Etikettarkiv: Jerusalem

Nyckel till väckelse, en av flera

http://www.folkbibeln.net/chapter/search?bok=esra&kapitel=7

I Esra kapitel 7 läser vi om hur profeten får kung Artasastas tillåtelse och välsignelse att åka till Jerusalem och återupprätta templet och gudstjänsterna inför Herren Gud. Kungen befaller att ” Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och ges till himmelens Guds hus, för att inte vrede skall komma över konungens och hans söners rike. ” (v 23).

Esra blir mycket glad och prisade Gud för han visste att det var Gud som hade lagt detta på kungens hjärta. Återupprättandet av templet och gudstjänsterna där var det största tacksägelseämnet han kunde få, för han visste att återupprättandet av templet och gudstjänsten var nyckeln till att det skulle bli väckelse hos folket. 

Utan fungerande tempel och gudstjänstliv var det naturligt för folket att söka sig på andra vägar , till andra gudar som hade fungerande tempel och där offrandet fungerade.

Om vi översätter den här tidens problematik till vår tid, ser vi likheter eller hur? Vi ser hur folket söker sig bort från kyrkan, för att tillbe avgudar istället. Får detta oss att tänka? Det finns många Esra i vår tid som skulle vilja återupprätta templet och gudstjänsterna däri om de bara finge mandat att göra det. Du som har mandat i kyrkan idag,… hör du som har öron…Ta reda på vad som är Guds vilja för templet och gudstjänstlivet. Studera ordet och symboliken och kom ihåg Artasastas ord i vers 23 ”Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och ges till himmelens Guds hus….” Låt anden tala till dig och fråga dig själv…

 Är du denna tidens Artasasta?

Annonser

Dags att bygga upp muren

Visby har det, Saint-Malo har det, Jerusalem har det och många många fler.

Stadsmurar finns där av en anledning. De byggdes för att skydda staden mot angrepp från fienden. De skulle utgöra skydd mot allt som ville skada stadens invånare och samtidigt erbjuda dem en plats att spana från och på så sätt kunna vara förbereda för eventuella angrepp.

Jerusalems murar raserades av fienden och under flera år låg staden oskyddad tills Nehemja fick nöd för detta och bad kungen han arbetade hos om lov att åka till Jerusalem för att bygga upp dem igen. Nehemja visste hur stor betydelse murarna har och såg att stadens framtid inte var säker om inte murarna återuppbyggdes. Nehemja fick lov av kungen att åka och han fick dessutom hjälp med material från kungens skogar. Men det finns alltid någon eller några som inte vill se muren återuppbyggd. Så var ju också fallet här. Sanballat och Tobia gillade det inte. De skulle komma att motarbeta hela återuppbyggnadsprocessen. Men  skam den som ger sig….Gud är större och murarna restaureras.

Vi är som en stad med raserade murar. Lätta att inta och en enkel match för fienden. De murar som finns kvar runt om oss är brända, raserade och fulla med hål. På sina håll endast byggda av vass som enkelt kan knuffas omkull och sen är det fritt fram. Murarna bör byggas solida och stadiga av material som inte är lätt att förstöra. De bör byggas med Guds ord, bön och gudsfruktan.

När Guds ord blir mindre och mindre , och bönen den tunnas ut, då blir hålen och skadorna på muren vi har runt omkring oss större och större och fienden har lättare och lättare för att slå sig in. Det är dags att en Nehemja kommer och får oss att arbeta på att bygga upp muren igen. För en stad utan stadsmur är ett lätt byte för fienden och det vill vi väl inte vara? Kom så bygger vi!

Gemenskap

I Apostlagärningarna kan vi läsa om hur de första kristna hade gemenskap med varandra, hur man delade det dagliga livet. Man samlades i hemmen och åt och delade Herrens ord och umgicks. De kom varandra väldigt nära. Deras gemenskap var stor och man brydde sig om varandra och tog hand om varandra. Var någon sjuk eller dålig ja, då hjälpte man. Behövde man ekonomisk hjälp , då skramlade man ihop lite slantar. Omsorgen om varandra  var ett signum. Ett så stort signum att det märktes i hela samhället för folk såg hur de behandlade varandra bland de första kristna och det blev ett gott vittnesbörd som faktiskt fick folk att ta emot evangeliet.

Varför berättar jag det här? Jo för att jag ser att i kyrkan/ församlingen idag finns inte denna gemenskap. Kanske träffas man i hemmet för en cellgrupp/ bön men utöver kyrkan på söndagen finns det ingen vidare gemenskap. Vet du hur din syster eller bror från församlingen mår? Vet de hur du kände dig i fredags när allt gick åt pipan? Nej vi känner inte varandra, vi har ingen gemenskap med varandra ingen omsorg om varandra. Om du skulle fråga dig själv hur många gånger du spontant har ringt till en annan församlingsmedlem och sagt jag kommer nu , skulle vilja ha lite kaffe och prata lite , kan jag komma , är de  gångerna nog ganska lätträknade. Eller att du en tisdag efter jobbet bjuder hem någon från församlingen du sprang på på stan bara för att umgås utan krusiduller. Har det överhuvud taget hänt ? Ringer någon dig på jobbet och säger kom , jag har lunchen färdig, så kan vi prata en stund och be lite ? Nä trodde väl det?

Men vet du , det är inte för sent. Det är inte omöjligt. Herren gav oss missionsbefallningen eller hur? Var skulle vi börja? I Jerusalem! Du själv är Jerusalem. Börja med dig själv! Ring nån , bjud med, stick hem till nån helt apropå. Förvänta dig inte vita dukar och nystädat om du kommer oanmäld utan ta det som det är. Huvudsaken är att vi får igång gemenskapen i apostlagärningarna, det är en del av vår evangelisation, gemenskapen blir som en magnet där fler och fler människor dras in i gemenskapen.

Vad väntar du på?