Etikettarkiv: helige ande

De tre vise männen-en bild på den verklige tillbedjaren

Matt 2:11 ” De gick in i huset, och när de såg barnet och hans mor Maria föll de på knä för honom och hyllade honom. Sedan tog de fram sina presenter av guld, rökelse och myrra och gav till honom. ”

Vi känner alla  till historien om de tre vise männen.  Men visste du att de tre vise männen är en bild på den verklige tillbedjaren 

Tre kungar, män med auktoritet, som tillsammans har ett mål. Deras enda önskan är att träffa Messias och falla ner inför honom. De guidas av en stjärna. Stjärnan är en bild på den helige anden . Stjärnan betyder att du inte ska ha din blick på det jordiska ,utan fästa din blick på det himmelska.  De färdas långa vägar för att nå sitt mål. Vägen var säkert inte alltid lätt och smidig , rak och enkel. Kanske försvann stjärnan ur sikte både en och två ggr , men de fortsatte och gav inte upp. Till slut nådde de målet. Så är också vår väg fram till Jesus.

 

När de tre vise männen kommer in i stallet faller de ner på knä inför det lilla barnet och Maria som sitter bredvid. Att falla ner på knä är en handling av undergivenhet . Dessa tre mäktiga män, ger sig helt och fullt till Jesus. De överlämnar sig åt honom och ger honom auktoritet över sina liv. Gud vill att du också ger honom auktoritet över ditt liv. Han vill hellre ha din lydnad än ditt offer.

 

 De överlämnar dessutom gåvor till honom. De ger honom tillgång till allt! Dessa gåvor eller skatter var värdefulla . Guld , rökelse  och myrra. Bland det finaste man kunde äga på den här tiden. Guldet är en symbol för vackra och värdefulla saker, för Jesu personlighet, auktoritet, styrande , överhet , lydnad, makt och inflytande. Allt det som är “guld” i ditt liv behöver du överlämna till Jesus. Gud ber att du ska ge det bästa av dig själv till honom . 

 

Rökelse, 2 mos 30:34-36, den är exklusiv och helig. Det är en symbol  med djup och andlighet, som ett offer som behagar Gud . Rökelsen användes i tabernaklet och den brann på altaret dag och natt. Den slocknade aldrig . Den var ett välbehagligt offer till Herren, ett konstant tillbedjande, därför behöver vi leva ett liv i helighet inför Herren varje dag.

 

Myrra , 1 mos 37:25, är en blandning av  väldoftande kryddor som man använde för att preparera den heliga oljan , smörjelseoljan. Olja utan dessa kryddor är inte helig. Myrran hjälpte till att ge den dess karaktäristiska doft. Vi behöver ha den här doften  av helighet i våra liv . Den får vi genom att vi låter den helige ande få vara en del av oss och vår tillbedjan .

Guldet är vår lydnad, rökelsen vår aldrig tystnande tillbedjan och myrran är smörjelsen i vårt liv som låter andra se att vi har något speciellt.

De tre vise männen hade det där speciella. Till och med Herodes såg det . Han frågade dem vad de hade sett, och vad som hade hänt… likadant kommer det att vara med den som följer stjärnan och överlämnar sitt liv till det lilla barnet. Omvärlden kommer märka att det har hänt något  och att den har något speciellt. 

 

Talita koum 2

Har ni varit med om att ni har läst ett stycke ur bibeln kanske tjugo eller tjugofem gånger och så helt plötsligt den tjugosjätte gången så händer det …orden får en helt ny betydelse och du står där och gapar och bara säger aha!

Det hände mig idag… i kyrkan idag läste  vi ett stycke ur Markus nämligen om den lilla flickan som uppväcks från det döda., synagogsföreståndarens dotter.

Mark 5: 35

”35 Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: ”Din dotter är död. Varför besvära Mästaren mer?” 36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: ”Var inte rädd. Bara tro.” 37 Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, 38 och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. 39 Han gick in och sade till dem: ”Varför är ni upprörda och gråter? Flickan är inte död. Hon sover.” 40 Då hånskrattade de åt honom.
Men han skickade ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg.
41 Och han tog barnets hand och sade till henne: ” Talitha koum! ” Det betyder: ”Flicka, jag säger dig, stå upp!” 42 Genast reste sig flickan och började gå omkring – hon var tolv år – och de blev helt utom sig av häpnad. 43 Men han befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.


Jag vet egentligen inte varför eller hur jag kom på den här infallsvinkeln , det måste ha varit från den helige ande men när jag läste detta blev det så klart för mig att den lilla flickan egentligen är en bild på församlingen.

Här i Sverige har vi länge sett att kyrkorna sover, att saltet tappar sin sälta att kraften i evangelium blir urvattnat. Om inget görs inom en snar framtid kanske kyrkorna dör ut , att vi som kristenhet inte längre är en kraft att räkna med. 

Jag fick bara en tanke när jag läste detta stycket att det här är en profetia om oss kristna. Församlingen.  Om jag läser stycket igen men denna gång har jag bytt ut vissa ord så att ni kan se vad jag såg när jag läste så låter det så här.

35 Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: ”Din församling är död. Varför besvära Mästaren mer?” 36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: ”Var inte rädd. Bara tro.” 37 Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, 38 och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. 39 Han gick in och sade till dem: ”Varför är ni upprörda och gråter? Församlingen är inte död. Den sover.” 40 Då hånskrattade de åt honom, för alla såg ju med egna ögon att den inte hade liv.
Men han skickade ut allesammans, tog med sig församlingens andliga far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg.
41 Och han tog församlingsmedlemmarnas hand och sade till dem: ” Talitha koum! ” Det betyder: ”församling, jag säger dig, stå upp!” 42 Genast reste sig församlingen och började gå omkring – hon var bara barnet – och de blev helt utom sig av häpnad. 43 Men Jesus befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne andlig föda.

Vad vi behöver är ett vidrörande av vår mästare. Vi kanske ser ut att vara utan liv och utom all räddning, men en liten handräckning från mästaren och hans tilltal till oss att resa oss upp är tillräckligt för att vi ska vakna och resa oss ur vår dvala. Låt inte de församlade runt omkring få lura dig att tro att loppet är kört. Än finns det liv där inne och Herren sträcker ut sin hand till alla dessa sovande församlingar idag  och säger Talita koum- lilla flicka res dig upp. Du kommer att stå brud snart och därför kan du inte sova . Stå upp och ät! Inte barnmat utan mat för vuxna så att du kan växa dig stark och mogna till.

Första församlingens grundpelare

Apg 2:42

”Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödsbrytandet och bönerna.”

Fyra viktiga grundpelare….på dessa bygger man upp den första församlingen. Undervisning, gemenskap, nattvard och bön.

Den första församlingen fungerade … de samlades dagligen, bad och hade gemenskap och fler människor kom till tro för varje dag. Är det inte det vi söker i dagens församlingar? Att folk gladeligen kommer till våra sammankomster och att vi varje dag ska få se nya medlemmar? Är då detta verkligheten idag? Knappast…Men var ska vi då börja att leta efter fel?

En fråga man kan ställa sig är ju om församlingen i dag är uppbyggd på de fyra grundpelarna? Kanske är det så att en eller flera delar fattas? Fungerar undervisningen, växer församlingen i andlig mognad eller står den still? Kommer folk till bönesamlingarna, fungerar bönegrupperna i hemmen, talar Gud till församlingen genom bön? Umgås människorna i församlingen på andra tider än under gudstjänster och andra samlingar, finns det gemenskap mellan församlingens medlemmar, finns det personer som står utanför den gemenskapen som finns, finns det människor i församlingen som behöver hjälp och får de hjälp av andra medlemmar i församlingen? Firar församlingen nattvard?Fyller nattvarden sin funktion ,( helande, förlåtande och renande,) eller är den bara ett spel för gallerierna? Kanske fungerar allt som det borde i församlingen men ändå fungerar inte helheten som det ska….

En annan fråga man kan ställa sig då är vad har de fyra grundpelarna gemensamt? Ett ord kommer till mina tankar när jag frågar mig detta och det är ödmjukhet. Utan ödmjukhet kan du inte ta emot undervisning,för du kan och vet redan allt. Du kan inte ge eller ta emot hjälp eller ha gemenskap,antingen tycker du att du inte behöver hjälp, eller så ser du ner på dem som vill ha hjälp och undrar varför de inte kan hjälpa sig själva, och vem vill ha gemenskap med en sådan person .Du vill inte ta emot nattvarden för varför skulle du det, du behöver den ju ändå inte för du klarar dig själv, och sist men inte minst…bönen från en som saknar ödmjukhet når aldrig längre upp än taket ovanför.

Luk 18:9

Farisén och tullindrivaren


9 För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra berättade Jesus också denna liknelse: 10 ”Två personer gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre tullindrivare. 11 Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor: roffare, brottslingar, äktenskapsbrytare eller som den där tullindrivaren.  12 Jag fastar två gånger i veckan , jag ger tionde av allt jag får in .
13 Men tullindrivaren stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig mot bröstet och bad: Gud, förlåt en syndare som mig.
14 Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”


Kan det vara så att vi saknar ödmjukhet? Vi kanske tror att vi är självgående och klarar oss utan inblandning från den högste? Många frågor och svaret idag får bli att vi måste rannsaka oss själva, var och en i våra församlingar. Det finns inget universalsvar på detta. Bara genom att öppna oss för den helige ande och hans vägledning kan vi nå svaret, inte ens där klarar vi att hitta svaret själva. Tror vi det,  saknar vi ödmjukhet och är inte ett dugg bättre än farisén i texten ovanför.

Forma eller formas

För någon dag sedan såg jag ett inlägg , eller snarare en fråga ställd på en plattform här i cyberrymden.  Den satte igång en tankeprocess i mig för det är en fråga som om den besvaras på rätt sätt leder oss närmare Gud. Frågan var följande: ”Formar vi gudstjänsten eller låter vi gudstjänsten forma oss?” 

Vi hör ofta i våra församlingar att vi formar gudstjänsterna efter olika ändamål och målgrupper eller inriktningar. Inte lika ofta hör vi att en viss gudstjänst har format oss… eller hur?

Min tanke är…att borde det inte vara tvärtom? Borde vi inte höra oftare att vi har blivit formade när vi kommer ut från en gudstjänst,… av ordet som predikades, av sångerna som vi sjunger, av blotta närvaron av den Helige ande? Vem är det egentligen som formar vem? Är det krukmakaren som formar leret eller leret som formar sin krukmakare?

Gud borde få forma oss till /och i sin tjänst, men det går bara om vi tillåter det. Gud formar oss inte om vi inte medger att bli formade. Han tvingar sig inte på och han har gett oss en egen vilja . Det är upp till var och en av oss att ge honom tillåtelse att forma våra hjärtan , våra liv och allt som vi är. Tyvärr lever vi i ett samhälle som inte inbjuder till att ge av sig själv så totalt som det innebär att låta någon forma dig. Nej dagens samhälle vill göra dig till en självständig individ som inte ska låta sig formas av det ena eller andra utan helst veta exakt vad du vill och vart du ska. Helst ska du forma din omgivning efter dig och det mönstret återkommer även i våra församlingar. Gud har liksom blivit borträknad som formgivare.

Ordet som ska forma oss, får mindre och mindre plats i gudstjänsten, det är ju så mycket annat som ska hinnas med, sångerna används mer och mer som utfyllnad mellan de olika inslagen och som pausmusik, och allra ledsnast blir jag av att säga att den Helige ande , ja i många församlingar lyser han med sin frånvaro…

Kanske är detta hårda ord…men det är bättre att vakna i tid än innan det är för sent. Tänk vad en enkel fråga på facebook kan ställa till det i ens tankar….

Inkopplad eller urkopplad ?

”Being disconnected from God is like an unplugged toaster or blender: powerless & useless for the purpose you were made for”.

Smaka på dem orden. Vår vilja kan vara att vara ett verktyg , ”en brödrost”, i Herrens hand, och det är väl bra, men vad för nytta gör en brödrost som inte är inkopplad? Den rostar i alla fall inga brödskivor, det är säkert, möjligtvis står den i köket och ser snygg ut och samlar damm, men nån större nytta har man inte av den. Likaså med mixern, den mixar eller mosar ingenting om inte sladden är i. Likadant är det med oss. Vi kan säga att vi är verktyg i Herrens händer men om vi inte är uppkopplade till honom får vi ingen kraft. Vi blir oanvändbara föremål. Gud har lovat oss kraft, genom den helige ande men då måste du också söka uppkopplingen till honom för att få den.
Min önskan är att varje kristen ska kunna vara fungerande verktyg, ”brödrostar”, ”mixrar”, ”strålkastare”, ja vilket verktyg Gud än har kallat dig till att vara, och att vi alla ska ha sladden i så att kraft kan komma in i oss och vi kan få bli använda.
Nå… har du stoppat i sladden , eller har du kopplat ur dig?