Etikettarkiv: första kärleken

Dagens snabba

Reflektioner i all hast kring Hebreerbrevet 10:35-36.

”Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och för att få vad han har lovat.”

Hur kan detta bibelord tala in i mitt liv?

Har vi tystnat? Talar vi som har tagit emot Kristus, ord som gör att vår nästa berörs? Har vi samma glöd som vi hade i början, när elden brann i våra hjärtan? Eller har vår frimodighet dalat och är vår tunga numera stel och tyst? När nyhetens behag blir rutin och vardag behöver kärleken till vår Herre fortfarande uttryckas, inte bara en gång utan varje dag. Vecka ut och vecka in, år efter år. Att fortsätta något med samma glöd och frenesi som från början kräver tålamod och uthållighet, som vi många gånger saknar, men som Gud säger i sitt ord är nödvändig för att göra hans vilja och för att hans ord skall uppfyllas i vårt liv.

Jag blickar inåt och frågar mig: Har jag tappat den första kärleken? Löper jag samma lopp som förut, och har samma segerkrans i sikte, eller har jag bytt bana och och joggar bara planlöst omkring?

Annonser

Det borttappade myntet

 Eller om en kvinna har tio silvermynt* och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det?  Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.”

Luk 15:8-10

Har du någon gång tappat bort något? Letade du efter det  överallt? Kanske vände du upp och ner på hela huset? Det har jag…och ibland hittar man det man letar efter , ibland inte. 

I Bibeln talas det om en kvinna som hade 10 mynt och som tappar bort ett av dem. Hon letar och letar och när hon till sist hittar det blir hon så glad att hon ställer till en fest för sina väninnor och grannar. Liknelsen visar hur glad Gud blir om en enda syndare ångrar sig och följer honom.

Men liknelsen kan ses på ett annat sätt också. Det är inte bara ofrälsta som kan hitta hem utan även vi kristna kan många gånger tappa bort oss på vägen och förlora det vi har i Gud. Skatten vi har i himlen. För visst är det en skatt vi har , att få tillhöra Gud och hans himmelrike, ha vetskap att priset för oss är betalt och att vi har evigt liv tillsammans med honom. Ibland får vi så mycket att göra att vi glömmer det viktigaste, gemenskapen med honom. Vi tappar bort vår skatt.

Vad gör vi när vi som kristna har tappat bort vår skatt? När det viktigaste för oss försvinner? När den första kärleken falnar? Söker vi efter den som kvinnan gjorde med myntet hon förlorade? Vänder vi upp och ner på våra liv för att hitta den igen? Och när vi finner den?…Är glädjen hos oss lika stor som hos kvinnan?

Har du förlagt eller tappat bort din skatt? Letar du? Jag önskar och ber av hela mitt hjärta att du ska finna din borttappade skatt. Kanske kan jag hjälpa dig att hitta det du söker och när du hittar det…. Då tänker jag vara med och fira den lyckliga stunden när du funnit den.

Min önskan

Min önskan är att ge dig min tid alla dagar som om det vore den sista dagen i mitt liv. Ja jag önskar ge av mig själv till dig , så som du gav ditt liv för mig. Min önskan är att tjäna dig så som du visade att du kom för att tjäna genom att tvätta våra fötter, du som egentligen var den störste av oss alla, du kom och gjorde dig liten. Min önskan är att det ljus du tänder inne i mig, ska få lysa klart för alla i min omgivning och få lysa upp mörkret som omger oss och kanske, ja kanske kan det ljuset få leda någon på rätt väg.

Min önskan är att alltid kunna ge dig samma kärlek som jag gav dig från den dag jag först gav mig själv till dig, att den första kärleken aldrig ska få slocka och dö ut utan att det hela tiden ska fyllas på med mer och mer kärlek till dig. Min önskan är att varje dag älska dig mer och mer och att aldrig ta dig för given utan att alltid , varje minut tala om för dig hur mycket du betyder för mig, med ord och handlingar. Min önskan är att min kärlek till dig ska växa sig stor , som Gud är stor,och evig så som Gud är evig, och underbar så som Gud är underbar. Min önskan är att genom att visa min kärlek till dig , kan det tända en hunger i andra att också vilja bli älskade av dig. Jag älskar dig Jesus,…. tack för att du älskar mig.

Var kommer du ifrån?

 Kommer du ihåg? Var var du när du först träffade Jesus? Den dagen när han kom in i ditt liv och rörde om och vände allt upp och ner, ut och in? Var befann du dig då? Hur såg ditt liv ut?Hur kände du dig? Hur såg ditt liv ut före mötet med Jesus? Varifån kommer du?

Tänk en liten stund på hur det var. Kan man märka skillnaden? Kommer du ihåg den känsla du hade den dagen när du fick bjuda in Jesus i ditt liv, fjärilarna i magen, hungern efter mer, kommer du ihåg? Känns det likadant idag?

Jeremia 31:3 säger: 3.    Fjärran ifrån uppenbarade sig HERREN för mig:
        »Ja, med evig kärlek har jag älskat dig;
        därför låter jag min nåd förbliva över dig.

Vår kärlek till Herren kan med tiden bli mindre om inte vi hela tiden förser den med nytt bränsle, men hans kärlek till oss är evig. Den är för evigt densamme. hans nåd förblir över oss varje dag, ny nåd varje morgon. Han älskar oss med villkorslös kärlek, det vill säga han begär inget i gengäld.

När du glömmer bort varifrån du kommer, i vilken situation i livet du var när du fick ditt möte med Jesus , den dagen förlorar du den första kärleken. När allt lunkar på i vanlig takt , dagarna går utan att du märker det och det finns ingen större skillnad på dem, den ena är den andra lik. Du ber , går i kyrkan , har ett bra kristet liv, men något saknas, den där glöden, längtan efter att bara vara och umgås med Herren finns inte där längre. Vart tog den vägen? När tappade du den? Ibland är det så svårt att säga, det kommer liksom smygande. Det viktiga är att veta att det finns en väg tillbaka , att komma ihåg varifrån man kommit och göra det man gjorde i början . Se vad Herren säger till församlingen i Efesos:

1.  Skriv till Efesus’ församlings ängel: »Så säger han som håller
      de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går omkring bland de
      sju gyllene ljusstakarna:
  2.  Jag känner dina gärningar och ditt arbete och din ståndaktighet,
      och jag vet att du icke kan lida onda människor; du har prövat
      dem som säga sig vara apostlar, men icke äro det, och har funnit
      dem vara lögnare.
  3.  Och du är ståndaktig och har burit mycket för mitt namns skull
      och har icke förtröttats.
  4.  Men jag har det emot dig, att du har övergivit din första
      kärlek.
  5.  Betänk då varifrån du har fallit, och bättra dig, och gör åter
      sådana gärningar som du gjorde under din första tid.  Varom
      icke, så skall jag komma över dig och skall flytta din ljusstake
      från dess plats, såframt du icke gör bättring.
  6.  Men den berömmelsen har du, att du hatar nikolaiternas
      gärningar, som också jag hatar.  —
  7.  Den som har öra, han höre vad Anden säger till
      församlingarna.  Den som vinner seger, åt honom skall jag giva
      att äta av livets träd, som står i Guds paradis.»

Efesos

 
 
 
Efesos
 
 
I Uppenbarelseboken kan vi läsa om församlingen i Efesos. Det verkar vid första ögonkastet vara just en sådan församling man letar efter som kristen. En församling som gör goda gärningar, är uthållig, arbetar hårt för Guds rike. En församling där falska profeter och apostlar icke göre sig besvär utan blir snabbt upptäckta och avhysta. En församling som trots mycket kritik från omvärlden fortfarande står stark och stadigt på den grund där den byggdes, nämligen Jesus. En som inte tröttnar och ger upp bara för att det finns motgångar.
 Visst kan vi se att detta verkar vara en mönsterförsamling, just en sådan man skulle vilja tillhöra, eller hur? 
Men…. ändå kommer Guds ängel där och har något emot församlingen i Efesos. Vad skulle kunna fattas denna församling som verkar ha allt?
Kanske det allra viktigaste!
Ängeln säger till församlingen i Efesos att den har övergett sin första kärlek. Han säger att de ska tänka på varifrån de har fallit och att det är dags att omvända sig. Hur kan han säga så om en församling som är i det närmaste perfekt?
Jo det hade blivit rutin. De sökte inte längre de höga andliga höjderna utan nöjde sig med att komma halvägs upp på Sionsberget. Hjärtanen på församlingmedlemmarna i Efesos hade svalnat. De hade varit förälskade men förälskelsen hade svalnat.
Församlingen i Efesos hade arbetat i sitt anletes svett, men inte med kärlek, de prövade sina lärare och profeter med doktriner men de hade inte kärlek i sina hjärtan.
Vad vill det säga? Finns det en fråga vi kanske måste ställa oss här? Ja det finns det! Kan man gå till kyrkan, läsa biblen, och be dagligen utan att för den skull älska Gud på riktigt?  Är jag/du förälskad upp över öronen eller bara lite småkär? Har jag/du tappat den första kärleken? Behöver kärleken kanske en liten knuff eller hjälp på traven? Att vara förälskad i Gud gör att man hela tiden, varje minut varje sekund vill lära känna mer av honom och alltid vara honom nära och göra hans vilja.
Så min fråga idag är: Älskar jag/du Gud?