Etikettarkiv: Guds rike

Ambassadör utan immunitet

  Runt om i världen finns det oroshärdar, politiska motsättningar. När vi som privatpersoner åker utomlands vet vi att om vi råkar illa ut så det vi borde ta kontakt med är svenska ambassaden eller konsulatet i det landet vi befinner oss. Vi vet att de har till uppgift att representera vårt hemland i det landet de befinner sig. Ambassaden räknas som en fristad , typ svensk mark i det landet.

Tjäsntemännen i Ambassaden  representerar som sagt Sverige och de har också immunitet, de kan inte dömas för brott, om de skulle begå några, tex  de kan inte få parkeringsböter om de parkerar fel. Nu frågar du dig vart jag vill komma med detta .

Jo låt mig få förklara, jag skulle vilja dra en paralell mellan ambassadörer och oss som kallar oss kristna, troende, eller Jesu efterföljare. Vi är ambassadörer för Guds rike här på jorden. Vi ska representera Guds rike där vi befinner oss. Vi ska följa dess lagar och regler, och få det vi representerar att visas i så bra dager som möjligt. Likadant som tjänstemännen på ambassaden lobbar och arbetar för sitt land så ska vi kristna här på jorden lobba och arbeta för Guds rike.

Men det finns en skillnad, en ganska stor och viktig skillnad faktiskt.  Vi kristna som är ambassadörer har ingen immunitet. Varken i det land vi befinner oss eller i Guds rike. Vi kan och kommer att bli dömda  om vi begår brott och fel både på jorden och i Guds rike. Därför är det viktigt att vi tänker efter innan vi agerar så att vi föregår med gott exempel , så att den bild vi visar upp av Guds rike förblir ofläckad och ren, inte grådaskig och full med fula fläckar.

Vill du vara en ambassadör för Kristus, Guds rike? Visar du det du representerar på bästa sätt? Min önskan är att vara en ambassadör för Kristus och Guds rike, både för folk i min närhet och för alla er här ute i cyberrymden, och det är bara ni som kan bedöma om jag utför mitt jobb godkänt genom att visa på det jag representerar, alltså Jesus och Guds rike, från sin allra bästa sida. Min önskan och förhoppning är att ni ska kunna se Guds rike genom mitt liv, mina tankar och mina ord, för för mig finns ingen immunitet vare sig från er  dom eller från Guds.

Pappa Gud

 Gud, du som är min pappa

 du som bor där uppe i himlen

ditt namn , jag ber, låt det bli helgat

och ditt rike låt det få bli verklighet.

Jag ber att din vilja ska få bli till

där uppe där du är

och även här nere hos mig.

Snälla du, vill du hjälpa mig att se till

att jag får allt jag behöver,

mat, kläder och annat som jag har behov av,

och jag ber dig att du ska förlåta mig

allt vad jag har gjort fel emot dig och mot andra,

så vill också jag förlåta dem som jag har retat mig på,

 eller som har sårat mig.

Och du Pappa, hjälp mig att stå emot alla saker som lockar

som inte är bra för mig,

för du räddar mig från allt som vill mig illa,

 för riket, himmelriket det tillhör dig,

 makten , ja all makt den är din,

och härligheten som ska komma likaså

för alltid och i evighet

Amen

Ringar på vattnet

 Många är vi nog som tycker att det lilla vi uträttar för Guds rike inte är tillräckligt. Det kan ju aldrig räcka långt, den fjuttiga lilla sak som du och jag gör. Vad tjänar det till , jag är ju ingen, ingen tar ändå mig på allvar, det jag gör är ju bara som en liten droppe i havet, jämfört med de stora giganterna. De som predikar inför hav av människor, som får se tusentals frälsta på ett och samma möte. Vad har då jag att komma med , som kanske leder någon till frälsning  eller får ge någon ett ord i rätt tid då och då, inte ens en gång i månaden?

Det du och jag har är en skatt. Det är ingen jätteskatt , men ändå så otroligt värdefull. Skatten är gömd i ett lerkärl för att inte utsidan ska ta åt sig äran, utan för att den värdefulla skatten ska få komma till sin rätt. 2 Kor 4:7-15

7.  Men denna skatt hava vi i lerkärl, för att den översvinnliga
      kraften skall befinnas vara Guds och icke något som kommer från
      oss.
  8.  Vi äro på allt sätt i trångmål, dock icke utan utväg; vi äro
      rådvilla, dock icke rådlösa;
  9.  vi äro förföljda, dock icke givna till spillo; vi äro slagna
      till marken, dock icke förlorade.
10.  Alltid bära vi Jesu dödsmärken på vår kropp, för att också Jesu
      liv skall bliva uppenbarat i vår kropp.
11.  Ja, ännu medan vi leva, överlämnas vi för Jesu skull beständigt
      åt döden, på det att ock Jesu liv må bliva uppenbarat i vårt
      dödliga kött.

12.  Så utför nu döden sitt verk i oss, men i eder verkar livet.
13.  Men såsom det är skrivet: »Jag tror, därför talar jag ock», så
      tro också vi, eftersom vi hava samma trons Ande; därför tala vi
      ock,
14.  ty vi veta att han som uppväckte Herren Jesus, han skall ock
      uppväcka oss med Jesus och ställa oss inför sig tillsammans med
      eder.
15.  Allt sker nämligen för eder skull, på det att nåden, genom att
      komma allt flera till del, må bliva så mycket större och verka
      en allt mer överflödande tacksägelse, Gud till ära.

Vi kan se på myran. En myra bygger ingen stack, men många myror kan bygga enorma myrstackar. Alla drar sitt strå till stacken, ingen myra ser hur många strån den andra myran dragit in utan fortsätter oförtrytligt att jobba för den genemsamma sakens skull, att bygga stacken. Du och jag, vi är små myror, som bygger Guds stack. Det lilla strå som du drar till stacken får sin plats i stacken just där det passar in

Likadant är det med en sten som du kastar i vattnet. En liten sten eller en stor det spelar ingen roll, båda stenarna gör ringar på vattenytan som sprider sig. Är du en stor sten? Eller en liten? Vilket som, det du kan göra är att sprida dina ringar. Gör det Gud lägger på ditt hjärta, tala de ord han vill att de i din närhet ska höra, dra ditt strå till stacken så kommer stacken att växa

Efesos

 
 
 
Efesos
 
 
I Uppenbarelseboken kan vi läsa om församlingen i Efesos. Det verkar vid första ögonkastet vara just en sådan församling man letar efter som kristen. En församling som gör goda gärningar, är uthållig, arbetar hårt för Guds rike. En församling där falska profeter och apostlar icke göre sig besvär utan blir snabbt upptäckta och avhysta. En församling som trots mycket kritik från omvärlden fortfarande står stark och stadigt på den grund där den byggdes, nämligen Jesus. En som inte tröttnar och ger upp bara för att det finns motgångar.
 Visst kan vi se att detta verkar vara en mönsterförsamling, just en sådan man skulle vilja tillhöra, eller hur? 
Men…. ändå kommer Guds ängel där och har något emot församlingen i Efesos. Vad skulle kunna fattas denna församling som verkar ha allt?
Kanske det allra viktigaste!
Ängeln säger till församlingen i Efesos att den har övergett sin första kärlek. Han säger att de ska tänka på varifrån de har fallit och att det är dags att omvända sig. Hur kan han säga så om en församling som är i det närmaste perfekt?
Jo det hade blivit rutin. De sökte inte längre de höga andliga höjderna utan nöjde sig med att komma halvägs upp på Sionsberget. Hjärtanen på församlingmedlemmarna i Efesos hade svalnat. De hade varit förälskade men förälskelsen hade svalnat.
Församlingen i Efesos hade arbetat i sitt anletes svett, men inte med kärlek, de prövade sina lärare och profeter med doktriner men de hade inte kärlek i sina hjärtan.
Vad vill det säga? Finns det en fråga vi kanske måste ställa oss här? Ja det finns det! Kan man gå till kyrkan, läsa biblen, och be dagligen utan att för den skull älska Gud på riktigt?  Är jag/du förälskad upp över öronen eller bara lite småkär? Har jag/du tappat den första kärleken? Behöver kärleken kanske en liten knuff eller hjälp på traven? Att vara förälskad i Gud gör att man hela tiden, varje minut varje sekund vill lära känna mer av honom och alltid vara honom nära och göra hans vilja.
Så min fråga idag är: Älskar jag/du Gud?