Etikettarkiv: hunger

Du är vad du äter

Du är vad du äter! Det är sant. Det är inte bara ett Tv-program,med Anna Skipper, nej det är en verklighet i ditt och mitt liv.

Nu menar inte jag det på samma sätt som Tv-programmet utan jag pratar om en annan nivå. En andlig nivå. ”Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.” Johannes 6:35. När vi kommer till Jesus och söker honom och läser hans ord blir vi mättade. Vi blir det vi läser eller….? Blir vi det egentligen?

Många av oss tror att vi blir mätta bara av att umgås med folk som äter. Om du är inbjuden till en fest med stor buffé och du umgås med folket som är på festen. Du ser att de äter tallrik efter tallrik med god , näringsriktig mat, men du själv rör inte buffén. Du tar inte själv en tallrik och serverar dig…. tror du då att du kommer bli mätt?

Likadant är det om du umgås med människor som är mättade av Kristi ord, de har ätit och njutit av livets bröd, de läser och låter ordet få verka i deras liv…men bara genom att umgås med dem, blir inte du mätt. För att mätta din hunger måste du själv njuta av livets bröd, läsa hans ord och låta det få verka i ditt liv. Då först… kan du bli vad du äter.

Jesaja 55:1-3, 10-11

”1 Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet,
och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät.
Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk.
2 Varför ger ni ut pengar för det som inte är bröd,
era inkomster för det som inte kan mätta?
Hör på mig, så skall ni få äta gott och njuta av utsökt mat.
3 Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva!
Jag vill sluta med er ett evigt förbund:
Ni skall få den trofasta nåd som jag lovade David. ”

”10 Liksom regnet och snön faller från himlen
och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar
och ger säd till att så och bröd till att äta,
11 så skall det vara med ordet som går ut från min mun.
Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig
utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det.”

Min önskan

Min önskan är att ge dig min tid alla dagar som om det vore den sista dagen i mitt liv. Ja jag önskar ge av mig själv till dig , så som du gav ditt liv för mig. Min önskan är att tjäna dig så som du visade att du kom för att tjäna genom att tvätta våra fötter, du som egentligen var den störste av oss alla, du kom och gjorde dig liten. Min önskan är att det ljus du tänder inne i mig, ska få lysa klart för alla i min omgivning och få lysa upp mörkret som omger oss och kanske, ja kanske kan det ljuset få leda någon på rätt väg.

Min önskan är att alltid kunna ge dig samma kärlek som jag gav dig från den dag jag först gav mig själv till dig, att den första kärleken aldrig ska få slocka och dö ut utan att det hela tiden ska fyllas på med mer och mer kärlek till dig. Min önskan är att varje dag älska dig mer och mer och att aldrig ta dig för given utan att alltid , varje minut tala om för dig hur mycket du betyder för mig, med ord och handlingar. Min önskan är att min kärlek till dig ska växa sig stor , som Gud är stor,och evig så som Gud är evig, och underbar så som Gud är underbar. Min önskan är att genom att visa min kärlek till dig , kan det tända en hunger i andra att också vilja bli älskade av dig. Jag älskar dig Jesus,…. tack för att du älskar mig.

Är du mogen?

Mogen, mogna… är inte det bara ett ord som används för frukt?

nej tro det eller ej, när vi kommer till tro på Jesus blir vi födda på nytt. Vi blir nya skapelser, precis som ett spädbarn föds vi in i Kristus. Spädbarn gör inte så mycket väsen av sig ( om man bortser från kolikbarnen) annat än att de äter och skriker i början. Äter gör barnet för att det är hungrigt och för att kunna växa till sig. Samma sak gäller oss när vi är nyfödda i Kristus, vi hungrar efter Guds ord och äter för att växa till oss.

Under en tid äter spädbarnet endast flytande föda, lättsmält och bra för deras, då magen inte klarar av att tillgödogöra sig fast föda än. Men ju längre tiden går desto mer börjar spädbarnet vilja ha fast föda. Först mosad eller mixad, men senare med mindre bitar. Dess mage har nu mognat och är redo att ta emot mer fast föda så att tarmarna kan få arbeta.

Som kristna är vi väldigt lika i utveckling, med ett obehagligt undantag.Vi stannar nämligen ofta i barnmatsstadiet Varför? Ja orsakerna kan vara många men en av dem är ren och skär bekvämlighet, det är jobbigt att tugga och skulle vi råka svälja en för stor bit kan det ju göra ont. Tyvärr har våra kristna magar inte blivit vanda vid fastare föda. Vi kan säga att många kristna forfarande inte är avvanda.

En annana  orsak till detta dilemma som jag ser det är faktiskt de andliga föräldrarna.En nyfödd skaffar sig inte egen mat utan måste bli matad. Det är således föräldrarnas ansvar, men om inte föräldrarna tar på sig det ansvaret och ser till att barnet får den föda den ska ha , ja då får ju barnet nöja sig med det som finns. Barnet kan inte leta reda på egen mat.

är du en förälder? Ger du ditt barn den mat som det behöver för sin ålder och utveckling? Om inte, varför inte? barnet är ju ditt ansvar tills det har vuxit upp och kan klara sig själv. Först då behöver du inte förse det med mat.

Vi som kristna måste se till att vi mognar och växer till och inte stagnerar i vår andliga utveckling på grund av för dålig föda Ingen vill väl äta av ett fat med äppelkart , nej  riktiga mogna äpplen ska det vara, riktig frukt , inte omogna .

1Kor 3:1-3

1 Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor utan som till köttsliga människor, spädbarn i Kristus. 2 Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte. Den tålde ni ännu inte, och det gör ni inte nu heller, 3 eftersom ni fortfarande är köttsliga. Så länge det råder avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra?

Den förlorade sonen

  Liknelsen om den förlorade sonen har vi säkert hört både en och två eller fler gånger, men frågan är om vi har tagit till oss det som Gud vill lära oss av den liknelsen (Luk 15:11-32). När  man hör predikningar om den här liknelsen handlar de flesta predikningarna om samma sak, nämligen att Gud finns där med öppen famn när du ångrar dig och vänder om, och det är ju sant. Så är det , tack och lov, men liknelsen vill lära oss något mer. Ska vi ta oss en titt?

Det första vi kan se är att den förlorade sonen, hamnade inte i några problem förrän han lämnade hemmets trygga vrå. Så länge han var ”hemma” var allt bra. Det började med att han blev frestad att be att få ut sitt arv och han tog sitt pick och pack och gav sig ut i världen för att leka ”världens” lekar. Arvet tog snabbt slut. Arvet kan vi se som det Gud har lagt ner i oss, kallelsen som varje person bär på , som den har fått som en gåva från sin himmelske fader. Ute i världen bland världens barn kommer din kallelse, det Gud har lagt ner i dig snart att blekna och försvinna, om du inte finns nära källan så att du hela tiden kan fylla på med nytt.

När arvet tog slut började sonen att få det dåligt ställt och fick genomlida både den ena och den andra svårigheten. Hunger , trasiga kläder, etc. Nåt var fel, hemma hos fadern hade det aldrig fattats något, varken mat eller matriella saker och han försökte fylla sin mage med det grisarna skulle äta. Han försökte stilla sina acceptabla behov( hungern) på ett sätt som var oacceptabelt.  David säger i psalmen 23:1 ”Herren är min herde mig skall intet fattas”. Detta löfte gäller de får som är nära herden, de som finns med i Herrens flock. Den förlorade sonen hade med fri vilja gått ifrån flocken och levde singelliv utan de andra i flocken och utan att vara nära herden.

Han började umgås i fel kretsar. Han tog anställning hos en välbärgad man från det landet där han befann sig. Hos denne fick han vakta grisarna. För att se hur vi mår andligt sett kan vi snegla oss över axeln och se med vem vi umgås och från vem vi tar emot råd när vi behöver. Vem pratar du med, vem ringer till dig, till vem vänder du dig med frågor? I ordspråksboken 1:10 kan vi läsa  ”Min son, om syndare lockar dig , så följ inte”. Hur ser ditt sällskap ut, vilka personer umgås du med, varifrån kommer råden du tar emot?

Den förlorade sonen kom till botten av sig själv. Han sjönk så långt man kunde komma, och där nere på botten tog han ett beslut , att vända hem. Tack och lov att vägen tillbaka inte var stängd. Inte alla lyckas ta sig upp. Hebreerbrevet 3:15 säger : ”Om ni hör hans röst idag [inte imorgon!], förhärda inte era hjärtan…” För den förlorade sonen var det inte för sent, och det är det inte för dig heller. I samma ögonblick han ändrade sin bön från ”ge mig” till ”förlåt mig”, öppnade fadern sina armar och tog emot honom och återupprättade honom. Vad är din bön idag? Är det ”ge mig” eller ”förlåt mig” som kommer över dina läppar?

Var kommer du ifrån?

 Kommer du ihåg? Var var du när du först träffade Jesus? Den dagen när han kom in i ditt liv och rörde om och vände allt upp och ner, ut och in? Var befann du dig då? Hur såg ditt liv ut?Hur kände du dig? Hur såg ditt liv ut före mötet med Jesus? Varifån kommer du?

Tänk en liten stund på hur det var. Kan man märka skillnaden? Kommer du ihåg den känsla du hade den dagen när du fick bjuda in Jesus i ditt liv, fjärilarna i magen, hungern efter mer, kommer du ihåg? Känns det likadant idag?

Jeremia 31:3 säger: 3.    Fjärran ifrån uppenbarade sig HERREN för mig:
        »Ja, med evig kärlek har jag älskat dig;
        därför låter jag min nåd förbliva över dig.

Vår kärlek till Herren kan med tiden bli mindre om inte vi hela tiden förser den med nytt bränsle, men hans kärlek till oss är evig. Den är för evigt densamme. hans nåd förblir över oss varje dag, ny nåd varje morgon. Han älskar oss med villkorslös kärlek, det vill säga han begär inget i gengäld.

När du glömmer bort varifrån du kommer, i vilken situation i livet du var när du fick ditt möte med Jesus , den dagen förlorar du den första kärleken. När allt lunkar på i vanlig takt , dagarna går utan att du märker det och det finns ingen större skillnad på dem, den ena är den andra lik. Du ber , går i kyrkan , har ett bra kristet liv, men något saknas, den där glöden, längtan efter att bara vara och umgås med Herren finns inte där längre. Vart tog den vägen? När tappade du den? Ibland är det så svårt att säga, det kommer liksom smygande. Det viktiga är att veta att det finns en väg tillbaka , att komma ihåg varifrån man kommit och göra det man gjorde i början . Se vad Herren säger till församlingen i Efesos:

1.  Skriv till Efesus’ församlings ängel: »Så säger han som håller
      de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går omkring bland de
      sju gyllene ljusstakarna:
  2.  Jag känner dina gärningar och ditt arbete och din ståndaktighet,
      och jag vet att du icke kan lida onda människor; du har prövat
      dem som säga sig vara apostlar, men icke äro det, och har funnit
      dem vara lögnare.
  3.  Och du är ståndaktig och har burit mycket för mitt namns skull
      och har icke förtröttats.
  4.  Men jag har det emot dig, att du har övergivit din första
      kärlek.
  5.  Betänk då varifrån du har fallit, och bättra dig, och gör åter
      sådana gärningar som du gjorde under din första tid.  Varom
      icke, så skall jag komma över dig och skall flytta din ljusstake
      från dess plats, såframt du icke gör bättring.
  6.  Men den berömmelsen har du, att du hatar nikolaiternas
      gärningar, som också jag hatar.  —
  7.  Den som har öra, han höre vad Anden säger till
      församlingarna.  Den som vinner seger, åt honom skall jag giva
      att äta av livets träd, som står i Guds paradis.»

Smaka och se att det är gott

 Vi svälter fast bordet står dukat. Vi vågar inte ta för oss och hugga in på alla läckerheter som är uppdukade. Vi går runt med magar uppsvällda av hunger, insjunkna ögon som tittar längtansfullt på läckerheterna, men i ögonen finns inget hopp.

Vi går runt som katten kring het gröt runt det dukade bordet och vågar inte ta steget fram och räcka ut handen och ta en smakbit.. Vågar inte närma oss. Svälten den gnager i oss men rädslan att bli överviktig gör att anorexin tar tag i oss och tar överhanden. Och är det inte anorexin så är det bulemin, då äter vi tills vi storkar och inte orkar mer och sen sätter vi fingrarna i halsen för vi vill ju inte att det ska stanna kvar i oss. Lagomidealet står oss upp i halsen, men ändå vågar vi inte.

Ditt dukade bord står där dignande av läckerheter, men för oss är det bara skådebröd. När ska vi våga smaka och se att det är gott. När ska vi våga äta oss mätta och belåtna varje dag. Liksom din nåd är ny varje morgon , står bordet dukat upp för oss varje dag.

Idag bjuder Herren in dig till en bankett, liksom Han gör varje dag, tar du emot inbjudan eller tackar du nej? Kom och ät, bordet är dukat. Låt dig väl smaka!

Djupare, än djupare

Jag dyker i,

dyker ner i ditt ord

låter det få omsluta mig på alla sidor.

Djupet lockar.

I djupet av ditt ord

öppnar sig nya vägar, möjligheter, insikter

ja en helt ny värld öppnar sig.

Tar ett djupt andetag

och dyker ännu lite djupare,

där i djupet hittar jag skattkistan ,

full av hemligheter

och i ordet uppenbaras svaren

på livets svåra oändliga frågor.

Djupare, jag måste än djupare,

plötsligt verkar gårdagens djup så grunt.

Måste söka svaren,

måste mätta min hunger,

måste låta mig få genomdränkas av ditt ord.

Jag dyker i,

kastar mig i,

på vilket sätt spelar mindre roll ,

bara jag får komma till djupet,

djupare än igår,

jag vill komma så djupt det går.