Etikettarkiv: Getsemane

En läxa att lära

7 Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. 8 För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas. (
Matt 7:7-8)

Lovar Gud för mycket? Vi vet alla att det inte alltid blir som i den här versen, till och med Jesus vet det. Inte ens han som är Guds egen son fick det han bad om när han satt där i Getsemane kvällen innan han skulle offras. Vi har säker alla någon gång bett Gud om något men inte fått det vi velat. Har vi då helt missförstått det här bibelordet eller …?

Ordet ovan vill lära oss en läxa , som visar på hur djupt och komplext Guds ord verkligen är. Det som ser ut att vara en självklar tolkning kanske i själva verket har många bottnar och för att förstå det behöver vi lite gudomlig vishet som gör att vi kan se den fullkomliga tredimensionella bilden och inte bara den endimensionella.

Vi tar och läser det igen :” 7 Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. 8 För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.

I den första meningen händer något…Gud påminner dig om att du faktiskt får lov att be till honom. Att han tar sig tid att lyssna på dina bekymmer. Han slår inte dövörat till. Be, så ska du få…..kanske inte som du vill. För Gud vill också lära dig att bön inte är ett önsketänkande. Tänk på Jesu ord i Getsemane….Matt 26:39″ Han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte och bad: ”Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.”
 Den sista meningen säger allt….inte som jag vill, utan som du vill. Guds vilja och vår vilja överensstämmer inte alltid, eller hur, men faktum är att han vet vad som är bäst för oss, och vad vi behöver.

Den tredje läxan vi ska lära av det här bibelordet är att bön är ett ansvar och en tillflykt.  Be och arbeta, arbeta och be, dessa två går hand i hand. Du kan inte stillasittande med armarna i kors förvänta dig att Gud gör hela grejen, det krävs något av dig…ansvar i bön, gör din del, var enträgen. Bön är inte bara bluff och trolleri eller magi, det innebär hårt arbete,  det kräver vilja , engagemang och kämpaglöd. Gud låter inte alltid oss få våra önskningar uppfyllda , men han uppfyller alltid sina löften, så om du håller din del i löftet så håller Gud sin, var så säker.

Annonser

Att möta det obehagliga

Har du någon gång varit i den situationen att du fått veta att inom några dagar måste du konfrontera något du helst skulle vilja slippa? Oron gnager i dig från det ögonblicket du fick vetskap om att det kommer att ske, men du vet inte riktigt när. Hur kan man få bort oron, hur förbereder man sig på något som man vet kommer att göra ont, själsligt eller fysiskt? Man målar upp scenariot i sitt huvud och fantasierna om hur det kommer att vara blir levande och smärtsamma redan innan. Det enda man vet är att det är oundvikligt…

Att möta jobbiga, obekväma situationer som man bävar för är inte lätt. Rädslan att bli sårad, smärtan kan bli ett hinder på vägen dit. Men om man väl lyckas övervinna rädslan och konfrontera det obehagliga så har man vunnit en stor seger, blivit starkare.

Det finns många bibliska personer som har stått i den här situationen. Josef är en, han bävade för att träffa sina bröder igen i Egypten efter vad de gjort mot honom. Abraham en annan, han bävade för att gå upp på berget och offra sin son Isak, den han älskade. Det var med tunga steg han gick , men han gick. Den som konfronteras allra mest med nåt obehagligt är Jesus själv i Getsemane. Han vet att han är på väg att korsfästas och ångesten kryper i honom.

Men alla övervinner sina rädslor och gör det de måste…vad hade de för hjälp?

De söker hjälpen i bönen. De ber om kraft och styrka att klara av situationen. De ber om Guds vägledning och de lämnar det obehagliga , obekväma , jobbiga i Guds händer.

Jesus uttrycker sig så här i Getsemane: ”Sedan gick han bort för andra gången och bad: ”Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.” ” (Matt 26:42)

Kalken togs inte bort från honom. Han var tvungen att korsfästas och han klarade det, med Guds hjälp och kraften han fick från sin Fader. På samma sätt kan vi konfrontera det som är jobbigt för oss, med Guds hjälp och genom kraften som vår Fader ger oss när vi kommer till honom i bön.

En av oss

Hörde en gammal dänga på radion häromdagen och den fick tankarna att rulla igång. Tänk om Jesus var en av oss….en främling du möter på gatan ? Vi lyssnar på låten först….

Hade jag känt igen Jesus om han var en av alla dem man möter ute på gatan, på bussen eller i snabbköpet? Tänk om han känner sig ensam precis som vi andra gör? Hade jag då gått fram och försökt lära känna honom? Han kanske kände sig vilse?  Hade jag försökt visa vägen?

Matt 25:35-40

”35 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”

Nu gick ju faktiskt Jesus här på jorden som en av oss. Han gjorde det vi gjorde, levde som vi gjorde( på den tiden), han kände till problemen vi hade…och jag tror att han ibland kände sig ensam, fast han hade fullt med folk runt omkring sig….i Getsemane till exempel.

Han var här på jorden, men han var på väg till himlen, sitt hem, men under tiden var han en av oss. Idag är det dagen lärjungarna går på vägen till Emmaus, en man slår följe med dem , och börjar prata med dem. Men lärjungarna känner samhörighet med honom, men inte igen honom…Han gick där bredvid dem, men de såg inte att det var han. Det kanske inte är så enkelt ändå??? Vad krävs för att jag skulle känna igen Jesus om han kom gående mot mig på gatan?

Luk 24:13-35

”13 Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem. 14 Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. 15 När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. 16 Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. 17 Han frågade dem: ”Vad är det ni samtalar om?” Då stannade de och såg bedrövade ut. 18 Och den ene som hette Kleopas sade till honom: ”Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?” 19 Han frågade dem: ”Vad då?” De svarade: ”Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket. 20 Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa. 21 Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde. 22 Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven 23 men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde. 24 Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte.” 25 Han sade till dem: ”Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. 26 Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?” 27 Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.”

”28 När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. 29 Men de bad honom ivrigt: ”Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut.” Då gick han in och stannade hos dem. 30 Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. 31 Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. 32 Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?” 33 De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade, 34 och dessa sade: ”Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon.” 35 Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet.”

Tänk vilka funderingar en gammal låt kan trigga igång….

Getsemane

Idag går mina tankar till dig, du som för ca 2000 år sedan satt en kväll i Getsemane och bad. Med dig hade du dina lärjungar, men du behövde vara ensam. Ångesten rev i dig… visste vad som väntade…åh om du ändå kunde slippa.

Du sa till dina vänner, ”vänta här …och be för mig, …jag går hit bort en stund och talar med min far, jag behöver vara ensam”. Så gick du iväg…

Satte dig på en sten i trädgården, det enda ljus som fanns var månens bleka sken och du började be… ropa ut din ångest. ”Far… måste jag? Kan jag inte slippa?” Du fick svaret från din fader, men inte svaret du bad om, och du böjde dig under hans vilja, av kärlek till din far och av kärlek till mänskligheten.

Dina lärjungar anade inte din ångest, visste inte dina kval. Sent som det var om kvällen slöt sig deras ögon och de drömde sig bort… men de väcktes ur sin sömn när du kom tillbaks med rödgråtna ögon och en uppsyn full av pina.

Du gick därifrån, du gick mot din död, din död på ett kors…

Filipperbrevet 2:8

”När han till det yttre hade blivit människa, gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.”