Tag Archives: härlighet

Vägen fram kan bara gås av dig själv

Många av oss kanske spenderar söndagen i kyrkan , där lovsången är en del av gudstjänsten. Lovsången ska föra oss fram inför Guds ansikte. In till det allra heligaste där vi kan få stå öga mot öga med vår skapare.Vilken lycka det är som lovsångsledare när man lyckas föra församlingen inför tronen. Inte bara en eller två utan hela församlingen .

För att veta hur vi ska nalkas Gud kan vi läsa i biblen. I 2 Mos läser vi om föreskrifterna för tabernaklet, föregångaren till templet.  Vi får specifika regler för hur det ska byggas upp och specifika föreskrifter hur det skall tas omhand . Varje föremål i tabernaklet har sin betydelse och syfte. När vi genom lovsången tar oss fram genom tabernaklet med våra sånger använder vi de olika föremålen i tabernaklet och låter deras syften få arbeta i våra liv. 

Vägen fram till det allra heligaste ska gå igenom varje del av tabernaklet, du kan inte springa förbi eller hoppa över någon del. Vattenkaret för rening, skådebrödsbordet och ljusstaken, altaret där du offrar ditt offer är alla viktiga moment i lovet och tillbedjan. 

I psalm 100 kan vi läsa att vi ska gå in i hans portar med lov och tacksägelse. Ta dig sedan genom varje del i tabernaklet tills du står där framme framför förlåten och offrar ditt offer på altaret. Då , när inget annat finns runt dig kan miraklet ske. Förlåten rämnar och du står i det allra heligaste. Där inne finns arken och nådastolen. Där sitter Gud på sin tron och du faller ner inför hans fötter. Du är i hans närhet! Hans helighet träffar dig rakt i hjärtat och du kan inte annat än att falla in i tillbedjan inför tronen tillsammans med alla änglar.

Men…hur bra en lovsångsledare än är kan inte den personen gå vägen fram till det allra heligaste för dig. Det är något som varje individ måste göra själv. Lyckan är, som lovsångsledare, när alla går med dig fram till nådastolen . Det känns ljuvligt i hjärtat att veta att dina bröder och systrar ville se Guds härlighet lika mycket som du och tog sig tid, kraft och ork att ta stegen fram . Då har du gjort din uppgift som lovsångsledare, att inspirera andra att lova Herren av egen fri vilja och kraft. 

Annonser

Ljus skall lysa ur mörkret

2 Kor 4:6-7

” Gud som sade: ”Ljus ska lysa ur mörkret”, han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus.


7 Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss.

Det här är ett bibelord som har talat till mig på flera plan och i flera situationer. För några dagar sedan satt jag ute i solskenet och Gud fick lov att hjälpa mig att resonera mig fram till vad detta betydde för mig. Det som kommer här nu , är mina tankegångar, mitt resonemang . Kanske kan det hjälpa dig att se dig och din omvärld i ett nytt ljus.

Gud, han fullbordar sitt verk i mig- ljus skall lysa ur mörkret. Det är mitt hjärta han lyser upp, genom att jag har bjudit in honom att bo i mitt hjärta. Mitt hjärta som förr var mörkt, lyser nu av hans ljus. Jesus strålar av kunskapen om Guds härlighet i mitt hjärta. Ju mer av Jesus som finns i mig , desto mer strålar ljuset av skatten. Skatten det är kunskapen om Guds härlighet.

Men för att skatten ska kunna bli synlig , för resten av världen förvarar jag den i ett sprucket lerkärl. Mitt liv. Ett kärl/liv  med brister och fel. Där skavanker är synliga och bitar fattas eller sitter på fel plats. Där sprickorna och hålen från alla törnar man fått i livet gör att ljuset från skatten inom mig kan få spridas och lysa igenom.

För ljuset från skatten är en kraft till evangelisation. En kraft som öppnar blinda ögon , som rensar förstånd, som uppenbarar kraftens ursprung och källa, nämligen Gud, för de som ännu inte har sett, hört, känt, förstått och insett vem Han är och vad han gör i mitt liv och andras,igår , idag och imorgon.

Jag, det söndriga kärlet, kan aldrig få någon att inse allt detta, även om mitt liv skulle vara perfekt och jag skulle vara hel och utan brister. Det är därför som ljuset från skatten måste få bli synligt igenom mig. Ju mindre som finns kvar av mig, och mitt ego, desto mer och större och starkare lyser kraften från Honom.

Jag vill se Gud

Jag tror inte att jag är ensam om att stämma in i denna sång! Många är vi som står och sjunger denna sång , just för att visa Herren att ett rop av tusen röster ska stiga upp till Honom. Vi ber och ropar att vi vill se mer av dig Herre, vi vill se dig Gud. Kom visa dig för oss Herre, låt oss få känna din närhet, din glödheta närhet. Låt oss än en gång få falla ner inför din härlighet, inför din helighet. Vi ropar och ber…. Vi vill se Gud i detta land!

Ditt lov

 Du finns i himmelen, Du finns här på jorden. I havets vatten och på land. I min litenhet ser jag Din väldighet, i min svaghet Din styrka. Du håller allting i Din hand. Inget sker utan Ditt godkännande, Du är universums härskare. Du är alltings början, mitten och slut.

När jag ser Din väldighet förundras jag och frågar mig hur Du kan bry dig om lilla mig. Men Du känner varje andetag, varje tanke som jag har. Mina läppar vill prisa Dig för alltid. Hjärtat smälter inför Dig. Att leva i Din närhet betyder allt för mig.. Jag önskar inget hellre än att tjäna, på alla möjliga och tänkbara sätt. Du fyller mitt inre med jubel. Nåt mäktigare än Du har mitt öga aldrig sett.

Låt lovet stiga upp till himmelen, som en välbehaglig doft till Dig. Låt min lovsång här på jorden, få komma från djupet av mitt inre. Den går från mig till Dig. Ingen , nej ingen annan är ju värdig, att bli upphöjd så som Du. Jesus Kristus , världens räddning, ta emot min hyllning nu. Äran makten och härligheten, ja den är bara Din. Från jordens begynnelse till dess slut, all min kärlek den är Din.

Barak

Psaltaren 95:6 ” Kom låt oss falla ner och tillbe, knäböja inför Herren , vår skapare”.

Nehemja 8:6 ”Esra prisade Herren, den store Guden, och med lyfta händer ropade folket ”Amen, amen” . De böjde knä och föll ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken”

Barak, att falla ner, välsigna, prisa och knäböja, det är betydelsen av det här ordet. I de två verserna ovan ser vi ordet användas och hur det kan ta sig uttryck i våra liv. När vi prisar Gud kan vi göra det genom att välsigna hans namn, knäböja inför honom i vördnad, för att han är Herre, den store Guden, vi kan falla ner på vårt ansikte för att vi inte kan se den härlighet som han utstrålar.

Är det inte det här vi längtar efter? Att få se och känna hans närvaro så starkt att vi inte kan annat än att bara falla ner inför hans fötter och välsigna och prisa honom. Barak! Men… jag ställer nu den obehagliga frågan… hur ofta gör vi det? Mitt svar blir, med handen på hjärtat, alldeles för sällan. Viljan kanske finns där, i alla fall ibland, men tiden, orken, överlåtelsen, tja… den vill kanske inte riktigt infinna sig alla gånger. Nu så här när man sitter och tänker och liksom tar till sig ordet, barak, då önskar man inget hellre än att få kasta sig ner på marken inför den store väldige Guden och bara tillbe honom , om man nu hade kunnat känna hans närvaro på det oerhörda sättet just nu… men för att komma dit behövs det nog lite mer, men jag gör ett tappert försök

Barak, ja jag välsignar dig Gud, jag prisar dig och knäböjer inför dig. Du är väldig, ingen är dig lik. Jag ber att du ska komma med din härlighet och låta mig få falla ner med ansiktet mot marken , för jag Herre är inte värdig att ens se på dig och din härlighet, än mindre stå upp inför dig. Herre jag välsignar dig!