som innan. 

Gemenskap

I Apostlagärningarna kan vi läsa om hur de första kristna hade gemenskap med varandra, hur man delade det dagliga livet. Man samlades i hemmen och åt och delade Herrens ord och umgicks. De kom varandra väldigt nära. Deras gemenskap var stor och man brydde sig om varandra och tog hand om varandra. Var någon sjuk eller dålig ja, då hjälpte man. Behövde man ekonomisk hjälp , då skramlade man ihop lite slantar. Omsorgen om varandra  var ett signum. Ett så stort signum att det märktes i hela samhället för folk såg hur de behandlade varandra bland de första kristna och det blev ett gott vittnesbörd som faktiskt fick folk att ta emot evangeliet.

Varför berättar jag det här? Jo för att jag ser att i kyrkan/ församlingen idag finns inte denna gemenskap. Kanske träffas man i hemmet för en cellgrupp/ bön men utöver kyrkan på söndagen finns det ingen vidare gemenskap. Vet du hur din syster eller bror från församlingen mår? Vet de hur du kände dig i fredags när allt gick åt pipan? Nej vi känner inte varandra, vi har ingen gemenskap med varandra ingen omsorg om varandra. Om du skulle fråga dig själv hur många gånger du spontant har ringt till en annan församlingsmedlem och sagt jag kommer nu , skulle vilja ha lite kaffe och prata lite , kan jag komma , är de  gångerna nog ganska lätträknade. Eller att du en tisdag efter jobbet bjuder hem någon från församlingen du sprang på på stan bara för att umgås utan krusiduller. Har det överhuvud taget hänt ? Ringer någon dig på jobbet och säger kom , jag har lunchen färdig, så kan vi prata en stund och be lite ? Nä trodde väl det?

Men vet du , det är inte för sent. Det är inte omöjligt. Herren gav oss missionsbefallningen eller hur? Var skulle vi börja? I Jerusalem! Du själv är Jerusalem. Börja med dig själv! Ring nån , bjud med, stick hem till nån helt apropå. Förvänta dig inte vita dukar och nystädat om du kommer oanmäld utan ta det som det är. Huvudsaken är att vi får igång gemenskapen i apostlagärningarna, det är en del av vår evangelisation, gemenskapen blir som en magnet där fler och fler människor dras in i gemenskapen.

Vad väntar du på?

Vad köttet ger

 Mitt ibland oss, ja till och med i dig och mig , finns det. Vilket?? Jo det där som köttet ger, du vet sådant som vi helst av allt skulle vilja sopa under mattan , inte låta synas, men som hur mycket vi är putsar och fejar finns där ändå. Jag pratar om sådant som hör köttet till, sånt som är motsatsen till andens frukter. Som kristna strävar vi ju efter att låta köttet dö, men … ja jag säger faktisk men, för om vi genom att blunda för att vi faktist inte klarar av det, gör oss själva en björntjänst och lurar oss själva till att tro att köttet i oss inte existerar.

I Galaterbrevet 5:19-21 står de uppräknade ,”otukt, liderlighet, fiendskap, avguderi, ofördragsamhet, trolldom,orenhet, vrede , maktkamp, intriger, splittringar, kätterier,dryckenskap och utsvävningar”och det räcker att slänga ett litet öga på dem för att inse att våra församlingar och våra egna liv är fulla av dem. Vem av oss har till exempel inte blivit arg eller vred på någon? Vem kan säga att de drar jämt  och är alltid på god fot med alla sina medmänniskor?För att inte  tala om maktkampen som kanske finns på jobbet, med intriger som följd. Och splittring, ja det finns lite varstans i vilken relation mellan människor du än väljer att se på, i församlingen, i familjen ,i vänkretsen. Inte  går vi fria från köttet!

Men  Galaterbrevet säger att vi ska vandra i anden (5:16) för köttet och anden strider mot varandra och vandrar vi i anden hindrar anden oss från att utföra det köttet vill. Frågan till oss idag är då, borde vi inte försöka att vandra lite mer i anden än vad vi gör så att vi kan se mer av andens frukter i våra liv istället för köttet?