Tag Archives: glädje

Som ett barn

Många av oss kan känna igen sig i att livet är lite upp och ner, ibland går det som vi tänkt oss, men ibland, eller ska vi säga för det mesta så går det inte alls…ingenting blir som du hade velat och frågan varför kommer oftare och oftare i dina tankar. Varför händer det mig, varför blev det så här, varför går det inte som jag vill, varför? Vi förstår ingenting!

Mycket av det som händer i våra liv formar oss till de vi är, vi kan inte förstå anledningen till varför det just ska hända oss och jag tror inte heller att det är meningen att vi ska förstå det. I bibeln talas det om att vi borde ta emot Jesus som ett barn. Ett barn har inte full förståelse, kan inte allt, men litar på sin fader att denne vet bäst. En mening i en andaktsbok fick mig att tänka idag. Meningen lyder följande:” De som är som barn springer jublande in i en famn som de känner igen, även om de ingenting begriper.”-( Lena Bergström)

Även om vi inte förstår eller begriper ett dugg av vad som händer oss och meningen med alla svårigheter, så kan vi ändå ha den känslan inombords att vår fader vet bäst och vi kan med glädje och utan missmod springa rakt in i hans öppna armar, för vi vet att han alltid vill oss väl och har kontroll över hela situationen. Att känna den förtröstan  som bara ett barn kan göra är ett privilegium och något vi kan vara lyckliga över att vi får lov att känna. Att veta att vad som än händer mig så finns min fader där för mig och vakar och ser till mig , och han tillåter inte något som inte är för mitt bästa, även om jag kanske inte alltid tycker eller kan se det bästa för mig i det som händer.

Så även om vi behöver växa upp andligt och inte stanna i spädbarnsstadiet i våra kristna liv så när det kommer till det här med förtröstan är det bästa sättet ändå att vara som ett barn. Full av tillit att i den öppna famnen hittar vi trygghet, kärlek, omsorg  och vägledning ut ur varje situation som förvirrar oss eller som vi inte begriper. Jag önskar att du som idag bär på frågan varför i ditt hjärta kan bli som ett barn och springa jublande in i din faders famn och sätta all din förtröstan på honom , att allt, ja faktiskt allt kommer att ordna sig till ditt bästa , för nåt annat kommer han inte att tillåta.

images (2)

Annonser

Vad skiljer mig från min ofrälste granne?

Härom dagen föddes denna fråga i min hjärna tidigt en morgon och sedan dess har jag gått och funderat på detta: Vad skiljer mig från min ofrälste granne?

Hur syns eller märks det på mig att jag är frälst och har Jesus i mig? Finns det speciella karaktärsdrag hos mig? Syns det på någon om man är kristen? Behöver jag arbeta på att det ska synas mer?

Svaren på de här frågorna är inte lätta att finna. Det är komplext. Som människa vill man ju inte sticka ut och vara ”konstig” , udda eller den alla ser på och pekar på. Vi vill liksom smälta in…

I kristenheten har det smugit sig in en konformism, att vi ska vara nöjda med det vi har, men Guds ord är tydligt när det gäller detta. Han har så många löften för oss kristna som vi inte lyckas leva i på grund av att vi har fastnat i konformismen. I 1 Petr 2:9 står det:

”Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.”

Vi ska alltså inte nöja oss med att vara som alla andra, utan vi ska vara bättre utan att för den skull se ner på eller döma någon. Vi är söner och döttrar till Gud! Rom 8:14 ”Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.”

Fil 2:15 säger hur vi ska leva…”så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, ”

Visst är det ord som förpliktigar? Tillbaks till ursprungliga frågan… när min granne ser på mig, ser han att jag lyser? Ser han en fläckfri, ren människa? Nej, jag tror faktiskt inte det…men någonstans vill jag ändå tro att det finns något i mig som inte är som hos alla andra. Jag vill ändå tro att Guds ande lyser igenom det som är Jag och kan locka andra att se på mig och vilja ha det samma.

Jag hoppas att min tro syns, inte bara för att jag åker iväg till kyrkan på söndagen utan på sättet jag lever. Jag hoppas att min granne kan se en liten bit av Jesus i mig. Att himlen inte är så långt borta som man tror utan att en liten bit av himlen bor inuti mig och jag skulle vilja dela med mig av den till de jag möter. Jag hoppas att den frid som Gud ger mig även när det blåser och stormar, kan få lysa igenom och smitta av sig på min omgivning, likaså glädjen jag känner att ha blivit räddad. Jag hoppas att Gud kan använda mig i olika situationer i vardagen för att han ska bli förhärligad, men de verkliga svaren på frågan har egentligen min granne, eller de som möter mig i livet.

Guds ord säger att vi ska leva i den här världen, men inte av världen. I Joh 15:19 hör vi Jesus tala till sina lärjungar( oss): ”Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.”

Min önskan är att leva i den här världen, som en som en spegelbild av vad den här världen skulle kunna ha varit, om världen hade tagit emot sin frälsare. Detta är något som jag konstant måste arbeta på, en sak i taget ända till den dag när mitt lopp är avslutat och jag har tagit mig i mål.

Påskfirare

För några dagar sedan satt jag med på morgonbönen på jobbet och en av mina kollegor delade ett ord som fastnade i mina tankar. Ordet handlade om glädje. Att vi har så oändligt mycket att glädja oss över även när allt ser svart ut. Att glädjen och glada tankar får omvärlden att ändra färg. Om du börjar dagen med en glad tanke och ett leende kan den dagen få vilken färg som helst på färgskalan , men om du börjar dagen med att intala dig själv att det här blir en tråkig, hopplös dag  så kommer din dag att vara utifrån gråskalan och kanske till och med svart.

Tankarna vi har styr hur vi mår. Tänk positiva tankar och må bra. Tänk negativa tankar och känn dig nere….

Så här i påsktider kan vi dra en parallell till korset och döden. Jesus dog på korset på långfredagen. En tung och jobbig dag,fylld med smärta och sorg, där mörkret sänkte sig över jorden vid den sjätte timmen och förlåten rämnade i templet, men han uppstod på tredje dagen. Jesu uppståndelse är en källa till glädje än idag för den visar att han har kraft att besegra döden. Han vann segern! Och tack vare Jesu uppståndelse är vi alla segrare och kan glädja oss i honom.

Så jag vill avsluta med samma ord min kollega avslutade morgonbönen den morgonen och uppmana oss alla till att tänka på vårt förhållningssätt till livet.

” Vi är inte påskfirare i en långfredagsvärld, vi är uppståndelsefolket.”

Problem? Du har väl inte glömt…

f3a4cf175e11ca407776fe167c584beb

”Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen” Joh 16:33

 Oroar oss, det gör vi alla, det är så lätt att glömma de orden Jesus sa. Ibland behöver vi påminna oss om dem, idissla dem, ta till oss dem varje dag. Jag skulle själv vilja ha det här fotot i en stor tavla på väggen hemma så att jag varje dag blir påmind om att i honom har jag frid, och att jag kan kasta all min oro på honom.

Problemen finns alltid där, de kan vi inte undvika, men vi kan undvika att de får ta glädjen, friden eller lugnet ifrån oss. Lämna orons tunga ok vid korsets fot och iklä dig istället fridens lätta klädnad.

Flödet

Psaltaren 46 talar om en flod, en ström. En ström som rinner genom Guds boning. Den strömmen säger psaltarpsalmen att den ger glädje. Andra resultat av den strömmen är att den som har den inte ska vackla, inte vara rädd, han skall få hjälp av Herren och han ska inte falla.
Den strömmen vill jag ha. Hur ska jag få den strömmen in i mitt liv?
Det första jag måste göra är att inbjuda Herren i mitt liv. Göra honom till Herre i mig. Nästa steg jag behöver göra är att helga mig. Varför? Jo för Herren kan inte bo där synd är. Han är för helig för det.
Jaha tänker du… Och hur går det till? Jo öppna din mun och ditt hjärta, bekänn att Du är en syndare i behov av  en frälsare. Jesus är frälsaren som dog för din och min skull. Genom sin död frälser han dig och du blir helgad genom honom. Sedan kan du ta emot strömmen från Gud när han tar sin boning i dig och flödet av glädje, frid och trygghet översvämmar dig

Helande regn

Det helande regnet närmar sig, det kommer närmare dig och mig. Alla kan få del av det helande regnet. Vem du än är, så kommer du inte undan. Du kommer att bli blöt. 

Glädjetårar och tårar av smärta eller sorg, allt blandas med det helande regnet och det sköljer över dig. Tar bort allt smuts och damm, sköljer bort trötthet och utmattning sorger och sjukdomar. 

Låt oss lyfta blicken, se på nådatronen. Där vid tronen började allt , från den utgick livet. Sträck ut din hand , lyft din blick och ta emot livet. Livet som faller som ett helande regn. 

Vad säger du?

”En fågel som  du släpper ut ur buren kan bli fångad igen, men ett ord som slipper ut från dina läppar kan inte komma tillbaka.”

Det finns saker som vi gör, som direkt efter att vi har gjort dem är helt omöjliga att göra ogjorda. Gjort är gjort, det går inte att trycka på spola-tillbaka-knappen. En sådan sak är ju orden som kommer ur vår mun. Väl en gång uttalade kan du inte ta dem tillbaka. 

Ord kan uppmuntra , glädja , skänka frid och kärlek, men de kan också såra, baktala, göra ont, och oroa och förstås en hel massa till. Att försöka tänka på vad man säger och hur man säger sina ord tror jag är nödvändigt. Man kan aldrig komma ifrån att helt undvika att trampa i klaveret någon gång , men man kan försöka att så långt det går tygla sin tunga. Detta påpekar Paulus i Jakobs brevet3:7-10  

 ”7 Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. 8 Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift. 9 Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. 10 Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.”

Bibeln säger väldigt mycket om att försöka tygla sin tunga och att man ska vara försiktig med vad som kommer ut ur munnen, men mänskliga som vi är tänker vi inte alltid på detta utan många gånger säger vi saker till varandra som sårar och gör ont.Om vi skulle försöka att för en tid framöver verkligen lägga manken till och undvika ord som sårar och gör ont eller som helt enkelt uttalar sig negativt om saker kanske vi skulle kunna se en skillnad i bemötandet mellan människor.  Om vi alla bemödar oss att tala väl om andra, välsigna och tala gott om människor vi möter tror jag att världen skulle bli en trevligare plats att vara på. Varför inte ge det en månad ? Gör ett försök att verkligen tänka på vad som kommer ut ur din mun och försök att få det som kommer ut att vara positivt och välsignande för de du möter . Kanske kan vi få höra många fina vittnesbörd bland kommentarerna om vad det blir för skillnad runt omkring dig.

Ord från en tanklös kan hugga som svärd, de visas tunga ger läkedom.
Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den lösmynte råkar i olycka.