Etikettarkiv: framtiden

Här är grytan, vi är köttet men vem äter?

http://runeberg.org/bibeln/26_11.html

Härom dagen läste jag kapitel 11 i Hesekiel och det fanns något där som triggade igång mina tankar. Jag ska nu försöka att för er förklara hur mina tankar går men tyvärr kan jag inte komma med några svar utan jag behöver er hjälp för att kunna sätta ihop tankegången till en slutsats. I länken ovan hittar ni kapitlet det hela handlar om.

I kommentarer kan man läsa olika tolkningar men inte heller här besvaras mina frågor. Mina tankar kretsar kring grytan, köttet, och husen som inte byggs så snart. Frågorna jag vill ha svar på, och då menar jag inte bokstavligt utan andligt, är:  Vem äter grytan? Vem är kocken? Och vem får i sig näringen?

I texten jämförs staden med en gryta och folket i staden är köttet. I kommentarerna ser man två olika synvinklar på detta: 1: att grytan är något som skyddar och förädlar köttet , och 2: att grytan är Guds dom, och det är det andligt döda människorna som är köttet.

Vilka är de tjugofem männen som står vid ingången till den östra porten? De är ledarna i staden, politikerna , de äldste, huvudmännen.  Det är de som säger: ”Hus byggs inte upp så snart. Här är grytan och vi är köttet.”

Hus byggs inte upp så snart, ser man också olika kommentarer om. Den ena sidan menar att betydelsen är att det inte är nån” fara på taket”, inget att stressa upp sig för, fienden kommer inte så snart. Medans den andra sidan menar att det betyder att de inte tänker på konsekvenserna av sina råd och råden de ger är felaktiga och dåliga, dvs det tyder på dåliga ledare som inte ser framåt.

Vi har nu ett gäng ledare som säger till sina undersåtar antingen:1. Oroa er inte, vi är trygga här i staden, eller 2. som ger dåliga råd till stadens invånare och som får invånarna att dö en andlig död och de ställs då inför Guds dom.

Herren säger till dessa män att han känner deras hjärtan och uppsåt. Han ser att de är skyldiga till mångas död och fall. Han säger att de ska dömas inte tillsammans med de andra i grytan utan vid Israels gräns, för sig, just för att de är ledare och har fört sitt folk vilse.

Ser man på detta ur ett andligt bildperspektiv poppar då mina frågor upp. Någon måste tillaga grytan, och till vem, vem drar nytta av grytans innehåll.Beroende på vilken tolkning kan man se olika kockar. I den ena tolkningen är det stadens ledare som är kockar, de som får sätta livet till är invånarna och säkerligen är det ledarna själva som får äta och ondskans makter som får dra nytta av näringen.

I den andra tolkningen är det Gud som är kocken, människorna i staden som är köttet blir där förädlade och beskyddade, medans ledarna får sin dom genom att inte få vara med i grytans beskydd. Här är det lite oklart vem som äter och får del av näringen men jag få en bra känsla och tror att det är stadens invånare själva som får del av välsignelsen med grytan efter att ha blivit förädlade.

Kanske skulle man kunna sammankoppla de två olika tolkningarna till en.  I så fall har vi ledare för staden som invaggar invånarna i falsk trygghet och ger dåliga råd utan att tänka på framtiden och konsekvenserna. Som för stadens invånare mot en andlig död. Som tror sig vara kocken och de som ska äta av grytan som tillagas men i själva verket blir de bortplockade ur grytan av mästerkocken själv , Herren, och får sin egen dom för att ha misslett folket. Som sagt en hjälpande hand med att dra slutsatser skulle inte skada…är det någon som kan sprida lite mer ljus över de här frågorna?

En sista tanke vill jag bara dela med mig och det gäller det som regeringen just har gjort, i och med att de har tagit ståndpunkt för Palestina och accepterat Palestina som stat. Vad skulle den här texten betyda i ljuset av detta?

Annonser

Mjukmedel istället för tvättmedel

Vad händer med smutsig tvätt om man stoppar den i maskinen för att den ska bli ren och istället för att tillsätta tvättmedel tillsätter mjukmedel? Blir den ren? Går fläckarna bort?

Knappast, men den blir mjuk och följsam….den sticks inte, den rivs inte och det blir definitivt inga skavsår…

Vad händer om man tar bort tröskeln i en dörröppning för att göra det lättare att komma in? Kommer bara de man vill eller får man andra objudna gäster också?

I dag , när jag läste Guds ord, insåg jag något som skrämmer mig…kanske har jag redan insett det men blundat för det, jag vet inte , men idag slog det mig med all kraft att det ord som går ut i världen idag , inte är Guds ord utan en omgjord version av det. Det är mjukmedel istället för det tvättmedel det egentligen är….man har tagit bort tröskeln och nu kommer vad som helst in genom dörren.

Jag inser dessutom att jag själv kanske inte ens tar mig över den där tröskeln som det verkliga Guds ord är , eller att jag troligtvis skulle behöva många långa tvättar i minst 90 grader för att mina fläckar skulle åtminstone blekna. Men det jag inser griper mig med sorg…

Varför urvattnar vi Guds ord som man gör med salt sill, för att ta bort sältan? Varför byter vi ut hans renande ord mot mjukmedel? Varför tar vi bort tröskeln för att det ska bli lättare att komma in?

Jo för att vi är rädda! Rädda att bli ensamma kvar, rädda att utrotas, rädda för att trampa någon på tårna och se dem gå sin väg. Istället för Gudsfruktan regerar människofruktan! Kvantitet är bättre än kvalitet. Vi har hellre tio fåglar i skogen än en i handen, när ordspråket säger tvärtom. (Bättre en fågel i handen än tio i skogen.)

Jag skulle kunna räkna upp vers efter vers ur bibeln för att styrka det jag just har uttryckt, men …ibland undrar jag om det tjänar nåt till? Nuförtiden hör man att det ska vara lätt att ta emot Jesus och hans rike…medans ordet säger tvärtom.

”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” (Mark 10:25, Luk 18:25)

Så även om jag inte är rik och inte ens hälften så stor som en kamel så det Guds ord säger till mig att det är svårt för mig att komma in i Guds rike, det kräver uppoffringar från min sida. Stora uppoffringar….men det hör man aldrig talas om.

Kanske , jag vet inte , tycker du att jag är ute och cyklar…kanske är du av helt motsatt uppfattning, men Guds ord talade klart och tydligt idag till mig  genom bland annat profeten Esra och det han visade fyllde mig med oro för framtiden och kristenheten. Esra rev sina kläder och drog sitt hår och skägg och föll ned inför Gud och bad om förlåtelse… jag ,  som bara är ett Guds barn…vad kan jag göra? Mer än att uttrycka det jag känner på mitt sätt och fråga mig själv och Gud: varför?

Uthållighet och överlåtelse

Och han sökte Gud så länge Sakarja levde, och han gav akt på Herrens syner. Så länge han sökte Herren lät Gud det gå honom väl. (2 krön 26:5)

 Att låta Gud ta kontrollen, överlåta sig …kan vara svårt för oss. Vi är kontrollmänniskor. Vi behöver känna att vi har ett visst mått av kontroll. Men Guds ord säger annorlunda. Gud vill att vi ska lämna kontrollen till honom. Överlåta allt till Herren och lita på att han gör det som behövs. Han vill att vi ska söka honom , så att han kan svara oss och vi kan gå på det han säger…

Är verkligheten sådan?? Nä.. många gånger är den nog , handen på hjärtat, tvärtom, ….

Vi gör saker utan att rådfråga Gud, och sen när det inte blir riktigt som vi tycker eller det misslyckas, ja då vänder vi oss till Herren och ber att han ska ordna upp det.

I bibelordet ovan ser vi att Kung Ussia gjorde rätt… Han sökte Gud, fick svar, och tog till sig svaren och gick på dem…. Och vad hände?… jo så länge han gjorde på detta sätt gick det honom väl…Men hur har vi det? Söker vi Gud för att höra hans åsikt eller kör vi på, det är ju trots allt våra liv det handlar om. Frågan vi måste ställa oss är vem är det egentligen som har kontrollen?

Livet är inte alltid lätt. Kanske har du haft det tufft, stressigt och den första kärleken kanske har svalnat något. Kan det vara så att bönen har fått stå tillbaka lite en tid?…I början kanske du sökte Herren på ett annat sätt och det gick dig väl…men sen tappade du uthålligheten. De stöttepelare du hade bredvid dig då kanske delvis inte finns med i bilden längre…Visionerna du har om framtiden kanske har blivit dimmigare, och det är svårare och svårare att hålla fast och fortsätta att be. Men misströsta inte, det kommer en ny tid…Bönens kraft är stor och de som uthärdar och håller fast kommer att få se skörden. Sätt fart på viljan att söka Herren. När viljan ökar, ökar också Herrens svar på dina böner. Om du lägger framtiden i Herrens händer istället för att ta den i dina egna kommer framtiden att se ljusare ut, det är jag helt säker på. Herren är god och trofast och han svarar på bön, det gäller bara att fråga och be i tid,  och sen… lyssna till svaret. Du kanske inte vet riktigt vem din Sakarja är, men det spelar kanske inte så stor roll. Du kan vara uthållig och överlåten ändå och du kan ändå söka Herren och ge akt på det Gud säger…då kommer du att se att Herren inte vill annat än väl för dig …

 

Ord från chefen till dagens församlingar

1 Vid den tiden sände Merodak-Baladan, Baladans son, kungen i Babel, brev och en gåva till Hiskia, ty han hade fått höra att han hade varit sjuk och blivit frisk igen. 2 Och Hiskia gladde sig över dem och visade sändebuden sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller övrigt i hans ägo som han inte visade dem. 
3 Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och sade till honom: ”Vad har dessa män sagt, och varifrån har de kommit till dig?” Hiskia svarade: ”De har kommit till mig från ett avlägset land, från Babel.” 4 Jesaja frågade: ”Vad har de sett i ditt hus?” Hiskia svarade: ”De har sett allt som finns i mitt hus. Det finns ingenting i mina förrådshus som jag inte har låtit dem se.” 5 Då sade Jesaja till Hiskia: ”Hör HERREN Sebaots ord: 6 Se, dagar skall komma, då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag skall föras bort till Babel. Ingenting skall bli kvar, säger HERREN. 7 Och några av de söner som skall utgå från dig och som du kommer att föda skall man ta, och de skall bli hovmän i den babyloniske kungens palats.” 
8 Hiskia sade till Jesaja: ”Gott är det HERRENS ord du har talat.” Och han tänkte: ”Fred och trygghet skall ju råda i min tid.” (Jes 39:1-8)

Hiskia hade precis varit sjuk och fått 15 år till att leva av av Herren, då kungen i Babel kommer på besök. Hiskia visar honom runt och visar alla de skatter Gud hade gett honom, men han ger inte äran åt Gud som sig bör utan egoistiskt visar han upp ”sin” skatt. Allt vad han äger och har tillhör honom och han är stolt över det.   Han är glad att få 15 år till att leva men tänker inte på framtiden. Han har söner, men tänker inte på dem. Han förbereder dem inte för att en dag bli kung, låter dem inte undervisas. Han vet att han bara har 15 år till att leva men förebygger inte framtiden, utan tänker bara i nuet.

Jesaja kommer med Herrens ord till Hiskia och han tar emot det, men egentligen… gör han verkligen det? I sitt hjärta? Förstår han verkligen vad Jesaja säger till honom?Eller är han så egoistisk och utan framtidsvision att han inte bryr sig om någon annan än sig själv?

Till dagens församlingar: Varifrån kommer dina rikedomar? Vem har gett dig det kapital av människor och ekonomiska medel som du har att förvalta? Genom vems hand har kyrkan fyllts med människor  och hur förbereder du dem för framtiden? Visar du stolt upp det du har när andra kommer på besök? Undervisar du dem att kunna stå på egna ben den dagen du inte längre finns? Finns det någon som kan axla ansvaret när dina dagar är över? Eller kretsar allt kring dig? Är du navet som drar runt hjulet? Lägger du grunden för personerna i din församling så att de kan växa sig starka i sin tro? Var är lärjungaträningen och var är bibelundervisningen? Eller kommer de som Juda att den dag du inte finns , spridas för vinden eller tillfångatas av Babel? Och ”dina” rikedomar, låter du dem gå till tillfälliga nöjen eller investerar du dem i framtiden? Kommer Babel att få slå klorna i dem eller inser du att det var jag som gav dig allt och att det du anser är ditt egentligen tillhör mig? När profeten kommer och talar, lyssnar du och tar till ditt hjärta eller går ordet obemärkt in genom ena örat och ut genom andra, kanske till och med bara låtsas du höra? Att lyssna kan ju göra ont. Kanske är det så att du bara ser till ditt eget skinn, vad som händer sen är inte din sak att bry dig om, så länge allt är bra just nu…