Etikettarkiv: Jesaja

Vad är det som är fel?

Jag läste ur Jesaja kapitel 61 i morse, det glada budskapet om räddning, men medan jag läste det blev jag bara mindre och mindre glad…det var något som inte stämde…läs kapitlet själva så kanske ni också ser det.

1 Herrens, HERRENS Ande är över mig,
ty HERREN har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka.
Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta,
att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna,
2 till att predika ett nådens år från HERREN
och en hämndens dag från vår Gud,
för att trösta alla sörjande,
3 för att låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorg, lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande.
Och de skall kallas ”rättfärdighetens terebinter”,
planterade av HERREN till hans förhärligande.
4 De skall bygga upp gamla ruiner, upprätta tidigare ödelagda platser.
De skall åter bygga upp de ödelagda städerna,
platser som har legat öde släkte efter släkte.
5 Främlingar skall stå redo att föra era hjordar i bet,
utlänningar skall åt er bruka era åkrar och vingårdar.
6 Och ni skall kallas ”HERRENS präster”,
man skall säga om er: ”Vår Guds tjänare”.
Ni skall få njuta av hednafolkens skatter
och berömma er av deras härlighet.
7 För er skam skall ni få dubbelt igen,
och de som förödmjukades skall nu jubla över sin del.
Därför skall de få en dubbel lott i sitt land,
evig glädje skall de få.
8 Ty jag, HERREN, älskar det rätta och hatar orättfärdigt rov.
Jag skall ge dem deras lön i trofasthet
och sluta ett evigt förbund med dem.
9 Deras släkte skall bli känt bland hednafolken,
deras avkomma bland folkslagen. Alla som ser dem skall förstå
att de är släktet som HERREN har välsignat.

10 Jag gläder mig storligen i HERREN, min själ fröjdar sig i min Gud,
ty han har klätt mig i frälsningens klädnad
och svept in mig i rättfärdighetens mantel,
lik en brudgum med högtidsbindeln på sitt huvud,
lik en brud som pryder sig med sina smycken.
11 Ty liksom jorden låter sina växter spira fram
och en trädgård låter sin sådd växa upp,
så skall Herren HERREN låta rättfärdighet och lovsång
växa upp inför alla hednafolk.

Det börjar så bra, men redan i vers 3 börjar det krypa i mig och tala om att något inte är som det ska. De som åsyftas här är de som har tagit emot räddningen, dvs de som tagit emot Kristus. Vi ska alltså kallas rättfärdighetens terebinter(träd) och Herrens plantering….min fråga är då, är det på detta sätt? Blir vi kallade det? Finns det i oss, en kraft från Gud som alla kan se för, att leva ett liv i helighet?

Vi fortsätter…vi ska enligt vers 4 bygga upp gamla ruiner och återställa platser som legat öde..dvs vi ska återuppbygga teokratin och göra slut på olydnad och otrohet mot Gud. Gör vi det? Vers 5…. främlingar ska stå redo att föra våra hjordar i bet och bruka våra marker , dvs vanliga människor ska erbjuda sina tjänster till Herrens arbete och till hans rike och och allt detta genom att villigt underordna sig själva och förnöjt presentera sig själva och sina ägodelar inför Herren… ser vi detta idag? Hur är det med villigheten att arbeta voluntärt eller frivilligt i våra kyrkor? Eller att ge av våra pengar? Tionde?

Visst hör vi i kyrkorna att vi är ett släkte av präster och att vi är Guds folk (vers 6) men att vi skulle njuta av folkens skatter…nja där är vi nog inte riktigt än…

Och vers 9 , den vers som verkligen fick mina tankar att snurra och börja tänka är så långt från verkligheten man kan komma nu i dessa dagar. I en äldre version av bibeln står det följande i vers 9 ” Och deras släkte skall bli känt av folken och deras avkomma bland folkslagen. Alla som ser dem skall märka på dem att de är ett släkte som Herren har välsignat” Enligt kommentaristen Moody så betyder den 9:e versen att vi ska se frälsta i maktpositioner och med inflytande över hela världen i den sista tiden, och många menar att vi redan nu lever i den sista tiden. Jag ser i alla falla inte detta i världen idag, kanske du gör det?

  Märker man på mig att jag tillhör ett släkte som Herren har välsignat? Står det nåt i min panna så att ALLA ser det? Är jag och min familj känd bland folken att vi tillhör det släkte Herren välsignat? Sist jag tittade mig i spegeln såg i alla fall jag inget i min panna….Och ingen har heller kommit fram till mig bara så där och sagt till mig att du måste tillhöra Herrens välsignade folk. Så nej , jag tror faktiskt inte att det märks på mig…så vad gör jag för fel?

Detta som vi har sett ovan som Jesaja talar om, är karaktärsdrag för varje kristen. Det borde vara så i varje kristens liv. För mig räcker det att gå till mig själv för att se att så inte är fallet och tittar jag ännu längre bort , runt omkring mig , ser jag det ännu mindre…Vad beror det på? Vad gör vi för fel? Vad är det som fattas?

För att Herren ska komma tillbaka behöver alla profetior vara uppfyllda och den här profetian är långt ifrån att bli uppfylld enligt min mening. Vi måste fråga oss som kristna varför? Varför får inte vi det som utlovas oss i Jes 61? Finns det saker som hindrar Gud från att ge oss det? Vad det är som hindrar, kan jag inte gå in på här men säkert finns det massor av hinder i våra liv.

 Kanske är jag lite provokativ i det jag skriver idag , men jag tror att det är bra om vi frågar oss dessa frågor för verkligheten ser inte ut som den borde göra enligt Jes 61. Så jag frågar mig själv idag…Vad är det som är fel?

Herren väcker mitt öra

Han väcker var morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungasätt.             ( Jes50:4b)

Herren väcker mig, mitt öra….men hur? På vilket sätt? Jo han vill att jag ska höra på lärjungasätt. Frågan blir då, hade lärjungarna ett speciellt sätt att höra? Ja, jag tror det. När lärjungarna hörde Jesus undervisning inte bara lyssnade de utan de hörde och tog det de hörde till sina hjärtan. Det de fick höra gick inte obemärkt förbi utan stannade inom dem , i deras hjärtan och de tog det de lärt sig och praktiserade det i det dagliga livet.

Så vill Herren att du ska väckas att höra var morgon….med en lust att lära och ta till dig hans ord. Även om ordet gör ont och det svider i skinnet efter tillrättavisningen. Det är att höra på lärjungasätt, att bli undervisad och praktisera och ta till sig det man lär sig.

Jesaja fortsätter i nästa vers:” 5 Herren HERREN har öppnat mitt öra,
och jag har inte varit upprorisk, jag har inte vikit tillbaka.”

Han har alltså hört, svalt och tagit till sig ordet och sedan gått på det.Inte läst ordet och sedan stängt bibeln och gått till jobbet som om ingenting hade hänt, nej…han läste ordet, förstod vad han behövde ändra på i sitt liv och gjorde ändringen och sedan…fortsatte han.  Herren vill väcka oss alla att höra på detta sätt. Är du villig att höra ordet på lärjungasätt? Om du är villig tror jag att du kommer att märka en förändring i dig själv och i ditt liv ganska snart, för Guds ord kommer i så fall att förvandla dig och sättet du lever ditt liv. Ordet kommer att bli praktiserat av dig.

Rösten i öknen

3 En röst ropar i öknen: ”Bered väg för HERREN, 
bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud. 
4 Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas. 
Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark. 

Jesaja 40:3-4

1 Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och predikade i Judeens öken 2 och sade: ”Omvänd er, ty himmelriket är nära.” 3 Om honom heter det hos profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom!* Matteus 3:1-3

Två verser, en från GT och en från NT men båda två hänvisar till samma sak. Båda talar om omvändelse och om Johannes döparen som vi ju känner som den som kom före  Jesus. Om vi ska se vad det egentligen står i verserna från GT så börjar vi från början. 

Symbolspråket här talar om en person som inte känner Gud, en hedning. Själen hos en sådan person är en öken, en ödemark. En karg och torr plats som saknar liv. Höjderna betyder den köttsliga stoltheten en syndare har , dalarna betyder deras känsla av hopplöshet och köttsliga självömkan. När vi tar emot Jesus som vår frälsare jämnas detta ut. Berg och dalar jämnas och marken vi går på blir slät mark. Hopplöshet och självömkan försvinner och uppblåst stolthet blir som bortblåst för vi vet att vi inte har något i oss själva att vara stolta över, ty det är bara genom nåd vi har fått ta emot frälsningen. Herren kommer med liv till det som var torrt och kargt, han kommer med vatten och släcker vår törst. Han kan få en öken att blomma:

”1 Öknen och ödemarken skall glädja sig, 
hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja. 
2 Den skall blomstra skönt och fröjda sig, 
ja, fröjda sig och jubla.” (Jes 35:1-2)

I verserna finns en uppmaning att bana väg. Vi behöver bana väg för Herren i våra liv, låta honom få chansen att komma in och jämna ut våra ojämnheter, ge oss liv, få oss att blomstra.Vi behöver röja bort det som hindrar Gud från att verka i oss. Vad dina hinder är det vet endast du , men uppmaningen står fast, och det är bråttom, …”himmelriket är nära”…

Om du hör rösten i öknen som ropar förhärda inte ditt hjärta utan stanna upp och lyssna på vad den har att säga till dig.

Den förste

Jesaja 41:4b

”Jag, Herren som är den förste , och intill den siste är den samme.”

Herren är den förste. Han fanns redan innan jorden blev till, det var genom hans ord som allting skapades. Han sa ”varde ljus” och mörkret försvann. Han andades liv i människans mun och näsa och hon började leva. Genom honom lever vi idag, men ÄR han den förste i våra liv? Sätter vi Herren först eller finns det andra saker som vi kan låta gå före? Hur lätt är det inte att andra saker får första platsen i våra liv, på grund av omständigheter runt omkring oss, eller intressen som tar överhanden, och nyhetens behag av saker vi precis prövat som tjusar oss och drar fokus från Herren.

Även om vårt fokus ändrar sig och glider från Herren då och då så lovar han en sak och det är att han alltid är densamme. Vilket ger oss en trygghet att veta att den dagen vi lyckas att återigen fokusera och sätta Herren först så är han där för oss precis som innan. Han ändras inte, han förblir alltid den samme. Saker han lovade i sitt ord för flera tusen år sedan gäller för dig och mig idag också. Hans löften står fasta. Han är Herren, nu och för alltid, intill den sista dagen. Det är upp till dig och mig att behålla vårt fokus och sätta skaparen av himmel och jord först i våra liv.

Ord från chefen till dagens församlingar

1 Vid den tiden sände Merodak-Baladan, Baladans son, kungen i Babel, brev och en gåva till Hiskia, ty han hade fått höra att han hade varit sjuk och blivit frisk igen. 2 Och Hiskia gladde sig över dem och visade sändebuden sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller övrigt i hans ägo som han inte visade dem. 
3 Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och sade till honom: ”Vad har dessa män sagt, och varifrån har de kommit till dig?” Hiskia svarade: ”De har kommit till mig från ett avlägset land, från Babel.” 4 Jesaja frågade: ”Vad har de sett i ditt hus?” Hiskia svarade: ”De har sett allt som finns i mitt hus. Det finns ingenting i mina förrådshus som jag inte har låtit dem se.” 5 Då sade Jesaja till Hiskia: ”Hör HERREN Sebaots ord: 6 Se, dagar skall komma, då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag skall föras bort till Babel. Ingenting skall bli kvar, säger HERREN. 7 Och några av de söner som skall utgå från dig och som du kommer att föda skall man ta, och de skall bli hovmän i den babyloniske kungens palats.” 
8 Hiskia sade till Jesaja: ”Gott är det HERRENS ord du har talat.” Och han tänkte: ”Fred och trygghet skall ju råda i min tid.” (Jes 39:1-8)

Hiskia hade precis varit sjuk och fått 15 år till att leva av av Herren, då kungen i Babel kommer på besök. Hiskia visar honom runt och visar alla de skatter Gud hade gett honom, men han ger inte äran åt Gud som sig bör utan egoistiskt visar han upp ”sin” skatt. Allt vad han äger och har tillhör honom och han är stolt över det.   Han är glad att få 15 år till att leva men tänker inte på framtiden. Han har söner, men tänker inte på dem. Han förbereder dem inte för att en dag bli kung, låter dem inte undervisas. Han vet att han bara har 15 år till att leva men förebygger inte framtiden, utan tänker bara i nuet.

Jesaja kommer med Herrens ord till Hiskia och han tar emot det, men egentligen… gör han verkligen det? I sitt hjärta? Förstår han verkligen vad Jesaja säger till honom?Eller är han så egoistisk och utan framtidsvision att han inte bryr sig om någon annan än sig själv?

Till dagens församlingar: Varifrån kommer dina rikedomar? Vem har gett dig det kapital av människor och ekonomiska medel som du har att förvalta? Genom vems hand har kyrkan fyllts med människor  och hur förbereder du dem för framtiden? Visar du stolt upp det du har när andra kommer på besök? Undervisar du dem att kunna stå på egna ben den dagen du inte längre finns? Finns det någon som kan axla ansvaret när dina dagar är över? Eller kretsar allt kring dig? Är du navet som drar runt hjulet? Lägger du grunden för personerna i din församling så att de kan växa sig starka i sin tro? Var är lärjungaträningen och var är bibelundervisningen? Eller kommer de som Juda att den dag du inte finns , spridas för vinden eller tillfångatas av Babel? Och ”dina” rikedomar, låter du dem gå till tillfälliga nöjen eller investerar du dem i framtiden? Kommer Babel att få slå klorna i dem eller inser du att det var jag som gav dig allt och att det du anser är ditt egentligen tillhör mig? När profeten kommer och talar, lyssnar du och tar till ditt hjärta eller går ordet obemärkt in genom ena örat och ut genom andra, kanske till och med bara låtsas du höra? Att lyssna kan ju göra ont. Kanske är det så att du bara ser till ditt eget skinn, vad som händer sen är inte din sak att bry dig om, så länge allt är bra just nu…

Oh du mitt krossade folk….

1 Profetia om Öknen vid havet.* 
Liksom en storm, som far fram i Negev, 
kommer det från öknen, från det fruktansvärda landet. 
2 En hemsk syn har uppenbarats för mig: 
”Bedragaren bedrar, plundraren plundrar. 
Drag upp, du Elam! Träng på, du Mediens folk! 
På all suckan skall jag göra slut.” 
3 Därför är mina höfter fulla av smärta, 
ångest har gripit mig lik en barnaföderskas ångest. 
Jag är nertryckt, så att jag inte kan höra, 
jag är bestört, så att jag inte kan se. 
4 Mitt hjärta är utom sig, bävan överväldigar mig. 
Skymningen, som jag längtade efter, får mig att darra. 
5 Man dukar bordet, sätter ut vakt, äter och dricker. 
Stig upp, ni furstar, smörj era sköldar!
6 Ty så har HERREN sagt till mig: ”Gå och ställ ut en väktare. 
Han skall meddela vad han ser.” 
7 Och han såg en hästvagn och ett par ryttare, 
en åsnevagn och en kamelvagn. Han gav noga akt, mycket noga. 
8 Han började ryta som ett lejon:* ”Herre, här står jag ständigt på vakt, dagen lång, 
jag stannar här på min post natt efter natt. 
9 Och se, här kommer en vagn med män och ett par ryttare!” 
Och han tog till orda och sade: ”Babel har fallit, ja, det har fallit! 
Alla dess uthuggna avgudabilder är nerslagna till marken.” 
10 O, du mitt krossade, mitt söndertröskade folk, 
vad jag har hört av HERREN Sebaot, Israels Gud, 
det har jag förkunnat för er.

11 Profetia om Duma.*
Man ropar till mig från Seir: ”Väktare, vad återstår av natten? 
Väktare, vad återstår av natten?” 
12 Väktaren svarar: ”Morgon kommer, ändå är det natt. 
Vill ni fråga mer, så fråga. Kom tillbaka igen.”

Jesaja 21:1-12

I ljuset av den senaste tidens händelser inom kristenheten i Sverige faller  ett nytt sken på den här texten. Med händelser menar jag bland annat utnämnandet av ett nytt huvud för svenska kyrkan och de uttalanden som gjordes, och den nu pågående debatten om dopsynen inom frikyrkan.

Väktare, var på er vakt, fortsätt ryta som lejon och tala om det ni ser, vaka och bed, låt inte fienden komma nära. Alarm! Bedragaren bedrar och plundraren plundrar. Din uppgift väktare är att varna!! Sluta inte ryta , låt den som har öron höra.

Ni furstar och styresmän, sitter där och har bankett, medan faran lurar. Ni dukar upp bordet med läckerheter och inbjuder självaste fienden att sitta med er. Vakna! Gå i strid! Det som serveras är förgiftat och spetsat med sömnmedel. Hör ni inte väktarnas rop!? Har ni blivit förblindade och döva?! Fienden intar landet…

Oh mitt krossade folk, mitt söndertröskade folk som går vilse utan herdar som leder dem rätt. Vargen lurar bakom varje sten. Håll er nära mig. Till er är följande ord: Ps 94:16-23

16 Vem står upp för att försvara mig mot de onda? 
Vem hjälper mig mot ogärningsmännen? 
17 Om inte HERREN vore min hjälp skulle min själ snart bo i det tysta. 
18 När jag sade: ”Min fot vacklar”, då var din nåd mitt stöd, HERRE. 
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, 
då gladde din tröst min själ. 
20 Kan du ha gemenskap med orättfärdighetens domstol, 
där de brukar våld i lagens namn, 
21 där de angriper den rättfärdige och fördömer oskyldigt blod? 
22 Men HERREN är för mig en borg, min Gud är min tillflykts klippa. 
23 Han låter deras brott drabba dem själva, 
han förgör dem för deras ondskas skull, 
ja, HERREN, vår Gud, skall förgöra dem.

Herrens ljus

”Ni av Jakobs hus, kom låt oss vandra i Herrens ljus.” Jesaja 2:5

En uppmaning från Gud, genom profeten Jesaja. En uppmaning som är lika aktuell i dag som den var på profetens dagar. Att vandra i Herrens ljus, vad menas med det? Kanske att låta Herren få lysa på allt som vill gömma sig i skuggorna i vårt inre, det som är mörkt och smutsigt. Låta allt det få komma ut i ljuset så att vi kan få möjlighet att rensa bort och städa upp.

Några verser innan i vers 3 i samma kapitel uppmanar oss profeten att gå upp till Herrens berg för att ” han må undervisa oss om sina vägar , så att vi kan vandra på hans stigar” Herrens berg är där vi finner Gud och var finner vi Gud idag? Du kan finna honom i Guds ord, i bönen, i din kammare när du är ensam tillsammans med honom i tillbedjan, i gemenskapen med andra kristna och så vidare. Gud han låter sig finnas av dem som söker honom. Och när du har funnit honom ta då emot av hans undervisning. Genom att lyssna , läsa hans ord, begrunda det och studera det, genom att fråga honom om det finns saker som du inte förstår. Han svarar.

Jag tänker mig idag att dra upp till Herrens berg, kanske ses du och jag där uppe, och kanske kan vi lära saker av varandra. Kanske kan Herrens ljus i dig lysa upp något i mig? Ja , idag tar jag på mig vandringskängorna och börjar gå, sakta, utan stress, kraften ska ju räcka hela vägen fram…

Du är vad du äter

Du är vad du äter! Det är sant. Det är inte bara ett Tv-program,med Anna Skipper, nej det är en verklighet i ditt och mitt liv.

Nu menar inte jag det på samma sätt som Tv-programmet utan jag pratar om en annan nivå. En andlig nivå. ”Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.” Johannes 6:35. När vi kommer till Jesus och söker honom och läser hans ord blir vi mättade. Vi blir det vi läser eller….? Blir vi det egentligen?

Många av oss tror att vi blir mätta bara av att umgås med folk som äter. Om du är inbjuden till en fest med stor buffé och du umgås med folket som är på festen. Du ser att de äter tallrik efter tallrik med god , näringsriktig mat, men du själv rör inte buffén. Du tar inte själv en tallrik och serverar dig…. tror du då att du kommer bli mätt?

Likadant är det om du umgås med människor som är mättade av Kristi ord, de har ätit och njutit av livets bröd, de läser och låter ordet få verka i deras liv…men bara genom att umgås med dem, blir inte du mätt. För att mätta din hunger måste du själv njuta av livets bröd, läsa hans ord och låta det få verka i ditt liv. Då först… kan du bli vad du äter.

Jesaja 55:1-3, 10-11

”1 Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet,
och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät.
Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk.
2 Varför ger ni ut pengar för det som inte är bröd,
era inkomster för det som inte kan mätta?
Hör på mig, så skall ni få äta gott och njuta av utsökt mat.
3 Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva!
Jag vill sluta med er ett evigt förbund:
Ni skall få den trofasta nåd som jag lovade David. ”

”10 Liksom regnet och snön faller från himlen
och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar
och ger säd till att så och bröd till att äta,
11 så skall det vara med ordet som går ut från min mun.
Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig
utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det.”

Jesaja 66

Chefen har ordet:

Himlen det är där jag sitter, min tron, medan jag vilar mina fötter på jorden, som ni sitter i era fåtöljer och lägger upp era fötter på fotpallen. Jag frågar mig, vad för slags boning skulle ni kunna bygga åt mig? Skulle ni kunna göra en plats åt mig där jag kan vila och finna ro? Någonstans där jag kan få bo?Jag ser mig omkring och allt jag ser det har jag skapat, det är mina händers verk, allt tillhör mig .

Den  som ödmjukar sig och inte sätter sig upp tar jag under mina vingars skugga , ja den som bryr sig om och lyssnar till mitt ord . Men….Var finns ni?

Överallt slaktar man tjurar och människor dödas av sin nästa, ja man offrar får och  men samme man bryter nacken av sin hund. Man skänker till välgörenhet, men samtidigt frossar man och konsumerar som aldrig förr. Ja ni offrar rökelse till mig , men tillber andra gudar.  Ni har valt att gå er egen väg och med allehanda vidrigheter fyller ni era liv och det njuter ni av.

Det är därför , för att ni lever som ni gör som jag har valt att gå hårt fram med er. Ni ska få smaka på er egen medicin och ni ska få känna på just det som ni fruktar som mest. För jag har ropat på er, men ingen av er svarade, jag talade till er på många olika sätt, men ni satte fingrarna i öronen och ville inte höra. Ni fortsatte bara göra det som var ont i mina ögon, ja ni valde att göra just det ni visste inte skulle behaga mig

(Jesaja 66:1-4)

I krukmakarens hand

 Jeremia 18:6 ” Skulle jag inte kunna göra med er , ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger Herren. Se som leran är i krukmakarens hand , så är ni, Israels hus, i min hand”.

Ibland kan vi som människor känna oss hur kassa och dåliga som helst. Allt vi gör blir fel. Ingenting lyckas vi med , vi faller konstant  och vi tror att Gud måste tröttna på oss så hemska och dåliga som vi är. Vi hör hur alla andra lyckas med det ena eller det andra , alla andra verkar vara så fromma och heliga och de faller aldrig för frestelserna, det är i alla fall vad vi tror…så hemska som vi är borde Gud ge upp om oss.

Men ack så fel vi har… och tack och lov för det. Ingen av oss är för dåligt material för att Gud ska ge upp om oss. Han ratar oss aldrig. Han är villig att börja om , och om, och om igen. Precis som krukmakaren som misslyckas med sin drejning, han börjar om och om igen. Leran blir inte förstörd bara för att drejningen misslyckades.

Vi måste våga ge våra brustna och spruckna relationer en ny chans . Att våga ge Gud en ny chans till att forma oss. I sitt ord uppmuntrar Gud oss till att inte fastna i det förflutna utan resa oss upp och gå vidare.

 Han säger i Jesaja 43:18-19:

 ”Tänken icke på vad förr har varit,
        akten icke på vad fordom har skett.
19.    Se, jag vill göra något nytt.
        Redan nu visar det sig; märken I det icke?
        Ja, jag skall göra en väg i öknen
        och strömmar i ödemarken,”

Gud är mäktig att förlåta och börja om med oss varje gång det är nödvändigt, även när du tycker att det ser hopplöst ut , så är det inte hopplöst för Gud. Ge honom chansen idag!