Etikettarkiv: kaffe

Bara en liten tanke…

Tänk om vi kunde få sånt begär efter Guds ord och att lära känna Gud som vi har efter godis, choklad, kaffe , och andra väldigt onyttiga men vanebildande saker. Tänk om Guds ord kunde ha samma effekt på oss som dessa saker , som vi faktiskt kan gå över vatten och sten för att fånga.

En dag när du är så där vrålsugen på choklad kan du göra nästan vad som helst för att få tag  en liten liten bit, bara för att stilla ditt sug. Om vi skulle ha samma sug efter Guds ord, att vi för att få tag på en liten liten bit av det skulle kunna gå över vatten och sten då skulle saker och ting förändras radikalt….. eller?

Erkänna det kan jag ju göra att mitt sug efter godis och choklad är större än efter Guds ord, men samtidigt kan jag låta detta få bli en tankeväckare i mitt liv… Hur är det med dig?

Annonser

Lilla pappsen

Lilla papssen, tack för att du vill lyssna till lilla mig. Tack för att du har tålamod med mig, med alla min stolligheter och dumma påhitt. Tack för att du tillrättavisar och hjälper mig när jag är på väg åt fel håll eller bara springer runt som en annan yr höna. Hur ska jag kunna tacka dig tillräckligt för allt det du gör för mig?

Pappsen,  vet du , idag var verkligen en tuff dag, du vet en sån dag som man önskar att man inte var född. Redan  på morgonen började det… tappade kaffekoppen och allt rann ut…alltså inget kaffe. Sen på jobbet slog jag mig så jag fick blåmärken och till råga på allt hade jag glömt frukostmackan och lunchboxen hemma på köksbänken. Lilla pappsen jag blev så arg på mig själv…!

På lunchen gick jag ut och köpte en färdiglagad micromat och när jag kom tillbaka insåg jag att jag hade glömt den i affären och då var det bara att traska tillbaka och hämta den. Men tror du pappsen att jag hann och äta den? Nej,  för när jag kom tillbaka var lunchrasten slut och jag skulle börja jobba igen.

Trött och hungrig körde jag sen hem efter jobbet och kan du tänka dig, bilskrället stannar, halvvägs hem. Stendöd! Det är tur att du har givit mig ett par apostlahästar, de hade jag användning för idag. medan jag gick där började jag faktiskt att tänka. Tänk va bra vi har det här  egentligen. Vi har bil, hus , kan koka kaffe på morgonen, till och med lunchrast på jobbet. Ja jag har faktiskt ett jobb, vilken välsignelse. Och jag började sjunga… gick där vid vägkanten , medan bilarna susade förbi och sjöng , den ena lovsången efter den andra och det regnade, och regnade och regnade. , men vet du lilla pappa… Jag är så tacksam! Så glad, så lycklig att du finns i mitt liv. Tack för att du på detta sätt visade mig vad mycket jag har att vara tacksam över.

Gemenskap

I Apostlagärningarna kan vi läsa om hur de första kristna hade gemenskap med varandra, hur man delade det dagliga livet. Man samlades i hemmen och åt och delade Herrens ord och umgicks. De kom varandra väldigt nära. Deras gemenskap var stor och man brydde sig om varandra och tog hand om varandra. Var någon sjuk eller dålig ja, då hjälpte man. Behövde man ekonomisk hjälp , då skramlade man ihop lite slantar. Omsorgen om varandra  var ett signum. Ett så stort signum att det märktes i hela samhället för folk såg hur de behandlade varandra bland de första kristna och det blev ett gott vittnesbörd som faktiskt fick folk att ta emot evangeliet.

Varför berättar jag det här? Jo för att jag ser att i kyrkan/ församlingen idag finns inte denna gemenskap. Kanske träffas man i hemmet för en cellgrupp/ bön men utöver kyrkan på söndagen finns det ingen vidare gemenskap. Vet du hur din syster eller bror från församlingen mår? Vet de hur du kände dig i fredags när allt gick åt pipan? Nej vi känner inte varandra, vi har ingen gemenskap med varandra ingen omsorg om varandra. Om du skulle fråga dig själv hur många gånger du spontant har ringt till en annan församlingsmedlem och sagt jag kommer nu , skulle vilja ha lite kaffe och prata lite , kan jag komma , är de  gångerna nog ganska lätträknade. Eller att du en tisdag efter jobbet bjuder hem någon från församlingen du sprang på på stan bara för att umgås utan krusiduller. Har det överhuvud taget hänt ? Ringer någon dig på jobbet och säger kom , jag har lunchen färdig, så kan vi prata en stund och be lite ? Nä trodde väl det?

Men vet du , det är inte för sent. Det är inte omöjligt. Herren gav oss missionsbefallningen eller hur? Var skulle vi börja? I Jerusalem! Du själv är Jerusalem. Börja med dig själv! Ring nån , bjud med, stick hem till nån helt apropå. Förvänta dig inte vita dukar och nystädat om du kommer oanmäld utan ta det som det är. Huvudsaken är att vi får igång gemenskapen i apostlagärningarna, det är en del av vår evangelisation, gemenskapen blir som en magnet där fler och fler människor dras in i gemenskapen.

Vad väntar du på?