Etikettarkiv: hem

Dagen springer

Dagen springer. Tiden räcker inte till.

Hur ska jag hinna göra allt jag vill?

Vad är min prioritering , det är frågan?

Hur skala av och ta bort utan att släcka lågan?

Hem, hus, barn och familj,

laga mat och tvätta, baka kaka med smak av vanilj,

i allt detta ställs det krav på mig,

men jag vill ju ha tid för Dig.

När ska jag hinna vara nära,

lyssna på ditt ord och lära?

Vill ju så gärna va´i din famn,

du som är min trygga hamn.

Hjälp mig Herre att rätt prioritera,

jag vill ju lära känna Dig ännu mera.

Annonser

Hem

Jag står här. Mörka skuggor rör sig runt omkring mig, de känns så påträngande. Kylan sprider sig och kryper in inunder mitt skinn. Jag lyfter blicken mot horisonten, härifrån skuggan där jag står ser jag ett ljus där borta vid horisonten och jag börjar gå.

Musik…ljuva toner.. svagt, långt borta. Försöker lämna skuggorna bakom mig men de hänger envist kvar. Jag kommer att tänka på psaltarpsalmens ord och jag säger de tyst för mig själv :

”Du ska inte behöva frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten, som går fram i mörkret, eller farsoten som ödelägger vid middagens ljus. Om än tusen faller vid din sida, ja tiotusen vid din högra sida, så skall det dock inte drabba dig.”

Ja, jag går för att möta dig… jag kan känna att du finns i närheten. Ljuset leder till dig. Följ ljuset, ett steg, två steg, ett steg till… sakta rinner mörkret av mig, men det vill inte släppa riktigt. Det håller mig tillbaka. Oron, sorgen, vanmakten. Ovissheten, tvivlet. Känslan av att inte kunna göra något utan bara se på. Sakta sakta släpper de taget….

För varje steg jag tar framåt bleknar skuggorna, greppet som mörkret har om mig mjuknar och det går mot ljusare tider. Jag närmar mig… en röst hörs…JAG HAR VÄNTAT PÅ DIG…Tittar mig omkring men ser ingen. Några steg till framåt. Musiken är starkare nu, känslan av värme också . Därborta i skuggorna frös jag men nu… en värme sprider sig i kroppen. Jag tar några ytterligare steg emot ljuset. Kan skymta något där framme…

VÄLKOMMEN…DU ÄR VÄNTAD. KOM OCH SÄTT DIG HÄR HOS MIG, VID MINA FÖTTER…

Då ser jag… han sitter ju där på tronen… han reser sig upp och tar några steg emot mig och räcker ut sin hand. KOM, säger han. Jag går med bävande steg fram. Ljuset är bländande , musiken änglalik. Värmen och kärleken från honom omsluter mig på alla sidor. Plötsligt inser jag hur mycket fel och brister jag har. Alla misstag jag gjort…men det är som om han läste mina tankar och säger: DET GÖR INGET. DU DUGER, DU GJORDE SÅ GOTT DU KUNDE. LÄMNA ALLT TILL MIG….

Han tar min hand och leder mig fram till tronen. Där sätter han sig ner och jag faller ner invid hans fötter. Där blir jag sittandes. Hur länge?… jag vet  inte…men han kallar på mig och sakta förstår jag vad han vill… Jag ser in i de där ögonen och kryper upp i hans famn. Nu….nu har jag kommit hem

Från svinstia till röda mattan

Luk 15:11-42 Liknelsen om den förlorade sonen.

På grund av att vi vet om att vi inte har gjort det vi borde, att vi har agerat fel, får vi en känsla av fruktan i vårt inre som hindrar oss från att komma hem. Hem till vår Fader.Vi tror att vi ska få bannor och hårda ord om vi ångrar oss och försöker komma hem. Fruktan för Faderns vrede håller oss på distans. Fruktan att inte vara välkommen.

Vi diskuterar med oss själva att vi förtjänar det liv vi har för tillfället , den svinstia vi lever i men även om vi inte kan förtjäna något annat så dras vi till Fadern och hemåt. En aldrig sinande smärta finns i vårt bröst på grund av vår separation med Fadern och det enda sättet att lindra den är att närma sig hemmet. Det är med blandade känslor vi bryter upp från vår svinstia där vi har levat  och känner till allting, men där livet är tufft och hårt, och vi beger oss mot hemmet .

Huvudet nedböjt, hjärtat fyllt av skam , orden du planerar att säga de repeterar du gång på gång för dig själv…” jag är inte värdig att få kallas din son , ta bara emot mig som en av dina daglönare , snälla..” Den stolthet du en gång hade är nu som bortblåst, och fram kommer du som en person klädd i trasor, smutsig  och lortig.

Det du inte hade räknat med händer. Hela scenariot ändrar sig i ett ögonblick. DU hade befarat en lång harang med förebråelser och hårda ord, en Fader med armarna i kors och sur min, men finner något helt annat. Så fort Fadern ser att du är på väg skyndar han sig att rulla ut den röda mattan öppnar sina armar och omfamnar dig och fixar en välkomstfest. DU har kommit tillbaka! Det är väl värt att fira!

Fundera över om det verkligen är värt att leva i svinstian när du kan få den röda mattan utrullad under dina fötter. Kanske är det tid att vända hemåt?Lägga bort stoltheten, glömma det som var och börja om från början…Fadern står och spejar…och väntar, med öppna armar…

Någon

 
 
 
Någon
 
 
Någon går ensam gatan fram.
Någon leter efter mat i soptunnan.
Någon blir slagen.
Någon skriker ut sin smärta.
Någon ropar Abba Fader ta mig högre, ta mig hem.
Någon mister sin moder.
Någon tappar hoppet,
någon hittar kärleken igen.
Någon känner sig hopplös.
Någon ropar Abba Fader ta mig högre, ta mig hem.
Någon är hungrig,
någon behöver hjälp.
Någon sträcker ut en hjälpande hand,
någon tar den och reser sig upp.
Någon ropar Abba Fader ta mig högre, ta mig hem
någon gör slut med sin kille,
någon är skuldtyngd,
någon lägger armen om din skuldra,
 någon säger förlåt.
Någon ropar Abba Fader, ta mig högre ,ta mig hem
Någon ser slutet,
någon längtar hem,
någon vill vidare,
någon ropar ut sitt hjärtas önskan
Abba fader, Abba fader, ta mig högre, ta mig hem
Abba fader , Abba fader ta mig högre ta mig hem till dig