Tag Archives: hand

Här är grytan, vi är köttet men vem äter?

http://runeberg.org/bibeln/26_11.html

Härom dagen läste jag kapitel 11 i Hesekiel och det fanns något där som triggade igång mina tankar. Jag ska nu försöka att för er förklara hur mina tankar går men tyvärr kan jag inte komma med några svar utan jag behöver er hjälp för att kunna sätta ihop tankegången till en slutsats. I länken ovan hittar ni kapitlet det hela handlar om.

I kommentarer kan man läsa olika tolkningar men inte heller här besvaras mina frågor. Mina tankar kretsar kring grytan, köttet, och husen som inte byggs så snart. Frågorna jag vill ha svar på, och då menar jag inte bokstavligt utan andligt, är:  Vem äter grytan? Vem är kocken? Och vem får i sig näringen?

I texten jämförs staden med en gryta och folket i staden är köttet. I kommentarerna ser man två olika synvinklar på detta: 1: att grytan är något som skyddar och förädlar köttet , och 2: att grytan är Guds dom, och det är det andligt döda människorna som är köttet.

Vilka är de tjugofem männen som står vid ingången till den östra porten? De är ledarna i staden, politikerna , de äldste, huvudmännen.  Det är de som säger: ”Hus byggs inte upp så snart. Här är grytan och vi är köttet.”

Hus byggs inte upp så snart, ser man också olika kommentarer om. Den ena sidan menar att betydelsen är att det inte är nån” fara på taket”, inget att stressa upp sig för, fienden kommer inte så snart. Medans den andra sidan menar att det betyder att de inte tänker på konsekvenserna av sina råd och råden de ger är felaktiga och dåliga, dvs det tyder på dåliga ledare som inte ser framåt.

Vi har nu ett gäng ledare som säger till sina undersåtar antingen:1. Oroa er inte, vi är trygga här i staden, eller 2. som ger dåliga råd till stadens invånare och som får invånarna att dö en andlig död och de ställs då inför Guds dom.

Herren säger till dessa män att han känner deras hjärtan och uppsåt. Han ser att de är skyldiga till mångas död och fall. Han säger att de ska dömas inte tillsammans med de andra i grytan utan vid Israels gräns, för sig, just för att de är ledare och har fört sitt folk vilse.

Ser man på detta ur ett andligt bildperspektiv poppar då mina frågor upp. Någon måste tillaga grytan, och till vem, vem drar nytta av grytans innehåll.Beroende på vilken tolkning kan man se olika kockar. I den ena tolkningen är det stadens ledare som är kockar, de som får sätta livet till är invånarna och säkerligen är det ledarna själva som får äta och ondskans makter som får dra nytta av näringen.

I den andra tolkningen är det Gud som är kocken, människorna i staden som är köttet blir där förädlade och beskyddade, medans ledarna får sin dom genom att inte få vara med i grytans beskydd. Här är det lite oklart vem som äter och får del av näringen men jag få en bra känsla och tror att det är stadens invånare själva som får del av välsignelsen med grytan efter att ha blivit förädlade.

Kanske skulle man kunna sammankoppla de två olika tolkningarna till en.  I så fall har vi ledare för staden som invaggar invånarna i falsk trygghet och ger dåliga råd utan att tänka på framtiden och konsekvenserna. Som för stadens invånare mot en andlig död. Som tror sig vara kocken och de som ska äta av grytan som tillagas men i själva verket blir de bortplockade ur grytan av mästerkocken själv , Herren, och får sin egen dom för att ha misslett folket. Som sagt en hjälpande hand med att dra slutsatser skulle inte skada…är det någon som kan sprida lite mer ljus över de här frågorna?

En sista tanke vill jag bara dela med mig och det gäller det som regeringen just har gjort, i och med att de har tagit ståndpunkt för Palestina och accepterat Palestina som stat. Vad skulle den här texten betyda i ljuset av detta?

Annonser

Ser du ?

Mitt ibland oss finns Annie…Lydia eller Sven eller Holger…Dessa människor som inte syns , inte märks, inte gör något väsen av sig, som inget hellre vill än att någon ska se dem och hålla dem i sin famn. Runt om i vårt land finns ensamma människor, som saknar någon som bryr sig om dem. Kanske är det din granne, flickan i skolbänken bredvid dig, eller den tysta tjejen som alltid sitter ensam på lunchrasten på jobbet.

Är det någon som ser dem? Någon som bryr sig? Någon som vågar sträcka ut en hand? Finns det någon som saknar dem den dagen de är borta?

Jesus såg dessa osynliga människor, ….ser du?

Funderingar om tacksamhet

Gick idag på jobbet och funderade på det där med tacksamhet. Hur vi allt som ofta inte är nöjda med vad vi har. Vi vill ha mer , andra saker, det vi ser att andra har, ja  helt enkelt vi är många gånger som bortskämda barn. 

Själv skulle jag vilja ha en massa saker, men ändå, slog det mig idag att egentligen borde jag vara tacksam för det jag har. Det fattas ingenting! Inget nödvändigt i alla fall. Jag har ett hem, en säng, mat på bordet varje dag, räkningarna blir betalda tack vare att jag har ett jobb att gå till varje dag. Visst jag har ont i kroppen för jobbet det sliter på en, men jag kan gå, jag kan hoppa skratta och vara lycklig. Egentligen borde jag vara nöjd.

Är jag det? Ja… och nej… Jag är tacksam att jag har det så bra som jag har det. Jag har sett andra som inte har det lika bra som jag, så visst  jag är nöjd…..men förbättringar kan väl alltid göras …eller? Jag har en del saker som jag ber Gud om . Saker som jag skulle vilja förbättra i mitt liv. Det betyder inte att jag inte är nöjd, att jag kanske skulle vilja ha något annat än det jag har just nu, utan det betyder bara att jag är tacksam för det Han har gett mig hittills och jag tackar honom för det Han kommer att ge mig i framtiden. Jag vet att Gud inte slutar att välsigna bara för att du har det du behöver, en annan tid kanske ditt behov är ett annat och då kommer Han och griper in och ser till att dina behov blir tillgodosedda just då.

Tacka Gud för det du har idag, och tacka Honom för det som komma skall redan nu, så att Han vet att du väntar på det, tålmodigt.

”Gud, jag är så tacksam för det du ger mig, Tack för alla dina välsignelser. Tack för mitt hem, min familj, mitt jobb, min hälsa, tack för att vi får lov att må bra och vara glada. Jag tacka r dig för allt det du redan gett mig och ser fram emot att se dina nästa välsignelser komma. Tack för att du alltid ser till mina behov och tillgodoser dem. Du vet vad jag längtar efter och jag tackar dig för att jag snart får ser din hand i mitt liv.”

Vila

Vila…vila i din hand.

Så svårt…men ack så skönt.

Känna hur du bär i svårigheter och stormar.

Hur din hand skyddar mig från faror

Som lurar runt varje hörn.

 Vila…vila i din hand

Ett privilegium

Som tillkommer ditt barn.

Ditt barn …det är jag.

Vila i din hand…vila

När jag är trött, har du styrka, 

När jag är svag , har du kraft

När jag inte orkar, kommer energin från dig

När mitt hopp är ute, ger du en strimma ljus

Vila…vila i din hand

Jag FÅR vila….

Work in progress

Vi är så kallade work in progress. Drejskivan slutar inte att snurra. Dag och natt går den runt , runt. Om och om igen bygger krukmakaren upp leran, formar den med sina fasta händer.

Med sin fasta hand får han leret att ändra form allt enligt bilden han har i sitt inre. Vi är alla work in progress, det vill säga ännu inte färdiga mästerverk. Ännu inte färdiga på det sättet att Gud arbetar med oss kontinuerligt. Det finns alltid något han vill förbätttra , putsa till, ändra på, för att vi ännu mer skall likna honom.

Ett work in progress måste man också ta för vad det är. Operfekt, ofärdigt, med vissa fel och brister. Det är inte perfekt…än! Du och jag är work in progress. Du är inte perfekt och definitivt inte jag heller men vi är på väg att bli riktiga mästerverk i krukmakarens hand. Tills dess att han är färdig får vi ha överseende med varandra.

I krukmakarens hand

Har du någon gång undrat varför du är som du är? Varför du ser ut som du gör, varför du har de egenskaper du har och inte de som din bästa vän har? Varför du inte kan det som de andra kan och det kan verka petigt men du stör dig på det.

Jag har många saker jag skulle vilja kunna, men som jag inte kan…än. Men jag har kommit fram till det att om Gud ville att jag skulle kunna det så skulle han ha gett mig kapaciteten att göra det. Gud skapar oss. Vi var en lerklump i hans hand innan vi blev till. Han formade oss, med allt det vi är och har. Du har allt det att tacka honom för. Han gjorde dig till sin avbild. Ett orginal.

Ett orginal är inte likt något annat. Du är unik, en unik skapelse. Även om du tycker att nadra har både det ena och det andra bättre än du så har Gud skapat dig med ett syfte, likaså som han skapade de andra med andra syften. Vi har alla vår egna unika plats i Hans stora väv. Var den du blev skapad till, annars kanske du förstör Guds väv genom att inte passa in i Hans plan. Var nöjd med den Han skapade dig till. Han är nöjd med dig. 1 Mos 1:31

”Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket
      gott.  Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte
      dagen.”

Rom 9:21

Bestämmer inte krukmakaren över sin lera, så att han av en och samma klump kan göra både ett fint kärl och ett som inte är så fint?

Hur länge?

 Hur länge tänker du försöka fly? Hur länge försöker du gömma dig? Är det inte dags att du inser att det är lönlöst? Att du inte kan fly längre…Att du inte kan gömma dig.

Psalmisten David säger i psalm 139 verserna 5, 7-10

5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. (…)

7 Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte?
8 Om jag far upp till himlen, är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där.
9 Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet,
10 skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

Vart vi än befinner oss, hur vi än har det i livet finns Gud där och räcker ut sin hand till oss. Han kallar dig och mig…det är upp till var och en att gensvara. Ingenstans kan vi fly för hans ansikte, han hittar oss var vi än befinner oss och han följer oss till världens ände om så är nödvändigt. Hur många gånger har han kallat på dig redan? Och du har tackat nej…hur många gånger har han visat dig en väg, men du vände och gick en annan? Hur många gånger har han genom omständigheter visat dig vad han vill, men du har gjort dig döv och stum?

Hur många möjligheter har han gett dig och hur många fler måste han ge dig för att du ska förstå? Är detta ytterligare en av de där omständigheterna som kallar dig in i hans närhet? Kanske är det då dags att tänka i andra banor. Kanske är det dags att du slutar upp att fly från honom och istället överlämnar dig och ditt liv i hans händer?

2 Petrus 3:8-9

8 Men glöm inte detta, mina älskade, att en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag. 9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Idag är det din dag!