Etikettarkiv: gudstjänster

Första församlingens grundpelare

Apg 2:42

”Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödsbrytandet och bönerna.”

Fyra viktiga grundpelare….på dessa bygger man upp den första församlingen. Undervisning, gemenskap, nattvard och bön.

Den första församlingen fungerade … de samlades dagligen, bad och hade gemenskap och fler människor kom till tro för varje dag. Är det inte det vi söker i dagens församlingar? Att folk gladeligen kommer till våra sammankomster och att vi varje dag ska få se nya medlemmar? Är då detta verkligheten idag? Knappast…Men var ska vi då börja att leta efter fel?

En fråga man kan ställa sig är ju om församlingen i dag är uppbyggd på de fyra grundpelarna? Kanske är det så att en eller flera delar fattas? Fungerar undervisningen, växer församlingen i andlig mognad eller står den still? Kommer folk till bönesamlingarna, fungerar bönegrupperna i hemmen, talar Gud till församlingen genom bön? Umgås människorna i församlingen på andra tider än under gudstjänster och andra samlingar, finns det gemenskap mellan församlingens medlemmar, finns det personer som står utanför den gemenskapen som finns, finns det människor i församlingen som behöver hjälp och får de hjälp av andra medlemmar i församlingen? Firar församlingen nattvard?Fyller nattvarden sin funktion ,( helande, förlåtande och renande,) eller är den bara ett spel för gallerierna? Kanske fungerar allt som det borde i församlingen men ändå fungerar inte helheten som det ska….

En annan fråga man kan ställa sig då är vad har de fyra grundpelarna gemensamt? Ett ord kommer till mina tankar när jag frågar mig detta och det är ödmjukhet. Utan ödmjukhet kan du inte ta emot undervisning,för du kan och vet redan allt. Du kan inte ge eller ta emot hjälp eller ha gemenskap,antingen tycker du att du inte behöver hjälp, eller så ser du ner på dem som vill ha hjälp och undrar varför de inte kan hjälpa sig själva, och vem vill ha gemenskap med en sådan person .Du vill inte ta emot nattvarden för varför skulle du det, du behöver den ju ändå inte för du klarar dig själv, och sist men inte minst…bönen från en som saknar ödmjukhet når aldrig längre upp än taket ovanför.

Luk 18:9

Farisén och tullindrivaren


9 För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra berättade Jesus också denna liknelse: 10 ”Två personer gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre tullindrivare. 11 Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor: roffare, brottslingar, äktenskapsbrytare eller som den där tullindrivaren.  12 Jag fastar två gånger i veckan , jag ger tionde av allt jag får in .
13 Men tullindrivaren stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig mot bröstet och bad: Gud, förlåt en syndare som mig.
14 Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”


Kan det vara så att vi saknar ödmjukhet? Vi kanske tror att vi är självgående och klarar oss utan inblandning från den högste? Många frågor och svaret idag får bli att vi måste rannsaka oss själva, var och en i våra församlingar. Det finns inget universalsvar på detta. Bara genom att öppna oss för den helige ande och hans vägledning kan vi nå svaret, inte ens där klarar vi att hitta svaret själva. Tror vi det,  saknar vi ödmjukhet och är inte ett dugg bättre än farisén i texten ovanför.

Annonser

Nyckel till väckelse…nästa steg

Igår läste vi om hur återupprättandet av templet och gudstjänsten var en nyckel till väckelse och jag tror att det är där man måste börja, sen kommer resten av sig själv. Med resten menar jag nästa steg och nästa. Idag vill jag prata lite om nästa steg i processen mot väckelse nämligen att inse att man har gjort fel och att vända om.

Folket på Esras tid offrade till avgudar i andra tempel, men när Esra kom och återupprättade templet, fick folket insikt om att det var fel. Hur? Jo för att Esra undervisade dem i Guds ord. Esra 7:6a ” Denne Esra var skriftlärd och mycket kunnig i Mose lag, den lag som HERREN, Israels Gud, hade givit. ”

Esra var inte tyst med den kunskap han hade. Han delade med sig av den till folket och på så sätt fick de insikt och syndanöd. Om inte Esra hade talat till folket och undervisat dem hade de fortsatt på sin inslagna väg bort från Gud, men Esra var en profet, han var Guds röst i den tiden och som Guds röst var han tvungen att tala till folket vad Gud ville.

Översatt till dags datum skulle det innebära att efter att våra kyrkor och gudstjänster har blivit återupprättade så ska Guds oförfalskade ord läras ut till folket. Med andra ord inget lightevangelium eller sköljmedelsevangelium. Men då måste dagens Esra-människor stå upp och göra det Gud har kallat dem till, nämligen öppna munnen och tala Guds ord. När kunskapen att vi är på villovägar når våra hjärtan , kommer vi till insikt och får syndanöd.

Finns det några Esra-människor i vår tid? Någon som är kunnig i ordet och som vill öppna munnen och sprida den kunskapen till folket? Var finns ni Guds profeter? Inte har väl ni låtit tysta er?

Är det inte väldigt tyst?

 Har det inte varit ganska tyst den senaste tiden?  Nu pratar jag inte om dagar eller veckor utan de senare åren, kanske decennier. Och med tyst menar jag att profetrösterna i våra kyrkor har tystnat i många fall.

Hur är detta möjligt? Hur kan Guds röst tystna?. Nej det är inte Guds röst som har tystnat utan det är människan som på grund av människofruktan i stället för Gudsfruktan inte vågar tala ut det budskap Gud lägger på hjärtat.

När Gudsfruktan försvinner och ersätts med människofruktan tystnar profetens ord. I Mika 3:4-11 kan vi läsa vad som händer med människorna när profeterna inte talar det Gud vill. Gud slutar svara, han sänder mörker och andlig natt. Är det vad vi önskar?

Jag skulle vilja påstå att Gudsfruktan undan för undan har ersatts med människofruktan och att numera är Gudfruktan ganska så sällsynt, men det kanske inte är så konstigt att det har blivit så. Utan kunskap om vem Gud är kan vi inte räkna med att ha Gudsfruktan. Gudsfruktan kommer av att vi känner Gud och vet vad han vill och hur hans reaktioner blir när vi gör tvärtemot hans vilja. Och hur ska vi kunna veta detta när ingen talar om det för oss.

Profetrösterna har tystnat eller viskar endast, vi lägger bibelundervisningen åt sidan för att istället göra ”gudstjänster” som lockar många människor och drar folk.Bönen har förpassats i många fall till en miminivå och hemma försöker man hinna med allt annat än Gud. Kristendomsundervisningen i skolorna är minimal. Står det inte i bibeln att man ska vänja den unge vid den väg han ska vandra så viker han inte av när han blir äldre?

Mina ord kan säkert tyckas hårda och orättvisa och det är mycket möljligt att jag har fel , ber i så fall om att få bli överbevisad så fort som möjligt, men jag tror att om vi vänder oss till Gud med förkrossade hjärtan så kommer han på nytt att resa upp profeter i detta land som vågar säga det som Gud har lagt på deras läppar.

Jag vill bara avsluta med ett löfte från Gud

Jeremia 33:3