Tag Archives: frid

Vad skiljer mig från min ofrälste granne?

Härom dagen föddes denna fråga i min hjärna tidigt en morgon och sedan dess har jag gått och funderat på detta: Vad skiljer mig från min ofrälste granne?

Hur syns eller märks det på mig att jag är frälst och har Jesus i mig? Finns det speciella karaktärsdrag hos mig? Syns det på någon om man är kristen? Behöver jag arbeta på att det ska synas mer?

Svaren på de här frågorna är inte lätta att finna. Det är komplext. Som människa vill man ju inte sticka ut och vara ”konstig” , udda eller den alla ser på och pekar på. Vi vill liksom smälta in…

I kristenheten har det smugit sig in en konformism, att vi ska vara nöjda med det vi har, men Guds ord är tydligt när det gäller detta. Han har så många löften för oss kristna som vi inte lyckas leva i på grund av att vi har fastnat i konformismen. I 1 Petr 2:9 står det:

”Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.”

Vi ska alltså inte nöja oss med att vara som alla andra, utan vi ska vara bättre utan att för den skull se ner på eller döma någon. Vi är söner och döttrar till Gud! Rom 8:14 ”Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.”

Fil 2:15 säger hur vi ska leva…”så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, ”

Visst är det ord som förpliktigar? Tillbaks till ursprungliga frågan… när min granne ser på mig, ser han att jag lyser? Ser han en fläckfri, ren människa? Nej, jag tror faktiskt inte det…men någonstans vill jag ändå tro att det finns något i mig som inte är som hos alla andra. Jag vill ändå tro att Guds ande lyser igenom det som är Jag och kan locka andra att se på mig och vilja ha det samma.

Jag hoppas att min tro syns, inte bara för att jag åker iväg till kyrkan på söndagen utan på sättet jag lever. Jag hoppas att min granne kan se en liten bit av Jesus i mig. Att himlen inte är så långt borta som man tror utan att en liten bit av himlen bor inuti mig och jag skulle vilja dela med mig av den till de jag möter. Jag hoppas att den frid som Gud ger mig även när det blåser och stormar, kan få lysa igenom och smitta av sig på min omgivning, likaså glädjen jag känner att ha blivit räddad. Jag hoppas att Gud kan använda mig i olika situationer i vardagen för att han ska bli förhärligad, men de verkliga svaren på frågan har egentligen min granne, eller de som möter mig i livet.

Guds ord säger att vi ska leva i den här världen, men inte av världen. I Joh 15:19 hör vi Jesus tala till sina lärjungar( oss): ”Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.”

Min önskan är att leva i den här världen, som en som en spegelbild av vad den här världen skulle kunna ha varit, om världen hade tagit emot sin frälsare. Detta är något som jag konstant måste arbeta på, en sak i taget ända till den dag när mitt lopp är avslutat och jag har tagit mig i mål.

Vem är Gud?

Hos 6:3

3 Låt oss lära känna HERREN, ja, låt oss sträva efter att lära känna honom.
Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens,
och han skall komma till oss lik ett regn,
lik ett vårregn som vattnar jorden.”

Hur beskriver vi Gud, hans natur och hans församling? Är det med vackra ord ord som får människor att vilja se mer, höra mer, lära känna mer, eller är orden vi använder lika roliga som orden på en deklarationsblankett eller ett annonsblad för reavaror? Gör vi hans skapelse rättvisa när vi talar om Gud och hans rike? Eller är det så att vi inte ens själva ser eller förstår det vackra och underbara i Honom och hans natur? Känner vi det som vi vill förmedla till andra?

Vad är vackrare än en gryning i sommarljus vid en liten sjö, någonstans i vårt avlånga land, med dovhjorten som står och dricker i vattenbrynet, daggen som ligger som pärlor i gräset och fåglarna som håller serenad i buskaget? Eller när solen stiger upp och du sitter på klipphällen i Stockholms skärgård och vattnet krusar sig mellan dina tår och den uppgående solen färgar allt till guld. Du hör det repetitiva kluckandet från vågorna mot bryggan där du sitter och du ser änderna doppa sina huvuden i vattnet för att strax guppa upp igen.

Det är skönhet! Guds skapelse i sin allra bästa dager.
Är det så här vi berättar för andra om Hans skapelse? Knappast. Det vi berättar liknar mer deklarationsblankettens dystra ord, eller annonsbladets säljande texter. Gör du detta, får du del av det här, kom till oss så får du frid, fred och kärlek och syndernas förlåtelse på köpet. Kanske är det dags att ändra på hur vi presenterar Gud för våra medmänniskor? Kanske framför allt är det dags att lära känna den Gud som vi ska presentera för våra medmänniskor.

Vem är Gud för dig?Hur väl känner du Gud ? Hur väl stämmer din bild av honom med den som ges i bibeln? Det är trots allt bibelns Gud som vi ska förmedla…Gör vi det?

Löftesord

Jes 48:20-22

20 Drag ut från Babel, fly från kaldeerna!
Förkunna detta med fröjderop, låt det bli känt,
för ut det till jordens ände, säg: ”HERREN har återlöst sin tjänare Jakob.
21 De led ingen törst när han förde dem genom öknarna,
ty han lät vatten strömma fram ur klippan åt dem.
Han klöv klippan, så att vatten flödade.”

Förkunnar vi med fröjderop att Herren har räddat oss ur den svåra  situationen vi kanske sitter i? Låter vi folk höra detta som ett vittnesbörd till höger och vänster när vi står till knäna upp i problem? Proklamerar vi med vår mun att vi ska gå igenom det som vi just nu strider mot tack vare Herrens hjälp? Jag tror inte vi gör det i nån större utsträckning, eller hur? Det är inte ofta jag hör det. I alla fall inte tillräckligt.

Om vi litar på Herren kommer han att förse oss med det vi behöver. Hans ord säger att vi inte ska lida törst när vi går genom ödemarker. Han kommer ge oss vatten där ingen mangrävd brunn finns. Inte bara droppvis ger han oss vatten, utan det vatten han ger, det flödar. Det är ett löfte som heter duga, men…

Men… säger han i nästa vers 22: ”Men de ogudaktiga får ingen frid, säger Herren.”.

Om vi är ogudaktiga, inte litar på Herren , försöker lösa våra egna problem och tar sakerna i egna händer, inte ger honom den ära som han bör ha och litar mer på människor än på Gud, så säger Herrens ord att vi inte kommer att ha frid. Vi kommer att vara oroliga, tveksamma, och villrådiga.

Vill vi ha frid? Vill vi gå genom ödemarken kanske inte utan problem men i alla fall ledsagade av Herrens starka hand, ja då är det dags för oss att ge Gud äran för det han lovat att göra och att lita på hans ord och förkunna det med glädje där vi går fram.

Herren är en evig Gud. Han är min herde, mig skall intet fattas. I evighet skall jag jubla för Han beskyddar mig.

Problem? Du har väl inte glömt…

f3a4cf175e11ca407776fe167c584beb

”Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen” Joh 16:33

 Oroar oss, det gör vi alla, det är så lätt att glömma de orden Jesus sa. Ibland behöver vi påminna oss om dem, idissla dem, ta till oss dem varje dag. Jag skulle själv vilja ha det här fotot i en stor tavla på väggen hemma så att jag varje dag blir påmind om att i honom har jag frid, och att jag kan kasta all min oro på honom.

Problemen finns alltid där, de kan vi inte undvika, men vi kan undvika att de får ta glädjen, friden eller lugnet ifrån oss. Lämna orons tunga ok vid korsets fot och iklä dig istället fridens lätta klädnad.

Flödet

Psaltaren 46 talar om en flod, en ström. En ström som rinner genom Guds boning. Den strömmen säger psaltarpsalmen att den ger glädje. Andra resultat av den strömmen är att den som har den inte ska vackla, inte vara rädd, han skall få hjälp av Herren och han ska inte falla.
Den strömmen vill jag ha. Hur ska jag få den strömmen in i mitt liv?
Det första jag måste göra är att inbjuda Herren i mitt liv. Göra honom till Herre i mig. Nästa steg jag behöver göra är att helga mig. Varför? Jo för Herren kan inte bo där synd är. Han är för helig för det.
Jaha tänker du… Och hur går det till? Jo öppna din mun och ditt hjärta, bekänn att Du är en syndare i behov av  en frälsare. Jesus är frälsaren som dog för din och min skull. Genom sin död frälser han dig och du blir helgad genom honom. Sedan kan du ta emot strömmen från Gud när han tar sin boning i dig och flödet av glädje, frid och trygghet översvämmar dig

Jag ber…

Jag bad om hjälp, Han visade mig en väg ut

Jag bad om ett leende, Han gav mig frid och ro i sinnet

Jag bad om någonstans att bygga upp ett hem, Han gav mig ett hus

Jag bad om någon att ge min kärlek till, Han sände mig en ängel som du

Jag bad om någon som ville att Gud skulle vara centrum i vårt liv, Han gav mig en livskamrat

Jag bad om ett helt hjärta, Han gav mig läkedom

Jag bad om att inte behöva ha ont, Han gav mig ett helande

Jag bad om en förändring, Han visade mig en öppen dörr

Jag bad om att få börja om, Han gav mig en ny start

Jag ber…..Han ger….

GUD ÄR GOD

Vad säger du?

”En fågel som  du släpper ut ur buren kan bli fångad igen, men ett ord som slipper ut från dina läppar kan inte komma tillbaka.”

Det finns saker som vi gör, som direkt efter att vi har gjort dem är helt omöjliga att göra ogjorda. Gjort är gjort, det går inte att trycka på spola-tillbaka-knappen. En sådan sak är ju orden som kommer ur vår mun. Väl en gång uttalade kan du inte ta dem tillbaka. 

Ord kan uppmuntra , glädja , skänka frid och kärlek, men de kan också såra, baktala, göra ont, och oroa och förstås en hel massa till. Att försöka tänka på vad man säger och hur man säger sina ord tror jag är nödvändigt. Man kan aldrig komma ifrån att helt undvika att trampa i klaveret någon gång , men man kan försöka att så långt det går tygla sin tunga. Detta påpekar Paulus i Jakobs brevet3:7-10  

 ”7 Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. 8 Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift. 9 Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. 10 Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.”

Bibeln säger väldigt mycket om att försöka tygla sin tunga och att man ska vara försiktig med vad som kommer ut ur munnen, men mänskliga som vi är tänker vi inte alltid på detta utan många gånger säger vi saker till varandra som sårar och gör ont.Om vi skulle försöka att för en tid framöver verkligen lägga manken till och undvika ord som sårar och gör ont eller som helt enkelt uttalar sig negativt om saker kanske vi skulle kunna se en skillnad i bemötandet mellan människor.  Om vi alla bemödar oss att tala väl om andra, välsigna och tala gott om människor vi möter tror jag att världen skulle bli en trevligare plats att vara på. Varför inte ge det en månad ? Gör ett försök att verkligen tänka på vad som kommer ut ur din mun och försök att få det som kommer ut att vara positivt och välsignande för de du möter . Kanske kan vi få höra många fina vittnesbörd bland kommentarerna om vad det blir för skillnad runt omkring dig.

Ord från en tanklös kan hugga som svärd, de visas tunga ger läkedom.
Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den lösmynte råkar i olycka.