Tag Archives: Herren

Jehova-Nissi, stödet i striden

Vardagen består av många olika saker. Vissa roliga och trevliga, andra mindre trevliga och jobbiga. Till de jobbiga hör de där dagarna, veckorna, kanske till och med månaderna och åren som du är mitt i striden. När motståndarsidan gör allt för att ge dig kamp och få dig till att förlora fotfästet.

Striderna kan vara olika, men känslan du har att det är tungt och jobbigt och det känns som om du inte orkar mer, den är den samma vilken striden än är. I 2 Mos 17:8-16(här) läser vi om Mose och Josua. Israels barn var mitt i striden, Josua var den som gick i täten, medan Mose gick upp på höjden och tog med sig Guds stav och bad. Så länge Mose hade Guds stav lyft så vann Israels barn striden , men när Mose armar blev trötta och inte orkade hålla den upplyft då passade fienden på och fick framgång i striden. Aron , Moses bror och en annan man som hette Hur kom till undsättning och hjälpte till att hålla Mose armar uppe under hela dagen och när kvällen kom hade Israels barn vunnit striden.

Vad har nu detta med mina stridigheter eller motgångar att göra? Jo man behöver stöttning från sina syskon i Herren när man är i sådana situationer. Syskon som kan stå med dig i bön, och syskon som hjälper dem som ber att hålla ut i bönen så att segern kan komma till dig.

Guds stav är en bild på korsets trä. Att du tar med dig Jesus och Gud i striden och håller honom först och högt är en förutsättning för din seger. I din egen kraft kan du aldrig vinna .  Precis som härföraren går främst i striden med fanan högt, går du främst med Guds stav , ditt segerbanér , och visar att genom Herren har du rätt att utropa seger över dina svårigheter. När dina bröder och systrar dessutom står med dig i bön för striden du utkämpar kan du vara säker på seger om ni tillsammans orkar hålla ut.

Välj de som du har vid din sida med omsorg,… du vill inte att de ger upp eller vänder dig ryggen mitt i striden, eller kanske till och med går över till motståndaren.

När lammen tystnar

Bilden av vår herre Jesus som herde över hjorden är välkänd. Lammen samlas runt herden och det hörs ljud från dem  konstant. Man hör hur de bähä-ar för att kalla på herdens uppmärksamhet . Om eller när lammen tystnar vet man att nåt är på tok. Antingen har de kommit bort från hjorden och herden eller så har de blivit tagna av vargen och dött. I Psaltaren 115 vers 17-18 kan vi läsa följande:

” De döda prisar inte Herren, ingen som har farit ned i det tysta. Men vi, vi skall lova Herren från nu och till evig tid. Halleluja!”
Att vara död behöver inte betyda att man inte finns till. Man kan vara död i andlig bemärkelse. Synd leder till död- andlig död. Syndar vi så för det oss bort från hjorden och herden och till slut blir vi tagna av vargen och tystnar. När lovsången och tillbedjan tystnar inom dig eller i din församling bör du rikta blicken inåt och självdiagnosticera. Fråga dig själv var synden finns som framkallar detta tysta stadium, innan det är för sent.
Den andra delen av av bibelordet ovan ser vi att ”vi skall lova Herren ” . Vi,  är de som inte är andligt döda eller döende. Vi, är de som dricker av det levande vattnet och får kraft och styrka från den aldrig sinande källan. Dessa människor skall för evig tid, nu och i all framtid lova och prisa Herren. Varför? Jo , svaret på den frågan ser vi i nästa Psalm.

Ps 116 1 Jag älskar Herren ,
 för han hör min röst,
 mitt rop om nåd.
 2 Han har vänt sitt öra till mig,
 hela mitt liv
 ska jag åkalla honom.
 3 Dödens band omslöt mig,
 dödsrikets ångest grep mig,
 jag var i nöd och förtvivlan.
 4 Men jag åkallade Herrens namn:
 ”O, Herre , rädda min själ!”

5 Herren är nådig och rättfärdig,
 vår Gud är barmhärtig.
 6 Herren bevarar de enkla,
 jag var i nöd och han frälste mig.
 7 Vänd om till din ro, min själ,
 för Herren har varit god mot dig.
 8 Du har räddat min själ från döden,
 mitt öga från tårar, min fot från fall.
 9 Jag ska vandra inför Herren i de levandes land.
 10 Jag tror, därför talar jag,
 jag som plågades svårt,
 11 jag som sade i min ångest:
 ”Alla människor sviker .”

12 Hur ska jag återgälda Herren alla hans välgärningar mot mig?
 13 Jag vill höja frälsningens bägare
 och åkalla Herrens namn,
 14 jag vill uppfylla 
 mina löften till Herren inför hela hans folk.

15 Dyrbar i Herrens ögon
 är hans trognas död.
 16 O, Herre , jag är ju din tjänare,
 jag är din tjänare,
 din tjänarinnas son.
 Du har lossat mina band.
 17 Åt dig vill jag offra lovets offer
 och åkalla Herrens namn,
 18 jag vill uppfylla 
 mina löften till Herren inför hela hans folk,
 19 i gårdarna till Herrens hus,
 mitt i dig, Jerusalem.
 Halleluja!


Av tacksamhet och kärlek till honom som räddat mig ur dödens band, vill jag , herdens eget lilla svarta lamm, upphöja min röst och ge honom ära. Om min röst , lammets röst, tystnar någon gång och inte längre lovar och prisar Herren för den Han är och för vad han har gjort då vet man att något är fel….Skynda då till min räddning.

Herden, när han ser att ett lamm har gått vilse, spiller ingen tid… han skyndar efter och letar upp det. Han ropar och lockar och hans glädje vet inga gränser när han hittar det bortsprungna lammet och för det tillbaka till hjorden. Han förmanar och ser till att lammet inte gör om samma misstag en gång till. Herden älskar att höra bähä-andet från sina lamm, det låter som ljuv lovsång i hans öron. Så alla ni små lamm där ute….stäm upp i kör och låt inte lammen tystna.

Vishetens barn

Vishetens barn….är du ett vishetens barn? I Lukas 7: 31-35 kan vi läsa om dessa vishetens barn

.” 31
Vad skall jag då likna människorna i detta släkte vid? Vad liknar de?
32 De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: Vi har spelat flöjt för er, och ni har inte dansat. Vi har sjungit sorgesånger, och ni har inte gråtit. 33 Johannes Döparen kom, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och ni säger: Han har en ond ande. 34 Människosonen kom, och han äter och dricker, och ni säger: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare! 35 Så har Visheten fått rätt av alla sina barn.”

 Vem är Visheten? Visheten är ingen mindre än Gud själv. Ords 2: 1-6 säger:

1 Min son, om du tar emot
mina ord
och gömmer mina bud inom dig,
2
så att du låter ditt öra
ta vara på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten,
3
ja, om du ropar efter insikt och höjer din röst
för att kalla på klokheten,
4
om du söker efter den
som efter silver och letar efter den
som efter en skatt,
5
då skall du förstå
Herrens fruktan och finna kunskapen om Gud.
6
Ty det är Herren som ger vishet, från hans mun kommer kunskap och förstånd. 

Vishetens barn är alltså de som tar emot Jesu förkunnelse och erkänner att han är Guds /Vishetens son. Genom att ta emot Jesus får vi ta del av Guds vishet, men vi visar också att vi har en visst mått av vishet så att vi kan förstå att det enda rätta är att följa Guds ord, det vill säga det som kommer ur Jesu mun.

Är du ett vishetens barn? Har du tagit ditt förnuft till fånga och tagit emot Jesus i ditt liv. Eller är du som de andra som varken vet ut eller in, de som inget är bra nog för? De som varken ville ta emot Johannes för han levde sitt liv för spartanskt och drastiskt,han som drog lagen till sin spets,  eller Jesus, som de tyckte var en frossare och levde för utsvävande, långt från lagen. Jag hoppas att du är ett vishetens barn, ett Guds barn,… ett bland många i Guds stora familj.

12
Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten, jag har kunskap och goda råd.
13
Att frukta Herren
är att hata det onda. Högfärd, högmod, ett ont leverne och en falsk mun, det hatar jag.
14
Hos mig finns råd och sann insikt. Jag är förstånd,
och hos mig finns makt.
15
Genom mig regerar kungar och stiftar furstar rätta lagar.
16
Genom mig styr härskare
och hövdingar, alla domare på jorden.
17
Jag älskar dem som älskar mig, och de som söker mig,
de finner mig.
” (Ords 8:12-17)

 

 

Herrens ögon överfar hela jorden

Om Herren idag skulle titta ner på sin skapelse och dess invånare , vad skulle han då tänka? Hur skulle hans reaktion bli?

I 1 Mos 6:5-6   kan vi läsa ”Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. 6 Då ångrade Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta.

Varje dag kan vi i media följa nyheter  och händelser som vi människor har gjort, den ena hemskare än den andra. Vem av oss kan med gott samvete säga att man inte undrar vart den här världen är på väg? Mord, terrorism,  misshandel och andra hemskheter är vardagsmat nu för tiden.  Gud ser…Han ser allt, hans ögon överfar hela jorden (2 krön 16:9)och han ser hur vi människor beter oss. Han ser… , ” Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden. ” (1 Mos6:12).

Hans reaktion när han såg detta var att han ångrade att han skapat oss. Han ville som man säger göra om , göra rätt.

Herren sade: ”Människorna som jag har skapat skall jag utrota från jordens yta, ja, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag har gjort dem.” 8 Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.” (1 Mos 6:7-8)

Han såg emellertid att inte alla var fördärvade. Idag ser han, ”Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.”( 2 krön 19:9)

Han ser dig som gör ditt bästa och försöker, han ser dig som strävar efter att göra Hans vilja, han ser dig som hänger dig åt honom , han ser ditt hjärta.

Ibland tänker man som kristen att är det verkligen lönt ? Alla andra som inte tror , för de går det ju så bra, de lyckas och är framgångsrika , och avund kan upptändas inom en, varför inte jag? Ps 73 ger dig tröst och fortsatt kämpaglöd att göra det som är rätt och riktigt , att följa Guds vilja för ditt liv. För det är faktiskt lönt, trots att man blir trött på vägen.  Om du tänker dig att Guds ögon överfar jorden idag , vad skulle hans reaktion vara när han fick syn på dig?…skulle han tycka att du var fördärvad och ångra att han en gång skapade dig eller skulle han komma med sin kraft för att hjälpa dig? Herre, hjälp mig att inte du ska ångra den dagen du skapade mig, hjälp mig hålla fast vid dig  och finna nåd inför dina ögon.

Undran över de gudlösas framgång


73 1 En psalm av Asaf.
Gud är verkligen god mot Israel,
 mot dem som har rena hjärtan.

2 Men jag var nära att snava
 med mina fötter,
 mina steg var nära att slinta,
 3 för jag greps av avund
 mot de högmodiga
 när jag såg de gudlösas framgång.

4 De är fria från plågor
 fram till sin död,
 deras kroppar är välnärda.
 5 De drabbas inte av mänsklig nöd,
 de plågas inte 
 som andra människor.
 6 Därför är högmod deras halsband
 och våld den dräkt de sveper sig i.
 7 Deras ögon kikar fram ur fetman,
 deras hjärtans fantasier
 har ingen gräns.

8 De hånar och hotar med ondska,
 överlägset hotar de med förtryck.
 9 De öppnar sin mun mot himlen
 och deras tunga far fram på jorden.
 10 Därför vänder sig folket till dem,
 de suger i sig vatten i mängd.
 11 De säger:
 ”Hur skulle Gud kunna veta?
 Den Högste har väl ingen vetskap?”
 12 Sådana är de gudlösa,
 ständigt trygga
 med växande rikedom.

13 Förgäves höll jag mitt hjärta rent
 och tvådde mina händer i oskuld!
 14 Jag var plågad hela dagen
 och tuktad varje morgon –
 15 men hade jag sagt:
 ”Så tänker jag tala”,
 då hade jag svikit dina barns släkte.

16 Jag funderade
 och försökte förstå det,
 men det var för svårt för mig,
 17 tills jag kom in i Guds helgedom
 och insåg deras öde.

18 Du ställer dem på det hala,
 du störtar dem i fördärvet.
 19 Hur plötsligt ska de inte gå under!
 De förgås och får ett fruktansvärt
 slut.
 20 Så som en dröm är borta 
 när man vaknar
 ska du, Herre, förakta dem
 som skuggbilder när du griper in.

21 När mitt hjärta var bittert
 och det stack i mitt inre,
 22 då var jag oförnuftig
 och förstod ingenting,
 jag var som ett djur inför dig.

23 Men jag är alltid hos dig,
 du håller mig i min högra hand.
 24 Du leder mig med ditt råd
 och tar sedan emot mig med ära.
 25 Vem har jag i himlen utom dig?
 Och har jag dig,
 söker jag inget på jorden.
 26 När min kropp och mitt hjärta
 ger upp,
 är Gud mitt hjärtas klippa
 och min lott för evigt.

27 De som är fjärran från dig går under,
 du förgör alla som är otrogna
 mot dig.

28 Men för mig är det gott
 att vara nära Gud.
 Jag tar min tillflykt
 till Herren, Herren ,
 för att förkunna
 alla dina gärningar.


Dagens snabba

”Låt oss lära känna HERREN,
ja, låt oss sträva efter att lära känna honom.
Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens,
och han skall komma till oss lik ett regn,
lik ett vårregn som vattnar jorden.”
( Hosea 6:3)

Känner jag Herren? Alltså jag menar verkligen känner? Inte… ja, jag vet vem han är , eller ja, honom är jag bekant med, eller umgås med, utan känner…Att känna någon är förknippat med intimitet, närhet, förtrolighet…så jag frågar igen , känner jag Herren? ….Nej troligtvis inte ….men viljan att lära känna honom mer och mer finns där. Det är bara en fråga om hur mycket jag söker honom , för Han …finns alltid där , lika säkert som solen finns där ändå bakom molnen varje dag, även de dagar när jag inte söker honom. När jag närmar mig Herren gör han nåt med min själ, han ger mig liv, precis som vårregnet som får världen att grönska efter vinterns dvala. Regnet och vattnet får min torra karga själ att blomstra igen. ….För att svara på den inledande frågan…känner jag Herren?…..Verkligen inte tillräckligt, så ja jag kommer ta Hosea på orden och sträva efter att lära känna honom mer och mer, och mer….

Gud till dig lyfter jag min blick

Ingen har väl undgått att höra om terrordåden som skakar vår omvärld. Dåd som kommer närmare och närmare oss för var dag som går och som vill skrämma oss och få oss att tappa fokus på Herren. Det enda de som utför dåden vill är att få oss tillräckligt rädda och fyllda med fruktan så att vi inte längre ser varandra. Att fylla oss med tvivel så att vi inte vågar lita på någon.

Men Herren vill annorlunda, han säger till dig och mig igår , idag och imorgon att:

” Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig. ”( Joh 14:1)

Gud vill att du ska sätta din tillit till honom. Han vill att du ska lita på att han har kontrollen över allt som sker, bra eller dåligt. Även om omvärlden är i gungning så behöver vi lita på honom, fokusera på Herren. Om du går på lina så är det viktigt att du har en fast punkt att fixera blicken vid . Likadant om omvärlden gungar och skakar. Fokusera på Herren.

Han är din styrka, din sköld och han är klippan du har byggt ditt liv på. Ditt liv är inte byggt på sand eller grus som sköljs bort så fort det kommer en storm eller en våg, nej du har byggt ditt liv på den fasta klippan , en stadig grund som står pall för allt vad oroligheter heter.

Idag ser jag på dig Herre, och jag vill inte bli överrumplad av allt runt omkring mig som vacklar. Ge mig visioner så att jag kan se det du ser. Ja jag ser upp till dig Herre,  för från dig kommer min hjälp och jag ber dig om visdom, för du vet ju vad du gör.

Jag vill älska dig du min styrka, jag vill älska dig du min sköld, jag vill älska dig du min klippa, för alltid, ja alla min dar vill jag älska dig.

Halleluja du regerar min Gud, för alltid , i alla mina dar regerar du.

Idag lägger jag min tillit i Guds händer, jag lyfter min blick till honom. Jag vägrar böja mig för rädsla och fruktan, panik och ångest. Jag vägrar låta omvärldens gungfly påverka mina steg eller sluta mig inom mig. Jag vägrar låta det som har hänt påverka hur jag möter människor, eller stänga dem ute. Låt mitt hjärta förbli öppet och fyllt med ditt ljus som kan skina på alla som jag möter.

Ornans tröskplats

Vi kan alla tänka oss ett veteax som vajar för vinden. En gång har det varit ett ensamt vetekorn som blev lagt i jorden för att gro. Det börjar spira och grönska och själva axet utvecklar sig och det ensamma lilla vetekornet har nu blivit många vetekorn. Varje litet vetekorn skyddas av agnar, för att inte kärnan , det värdefulla ska gås illa åt av väder och vind. När tiden är mogen måste dessa agnar skiljas från vetet för att man ska kunna få ut det värdefulla i vetekornet nämligen kärnan. Detta sker på tröskplatsen.

Tröskplatsen är en plats där vetekornet bankas och trampas och det skyddande skalet, agnarna skiljs åt från vetekornet. Tröskplatsen är en vändpunkt för vetet. Det förädlas , förvandlas från något orent till rent vete. Tröskandet innebär ett åtskiljande av agnarna från vetet. Det orena skiljs från den rena vetekärnan.

I Bibeln ( 1 Krön 21) kan vi läsa om David och hur han köpte Ornans  tröskplats. David hade syndat svårt mot Herren  och för att göra bättring inför Gud köpte han denne Ornans tröskplats för många siklar guld och silver och lät på denna plats upprätta ett altare till Gud. På samma plats byggdes senare Salomos tempel.

Vi är som vetekorn inför Gud. När vi har uppnått tillräcklig mognad kommer vi förr eller senare till tröskplatsen för att där bli renade . Vi kan aldrig komma ifrån tröskplatsen , vi kan aldrig gå runt den, vi måste gå igenom den. Att gå igenom tröskplatsen, det görs genom bön, i smärta, med vånda. Att gå igenom tröskplatsen gör ont, men ut på andra sidan kommer du förädlad och renad. Det som är av värde består medan det som räknas som intet särskiljs från dig. På tröskplatsen kan man bara bära fram sig själv som offer, helhjärtat och fullt ut. Halvvägs räcker inte.( David betalade fullt pris för Ornans tröskplats och även för hans djur som Ornan erbjöd sig att ge honom just för att hans offer inte skulle vara halvvägs.) Herren väljer tid och plats, Fadern tröskar och Sonen  hanterar kastskoveln som separerar och Anden är vinden som för bort det orena agnarna.

Vi kan gå igenom tröskplatser många gånger under våra liv. Syftet med dem är att få oss att stanna upp och lyssna på Guds ord om vändpunkt, rena oss och vända om. Lämna synd och orenheter bakom oss och ställa de obehagliga frågorna om våra liv som vi inte alltid vågar ställa – varför blåser det så snålt? Varför  går allt mig emot? Varför måste Gud få sin vilja igenom? Om inte vi finner svaren på dessa frågor i Gud och hans ordningar kan vi själva bli som agnarna som följer med Andens vind när den blåser . Då har vi inte den värdefulla kärnan och insikten om att Guds ord är sanningen, det som förankrar dig och som är värd långt mer än allt guld och silver vi äger och har.

På varje tröskplats står ett altare. David lät bygga ett altare på Ornans tröskplats för där offrade han för att behaga Gud. På altaret kan vi få offra. Något måste alltid lämnas kvar på tröskplatserna. När Andens vind blåser , blåser den bort det som inte ska vara kvar. Kvar blir det rena kornet av vete, det som går att använda till bröd. Bröd som i sin tur ger föda och liv. Ur varje tröskplats föds något nytt, som ger liv. Brödet mättar hunger och ger liv. Från ett ensamt vetekorn till ett livgivande bröd, det är vägen vi har att vandra, även om den ibland orsakar oss smärta, vånda och obehag. Men ingen bakar bröd med agnarna kvar på vetekornet, så om vi inte kommer till tröskplatsen vad är det då vi stoppar in i våra förrådshus, som vi kan baka bröd av?

David reste upp ett altare på tröskplatsen, senare började an att bygga templet just där. Det är ingen slump att det blev just där som Salomos tempel skulle resas upp. Varje tröskplats är en plats för bön, vad passar då bättre än att bygga upp ett bönens hus på den platsen?