Tag Archives: hjärtan

Dagens snabba

Reflektioner i all hast kring Hebreerbrevet 10:35-36.

”Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och för att få vad han har lovat.”

Hur kan detta bibelord tala in i mitt liv?

Har vi tystnat? Talar vi som har tagit emot Kristus, ord som gör att vår nästa berörs? Har vi samma glöd som vi hade i början, när elden brann i våra hjärtan? Eller har vår frimodighet dalat och är vår tunga numera stel och tyst? När nyhetens behag blir rutin och vardag behöver kärleken till vår Herre fortfarande uttryckas, inte bara en gång utan varje dag. Vecka ut och vecka in, år efter år. Att fortsätta något med samma glöd och frenesi som från början kräver tålamod och uthållighet, som vi många gånger saknar, men som Gud säger i sitt ord är nödvändig för att göra hans vilja och för att hans ord skall uppfyllas i vårt liv.

Jag blickar inåt och frågar mig: Har jag tappat den första kärleken? Löper jag samma lopp som förut, och har samma segerkrans i sikte, eller har jag bytt bana och och joggar bara planlöst omkring?

Finns det nåt som är för svårt för Gud?

11 Men Abraham och Sara var gamla och hade nått hög ålder, och Sara hade det inte längre på kvinnors vis. 12 Sara log inom sig och tänkte: ”När jag nu blivit gammal, skall jag då upptändas av åtrå? Min herre är ju också gammal.” 13 Herren sade till Abraham: ”Varför log Sara och tänkte: Skulle jag föda barn, jag som är så gammal? 14 Skulle något vara omöjligt för Herren ? Vid den bestämda tiden nästa år skall jag komma tillbaka till dig, och då skall Sara ha en son.” 15 Då nekade Sara och sade: ”Jag log inte,” ty hon blev förskräckt. Men han sade: ”Jo, du log.”( 1 Mos 18:11-15)

Januari är känd för att vara den tuffaste månaden på året. Ekonomin vacklar, mörkret tynger ner och kylan biter i skinnet,( ja i alla fall där det är kallt). Många känner sig modfällda och misströstar, drömmarna verkar så långt borta, ja nästan helt ouppnåeliga. Men det är då vi ska komma ihåg vad Gud gjorde med Sara. Fastän hon var gammal och inte längre fertil, och Abraham, han var ju ännu äldre, så gjorde Gud det omöjliga, han gav dem en son.

Ingen trodde att det var möjligt…inte ens Sara, hon tyckte till och med det var absurt men… För Gud finns nämligen inga omöjligheter, inga hinder som är för svåra, inga problem som är för stora. Det spelar ingen roll om du är gammal eller ung, om du har pengar eller inte, om du är stor eller liten… Han kan göra det omöjliga möjligt och han gör det för dem som söker honom.

Så idag,  istället för att söka lösningar på problemen, sök istället Guds ansikte. Det är tid att tillbe honom, ge våra hjärtan till honom och sen kan du låta honom välsigna dig. Skulle det finnas något omöjligt för Gud? Svaret på den frågan kan Guds son själv få leverera oss.

26 Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt. Men för Gud är allting möjligt.”
 ( Matt 19:26)

Så vilka dina tuffa tider,  svåra problem eller ouppnåeliga drömmar än är så är det tid att lita på Herren och Hans ord och vänta på att han ska låta det gå i uppfyllelse medan vi överlåter våra hjärtan till honom.

Här är grytan, vi är köttet men vem äter?

http://runeberg.org/bibeln/26_11.html

Härom dagen läste jag kapitel 11 i Hesekiel och det fanns något där som triggade igång mina tankar. Jag ska nu försöka att för er förklara hur mina tankar går men tyvärr kan jag inte komma med några svar utan jag behöver er hjälp för att kunna sätta ihop tankegången till en slutsats. I länken ovan hittar ni kapitlet det hela handlar om.

I kommentarer kan man läsa olika tolkningar men inte heller här besvaras mina frågor. Mina tankar kretsar kring grytan, köttet, och husen som inte byggs så snart. Frågorna jag vill ha svar på, och då menar jag inte bokstavligt utan andligt, är:  Vem äter grytan? Vem är kocken? Och vem får i sig näringen?

I texten jämförs staden med en gryta och folket i staden är köttet. I kommentarerna ser man två olika synvinklar på detta: 1: att grytan är något som skyddar och förädlar köttet , och 2: att grytan är Guds dom, och det är det andligt döda människorna som är köttet.

Vilka är de tjugofem männen som står vid ingången till den östra porten? De är ledarna i staden, politikerna , de äldste, huvudmännen.  Det är de som säger: ”Hus byggs inte upp så snart. Här är grytan och vi är köttet.”

Hus byggs inte upp så snart, ser man också olika kommentarer om. Den ena sidan menar att betydelsen är att det inte är nån” fara på taket”, inget att stressa upp sig för, fienden kommer inte så snart. Medans den andra sidan menar att det betyder att de inte tänker på konsekvenserna av sina råd och råden de ger är felaktiga och dåliga, dvs det tyder på dåliga ledare som inte ser framåt.

Vi har nu ett gäng ledare som säger till sina undersåtar antingen:1. Oroa er inte, vi är trygga här i staden, eller 2. som ger dåliga råd till stadens invånare och som får invånarna att dö en andlig död och de ställs då inför Guds dom.

Herren säger till dessa män att han känner deras hjärtan och uppsåt. Han ser att de är skyldiga till mångas död och fall. Han säger att de ska dömas inte tillsammans med de andra i grytan utan vid Israels gräns, för sig, just för att de är ledare och har fört sitt folk vilse.

Ser man på detta ur ett andligt bildperspektiv poppar då mina frågor upp. Någon måste tillaga grytan, och till vem, vem drar nytta av grytans innehåll.Beroende på vilken tolkning kan man se olika kockar. I den ena tolkningen är det stadens ledare som är kockar, de som får sätta livet till är invånarna och säkerligen är det ledarna själva som får äta och ondskans makter som får dra nytta av näringen.

I den andra tolkningen är det Gud som är kocken, människorna i staden som är köttet blir där förädlade och beskyddade, medans ledarna får sin dom genom att inte få vara med i grytans beskydd. Här är det lite oklart vem som äter och får del av näringen men jag få en bra känsla och tror att det är stadens invånare själva som får del av välsignelsen med grytan efter att ha blivit förädlade.

Kanske skulle man kunna sammankoppla de två olika tolkningarna till en.  I så fall har vi ledare för staden som invaggar invånarna i falsk trygghet och ger dåliga råd utan att tänka på framtiden och konsekvenserna. Som för stadens invånare mot en andlig död. Som tror sig vara kocken och de som ska äta av grytan som tillagas men i själva verket blir de bortplockade ur grytan av mästerkocken själv , Herren, och får sin egen dom för att ha misslett folket. Som sagt en hjälpande hand med att dra slutsatser skulle inte skada…är det någon som kan sprida lite mer ljus över de här frågorna?

En sista tanke vill jag bara dela med mig och det gäller det som regeringen just har gjort, i och med att de har tagit ståndpunkt för Palestina och accepterat Palestina som stat. Vad skulle den här texten betyda i ljuset av detta?

Nyckel till väckelse…nästa steg

Igår läste vi om hur återupprättandet av templet och gudstjänsten var en nyckel till väckelse och jag tror att det är där man måste börja, sen kommer resten av sig själv. Med resten menar jag nästa steg och nästa. Idag vill jag prata lite om nästa steg i processen mot väckelse nämligen att inse att man har gjort fel och att vända om.

Folket på Esras tid offrade till avgudar i andra tempel, men när Esra kom och återupprättade templet, fick folket insikt om att det var fel. Hur? Jo för att Esra undervisade dem i Guds ord. Esra 7:6a ” Denne Esra var skriftlärd och mycket kunnig i Mose lag, den lag som HERREN, Israels Gud, hade givit. ”

Esra var inte tyst med den kunskap han hade. Han delade med sig av den till folket och på så sätt fick de insikt och syndanöd. Om inte Esra hade talat till folket och undervisat dem hade de fortsatt på sin inslagna väg bort från Gud, men Esra var en profet, han var Guds röst i den tiden och som Guds röst var han tvungen att tala till folket vad Gud ville.

Översatt till dags datum skulle det innebära att efter att våra kyrkor och gudstjänster har blivit återupprättade så ska Guds oförfalskade ord läras ut till folket. Med andra ord inget lightevangelium eller sköljmedelsevangelium. Men då måste dagens Esra-människor stå upp och göra det Gud har kallat dem till, nämligen öppna munnen och tala Guds ord. När kunskapen att vi är på villovägar når våra hjärtan , kommer vi till insikt och får syndanöd.

Finns det några Esra-människor i vår tid? Någon som är kunnig i ordet och som vill öppna munnen och sprida den kunskapen till folket? Var finns ni Guds profeter? Inte har väl ni låtit tysta er?

Vishetens sju pelare, sjunde pelaren

Ärlighet vara längst heter det ju och just ärlighet är den sjunde pelaren av de sju som bygger vishetens hus. Att vara ärlig är ju något Herren sätter högt annars skulle han väl inte gett oss budet” du skall icke bära falsk vittnesbörd mot din nästa” som ju är ett av tio Guds bud.

”En styggelse för Herren är lögnaktiga läppar”(Ords12:22)

”Sannfärdiga läppar består evinnerligen, men en lögnaktig tunga endast ett ögonblick” (Ords 12:19)

Att vara ärlig, både mot sig själv och mot andra inger förtroende och tillit.  ”Rättfärdiga läppar behagar kungen väl, och den som talar vad rätt är, han blir älskad” (ords 16:13). Ärliga människor blir älskade och omtyckta, det kan vi själva bekräfta, för visst är det så att vi tycker om en person som är ärlig men en som ljuger och är falsk har vi inte mycket till övers för.

Motsatsen då, oärlighet eller falskhet föder misstro, harm och många andra negativa känslor. Vem har inte blivit lurad  och trott att det var på ett visst sätt  och sen upptäcker man att det inte alls var som man trodde. Känslan man får då känner vi nog alla till….

Ett annat ordspråk angående detta är ”lögnen straffar sig själv”. Oärlighet kommer alltid tillbaka till dig i slutändan och du får smaka din egen beska medicin. ”Av sin muns frukt får var och en sin buk mättad, han blir mättad av sina läppars gröda”( Ords 18:20). Om lögn och falska ord kommer ur din mun är det det du kommer att få tillbaka.

Att vara känd som en person man kan lita på är nog något vi alla strävar efter, och endast genom att visa på ärlighet i alla lägen når vi dit. Att sanningen ska få plats nummer ett i våra liv borde vara en självklarhet, men ack så svårt det är många gånger. Små vita lögner …kanske till och med stora och inte så vita heller. Allt för vår egen vinnings skull….Men handen på hjärtat, ingen vill väl vara den som är känd för att svika, vara oärlig eller falsk.

”Den som talar vad rätt är , han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek. ( Ords 12:17)

Falskhet och oärlighet är något Gud inte tolererar. Det är en synd och om vi ljuger eller bär falsk vittnesbörd eller bara lurar någon för egen vinnings skull, ja då begår vi en synd  och synden har sina konsekvenser. Ords 19:9 säger :  ”Ett falskt vittne blir inte ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås”

I en relation är ärlighet så oändligt viktigt. Hela relationens existens bygger på att personerna i fråga vågar att lita på varandra. Om tilltron till den andra parten på något sätt skadas, faller hela bygget och relationen rasar. Ibland går det att reparera, men ibland blir skadorna så stora att en reparation av relationen inte är möjlig. Den som vill bygga upp sina relationer med vishetens sju pelare , gör bäst i att arbeta på sin ärlighet, både ärligheten gentemot andra och ärligheten gentemot sig själv. Båda är nödvändiga. Men i en relation finns det alltid fler än en individ inblandade. Det räcker då inte att den ena arbetar på sin ärlighet, utan alla parter måste dra sitt strå till stacken. Utan allas medverkan blir det inget bra resultat.

” Den som har ett falskt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka” ( Ords 17:20)

Falska hjärtan och tungor som pratar lögn kommer aldrig att bygga vishetens hus.

Guds nåd är ny var morgon

Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny- stor är din trofasthet.

Klagovisorna 3:22-23

Katastrofer avlöser varandra . Vi ser dem på TV ifrån jordens alla hörn. På bilderna ser vi förstörda hem och hus, förtvivlade människor, barn som febrilt försöker finna sina borttappade föräldrar och föräldrar som förtvivlat skriker ut sin sorg efter att ha förlorat det käraste de har- sina barn. 

Mat…Vad är det? Har glömt hur det smakar…Rent vatten? Du menar den gråbruna sörjan man kan bli sjuk av? Tak över huvudet? Nä inte i natt heller…

Morgonen börjar gry…en ny dag randas i öster. Medans solens första strålar letar sig upp över horisonten hörs stilla och nästan viskande toner…en sång från brustna hjärtan…en sång som medan solen stiger växer sig starkare och starkare. En sång om nåd och barmhärtighet , om hopp mitt i allt elände. För visst är det så…Mitt i allt elände kan vi lita på Herren , att Hans nåd är ny var morgon och Hans trofasthet är så stor att till och med det som ser så oändligt svårt ut att ta sig ur, med Hans hjälp blir det uthärdligt.

Frågan man ställer sig: Varför allt det här händer? Den saknar liksom mening när man får tag på nåden.Vem är vi att förstå sådana saker? Gud är och förblir i kontrollrummet, och Han drar i spakarna

Tålamod, spring inte!

När Herren talar till dig, ha tålamod. Spring inte ut direkt och tala om för kreti och pleti vad han har sagt. Ibland är det nödvändigt att vänta och bida sin tid en stund kanske för att Herren behöver arbeta med människor hjärtan och förståelse, kanske för att han behöver utrusta dig på det sättet som behövs.Tala är silver och tiga är guld finns ett talesätt, som kan vara bra att tänka på här. Om du berättar det Gud lagt ner i dig i förtid kommer många kanske att försöka få dig att ändra dig, slå ned dina tankar och försöka få dig att tvivla på dig själv. Låt Herren få preparera marken där du ska gå, innan du tar steget ut på hans väg tillsammans med honom. 

Ta Paulus som exempel, tror du inte att han skulle ha önskat ropa ut för hela världen vad som hände där på vägen till Damaskus… men nej, han hade is i magen och väntade på Ananias, och till och med efter det tog det över tre år för honom att komma till Jerusalem som ju var centrum för de kristna på den tiden . ”15 Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd, 16 beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna. Jag brydde mig då inte om att genast fråga människor till råds. 17 Jag for inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien och vände sedan tillbaka till Damaskus.

18 Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, och jag stannade hos honom i femton dagar. 19 Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror. 20 Det som jag här skriver till er, det skriver jag inför Gud, jag ljuger inte. 21 Sedan kom jag till trakterna av Syrien och Cilicien. 22 Men jag var personligen okänd för Kristi församlingar i Judeen. 23 De hade endast hört sägas: ”Han som tidigare förföljde oss predikar nu evangelium om den tro han förut ville utrota.” 24 Och de prisade Gud för min skull.” Galaterbrevet 1:15-24

Ibland har vi alldeles för bråttom med att sätta Guds planer i verket. Så bråttom att han inte hinner göra alla förberedelser för att att ska klaffa till 100%. Resultatet blir då halv bra. Det som skulle kunnat vara en succé, kanske bara blev ok eller ännu värre, katastrof.

Idag vill Herren att vi ska ha tålamod att vänta på det som han vill se. Hans vision. Habakuck 2:3 säger följande:” Ty ännu måste synen vänta på sin tid, 
men den skyndar mot sin fullbordan och ljuger inte. 
Om den dröjer, vänta på den, ty den kommer helt visst, 
den skall inte utebli.”