Etikettarkiv: gensvara

Yttre omständigheter

Ett liv som kristen  ska styras inifrån,  från källan till liv som finns i dig- Jesus. Det är inte beroende av yttre omständigheter. Vad jag menar är att det ska inte spela någon roll om du är glad eller inte, ledsen eller arg för att det ska synas att du är en kristen och att du följer Jesus. Även om dina yttre omständigheter påverkas så påverkas inte dina värderingar och ditt handlande…. eller gör det det??

De yttre omständigheterna kan påverka oss känslomässigt, fysiskt och psykiskt, men det kristna livet vi lever är ju inte beroende av känslor, fysik eller psyke. Det är ett beslut vi har tagit oberoende av hur vi känner oss , att låta Jesus få vara kung i våra liv. Att låta honom visa oss vägen och att vi ska följa honom. Det beslutet ändras ju inte för att vi mår dåligt , är sjuka eller inte känner för det just då. Beslutet står fast. Det de yttre omständigheterna kan påverka är formen för hur vårt kristna liv utövas, men inte ATT det utövas.

Så även om du känner dig nere, ledsen, är sjuk och orolig så låt inte detta påverka det liv du lever för Kristus. Han är ju densamme och han bor i dig, ja du hörde rätt, i dig, även när du känner dig nere ledsen och sjuk, så vad har egentligen förändrats?? Jo helt enkelt bara de yttre omständigheterna, inget annat. Hans kärlek till dig är den samma och det är ju på den som ditt  kristna liv gensvarar.

Annonser

Gåvan och Givaren

Hosea 7:13-14

13 Ve över dem, ty de har flytt bort från mig! 
Fördärv över dem, ty de har avfallit från mig! 
Jag ville friköpa dem, men de har talat lögnaktigt mot mig. 
14 De ropar inte till mig av hjärtat, utan klagar på sina bäddar. 
De oroar sig för sin säd och sitt vin, 
men de vänder sig bort från mig.

Herrens ord är klart och tydligt.Han sträcker ut sin hand för att rädda oss, men vi tar inte emot honom. Vi tänker bara på materiella saker som säd och vin och när det materiella fattas oss då lägger vi oss i våra sängar och klagar. Vi klagar och säger till Gud : Varför har du övergivit oss? Varför låter du detta hända oss? Varför tar du bort det goda?

Varför? Jo för att vi inte förstår att det goda gåvorna kommer från Givaren, Herren. Han som förser, Jehová Jireh, men honom vill vi inte ta emot… det skulle ju betyda att vi skulle bli tvungna att ge något tillbaka till honom: tillbedjan, kärlek, kontrollen över våra liv,…. och det kan vi ju inte. Gåvan skulle vi gärna vilja ha, men givaren…njae , tror inte det. Det skulle vara en alltför stor uppoffring ifrån vår sida.

När jag läser de här orden i från Hosea känns det i hjärtat. Vi ratar det bästa som vi kan få, Givaren och roffar åt oss av det näst bästa, Gåvan. Om du skulle sätta dig i Givarens skor, skulle du inte efter ett tag när du har gett och gett och gett och du märker att mottagaren inte gensvarar, skulle du då inte sluta upp med att ge? Hur skulle det kännas om någon sa till dig: Jag vill ha det du kan ge mig, men inte dig.

Just i den sitsen sätter vi Gud. Vi vill ha alla hans välsignelser och gåvor, men vi vill inte ha honom i våra liv,…det är för obekvämt, det kostar för mycket av tid ,ork och engagemang. Kanske kan det till och med göra lite ont , för vi kanske måste ge upp vissa andra saker…och det vill vi ju absolut inte…

…eller?

Kanske finns du där ute just nu som får den där känslan i bröstet av skam, ånger…som tänker..är det så här jag har gjort mot Gud? Och som när du läser dessa ord och orden i från Hosea inser att du har lagt fokus på fel sak och vill vända om…kanske finns du där ute som ser, hör och förstår vad ordet säger till oss och som när du inser det inte kan annat än att ropa ut till Jesus:

FÖRLÅT!

Hur länge?

 Hur länge tänker du försöka fly? Hur länge försöker du gömma dig? Är det inte dags att du inser att det är lönlöst? Att du inte kan fly längre…Att du inte kan gömma dig.

Psalmisten David säger i psalm 139 verserna 5, 7-10

5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. (…)

7 Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte?
8 Om jag far upp till himlen, är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där.
9 Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet,
10 skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

Vart vi än befinner oss, hur vi än har det i livet finns Gud där och räcker ut sin hand till oss. Han kallar dig och mig…det är upp till var och en att gensvara. Ingenstans kan vi fly för hans ansikte, han hittar oss var vi än befinner oss och han följer oss till världens ände om så är nödvändigt. Hur många gånger har han kallat på dig redan? Och du har tackat nej…hur många gånger har han visat dig en väg, men du vände och gick en annan? Hur många gånger har han genom omständigheter visat dig vad han vill, men du har gjort dig döv och stum?

Hur många möjligheter har han gett dig och hur många fler måste han ge dig för att du ska förstå? Är detta ytterligare en av de där omständigheterna som kallar dig in i hans närhet? Kanske är det då dags att tänka i andra banor. Kanske är det dags att du slutar upp att fly från honom och istället överlämnar dig och ditt liv i hans händer?

2 Petrus 3:8-9

8 Men glöm inte detta, mina älskade, att en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag. 9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Idag är det din dag!