Tag Archives: heliga

Att utrusta och bli utrustad

”11 Och han[Jesus] gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,” Ef4:11-12

Låt oss ta en titt på vad det här bibelordet säger om att utrusta och att bli utrustad. Vem utrustar och vem blir utrustad? Först ser vi att Jesus gav olika uppgifter till oss utifrån vår kallelse. Alla dessa har olika uppgifter. En Apostel till exempel , har en uppgift att starta byggandet av Kristi kropp- en församlingsplanterare kanske man skulle kunna säga. Han har ingen efterträdare, det vill säga när hans uppgift är färdig ersätts han inte av en ny apostel på samma plats.

Profeten är Guds röst till församlingen. Det är någon som får uppenbarelser  från Gud och hans uppgift är att förmedla dessa till församlingen. Evangelister , det är de som talar ut de god nyheterna – de som predikar evangelium.

Herdar och lärare, dessa två går hand i hand. Herden tar hand om hjorden och ser till dess behov. En Herde behöver samtidigt vara lärare för sin hjord. Han måste i sina predikningar lägga ut Guds ord så att hjorden förstår innebörden och kan handla därefter. Om inte herden är lärare  hur ska han annars kunna erbjuda den föda som han vet att hjorden behöver?

De ovan nämnda är de som skall utrusta  de heliga. Vilka är de heliga? Jo, de som kommer till Kristus, de troende, hans hjord. Ledarnas uppgift är att utrusta de troende för att de i sin tur ska kunna göra samma sak med de som kommer efter. Det hela är en kedjereaktion. Bland de troende som behöver utrustas finns människor som blivit givna gåvan att vara apostlar, profeter, evangelister , herdar och lärare men som behöver utrustas innan de kan gå ut i tjänst och i sin tur utrusta andra. Tyvärr fungerar det inte så på många håll i våra kyrkor idag.

Både att utrusta andra och att själv vilja bli utrustad har blivit nåt man sällan ser. I bänkarna sitter troende som är apostlar, profeter , evangelister , herdar och lärare, men som inte är i funktion för att de aldrig har blivit utrustade till att börja tjäna. Vanligt är det att man ser att pastorn försöker göra allas uppgifter själv, och kanske är det det enklaste vid första anblicken , men i det långa loppet är det en återvändsgränd. Och om man ser det ur Guds perspektiv så misslyckas i så fall pastorn med sitt uppdrag, det vill säga att skaffa arbetare till Guds rike. Den pastor som på samma gång måste vara apostel, profet, evangelist, herde och lärare, han måste vara en supermänniska av högsta rang och borde i rimlighetens namn vara väldigt svår att hitta, men om man ser till dagens församlingar så ser man många exempel.

Var hamnade vi snett?

Annonser

Heliga sånger

 

1 Vid Babels floder där satt vi och grät,
när vi tänkte på Sion.
2 I pilträden som fanns där hängde vi upp våra harpor.
3 Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga.
De som plågade oss bad oss vara glada:
”Sjung för oss en av Sions sånger!”
4 Hur skulle vi kunna sjunga HERRENS sång
i främmande land?
5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand glömma att spela.*
6 Min tunga må fastna i gommen om jag inte tänker på dig,
om jag inte låter Jerusalem vara min högsta glädje.
7 HERRE, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag,
hur de ropade: ”Riv ner, riv ner ända till grunden!”
8 Du Babels dotter, dömd till undergång,
salig är den som får vedergälla dig för allt vad du har gjort oss.
9 Salig är den som griper dina späda barn
och krossar dem mot klippan. (Ps 137)
Psalmisten befinner sig i fiendeland. I fångenskap . Någonstans där han inte kände sig hemma, han var ledsen och nedtyngd. Säkerligen utgöt psalmisten och hans folk sin nöd för Herren på speciella platser utmed Eufrat genom att samlas och sjunga till Herren. Men mitt i allt detta ber hans tillfångatagare honom att sjunga de heliga sångerna bara för nöjes skull och för att underhålla dem. Säkerligen tyckte hans tillfångatagare att det var vacker sång, men förstod de innebörden i sångerna? Förstod de att sångerna var heliga sånger till Gud? Sånger till hans ära, inte för att underhålla andra?
 Psalmisten frågar sig: Hur ska jag kunna sjunga en sång som är Herrens bara för att roa någon annan? En sång som är helig och som används i gudstjänsten i det heliga templet, skulle han kunna sjunga den bara för att roa folket i ett främmande land?   Psalmisten väljer att hänga upp sin lyra och tystna. Han till och med ber Herren låsa fast tungan i sin gom.  Att sjunga dessa sånger som användes vid gudstjänsterna i templet bara för att roa ett främmande folk skulle för psalmisten vara ett helgerån. Som att smutsa ner och nedvärdera de heliga sångerna. Han skulle hellre bli av med kapaciteten att kunna spela och sjunga än att glömma heligheten.
Många av oss befinner oss i fiendeland. Har vi glömt heligheten? Sjunger vi heliga sånger för att roa ”våra tillfångatagare”?  Frågan är uttalad….svaret…? Vem har svaret?

Vem ser du?


36 En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords. 37 Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja 38 och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan. 39 Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte: ”Om den mannen vore en profet skulle han känna till vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska.”

40 Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.”

Simon svarade: ”Mästare, säg det.” – 41 ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 42 Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?” 43 Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: ”Du har rätt.” 44 Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: ”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. 46 Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. 47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.” 48 Sedan sade han till henne: ”Dina synder är förlåtna.” 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: ”Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?” 50 Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid.” (Luk 7:36-50)

Jesus visar i det här stycket på ett mycket träffsäkert sätt vad det är han ser i oss människor, vad det är han fokuserar på. Han säger några ord till Simon som säkert tar honom på sängen, nämligen; ”ser du den här kvinnan?” Frågan är om Simon verkligen såg kvinnan? Inte bokstavligt talat utan bildligt… jag tror inte det…Jag tror att Simon såg synderskan…den som alla andra också såg…inte kvinnan. Gud ser bortom det vi är, han ser det han har skapat oss till. Han fokuserar inte på det vi har råkat göra som har fått oss att se ut på ett visst sätt, han känner oss , utan och innan. Han vet att innanför synderskan som gör fel saker finns där en kvinna som längtar efter förlåtelse. Han ser henne.

Jesus sorterar inte upp människor i olika fack. Han lägger oss inte i olika lådor allteftersom vi har gjort oss skyldiga till vissa gärningar. För honom finns det inte i hans sinne att dela upp oss i bönemänniskor, syndare, heliga, eller förtappade., renlevnadsmänniskor eller alkoholister..Han ser människan innanför.

Han säger till dig idag precis som han sa till Simon. ”Jag har något att säga till dig.”   -Vad ser du?