Etikettarkiv: gudstjänst

Nyckel till väckelse, en av flera

http://www.folkbibeln.net/chapter/search?bok=esra&kapitel=7

I Esra kapitel 7 läser vi om hur profeten får kung Artasastas tillåtelse och välsignelse att åka till Jerusalem och återupprätta templet och gudstjänsterna inför Herren Gud. Kungen befaller att ” Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och ges till himmelens Guds hus, för att inte vrede skall komma över konungens och hans söners rike. ” (v 23).

Esra blir mycket glad och prisade Gud för han visste att det var Gud som hade lagt detta på kungens hjärta. Återupprättandet av templet och gudstjänsterna där var det största tacksägelseämnet han kunde få, för han visste att återupprättandet av templet och gudstjänsten var nyckeln till att det skulle bli väckelse hos folket. 

Utan fungerande tempel och gudstjänstliv var det naturligt för folket att söka sig på andra vägar , till andra gudar som hade fungerande tempel och där offrandet fungerade.

Om vi översätter den här tidens problematik till vår tid, ser vi likheter eller hur? Vi ser hur folket söker sig bort från kyrkan, för att tillbe avgudar istället. Får detta oss att tänka? Det finns många Esra i vår tid som skulle vilja återupprätta templet och gudstjänsterna däri om de bara finge mandat att göra det. Du som har mandat i kyrkan idag,… hör du som har öron…Ta reda på vad som är Guds vilja för templet och gudstjänstlivet. Studera ordet och symboliken och kom ihåg Artasastas ord i vers 23 ”Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och ges till himmelens Guds hus….” Låt anden tala till dig och fråga dig själv…

 Är du denna tidens Artasasta?

Annonser

Snövit och dvärgarna

Kommer ni ihåg sagan Snövit och de sju dvärgarna? Trodde väl det… dvärgar är personer som på något sätt har stannat i växten, de har inte nått sin normala storlek. I sin utveckling stannade de av och slutade växa. Inget ont om dvärgar, eller småvuxna som de kallar sig i verkliga livet jag skulle bara vilja använda mig av den bilden för att illustrera en tanke .

2 Petr 3:18

Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran nu och till evighetens dag, amen.

Gud vill inte ha dvärgar i sin tjänst ( 3 Mos 21:18-20)…och nu pratar jag inte om dvärgar fysiskt sett utan andligt. Gud vill att vi ska växa både i nåd mot våra medmänniskor och kunskap om honom och andliga ting. Se bara Sackeus…han var en mycket kortväxt person, men Gud använde honom ändå. Det jag försöker visa på här handlar alltså inte om längd utan andlig uppväxt. 

När vi kommer till tro är vi andliga spädbarn men Gud vill inte att vi ska fortsätta att vara det för evigt, Han vill att vi ska utvecklas och växa upp till mogna kristna. Men många , ja kanske majoriteten av de kristna idag är just andliga spädbarn och lider av syndromet ”egoitis gigantus”(på svenska de tror att de är oumbärliga och att Gud inte kan uträtta något utan dem) och har stannat i växten- Det är alltså inget normalt. Gud har större planer för kristenheten. 

I och med att man växer upp från spädbarnsstadiet till att bli en mogen kristen utvecklas alltså andens frukter i våra liv( Gal 5:22-23), och gör det inte det då har något fel inträffat i utvecklingen.Jag kan alltså inte vara egoistisk, snarstucken eller full av kiv och avund.  Det är normalt att en nyfrälst är ett spädbarn, men är det normalt att en ”vuxen” är det?

Överallt ser man dock i våra församlingar att just detta  finns. Hur kommer det sig? Vad beror det på? Varför stannar utvecklingen av?En stor orsak till detta tror jag beror på att det i dagens församlingar inte finns tillräckligt med undervisning i grunderna. Det finns ingen eller väldigt lite lärjungaträning eller undervisning i Guds ord. 

Idag frågar jag mig, och kanske du gör det också, är jag en andlig dvärg?  Och eftersom jag vet att det inte är Guds vilja att jag ska vara det, vänder jag mig till Herren och ber att han ska hjälpa mig att växa och att andens frukter i mig ska få mogna. Att han ska hjälpa mig att själv söka näring så att jag kan växa om inte maten serveras där jag brukar samlas till gudstjänst.

Forma eller formas

För någon dag sedan såg jag ett inlägg , eller snarare en fråga ställd på en plattform här i cyberrymden.  Den satte igång en tankeprocess i mig för det är en fråga som om den besvaras på rätt sätt leder oss närmare Gud. Frågan var följande: ”Formar vi gudstjänsten eller låter vi gudstjänsten forma oss?” 

Vi hör ofta i våra församlingar att vi formar gudstjänsterna efter olika ändamål och målgrupper eller inriktningar. Inte lika ofta hör vi att en viss gudstjänst har format oss… eller hur?

Min tanke är…att borde det inte vara tvärtom? Borde vi inte höra oftare att vi har blivit formade när vi kommer ut från en gudstjänst,… av ordet som predikades, av sångerna som vi sjunger, av blotta närvaron av den Helige ande? Vem är det egentligen som formar vem? Är det krukmakaren som formar leret eller leret som formar sin krukmakare?

Gud borde få forma oss till /och i sin tjänst, men det går bara om vi tillåter det. Gud formar oss inte om vi inte medger att bli formade. Han tvingar sig inte på och han har gett oss en egen vilja . Det är upp till var och en av oss att ge honom tillåtelse att forma våra hjärtan , våra liv och allt som vi är. Tyvärr lever vi i ett samhälle som inte inbjuder till att ge av sig själv så totalt som det innebär att låta någon forma dig. Nej dagens samhälle vill göra dig till en självständig individ som inte ska låta sig formas av det ena eller andra utan helst veta exakt vad du vill och vart du ska. Helst ska du forma din omgivning efter dig och det mönstret återkommer även i våra församlingar. Gud har liksom blivit borträknad som formgivare.

Ordet som ska forma oss, får mindre och mindre plats i gudstjänsten, det är ju så mycket annat som ska hinnas med, sångerna används mer och mer som utfyllnad mellan de olika inslagen och som pausmusik, och allra ledsnast blir jag av att säga att den Helige ande , ja i många församlingar lyser han med sin frånvaro…

Kanske är detta hårda ord…men det är bättre att vakna i tid än innan det är för sent. Tänk vad en enkel fråga på facebook kan ställa till det i ens tankar….