Etikettarkiv: här

Det som göms i snö…

Hallå där…det var ett tag sen nu. Ibland räcker inte tiden till eller så har Chefen andra saker som han vill att du ska prioritera…ja vilket det än nu är som är anledningen till att det inte blivit så mycket publicerat här det senaste  så kom jag faktiskt över en sak som jag bara måste visa er…Nåt som visar att evangeliet är likadant då som nu…att Guds ord är det samma igår idag och imorgon. Hoppas att ni kan läsa det även om stilen är lite skakig och fotona inte är de skarpaste men , det rörde mig…IMAG0437IMAG0438IMAG0439IMAG0440

Svårare än så behöver det inte vara att dela evangelium med någon.

Annonser

Gåvan och Givaren

Hosea 7:13-14

13 Ve över dem, ty de har flytt bort från mig! 
Fördärv över dem, ty de har avfallit från mig! 
Jag ville friköpa dem, men de har talat lögnaktigt mot mig. 
14 De ropar inte till mig av hjärtat, utan klagar på sina bäddar. 
De oroar sig för sin säd och sitt vin, 
men de vänder sig bort från mig.

Herrens ord är klart och tydligt.Han sträcker ut sin hand för att rädda oss, men vi tar inte emot honom. Vi tänker bara på materiella saker som säd och vin och när det materiella fattas oss då lägger vi oss i våra sängar och klagar. Vi klagar och säger till Gud : Varför har du övergivit oss? Varför låter du detta hända oss? Varför tar du bort det goda?

Varför? Jo för att vi inte förstår att det goda gåvorna kommer från Givaren, Herren. Han som förser, Jehová Jireh, men honom vill vi inte ta emot… det skulle ju betyda att vi skulle bli tvungna att ge något tillbaka till honom: tillbedjan, kärlek, kontrollen över våra liv,…. och det kan vi ju inte. Gåvan skulle vi gärna vilja ha, men givaren…njae , tror inte det. Det skulle vara en alltför stor uppoffring ifrån vår sida.

När jag läser de här orden i från Hosea känns det i hjärtat. Vi ratar det bästa som vi kan få, Givaren och roffar åt oss av det näst bästa, Gåvan. Om du skulle sätta dig i Givarens skor, skulle du inte efter ett tag när du har gett och gett och gett och du märker att mottagaren inte gensvarar, skulle du då inte sluta upp med att ge? Hur skulle det kännas om någon sa till dig: Jag vill ha det du kan ge mig, men inte dig.

Just i den sitsen sätter vi Gud. Vi vill ha alla hans välsignelser och gåvor, men vi vill inte ha honom i våra liv,…det är för obekvämt, det kostar för mycket av tid ,ork och engagemang. Kanske kan det till och med göra lite ont , för vi kanske måste ge upp vissa andra saker…och det vill vi ju absolut inte…

…eller?

Kanske finns du där ute just nu som får den där känslan i bröstet av skam, ånger…som tänker..är det så här jag har gjort mot Gud? Och som när du läser dessa ord och orden i från Hosea inser att du har lagt fokus på fel sak och vill vända om…kanske finns du där ute som ser, hör och förstår vad ordet säger till oss och som när du inser det inte kan annat än att ropa ut till Jesus:

FÖRLÅT!

Kreativitet

Ordet kreativitet är ett ord jag gillar. Jag tycker att det ordet utstrålar positivism. En kreativ person är för mig en person som inte ser motgången som något hinder utan som en möjlighet att få använda sin kreativa förmåga att ta sig förbi hindret. 

Ordet i sig kan innehålla så många fasetter: påhittighet, problemlösningsförmåga, konstnärlighet, artisteri, orginalitet skapandeglädje. Att vara kreativ kan sägas med andra ord på följande sätt: Förmågan att förhålla sig på ett nytt sätt till en välbekant situation. Förmåga att skapa något nytt.

Jag tror att vi alla är kreativa på ett eller annat sätt. Frågan är bara om vi har hittat vår kreativitet. Vi är skapade av en kreativ Gud, till hans avbild… skulle Han som är SÅ kreativ att han genom endast ett ord skapade hela universum och allt här i, välja att inte ge oss samma kvalitet när Han skapade oss…tror inte det….

Det gäller bara för oss att hitta vår kreativitet bakom all annan bråte utifrån som vi tillför våra personligheter. Så börja leta!

Pennina och Hanna

Idag läste jag kap 1 i 1 Samuelsboken och en tanke seglade upp i mitt huvud.

(  http://www.folkbibeln.net/chapter/search?bok=1+sam&kapitel= )

Det handlar om en man och hans två hustrur varav den ena var barnlös. Att vara barnlös på den tiden var en skam och den här kvinnan led av sin barnlöshet och var mindre sedd i samhället för att hon inte kunde ge sin man en arvinge. Depressionen närmar sig för den barnlösa , men istället för att gå ned sig vänder hon sig med tro till sin Gud och får stöd från sin make som med ord och handling visar att han älskar henne som hon är, med eller utan barn.

Pennina och Hanna hette Elkanas två hustrur. Dessa två typer av personer kan vi se i församlingen, Pennina är den typen som är ”inne” , de som är aktiva , vill visa framfötterna och alltid vill vara till lags. Hanna är den typen  som vill men som kanske inte alltid kan, som ses som utanför,  som är mindre sedd. Som finns där troget i skymundan, men som inte hörs eller syns. Elkana får representera huvudet för församlingen eller ledningen för församlingen.

När vi läser Guds ord får vi en hint om hur vi bör förhålla oss till dessa två grupper, men frågan som seglade upp i mitt huvud är : Är det verkligen så som det ser ut i församlingen i dessa tider? Elkana ser vi, att han gav Hanna en favör framför sin andra hustru, han gav henne dubbelt så stor del av offret, för att han älskade henne. Ser vi det i församlingarna nu?

Om det skulle se ut som Guds ord påbjuder skulle vi se mycket mer av dessa ”Hanna-människor” i gudstjänsterna och i församlingarna. Jag säger inte att det inte finns församlingar som verkligen lever så , men det jag har sett och uppfattat är tvärtom. ”Pennina-människorna” är de som dominerar i församlingarna i dagens läge. Vilket vänder ut och in på Guds ord.

Vilka konsekvenser får det för oss när vi lever och agerar tvärtemot vad Guds ord oss lär? Detta är frågor , jag inte har några svar på. Frågor som kan ligga i bakhuvudet och gro. Det är inga frågor som man kan förändra över en natt , men har man dem i sinnet och tänker på dem kanske man kan få en förändring över tiden. 

Vi frågar oss ibland varför Gud är så avlägsen, men frågan är om det är så konstigt om vi gör tvärtemot vad hans ord säger?

Ju närmare desto…

Ju närmare desto varmare. Ju närmare elden desto varmare blir det. Ju närmare du är någon annan desto mer kan du känna värmen från den personen. Det gäller även Gud… ju närmare Gud du kommer desto mer bränns det. Fast i det här fallet är det inte Guds värme jag menar utan tvärtom. Det är den onde som inte gillar att du söker dig till Gud och så han börjar ansätta dig med det ena och det andra, gärna från flera håll samtidigt, just för att du ska tröttna och ge vika och ge upp och dra dig ifrån Guds närhet. 

Aldrig har väl prövningar varit större än när du är på väg mot Guds närhet, in i hans famn. Aldrig har problemen hopat sig så som när du bestämt dig för att leva ditt liv för honom. Ibland kan de kännas övermäktiga , men om du har det i sinnet varför de kommer till dig just nu blir det genast mycket lättare att uthärda, för vem vill att den onde ska vinna striden. Inte jag i alla fall! Det gör mig bara än mer taggad att strida och inte ge upp. 

Så …jag förbereder mig för striden, tar på mig Hans rustning, ställer mig i försvarsposition . Han som är mitt skydd ,min borg, mitt värn, hos honom kan jag finna ro, under hans vingars skugga där kan jag vara trygg. Och ja…. jag kommer kämpa, inte ge upp…Kristus bor i mig och Han ska ge mig segern!

Till vem skulle jag gå?

Till vem skulle jag gå i nödens stund? 

Till vem skulle jag gå för att söka frid?

Vem skulle mitt liv verkligen kunna rädda ur dödens grepp?

Vem skulle med mig ha tålamod?

Vem skulle förstå allt som finns i mitt hjärta?

Vem skulle kunna förändra min evighet om inte du, Jesus?

Kristus, vart mer än till dig skulle jag kunna gå?

Kristus, vilken annan plats finns där för mig?

Bara du har orden av kärlek

Vägen och Sanningen till Fadern, det är du

Kristus, vart mer än till dig skulle jag gå?

Öppna dina ögon och se

 Andra Kungaboken 6:8-23

Har du känt dig omringad, förföljd, ja helt enkelt känt att du har blivit så totalt nedtryckt av dina problem och omständigheter att du har velat ge upp?  Precis som Elisas tjänare. Han såg ut genom fönstret och såg Israels här med hästar och vagnar ,som hade kommit just för att döda Elisa. Tänk en hel här bara för en enda person.

Elisas tjänare såg ingen utväg. I hans tankar fanns bara en väg ut därifrån och det var att bli dödad av den Israeliska hären. Hans mänskliga ögon såg det som fanns framför honom, och modet sjönk drastiskt. Han rusar in till Elisa och berättar vad han ser, och Elisa säger: ”Frukta inte! Ty dem som är med oss är fler än dem som är med dem” och så bad han ” Herre, öppna hans ögon så att han ser” ( 2 kung 6:16-17).

Och Herren öppnade tjänarens ögon! Hans andliga ögon. Han såg en stor himmelsk här omringa den Israeliska hären och dem själva.

Behöver du en Elisa i ditt liv?  Någon som kan få dig att se att loppet inte är kört, en som kan hjälpa dig att öppna dina blinda andliga ögon? Någon som kan be en bön med dig så att du ser den andliga verkligheten och får nytt mod? Alla behöver vi då och då en sådan person i vår närhet, för med jämna mellanrum så förblindas vi av omständigheter och problem som dyker upp i vår väg och glömmer att vi har en stor Gud som backar upp oss och som strider våra strider. Har du ingen sådan person idag och du känner dig nere, krossad, ingen ork kvar, du känner det som om allt hopp är ute , ta då och hitta en sådan person. Någon som du känner förtroende för, som du kan prata med om dina problem och som kan visa dig att även om problemen ser gigantiska ut sett med mänskliga ögon så är det ingenting om du öppnar dina andliga ögon och ser vem som strider tillsammans med dig.

Resultatet? Elisa och tjänaren klarar sig oskadda. Den Israeliska hären blir bortlurad och skadar dem inte. Vem vann segern? Elisa och tjänaren! Även om det såg så mörkt ut från början…Så jag ber en bön för dig idag…

 ”Herre öppna blinda ögon  och låt dem se att du finns med i striden på deras sida, låt inte deras mod sjunka till botten utan stärk dem i deras tro på att du har segern i din hand. Herre,  låt dem få se med nya andliga ögon idag, sina egna omständigheter, och förundras över att de inte har sett att du är med dem alla dagar intill tidens slut . Amen”