Etikettarkiv: Josef

Att möta det obehagliga

Har du någon gång varit i den situationen att du fått veta att inom några dagar måste du konfrontera något du helst skulle vilja slippa? Oron gnager i dig från det ögonblicket du fick vetskap om att det kommer att ske, men du vet inte riktigt när. Hur kan man få bort oron, hur förbereder man sig på något som man vet kommer att göra ont, själsligt eller fysiskt? Man målar upp scenariot i sitt huvud och fantasierna om hur det kommer att vara blir levande och smärtsamma redan innan. Det enda man vet är att det är oundvikligt…

Att möta jobbiga, obekväma situationer som man bävar för är inte lätt. Rädslan att bli sårad, smärtan kan bli ett hinder på vägen dit. Men om man väl lyckas övervinna rädslan och konfrontera det obehagliga så har man vunnit en stor seger, blivit starkare.

Det finns många bibliska personer som har stått i den här situationen. Josef är en, han bävade för att träffa sina bröder igen i Egypten efter vad de gjort mot honom. Abraham en annan, han bävade för att gå upp på berget och offra sin son Isak, den han älskade. Det var med tunga steg han gick , men han gick. Den som konfronteras allra mest med nåt obehagligt är Jesus själv i Getsemane. Han vet att han är på väg att korsfästas och ångesten kryper i honom.

Men alla övervinner sina rädslor och gör det de måste…vad hade de för hjälp?

De söker hjälpen i bönen. De ber om kraft och styrka att klara av situationen. De ber om Guds vägledning och de lämnar det obehagliga , obekväma , jobbiga i Guds händer.

Jesus uttrycker sig så här i Getsemane: ”Sedan gick han bort för andra gången och bad: ”Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.” ” (Matt 26:42)

Kalken togs inte bort från honom. Han var tvungen att korsfästas och han klarade det, med Guds hjälp och kraften han fick från sin Fader. På samma sätt kan vi konfrontera det som är jobbigt för oss, med Guds hjälp och genom kraften som vår Fader ger oss när vi kommer till honom i bön.

Vem kan kasta första stenen?

”Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem.  Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. De ställde henne mitt framför sig  och sade: ”Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott.  I lagen* har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?”  Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken.  När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: ”Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.”  Och han böjde sig ner igen och skrev på marken.  När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där.  Jesus reste sig upp och sade till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?”  Hon svarade: ”Nej, Herre, ingen.” Då sade Jesus: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!” ”

Joh 8:2-11 

En person som besitter ett korrekt perspektiv av sin egen bräcklighet och litenhet avstår att kritisera sina medmänniskor. 

Vem är jag att kritisera någon annan? Jag som är så full av fel och brister , varför skulle jag visa mig bättre eller mer än någon annan? En annan person i bibeln som inte heller kritiserade eller hämnades sina medmänniskor var Josef. Hans bröder gjorde hemska saker mot honom, misshandlade honom, sålde honom som slav, och lät hans far förstå att han var död. Men trots allt detta var Josef inte hämdlysten. Han hade fått helande i sin själ.

Bara en person som har inre frid i sin själ, kan gå vidare och glömma och förlåta orättvisor och förräderi, bli fri och gå mot det Gud har i beredskap. Någonstans på vägen mot Egypten, under sin fångenskap förstod Josef att han på samma sätt hans bröder hade syndat mot honom, så hade han själv också gjort det genom att till exempel springa med skvaller till sin far om vad hans bröder gjorde för ont. Han fick självinsikt om sin egen synd, sin egen bräcklighet och litenhet. En person som besitter ett korrekt perspektiv av sin egen bräcklighet och litenhet avstår att kritisera sina medmänniskor. Hans eget behov av nåd gör att han själv önskar att alla personer runt omkring honom också får ta del av Guds barmhärtighet. 

Paulus sa detta med andra ord men innebörden är den samma : ”Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska.  Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.” (Ef 4:31-32)

Om Gud kunde förlåta mig och min synd, varför skulle inte jag förlåta någon annan som gjort mig ont?

Rom 12:21 säger:”  Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.”

Vem kan kasta första stenen? Ja inte är det jag i alla fall….

Josef, en intressant man

Under de senaste veckorna har mina tankar dragits till en speciell karaktär i Gamla Testamentet. En person som får utstå så mycket men ändå håller fast vid Gud och får se frukten av det till slut. Hans namn är Josef. De senaste veckorna har jag studerat vem han är, försökt att ta reda på Josefs karaktärsdrag för att få lära känna honom och försöka förstå hur han kunde klara av att mentalt gå igenom allt det som han gick igenom.

De flesta av oss känner till historien om Josef, hur han är hatad av sina bröder för han är faders favorit och för att han har drömmar. Han blir misshandlad av bröderna och såld som slav till Potifar i Egypten. Där blir han frestad av Potifars hustru och kastad i fängelse för något han inte gjort. Bortglömd av sina medfångar får han tillbringa lång tid i fängelset ända till han blir 30 år. Då uttyder han Faraos drömmar och får en hög ställning i Egypten , faktiskt är det bara Farao själv som är högre än honom.

Det finns så mycket att säga om Josef att det är svårt att veta var man ska börja, men jag tror att vi får ta det här i olika delar…och vi börjar med hans karaktär. Hurdan var han? Vem var han?dessa är frågor jag ska försöka svara på ganska kort. 

Josef var en pojk som var trogen sin fader. Han var ärlig, sa sanningen och hade ett rent hjärta. Han såg hur hans bröder levde utsvävande liv men ville själv inte delta i detta utan talade sanning för sin fader när denne frågade. Han hade ett rent hjärta, var rättfärdig. Han fruktade Gud, litade på Gud och hade ett hjärta efter Guds vilja. 

Josef blev såld till Potifar och visade även som slav att han var trogen, hade integritet och var trovärdig, arbetsam och pålitlig. Därför får han snart hand om hela Potifars hushåll.Det hela går dock inte så bra , eftersom Potifars hustru , som blir ”försmådd” av Josef ser till att han hamnar i fängelse. I fängelset ser vi ännu några karaktärsdrag komma i dager. Han är tålmodig i sitt väntande han litade på att Gud var med honom, och han ger Gud äran när han uttyder drömmarna som hans medfångar drömt. Hans trofasthet och pålitlighet visar sig också här då han blir utnämnd till att hålla kollen på de andra fångarna.

När han till sist kommer ut ur fängelset tyder han Faraos drömmar och ger då återigen Gud äran både för uttydningen och för att tillhandahålla lösningen på problemet med hungersnöden. I den sista etappen, när hans bröder kommer till Egypten för att be om säd, ser vi ytterligare några karaktärsdrag. Hur enkelt hade det inte varit för Josef att vägra ge dem mat, att hämnas för det de gjort mot honom? Men det gör han inte.Han frågar efter deras fader, han visar dem nåd och ger dem förlåtelse. Han visar att han är en nobel man som fortfarande är sin fader trogen . 

Josef betalade ett högt pris för sin framgång. Han blev misshandlad, hatad, ljugen om,  frestad, prövad, fängslad och bortglömd, men tack vare sin karaktär , vem han var kunde han komma igenom detta och nå dit Gud ville för honom. Det som hände Josef vill jag påstå , formade honom till den han var. Så är det också med oss. Det vi går igenom formar oss, men vi måste vara försiktiga så att vi inte låter Gud få vara med och forma, för utan hans hand blir inte resultatet detsamma.

Joh 6:44 ”Ingen kan komma till mig om inte fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen”.

Har du undrat över varför inte alla du talar med om evangeliet tar emot det med öppna armar? Har du undrat varför vissa personer ratar och kanske till och med hånar Guds evangelium? Varför de inte är öppna för att ta emot det? Jag kan säga att jag många gånger har undrat varför, tills jag fann den här versen.

Jesus säger de här orden om personer som inte tror på det han gör. Personer som inte såg bortom det de alltid hade sett, snickaren Josefs pojke från Nasaret. Den pojken de hade känt från barnsben, som de hade sett växa upp. Hur kunde han vara Messias och göra under och mirakel?

Det står vidare i några verser längre fram i Johannes 6: 45 att ” Det står skrivet hos profeterna: Alla skall bli Guds lärjungar. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig” Kanske har de som inte tar emot evangeliet inte lyssnat till Fadern innan och de känner då inte igen honom i Jesus. 

Jag tror och anser att det finns en tid för allt. Gud har en specifik plan för ditt liv, när den dagen är inne kommer han att dra dig till sig, precis som han säger i Joh 12:32 ” Och när jag blir upphöjd på jorden skall jag dra alla till mig.” Din tid att ta emot evangeliet är utstakad redan från tidens början. Du kan inte skynda på det eller försena det. När den dagen kommer, är det din dag, frälsningens dag. Varken förr eller senare.