Etikettarkiv: hjärtat

Evangelium förr och nu

Idag var jag på en välsignad Gudstjänst i den lilla kyrka jag brukar gå till och dagens predikan berörde mig och väckte frågor i min själ. Den fick mig verkligen att tänka till och inse att vi har tappat något väsentligt inom kristenheten. Men det är nog bäst att ta det från början…

Hur predikades evangelium på Paulus tid? Jo med den helige andes kraft, med tal om korset och om Jesus död och uppståndelse och hur han genom detta återlöser vår synd om vi med hjärtat tror och med munnen bekänner att detta är vad vi tror. Han predikade inte sig själv, utan Jesus och kraften i honom. När han kom till en plats ställde han sig och talade i kraft av den helige ande. Rakt och med auktoritet , det han sett och upplevt, det han trodde på…han hade inga hjälpsändningar, ingen matutdelning eller social verksamhet, det var bara evangelium- det glada budskapet , utan krusiduller, och evangelium förvandlade människor. Människor i tusental blev frälsta. Expansionskraften i dåtidens evangelium var enorm.

Idag, hur predikas evangelium? Hur ser det ut idag? Är expansionskraften densamma? Har vi samma metoder att predika evangelium som då? Idag har evangelium bytts ut mot hjälpsändningar, humanitär hjälp och socialt arbete. Matutdelning och räddningsaktioner är mission i dagens kristendom. Inget fel i detta , absolut inte,… men var är evangelium??? Vi har bytt ut den helige andes kraft och korsets kraft mot vår egen mänskliga kraft. Det är vi som predikar oss själva och hur hjälpsamma och omtänksamma vi är som kristna. Vi har tagit bort det viktigaste- Jesu död och uppståndelse för vår skull, evangelium helt enkelt.

Då är dagens fråga: Har mission samma kraft nu som förr? Ser vi tusentals komma till tro när vi har gjort våra hjälpsändningar eller sociala arbete? Köar folk för att få komma  och bli döpta och börja sitt nya liv med Jesus?På Paulus tid såg man detta. 3000 personer tog emot Jesus som sin frälsare bara efter en predikan….Folk väntade vid Jordan för att bli döpta…. Jag har i alla fall inte sett det…kanske har du? Jag tror i alla fall att vi är skyldiga till att det är på det här viset genom att vi har tappat bort det väsentliga i hur man missionerar. Kanske är det dags att omvärdera vårt ”nutida sätt” och gå tillbaka till gamla tankar och tillvägagångssätt?

”Tänk på vad förr var, redan i forntiden, ty jag är Gud och annars ingen, en Gud vars like inte finns.” Jes 46:9

” Flytta inte ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder har satt upp.”     Ords 22:4

Annonser

Predikaren från tre synvinklar

16 Ve dig, du land, där kungen är ett barn 
och där furstarna festar redan på morgonen! 
17 Väl dig, du land, där kungen är son till ädlingar, 
där furstarna håller måltid vid rätt tid 
för att få styrka och inte för att bli druckna. 
18 Av lättja förfaller husets bjälkar, och av försumlighet regnar det in genom taket.

Predikaren 10:16-18

Predikaren är en av mina favoritställen i Guds ord. Hit kan jag komma tillbaka gång på gång men ändå hitta något nytt. Som idag…Dessa ord har jag läst flera gånger innan , men just idag fick de en annan innebörd. De kom till liv och jag kunde se inte bara ett sätt utan tre sätt att applicera det här ordet i våra liv.

 Först kan vi se på det på det personliga planet: Landet är du/jag, och om du är ett barn så betyder det att du är omogen. Furstarna är de människor som finns runt dig och som ger dig råd och om de är lika omogna som dig ligger du risigt till. Råden du får av dem hjälper dig inte utan snarare stjälper dig. De håller fest redan om morgonen och hur ska de då kunna gå ut och arbeta och förtjäna pengar till livets nödvändigheter. Livet ter sig som bara nöjen och inga förpliktelser…i ditt hus kommer det att regna in och bjälkarna i taket kommer att rasa in….ve dig säger Herren. I vardagen ser vi många sådana personer som lever över sina tillgångar, köper på kredit och lever efter världens sätt att leva. Det senaste är ett måste, även om plånboken inte är överens. När halva månaden är slut, ja då finns det inget kvar av den  månadens lön och man måste hela tiden knapra av pengarna man kommer att tjäna sedan…Ingen tanke på framförhållning , ingen tanke på att kanske se till att ha en buffert om uti fall att… Pengarna som kommer in försvinner fortare än ögat hinner blinka.

Den andra kungen är son till ädlingar. En mogen person som har rådgivare som också är visa och vet vad som är rätt och fel. De håller fest vid rätt tidpunkt efter dagens förpliktelser och ser till hålla det inom gränserna för de vet att det finns en dag imorgon också. Denna person lever inte bara för stunden , nej, han vet vad som förväntas av honom och planerar och lägger en bra grund för framtiden…hans hus har friska bjälkar i taket och och när det regnar är det torrt och varmt inomhus. I vardagen ser vi att han tänker först och agerar sedan. Inga impulsköp, han planerar sina utgifter och sparar för oförutsedda utgifter, man vet ju aldrig när bilskrället går sönder eller kylskåpet lägger av. Framför allt aktar han sig för att köpa med pengar han inte har, kredit är något som bara ska användas med största försiktighet.

Nu till det andliga planet: Den förste av de två, nöjer sig med att ta emot Kristus. Han är som sädeskornet som föll i dikesrenen som grodde men som senare kvävdes av det som växte upp runt omkring, ogräset. Han faller lätt för världens frestelser och sätter inte Gud i första rummet, det finns ju så mycket annat som upptar hans dyrbara tid. En omogen och ytlig kristen som inte har Guds ord i hjärtat.

Den andre är mogen i sin tro, han vet att utan Gud i sitt liv fungerar det inte. Han har satt Gud i första rummet och han söker råd och hjälp där han vet att han får de bästa svaren,  dvs i Guds ord. Han planerar inte massor utan att först ha varit i bön och han vet att Guds ord är den bästa hjälpen han kan få. Han omger sig med personer som han vet tänker på samma sätt. Han försöker aktivt att stå emot frestelserna från denna världen så gott det går…Faller han så vet han att någon finns där som hjälper honom att resa sig igen.

Den tredje och sista vinkeln på detta ord är sett genom församlingen: Den första församlingen är en församling som har massor av aktiviteter, drar till sig folk, lättsam och poppis. Men …när det gäller Guds ord skrapar den bara på ytan. Ledningen och församlingsansvariga fördjupar sig inte i undervisning och gemenskap med den viktigaste personen i församlingen , nämligen huvudet-Jesus Kristus. Han har förpassats till att bli en bifigur i deras fullspäckade aktivitetsschema i församlingen. Huvudsaken är ju att folk kommer till kyrkan eller hur??

Den andra församlingen är en församling där ledning och församlingsansvariga är fast förankrade i Guds ord. De leder församlingen med perspektivet att Jesus är huvudet och Guds ord är det som ska lyftas fram inte massor av aktiviteter som tar bort fokus från Gud och Gudsrelationen som vi som församling kontinuerligt måste underhålla om vi vill att den ska växa. Denna församling vet att Guds ord bygger upp, ger vishet och att det och inget annat får en församling att växa.

Tre infallsvinklar av ett och samma ord… efter en lång stunds tystnad här på bloggen är kanske detta som Gud ville ha sagt. Jag ser att han ändrar mitt sätt att skriva , att han fördjupar tankar och då behövs det kanske inte komma inlägg så ofta. Det som kommer kanske måste idisslas i flera dagar…det är nog inte lika lättsmält som innan. 

Sauls fall

Jag läser 1 Sam 15 och förundras… tankarna träffar mig som pilar i hjärtat. Hur många gånger har inte jag också gjort så som Saul. Fått instruktioner från Gud och utfört dem enligt mitt tyckte till belåtenhet och trott att jag gjort Guds vilja, ”verkställt Herrens befallning”(1 Sam 15:13), men när allt kommer omkring , när det väl kommer till kritan lydde jag inte det Gud sa åt mig att göra.

När Gud ger instruktioner ger han exakta instruktioner. Det är meningen att de ska följas till punkt och pricka. Det hjälper föga att göra ungefär som han har sagt och sen försöka att hjälpa upp det med annat… Nej, Herren vill att vi hörsammar Hans instruktioner och hör och gör efter Hans röst.

I vers 22-23 i samma kapitel står det följande, ”Har HERREN samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör HERRENS röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. 23 Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat HERRENS ord, har han också förkastat dig, så att du inte längre får vara kung.” 

Många gånger hör vi Herrens röst och gör ungefär vad han sa och sen försöker vi att gottgöra det vi inte gjorde på annat sätt, genom kanske att be mer, tillbe och offra mer tid till Herren , men det behagar inte Gud. Saul insåg inte att han hade gjort fel. Han trodde att det han hade gjort var att han verkställt Herrens befallning, Samuel var tvungen att påpeka för honom att han inte alls hade fullföljt Herrens instruktioner. Och vad gör Saul då? Jo, han går i försvarsställning och erkänner sin synd…, men, Saul har ingen egen personlig relation med Gud, han visar det genom att säga  till Samuel att han ska” offra åt Herren, din Gud”. Saul erkänner sin synd, med sin tunga, men hjärtat…? Fanns det med? Nej , jag tror inte det. 

Pilarna som träffade mig idag frågade mig :Hur många gånger jag har gjort som Saul? Trott mig göra Guds vilja…. och sen när jag blivit överbevisad att så inte var fallet, inte velat böja mig ner och ödmjuka mig när jag ber om förlåtelse för min synd. Kanske träffar samma pilar dig efter att du har läst  kapitel 15 i 1 Samuelsboken?

När Gud är tyst

När Gud är tyst
När inget hörs, allt är tyst. Det välkända ljude , känslan av att Gud talar till dig har försvunnit. Du känner att du håller på att bli tokig av längtan efter att höra den ljuvliga rösten igen. Tomheten ekar i ditt inre, du börjar tvivla på din tro. Tystnaden är hörbar. Du känner att du skulle kunna göra vad som helst för att få höra den igen.
Vad var det som gick fel? Varför har den tystnat, har du kommit för långt bort? Tvivlet gnager i dig. Du vandrar av och an och undrar om du har blivit knäpp. Det gör ont, ont i själen, i hjärtat, innerst inne vet du varför han har slutat tala, och du vet också vad som måste till för att få en förändring. Något i dig måste gå sönder och få byggas upp igen av en varsam hand. Herrens hand. Du vet och Herren vet att tystanden varar inte för evigt, bara tills du lägger ner och ger upp och låter honom få sin vilja.
Tystnaden är olidlig. Ditt jag börjar vekna och Herrens hand kan komma närmare och forma dig. Långt långt där borta kan du ana en ljuvlig viskning, som ju mer du ger efter, kommer närmare och närmare….