Etikettarkiv: gå på vattnet

Lär oss att bedja

En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.” Luk 11:1

Att  se och uppleva Jesus be var säkerligen något alldeles speciellt. Jag tror inte att det var det vanliga rabblandet av inlärda böner , utan det var ett intimt samtal med Gud fader. Jag tror att apostlarna önskade att de kunde be så, och säkerligen visste de att de inte kunde komma dit av egen kraft. De insåg att det var något speciellt! 

Ingen av apostlarna frågade någonsin Jesus om att han skulle lära dem predika, gå på vattnet, återuppväcka döda eller kasta ut demoner, men efter att ha sett Jesus be visste de att de hade något att lära av honom.

 Jesus var en bönens man. Han gjorde ingenting som inte var sanktionerat av hans fader. Allt han gjorde, varenda mirakel, varje handling var totalt underkastad Guds vilja. I Joh 5:19 säger Jesus själv att”…Sonen kan inte göra något av sig själv….” och i Joh 5:30 säger han” Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.”  

Hur mycket gör inte vi på eget initiativ utan att rådgöra med Gud innan? Vi behöver en ny tv…vad gör vi? Lägger vi oss på knä och ber om en ny tv eller går vi till affären och ser ut en tv och köper den på avbetalning? Eller en ny bil? Ett lån och så är det fixat…vi tar sakerna i egna händer och lämnar Gud utanför.

 

Om bön var så viktig för Jesus, Guds son hur viktig borde den inte vara för oss? Vi är inte som Jesus ,som villigt och vid varje tillfälle som ges tar till vara tiden genom att vara tillsammans med sin fader i bön. Vi däremot tar till bön när vi hinner, när vi känner för det. Hur många gånger har man inte sagt till sig själv, nä jag får hoppa över bönen idag, jag hinner inte med det, jag måste ju göra det, och det…?Men handen på hjärtat… borde inte vi be ännu mer än Jesus, vi som är fulla av synd och behöver bekänna våra gärningar inför fadern medan han inte hade en enda synd att bekänna, ändå spenderade han mer tid i bön under sin korta period här på jorden än många kristna gör under en hel livstid.

Varför behövde Jesus be så mycket? Svaret kanske inte är så konstigt,… kanske var det för att han älskade sin far så mycket.Är det det som fattas oss? Kärlek till Gud fader. Ja kanske.

 Är du en bönens man/kvinna? Har du bett Jesus att lära dig att be?

Annonser

Gå på vattnet

Du ser dig omkring, ser på dig själv, tvivlet gnager i dig. Ev våg av tvivel översköljer dig , du kan inte…. den vill dra dig ner. Kommer den att lyckas? Du undrar hur ska det gå? Klarar du det? Tänk om ingen är där och hjälper dig?Kanske Du hör bön? Kanske Du går med ? Men vad väntar du på? Ta ett steg , ut i det okända, ett steg i tro, även om det stormar. Ta ett steg, se att det bär, se att det faktiskt bär. Osäkerheten ska inte få dränka dig. Din tro är det enda som behövs. Jag vet att du är skapad för så mycket mer, så var inte rädd, nej var inte rädd att ta steget, ut i vattnet…

Så skaka av dig rädslan , låt den falla till marken. Ingen tid att förlora nu , framtiden väntar där på andra sidan så gå, och se dig inte om. Blickar du bakåt kanske du missar det som ligger framför dig, allt det du var skapad för. Visst finns osäkerheten där , du försöker spela säkra kort, springa iväg , ta en annan väg, men om du tar det första steget ut i det okända så kommer du att se att det bär, ja att det faktiskt bär. Han släpper inte dig, låter dig inte sjunka. Han kallar på dig och säger ”gå, du kan gå på vattnet du också”.

Fridsfursten

I Matteus 14:22-33 kan vi läsa om när Jesus kommer gående på vattnet. Om vi tänker efter måste det ha varit en syn utan dess like. Inte konstigt att lärjungarna blev rädda. Tänk de till och med trodde att Jesus var ett spöke, en vålnad. Vattnet omkring dem var i uppror och stormen slet och drog i seglen, båten rullade hit och dit, och så får de plötsligt syn på en man komma gående på vattnet , rakt emot dem….

Men han ropar till dem, ” Lugn det är jag. Var inte rädda”, just för att lugna ner dem. Då när de hör hans röst så säger Paulus de där välkända orden: Herre, om det är du , säg åt mig att komma till dig på vattnet”. Och han går…

Men den här tanken handlar inte om att gå på vattnet utan om Jesu närvaro. När Jesus kommer in i våra liv bör han inte komma på ett sätt som gör oss rädda eller obekväma, nej hans närvaro i våra liv innebär frid, lugn. Bara hans blotta närvaro kan stilla den värsta stormen i ditt liv, han kan vända kaos till ordning, han kan avsluta krig och stifta fred.

Han är och förblir Fridsfursten!

Har du kaos, krig, oro , stormar i ditt liv? Har du släppt in Fridsfursten  i ditt liv? Han svarade Paulus med ett enda ord , när han sa de berömda orden. Jesu svar var: ”KOM!” Det är det svar han ger till dig också idag…

”KOM!”