Etikettarkiv: främling

En av oss

Hörde en gammal dänga på radion häromdagen och den fick tankarna att rulla igång. Tänk om Jesus var en av oss….en främling du möter på gatan ? Vi lyssnar på låten först….

Hade jag känt igen Jesus om han var en av alla dem man möter ute på gatan, på bussen eller i snabbköpet? Tänk om han känner sig ensam precis som vi andra gör? Hade jag då gått fram och försökt lära känna honom? Han kanske kände sig vilse?  Hade jag försökt visa vägen?

Matt 25:35-40

”35 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”

Nu gick ju faktiskt Jesus här på jorden som en av oss. Han gjorde det vi gjorde, levde som vi gjorde( på den tiden), han kände till problemen vi hade…och jag tror att han ibland kände sig ensam, fast han hade fullt med folk runt omkring sig….i Getsemane till exempel.

Han var här på jorden, men han var på väg till himlen, sitt hem, men under tiden var han en av oss. Idag är det dagen lärjungarna går på vägen till Emmaus, en man slår följe med dem , och börjar prata med dem. Men lärjungarna känner samhörighet med honom, men inte igen honom…Han gick där bredvid dem, men de såg inte att det var han. Det kanske inte är så enkelt ändå??? Vad krävs för att jag skulle känna igen Jesus om han kom gående mot mig på gatan?

Luk 24:13-35

”13 Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem. 14 Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. 15 När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. 16 Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. 17 Han frågade dem: ”Vad är det ni samtalar om?” Då stannade de och såg bedrövade ut. 18 Och den ene som hette Kleopas sade till honom: ”Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?” 19 Han frågade dem: ”Vad då?” De svarade: ”Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket. 20 Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa. 21 Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde. 22 Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven 23 men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde. 24 Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte.” 25 Han sade till dem: ”Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. 26 Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?” 27 Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.”

”28 När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. 29 Men de bad honom ivrigt: ”Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut.” Då gick han in och stannade hos dem. 30 Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. 31 Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. 32 Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?” 33 De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade, 34 och dessa sade: ”Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon.” 35 Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet.”

Tänk vilka funderingar en gammal låt kan trigga igång….

Annonser

Främling, eller inte

Ja, honom skall jag få skåda , mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej som en främling. Därefter trånar jag i mitt innersta. Job19:27

Som ni kanske har märkt är jag inne i en period där jag läser ur Jobs bok. En underbar och komplicerad bok på många sätt. Den vers som talade till mig på ett speciellt sätt idag är den ni ser här ovan. Vid första ögonkastet kanske den inte verkar så märkvärdig men jag ska strax förklara mig.

Det är Job som säger detta och det till trots att han plågas av sjukdom,  ensamhet och känner sig övergiven av alla. I all sin vånda utbrister han ändå, (och här kommer folkbibelns version), 

25 Men jag vet att min återlösare lever, 
och som den siste skall han träda fram över stoftet. 
26 När sedan denna min sargade hud är borta, 
skall jag i mitt kött skåda Gud. 
27 Jag själv skall få skåda honom, med egna ögon skall jag se honom, 
inte med någon annans. Därefter trånar jag i mitt innersta.

Det den här versen säger mig är hur vi ska förhålla oss till vår förlossare, Jesus. Vilken relation vi ska ha till honom. Vem han är för oss. Det står att med egna ögon  ska jag se honom, inte genom någon annans ögon. Vi måste alltså ha ett personligt möte med honom. Ansikte mot ansikte. Han ska vara min hjälp.Det är till honom jag ska vända mig med saker som tynger mig och som jag tycker verkar jobbiga och han ska då hjälpa mig att hitta lösningar eller bara lätta min börda.  Han ska inte vara som en främling för mig, vilket i sin tur innebär att om han inte är en främling betyder det att jag ska känna honom. Och för att  lära känna någon måste man umgås med personen i fråga, för att ta reda på hur personen i fråga tycker och tänker. Allt detta ovan ska alltså vara mitt hjärtas begär, det jag verkligen längtar efter i mitt innersta. 

Vilken relation har du till din förlossare? Är han en främling eller känner du honom? Har du med egna ögon sett honom ansikte mot ansikte? Är han din hjälp? Önskar du i ditt inre att du kände honom? Behöver du umgås mer med honom för att lära känna honom? Det här är frågor vi alla kan ställa oss bara genom att läsa vers 27 i kapitel 19 av Jobs bok.

Tänk så mycket man kan få ut av bara en stackars liten vers om man verkligen läser mellan raderna.

Läs gärna mellan  raderna här i den här sångtexten också. Man kan ju faktiskt börja undra om låtskrivaren hade vers 27 i tankarna när hon skrev den? Hon kanske frågade sig frågorna ovan?

Främling Vad döljer du för mig? I dina mörka ögon En svag nyans, av ljus nånstans Men ändå,

en främling Så känner jag för dig Jag ber dig, låt mig få veta Vem vill du vara?Kan du förklara Det för mig?

Som Mona Lisa har sitt leende Så gömmer också du en hemlighet Stjärnor jag ser dem Vill gärna ta ner nån till dig Där bortom himlen finns en evighet Om du vill upptäcka den här med mig Ta första stegen och visa mig vägen ikväll En känsla och jag litar på den Sen blir vår kärlek aldrig främmande igen 

Natten finns till för dig och mig Glöm det som är omkring oss Låt mig få komma Låt mig få vara nära dig 

Som Mona Lisa har sitt leende Så gömmer också du en hemlighet Stjärnor jag ser dem Vill gärna ta ner nån till dig Där bortom himlen finns en evighet Om du vill upptäcka den här med mig Ta första stegen och visa mig vägen ikväll En känsla och jag litar på den Sen blir vår kärlek aldrig främmande igen Då blir vår kärlek aldrig främmande igen