Tag Archives: hemma

Heliga sånger

 

1 Vid Babels floder där satt vi och grät,
när vi tänkte på Sion.
2 I pilträden som fanns där hängde vi upp våra harpor.
3 Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga.
De som plågade oss bad oss vara glada:
”Sjung för oss en av Sions sånger!”
4 Hur skulle vi kunna sjunga HERRENS sång
i främmande land?
5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand glömma att spela.*
6 Min tunga må fastna i gommen om jag inte tänker på dig,
om jag inte låter Jerusalem vara min högsta glädje.
7 HERRE, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag,
hur de ropade: ”Riv ner, riv ner ända till grunden!”
8 Du Babels dotter, dömd till undergång,
salig är den som får vedergälla dig för allt vad du har gjort oss.
9 Salig är den som griper dina späda barn
och krossar dem mot klippan. (Ps 137)
Psalmisten befinner sig i fiendeland. I fångenskap . Någonstans där han inte kände sig hemma, han var ledsen och nedtyngd. Säkerligen utgöt psalmisten och hans folk sin nöd för Herren på speciella platser utmed Eufrat genom att samlas och sjunga till Herren. Men mitt i allt detta ber hans tillfångatagare honom att sjunga de heliga sångerna bara för nöjes skull och för att underhålla dem. Säkerligen tyckte hans tillfångatagare att det var vacker sång, men förstod de innebörden i sångerna? Förstod de att sångerna var heliga sånger till Gud? Sånger till hans ära, inte för att underhålla andra?
 Psalmisten frågar sig: Hur ska jag kunna sjunga en sång som är Herrens bara för att roa någon annan? En sång som är helig och som används i gudstjänsten i det heliga templet, skulle han kunna sjunga den bara för att roa folket i ett främmande land?   Psalmisten väljer att hänga upp sin lyra och tystna. Han till och med ber Herren låsa fast tungan i sin gom.  Att sjunga dessa sånger som användes vid gudstjänsterna i templet bara för att roa ett främmande folk skulle för psalmisten vara ett helgerån. Som att smutsa ner och nedvärdera de heliga sångerna. Han skulle hellre bli av med kapaciteten att kunna spela och sjunga än att glömma heligheten.
Många av oss befinner oss i fiendeland. Har vi glömt heligheten? Sjunger vi heliga sånger för att roa ”våra tillfångatagare”?  Frågan är uttalad….svaret…? Vem har svaret?
Annonser

Den förlorade sonen

  Liknelsen om den förlorade sonen har vi säkert hört både en och två eller fler gånger, men frågan är om vi har tagit till oss det som Gud vill lära oss av den liknelsen (Luk 15:11-32). När  man hör predikningar om den här liknelsen handlar de flesta predikningarna om samma sak, nämligen att Gud finns där med öppen famn när du ångrar dig och vänder om, och det är ju sant. Så är det , tack och lov, men liknelsen vill lära oss något mer. Ska vi ta oss en titt?

Det första vi kan se är att den förlorade sonen, hamnade inte i några problem förrän han lämnade hemmets trygga vrå. Så länge han var ”hemma” var allt bra. Det började med att han blev frestad att be att få ut sitt arv och han tog sitt pick och pack och gav sig ut i världen för att leka ”världens” lekar. Arvet tog snabbt slut. Arvet kan vi se som det Gud har lagt ner i oss, kallelsen som varje person bär på , som den har fått som en gåva från sin himmelske fader. Ute i världen bland världens barn kommer din kallelse, det Gud har lagt ner i dig snart att blekna och försvinna, om du inte finns nära källan så att du hela tiden kan fylla på med nytt.

När arvet tog slut började sonen att få det dåligt ställt och fick genomlida både den ena och den andra svårigheten. Hunger , trasiga kläder, etc. Nåt var fel, hemma hos fadern hade det aldrig fattats något, varken mat eller matriella saker och han försökte fylla sin mage med det grisarna skulle äta. Han försökte stilla sina acceptabla behov( hungern) på ett sätt som var oacceptabelt.  David säger i psalmen 23:1 ”Herren är min herde mig skall intet fattas”. Detta löfte gäller de får som är nära herden, de som finns med i Herrens flock. Den förlorade sonen hade med fri vilja gått ifrån flocken och levde singelliv utan de andra i flocken och utan att vara nära herden.

Han började umgås i fel kretsar. Han tog anställning hos en välbärgad man från det landet där han befann sig. Hos denne fick han vakta grisarna. För att se hur vi mår andligt sett kan vi snegla oss över axeln och se med vem vi umgås och från vem vi tar emot råd när vi behöver. Vem pratar du med, vem ringer till dig, till vem vänder du dig med frågor? I ordspråksboken 1:10 kan vi läsa  ”Min son, om syndare lockar dig , så följ inte”. Hur ser ditt sällskap ut, vilka personer umgås du med, varifrån kommer råden du tar emot?

Den förlorade sonen kom till botten av sig själv. Han sjönk så långt man kunde komma, och där nere på botten tog han ett beslut , att vända hem. Tack och lov att vägen tillbaka inte var stängd. Inte alla lyckas ta sig upp. Hebreerbrevet 3:15 säger : ”Om ni hör hans röst idag [inte imorgon!], förhärda inte era hjärtan…” För den förlorade sonen var det inte för sent, och det är det inte för dig heller. I samma ögonblick han ändrade sin bön från ”ge mig” till ”förlåt mig”, öppnade fadern sina armar och tog emot honom och återupprättade honom. Vad är din bön idag? Är det ”ge mig” eller ”förlåt mig” som kommer över dina läppar?