Etikettarkiv: herde

Att utrusta och bli utrustad

”11 Och han[Jesus] gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,” Ef4:11-12

Låt oss ta en titt på vad det här bibelordet säger om att utrusta och att bli utrustad. Vem utrustar och vem blir utrustad? Först ser vi att Jesus gav olika uppgifter till oss utifrån vår kallelse. Alla dessa har olika uppgifter. En Apostel till exempel , har en uppgift att starta byggandet av Kristi kropp- en församlingsplanterare kanske man skulle kunna säga. Han har ingen efterträdare, det vill säga när hans uppgift är färdig ersätts han inte av en ny apostel på samma plats.

Profeten är Guds röst till församlingen. Det är någon som får uppenbarelser  från Gud och hans uppgift är att förmedla dessa till församlingen. Evangelister , det är de som talar ut de god nyheterna – de som predikar evangelium.

Herdar och lärare, dessa två går hand i hand. Herden tar hand om hjorden och ser till dess behov. En Herde behöver samtidigt vara lärare för sin hjord. Han måste i sina predikningar lägga ut Guds ord så att hjorden förstår innebörden och kan handla därefter. Om inte herden är lärare  hur ska han annars kunna erbjuda den föda som han vet att hjorden behöver?

De ovan nämnda är de som skall utrusta  de heliga. Vilka är de heliga? Jo, de som kommer till Kristus, de troende, hans hjord. Ledarnas uppgift är att utrusta de troende för att de i sin tur ska kunna göra samma sak med de som kommer efter. Det hela är en kedjereaktion. Bland de troende som behöver utrustas finns människor som blivit givna gåvan att vara apostlar, profeter, evangelister , herdar och lärare men som behöver utrustas innan de kan gå ut i tjänst och i sin tur utrusta andra. Tyvärr fungerar det inte så på många håll i våra kyrkor idag.

Både att utrusta andra och att själv vilja bli utrustad har blivit nåt man sällan ser. I bänkarna sitter troende som är apostlar, profeter , evangelister , herdar och lärare, men som inte är i funktion för att de aldrig har blivit utrustade till att börja tjäna. Vanligt är det att man ser att pastorn försöker göra allas uppgifter själv, och kanske är det det enklaste vid första anblicken , men i det långa loppet är det en återvändsgränd. Och om man ser det ur Guds perspektiv så misslyckas i så fall pastorn med sitt uppdrag, det vill säga att skaffa arbetare till Guds rike. Den pastor som på samma gång måste vara apostel, profet, evangelist, herde och lärare, han måste vara en supermänniska av högsta rang och borde i rimlighetens namn vara väldigt svår att hitta, men om man ser till dagens församlingar så ser man många exempel.

Var hamnade vi snett?

Annonser

Löftesord

Jes 48:20-22

20 Drag ut från Babel, fly från kaldeerna!
Förkunna detta med fröjderop, låt det bli känt,
för ut det till jordens ände, säg: ”HERREN har återlöst sin tjänare Jakob.
21 De led ingen törst när han förde dem genom öknarna,
ty han lät vatten strömma fram ur klippan åt dem.
Han klöv klippan, så att vatten flödade.”

Förkunnar vi med fröjderop att Herren har räddat oss ur den svåra  situationen vi kanske sitter i? Låter vi folk höra detta som ett vittnesbörd till höger och vänster när vi står till knäna upp i problem? Proklamerar vi med vår mun att vi ska gå igenom det som vi just nu strider mot tack vare Herrens hjälp? Jag tror inte vi gör det i nån större utsträckning, eller hur? Det är inte ofta jag hör det. I alla fall inte tillräckligt.

Om vi litar på Herren kommer han att förse oss med det vi behöver. Hans ord säger att vi inte ska lida törst när vi går genom ödemarker. Han kommer ge oss vatten där ingen mangrävd brunn finns. Inte bara droppvis ger han oss vatten, utan det vatten han ger, det flödar. Det är ett löfte som heter duga, men…

Men… säger han i nästa vers 22: ”Men de ogudaktiga får ingen frid, säger Herren.”.

Om vi är ogudaktiga, inte litar på Herren , försöker lösa våra egna problem och tar sakerna i egna händer, inte ger honom den ära som han bör ha och litar mer på människor än på Gud, så säger Herrens ord att vi inte kommer att ha frid. Vi kommer att vara oroliga, tveksamma, och villrådiga.

Vill vi ha frid? Vill vi gå genom ödemarken kanske inte utan problem men i alla fall ledsagade av Herrens starka hand, ja då är det dags för oss att ge Gud äran för det han lovat att göra och att lita på hans ord och förkunna det med glädje där vi går fram.

Herren är en evig Gud. Han är min herde, mig skall intet fattas. I evighet skall jag jubla för Han beskyddar mig.

Herden

Han för sin hjord i bet som en herde, han samlar lammen i sin famn och bär dem i sina armar, och sakta för han moderfåren fram.” Jes 40:11

 

Han , Jesus /Gud är en herde för sina barn, barnen det är vi, små eller stora det spelar ingen roll , vi är alla får i hans hjord. Han leder oss ut på gröna ängar. Han beskyddar de små lammen från faror genom att ta dem i sin famn, han bär dem när de inte längre orkar. En herde ser till att hjorden har det den behöver, mat vatten och vila. Herren är vår herde.

Men som herde vet han också att genom att vara still så blir hjorden ett lättare byte för rovdjur, därför står det att han för moderfåren sakta fram. Vandringen stannar inte , den går hela tiden framåt, likaså blir det med oss om vi låter honom vara herden. Han för oss framåt. Inte stressat och snabbt men i sakta mak, i lagom takt så att vi inte tröttas ut. Om vi låter vandringen stanna av kan det få ödesdigra konsekvenser därför vet herden att det är viktigt att föra hjorden framåt hela tiden. Maten kan ta slut, vattnet kan bli förorenat och rovdjuren hitta flocken….

Tänk att vi får lov att ha en herde som tänker på oss och vårt bästa. Han vill att vi ska ha det grönaste gräset, det friskaste vattnet och han ser till att inga rovdjur kommer nära. Han vill att vi hela tiden rör på oss mot målet…allt i lagom takt…så att vi hinner smälta maten dricka oss otörstiga men framför allt att vi kommer ett steg närmare målet, dit vi är på väg.

Herren är min herde, mig skall inget fattas….

Varför ska det vara så svårt

En sak som slår mig medan jag läser Job är hur Jobs vänner är ute och cyklar. Gång på gång kommer de med kommentarer som bygger på hemmasnickrade doktriner. Och sen slår det mig ännu hårdare… inte bara de… nej vi…! Vi gör ju likadant som vännerna gör. Hittar på egna doktriner , anpassar Guds ord där vi tycker att det passar bättre, hittar bättre(?) lösningar på problem än Gud har erbjudit.. Inte konstigt att den här världen ser ut som den gör.

Falska doktriner finns överallt och många gånger är de så svåra att upptäcka, precis som Jobs vänner, och det gör att vi går på dem och följer dem. Varför är det så?Varför ska det vara så svårt att hålla sig till den sanna doktrinen, nämligen biblens ord. En av anledningarna är , och detta är en mycket stor anledning, att i Guds folk saknas utbildning i Guds ord. Folket vet inte vad Guds ord säger. Detta kan bero på flera anledningar, t ex undervisningen om kristna grunder ( doktriner) är i stort sett obefintlig, eller att bibelstudium där man förklarar Guds ord är sällsynta.

Det finns inget grönt gräs! I biblen kanske mest kända psalm , Psalm23 står det följande i de första verserna:

”1 En psalm av David.
HERREN är min herde, mig skall intet fattas. 
2 Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. 
3 Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar 
för sitt namns skull.”

Herden?….i det här fallet den som leder hjorden ska föra sin hjord till gröna ängar där den kan beta och äta sig mätta och finna vatten att släcka törsten med, men om herden istället är upptagen med allehanda kyrkliga aktiviteter, vem för då hjorden till de gröna ängarna? Eller kanske de får nöja sig med en näve gulnat hö? Eller kanske rent av svälter de?

Självbevarelsedriften i en människa är en enorm kraft. Ingen människa vill svälta och letar därför mat  där det finns. kan inte herden erbjuda tillräckligt ja då söker man någon annan stans, frågan är då bara, vet man vad som är bra föda eller äter man all slags skräpmat? Ja svaret kan du säkert räkna ut alldeles själv. Många faller i skräpmatsträsket,(falska doktriner)till följd av okunnighet om Guds ord.

Om du som är herde läser detta, vill jag vädja till dig att verkligen fundera på om du erbjuder gröna ängar till din hjord. Har din hjord kunskap om Guds ord? Kan de skilja på falsk eller sann doktrin?Kan du göra mer för att öka deras kunskap?Undervisning? Bibelstudium?

Hos 4:6  ” Mitt folk går under i brist på kunskap…… ”

Jag anser mig inte alls ha all kunskap i Guds ord, tvärtom…jag önskar mer kunskap. Önskar att jag förstod mer, för genom förståelsen och genom att bryta ner Guds ord i sina minsta beståndsdelar, genom att förstå sammanhang och bakomliggande scenarion, genom att ställa frågor och söka svar,även om svaren inte alltid infinner sig,  kommer man ännu närmare. Närmare Gud, närmare Jesus. Men varför ska det vara så svårt att finna denna kunskap…?

Herden

Herden  går före, visar vägen

Herden bryr sig om och känner sina får

Herden tar han om och skyddar sina små

Låter inget av de få komma bort ifrån hjorden

Herden finns där med det skyddande ljuset, 

Han finns där med sin käpp och sin stav 

att föra bångstyriga får in i fållan igen

Han skyddar dem från faror

Som lurar i mörkret utanför ljusets domäner

Herden är den som för hjorden till det gröna gräset 

Till den rikligt porlande bäcken 

Där hjorden kan äta sig mätt

Och dricka sig otörstig.

Herden är den som vi , fåren , följer

Dit han går dit går och vi

Herden är vår ledstjärna 

Herden visar vägen,

Hos honom är jag trygg 

Hans röst är för mig trygghet och omsorg

Han vet vem jag är

Och var jag är

Så här beskriver bibeln en herde. Finns det sådana herdar idag? Var finns alla fåren? Utspridda springande vind för våg, där alla faror lurar i mörkret. Har du en herde, du lilla får? Om så följ honom, lyssna till hans röst, ty fåren känner sin herdes röst och herden känner sina får. Var finns alla herdar? Kanske har din eld slocknat, kanske har du tappat din käpp och din stav, men herden känns igen av fåren på sin röst. Känner de din röst? Känner du dina får? Ropa på dem och de kommer. En ny käpp kan du alltid hitta, elden kan alltid tändas på nytt. Gå ut och leta upp dina bortsprungna , vilsna får ända tills du hittar dem alla och för dem hem igen…

Vem leder dig?

Vem leder dig genom vargarnas land?

En Herde leder sin hjord i säkerhet, han skyddar och bevarar, han mättar sin hjord och släcker dess törst. I Joh 10 kan vi läsa Herrens egna ord om sig själv, där Han kallar sig för den Gode Herden.

Vad kännertecknar den Gode Herden? Jo , en God Herde går före och förbereder vägen, Han ger sitt liv för fåren i sin hjord. En herde som är lejd sticker så fort vargen kommer och lägger sina ben på ryggen och sätter sig själv i säkerhet och lämnar hjorden i sticket, medan den Gode Herden skyddar sina får från vargen. Han ser till att använda sina hjälpmedel: ljuset från lägerelden, sin käpp och sin stav , sin röst, ja allt som han har till hands för att inte låta hjorden skingras eller upplösas ej heller lida skada. Han låter på inga vis vargen riva fåren eller skingra hjorden.

I lägereldens sken faller ljuset på hjorden och där ljuset finns kan inget mörker vara. Där har inte mörkret någon makt. Håll dina får nära eldens ljus, nära Guds ord. Käppen och staven, Guds löften i hans ord, kan användas till att driva bort oönskade gäster så som vargar och andra vilddjur. De flyr för auktoriteten i Guds ord. Med hjälp av rösten, den röst som dina får känner kan du lugna hjorden , tala sanningar till dem och låta dem veta att de är beskyddade. Fåren känner sin Herdes röst och känner sig trygga med den. De vet att när de hör den rösten får de mat och beskydd.

Du som är ett får idag, var har du din hjord? Vem är din Herde? Låter du Honom leda dig genom vargarnas land? Eller går du själv ute i nattens mörker och trotsar farorna? Lyssnar du till Herdens röst?

Du som är Herde för en hjord? Använder du det du har till hands för att leda beskydda och ta hand om din hjord? Känner de din röst? Känner du dina får, vet du vilka får som har skador eller kanske behöver ett extra öga på sig för att hänga med?  Eller är din hjord för splittrad för att kunna beskyddas på ett bra sätt. Kanske har du tappat bort det hundrade fåret? Är din hjord ett lovligt byte för vargen? Eller håller du din hjord nära eldens sken, där ”ljuset” får vara din medhjälpare.

Många är dagens frågor, men jag har inga svar. Svaren finns inom dig. Sök dem!

Den förlorade sonen

  Liknelsen om den förlorade sonen har vi säkert hört både en och två eller fler gånger, men frågan är om vi har tagit till oss det som Gud vill lära oss av den liknelsen (Luk 15:11-32). När  man hör predikningar om den här liknelsen handlar de flesta predikningarna om samma sak, nämligen att Gud finns där med öppen famn när du ångrar dig och vänder om, och det är ju sant. Så är det , tack och lov, men liknelsen vill lära oss något mer. Ska vi ta oss en titt?

Det första vi kan se är att den förlorade sonen, hamnade inte i några problem förrän han lämnade hemmets trygga vrå. Så länge han var ”hemma” var allt bra. Det började med att han blev frestad att be att få ut sitt arv och han tog sitt pick och pack och gav sig ut i världen för att leka ”världens” lekar. Arvet tog snabbt slut. Arvet kan vi se som det Gud har lagt ner i oss, kallelsen som varje person bär på , som den har fått som en gåva från sin himmelske fader. Ute i världen bland världens barn kommer din kallelse, det Gud har lagt ner i dig snart att blekna och försvinna, om du inte finns nära källan så att du hela tiden kan fylla på med nytt.

När arvet tog slut började sonen att få det dåligt ställt och fick genomlida både den ena och den andra svårigheten. Hunger , trasiga kläder, etc. Nåt var fel, hemma hos fadern hade det aldrig fattats något, varken mat eller matriella saker och han försökte fylla sin mage med det grisarna skulle äta. Han försökte stilla sina acceptabla behov( hungern) på ett sätt som var oacceptabelt.  David säger i psalmen 23:1 ”Herren är min herde mig skall intet fattas”. Detta löfte gäller de får som är nära herden, de som finns med i Herrens flock. Den förlorade sonen hade med fri vilja gått ifrån flocken och levde singelliv utan de andra i flocken och utan att vara nära herden.

Han började umgås i fel kretsar. Han tog anställning hos en välbärgad man från det landet där han befann sig. Hos denne fick han vakta grisarna. För att se hur vi mår andligt sett kan vi snegla oss över axeln och se med vem vi umgås och från vem vi tar emot råd när vi behöver. Vem pratar du med, vem ringer till dig, till vem vänder du dig med frågor? I ordspråksboken 1:10 kan vi läsa  ”Min son, om syndare lockar dig , så följ inte”. Hur ser ditt sällskap ut, vilka personer umgås du med, varifrån kommer råden du tar emot?

Den förlorade sonen kom till botten av sig själv. Han sjönk så långt man kunde komma, och där nere på botten tog han ett beslut , att vända hem. Tack och lov att vägen tillbaka inte var stängd. Inte alla lyckas ta sig upp. Hebreerbrevet 3:15 säger : ”Om ni hör hans röst idag [inte imorgon!], förhärda inte era hjärtan…” För den förlorade sonen var det inte för sent, och det är det inte för dig heller. I samma ögonblick han ändrade sin bön från ”ge mig” till ”förlåt mig”, öppnade fadern sina armar och tog emot honom och återupprättade honom. Vad är din bön idag? Är det ”ge mig” eller ”förlåt mig” som kommer över dina läppar?