Etikettarkiv: Jehova-Jireh

Tillbedjan eller inte

Vad är tillbedjan för dig? Är det att gå på möte och lyssna på predikan, att sjunga lovsång, att sträcka upp dina armar och säga halleluja? Att tillbe är så mycket mer än de veckovisa aktiviteter vi har i våra församlingar. Man kan medverka på alla dessa saker utan att för den skull tillbe Gud.

När vi pratar om vi gillade ett möte eller inte om huruvida det var bra i söndags eller inte brukar tillbedjan komma upp som samtalsämne. Men vi kan gå på möte utan att tillbe, sjunga sånger utan att tillbe, ja till och med sträcka våra händer mot Gud utan att tillbe. Frågan vi borde ställa oss efter varje möte , är om det vi erbjöd Gud var till hans belåtenhet, om han tyckte om det.

Vaddå? är det meningen att vi ska ge nåt? Ja , all tillbedjan kostar. Det kostar att vi är villiga att ge det bästa vi har till Herren . Det kan kosta av din tid, din uppmärksamhet, din kärlek, etc.. Men all tillbedjan börjar med en uppenbarelse. Uppenbarelse från Gud, och har inget att göra med om du känner för det eller inte,vad du tycker om eller inte, inte heller om du har tid eller inte. 

För att du ska kunna tillbe, behövs  förberedelse. Förberedelse av ditt hjärta, kanske behöver du stänga dörren om dig , eller i alla fall mental förberedelse för det som ska komma så att sättet vi tillber på inte bara blir ett sätt utan verkligen blir tillbedjan. Bön är här ett mycket bra sätt att förbereda sig på.

Avskildhet är en annan viktig faktor i tillbedjan. Vi behöver, för att inte bli distraherade, avskilja oss från det som kan få vår fokus att gå från Jesus till något annat. Mobiler, vardagliga ting, man och barn kanske pockar på uppmärksamhet, tankar på jobbet eller på ekonomin kanske hindrar dig från att komma inför Herrens tron. Utmaningen ligger i att behålla och bevara fokus på Herren .

Att överlåta sig är sen nästa steg. Det kostar som sagt att tillbe och det behövs att vi överlåter det bästa av våra tillgångar till Herren. Många gånger ger vi bara det som vi har i handen och bryr oss inte om att ta fram det bästa till exempel vi sjunger med i sången men utan att tänka på vad vi sjunger och utan att hjärtat finns med eller vi böjer våra huvuden i bön men orden som kommer ur vår mun är bara ett rabblande av gamla invanda fraser och saknar innebörd för oss. Det är inte så lätt alla gånger att tillbe och därav används frasen lovets offer.

När man har kommit så här långt är det inte så svårt att få tillbedjan att innehålla den sista delen, nämligen proklamation av Guds storhet och proklamering av vem han är och vad han har gjort i ditt liv. Att proklamera och komma ihåg allt vad Gud har gjort för dig producerar en tacksamhet i ditt inre som blir som pricken över iet på tillbedjan. Att tacka och lova Herren för vad han gjort och vad han kommer att göra i ditt liv är att sätta honom på tronen i ditt liv.

En som verkligen tillbad var Abraham. En man, nästan hundra år, som fick en son av Gud i hög ålder. Han får en uppenbarelse av Gud att han ska offra sin son som ett brännoffer. Säkerligen är hans son Isak det bästa som Abraham har. Och säkerligen är det med tungt hjärta som han gör förberedelserna för resan,(fixar ved, packar åsnan och börjar resan mot platsen där det ska ske). Han säger till sina tjänare att stanna och vänta på dem ( han avskiljer sig från det som kan få honom att byta fokus, de skulle med all säkerhet försöka hindra honom att utföra det han är på väg att göra). Han tar med sig sin son och veden och går och reser ett altare. Han kommer så långt som att överlåta sin älskade son, där han ligger på altaret men just i det ögonblicket han ska till att offra blir Gud det som Abraham proklamerade ut när Isak frågade var offret var…Han blir Jehova-Jireh, den som förser. Abraham hör Herrens röst och stoppar kniven från att döda sin son och får syn på väduren. Känslan av tacksamhet inom Abraham visste säkert inga gränser.  Abraham tillbad.( 1 Mos 22)

När allting vacklar, kan vi lita på Gud

 

1 Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och fördes av Anden omkring i öknen, 2 där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var förbi, blev han hungrig. 3 Då sade djävulen till honom: ”Är du Guds Son, så befall att den här stenen blir bröd.” 4 Jesus svarade honom: ”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd.” * 5 Då förde djävulen honom högt upp och visade honom för ett ögonblick alla riken i världen 6 och sade: ”Dessa rikens hela makt och härlighet vill jag ge dig, ty åt mig har den överlämnats och jag ger den åt vem jag vill. 7 Därför skall allt vara ditt, om du tillber mig.” 8 Jesus svarade: ”Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.” * 9 Sedan förde djävulen honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens utsprång och sade till honom: ”Är du Guds Son, så kasta dig ner härifrån! 10 Det står skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, * 11 och De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.”* 12 Jesus svarade honom: ”Det är sagt: Du skall inte fresta Herren din Gud.” * 13 När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.

Luk 4: 1-13

Vi frestas dagligen, vi genomgår svårigheter som till exempel ett dåligt ekonomiskt läge. Vi frestas att köpa, att äga, att låna, nåt vi kanske ångrar i dag , så här månaden efter jul. Varje dag möter vi svårigheter. Vi tenderar till att se svårigheterna mer än det Guds ord egentligen säger. I nöden tenderar vi till att ge upp och tappa modet, men Gud använder olika omständigheter i våra liv för att visa på olika saker, tukta oss om man så vill kalla det.

I 5 mos 8:3 står det följande: ”Han tuktade dig med hunger och lät dig äta manna, något som varken du själv eller dina fäder kände till. Han ville lära dig att människan inte lever av bröd allena utan av alla ord som utgår från Herren”

Vad säger Guds ord? Jo att han tillåter hungern för att lära oss att allt inte bara är pengar och ekonomiska lägen hit och dit, nya saker eller utgifter och inkomster, nej utan det vi ska leva av är Guds ord. Vi måste självklart ha pengar att betala med och återhållsamhet är självklart viktigt i ett pressade lägen, men Guds ord säger nåt mer…manna…han sänder manna…nåt inte vi känner till. ”…för att dina älskade söner[döttrar}, Herre, skulle förstå att det inte är markens gröda som livnär människan med sina olika arter, utan det är ditt ord som uppehåller dem som tror på dig” ( vish 16:23)

Gud är trofast, det säger hans ord. Han kommer att sända manna till oss så som han gjorde i öknen på Mose tid.  Han är Jehova-Jireh, han som förser. När du ber i detta namn kommer Gud att förse dig med det du behöver. Se bara på Abraham…När hans son (Isak) frågade sin far Abraham var offret var när de var på väg för att offra svarade Abraham,…-Jehova-Jireh , Gud kommer att förse. Och det gjorde han…När Isak låg på altaret själv och Abraham höjde sin kniv för att offra sin son stoppade Gud honom och sände en vädur istället. Gud försåg behovet, för att Abraham litade på honom.

Genom sitt förbundsnamn Jehova-Jireh har Gud förbundit sig till att förse våra behov , att se till att vi har det vi behöver. Vi å andra sidan förbinder oss till att lita på att han gör det och inte ta saken i egna händer.

I ögonblick av frestelse och svårigheter måste vi försöka att lita på att han har allt under kontroll, att Gud har lösningen på vårt problem. I öknen fanns inget att äta, men Israeliterna blev mätta ändå, de fick manna från ovan. När Abraham skulle offra sin son fanns ingen annan där än just hans älskade son, men Gud sände en vädur i rätt ögonblick. När utgiften ska betalas i slutet av månaden finns där inga pengar kvar till den räkningen, men Gud har en lösning om vi vågar lita på honom. Rannsaka dig själv och se om du kan dra ner på kostnaderna någon annan stans, vidta åtgärder som kanske svider( tror du det var lätt för Abraham att lägga sin son på offeraltaret?) och gör din del så som Abraham gjorde sin del. Då kommer du att få se vem Jehova-Jireh är och att hans löften står fast.

Gåvan och Givaren

Hosea 7:13-14

13 Ve över dem, ty de har flytt bort från mig! 
Fördärv över dem, ty de har avfallit från mig! 
Jag ville friköpa dem, men de har talat lögnaktigt mot mig. 
14 De ropar inte till mig av hjärtat, utan klagar på sina bäddar. 
De oroar sig för sin säd och sitt vin, 
men de vänder sig bort från mig.

Herrens ord är klart och tydligt.Han sträcker ut sin hand för att rädda oss, men vi tar inte emot honom. Vi tänker bara på materiella saker som säd och vin och när det materiella fattas oss då lägger vi oss i våra sängar och klagar. Vi klagar och säger till Gud : Varför har du övergivit oss? Varför låter du detta hända oss? Varför tar du bort det goda?

Varför? Jo för att vi inte förstår att det goda gåvorna kommer från Givaren, Herren. Han som förser, Jehová Jireh, men honom vill vi inte ta emot… det skulle ju betyda att vi skulle bli tvungna att ge något tillbaka till honom: tillbedjan, kärlek, kontrollen över våra liv,…. och det kan vi ju inte. Gåvan skulle vi gärna vilja ha, men givaren…njae , tror inte det. Det skulle vara en alltför stor uppoffring ifrån vår sida.

När jag läser de här orden i från Hosea känns det i hjärtat. Vi ratar det bästa som vi kan få, Givaren och roffar åt oss av det näst bästa, Gåvan. Om du skulle sätta dig i Givarens skor, skulle du inte efter ett tag när du har gett och gett och gett och du märker att mottagaren inte gensvarar, skulle du då inte sluta upp med att ge? Hur skulle det kännas om någon sa till dig: Jag vill ha det du kan ge mig, men inte dig.

Just i den sitsen sätter vi Gud. Vi vill ha alla hans välsignelser och gåvor, men vi vill inte ha honom i våra liv,…det är för obekvämt, det kostar för mycket av tid ,ork och engagemang. Kanske kan det till och med göra lite ont , för vi kanske måste ge upp vissa andra saker…och det vill vi ju absolut inte…

…eller?

Kanske finns du där ute just nu som får den där känslan i bröstet av skam, ånger…som tänker..är det så här jag har gjort mot Gud? Och som när du läser dessa ord och orden i från Hosea inser att du har lagt fokus på fel sak och vill vända om…kanske finns du där ute som ser, hör och förstår vad ordet säger till oss och som när du inser det inte kan annat än att ropa ut till Jesus:

FÖRLÅT!

Väntan

Sitter i uterummet och hör regnet smattra på plasttaket, ett rofyllt ljud. Ett ljud som får mina tankar att stilla sig och börja fokusera på dig, på vad du vill. Funderar på varför du egentligen låter mig vänta på allt jag önskar och gärna vill ha. Varför ? Är det för att jag inte ska få saker och ting för lätt i livet, eller för att tålamod är en av andens frukter och du vill att den frukten ska bli större i mitt liv?

Att vänta och vänta, och se andra få det de vill, men ändå vara stilla är svårt. Det krävs vilja, envetenhet. Det är i väntan som Herren lär oss att förlita oss på honom. Det är i väntan som vi kan lära oss att förtrösta på att Han vet vad som är bäst för oss. Det är i väntan som vi växer i tillit till vår Gud, Jehova-Jireh, han som förser.

När vi ber och ber och ber om att få något, vad det än månde vara, och bönesvaret ser ut att utebli, då är det inte alltid ett tecken på att det inte ska bli så. Det är mycket som ska stämma.Timingen till exempel. Ofta så vill vi att saker ska ske just nu och på en gång men vi glömmer bort att det är i Guds tid som det ska ske för att välsignelsen ska kunna infinna sig.

Att vänta på Herren står det om i Psalm 130, där får psalmisten ropa ut sin nöd inför Herren och också sin längtan efter att få ett svar ifrån Honom.Psalmisten tar till sig Guds löften och talar om för Gud att han väntar på att dessa ska infrias.

Går du och väntar och väntar på det Gud har lovat? Tålamod! Jag vet att det låter tröstlöst, men tålamod är något av en bristvara nu för tiden, så även i mig, antar att det är därför Han försöker att få det att växa till i mitt liv. Ordspråket säger ju,” den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge”…och jag får väl medge att det jag väntar på är gott, så det är väl bara till att vänta….