Etikettarkiv: kallelse

Är karriärstegen den enda stegen?

Världen är full av uppmaningar att studera, förverkliga dig själv, förbättra ditt CV och så vidare. Men världens sätt att se på varför är ju helt enkelt bara för att klättra uppåt på karriärstegen, få bättre betyg,  få högre lön eller bli mer eftertraktad på arbetsmarknaden. En fråga som har ringt i mitt inre är om allt man lär sig, studerar måste leda till klättring uppåt på karriärstegen, högre lön eller en till sak att skriva i CV:t? Kan det finnas en annan stege, parallell med karriärstegen? En stege som för oss närmare Gud? En andlig stege , som ju högre upp vi kommer desto mer av Guds vishet och kunskap finns i oss.

Jag tror att människan har en inneboende hunger efter att lära. Självklart är vi alla olika och vi har olika sätt och nivåer på vår hunger men människan i grund och botten önskar utveckla sig. Världen fokuserar så mycket på just detta. Ända från skolan matas vi med kunskap och det enda syftet är att bli något i slutändan. Gå ut skolan med klassens bästa betyg, få drömjobbet, eller bara få en löneförhöjning. Anledningen till att vi lär oss saker är helt enkelt egoistisk. Vi vill att andra ska se på oss och önska vara där vi är.

Om man istället hade väckt den inneboende hungern efter kunskap som Gud har lagt ner i oss redan från barnsben då tror jag att världen hade sett ut på ett annat sätt. Anledningen till att lära och utvecklas hade inte varit egoistisk och självisk utan den hade varit i samklang med ett högre syfte. Vi hade kommit närmare vår skapare, just för att det är han som är kunskapen och vishetens fader. Vi hade känt hans vilja och vetat vad vi skulle göra i svåra situationer i våra liv.

Att klättra på karriärstegen tror jag inte gör någon människa lycklig egentligen, det är bara vad världen vill få oss att tro. Lyckan finner vi när vi är i Guds vilja för våra liv och hur vet vi vad Guds vilja är om vi inte känner honom? Den parallella stegen jag talar om kan mycket väl leda till en karriär, men inte i den egoistiska , själviska betydelsen, utan den kallelse i livet som är just din. Som ingen annan kan ta ifrån dig eller göra i ditt ställe.

Jag älskar att lära mig nya saker, studera, tänka, och använda mig av min kapacitet. Men syftet varför jag gör det är inte för att få ut en högre lön, byta upp mig på jobbet eller för att få ett diplom att hänga på väggen, nej, syftet är att lära känna mig själv och att lära känna min skapare och att leva i hans vilja. För Herren har lovat mig att om jag ropar till honom så ska han svara mig och förkunna för mig stora och förunderliga ting , som jag inte känner. Jer 33:3.

Det ser jag fram emot.

Annonser

Frälst och kallad

Frälsning och kallelse hör ihop.  2 Tim 1:9 säger : ”Han har räddat oss och kallat oss med en helig kallelse…” Gud frälser alltså dig för att du har en kallelse. För honom räcker det inte att frälsa dig, utan samtidigt som frälsningen sker ger han dig din kallelse.

Frälsningen handlar bara om dig. Det är du som blir räddad. Frälsningen, den kan inte ärvas, ingen människa kan överlåta den till dig, den måste bli individuell och du måste ta emot den personligen av Gud. Kallelsen däremot berör även andra, men genom dig. Genom din kallelse kan Gud nå andra människor så att de i sin tur kan bli frälsta och kallade.

Det räcker inte bara att leva som frälst utan det måste vara både frälsning och kallelse i ditt liv. Ett exempel att visa detta:Vilken nytta är det för en student att säga att han är student om han inte studerar och läser och fullföljer sina studieplaner? Det blir bara tomma ord.

Vad är då kallelsen? Hur vet du vad du är kallad till? Kallelsen är inget du jagar, utan kallelsen jagar i så fall dig.  Alla har vi en gemensam kallelse och det är den kallelse som det står om i Matt 28, ”gå ut i hela världen och gör alla folk till mina lärjungar…”, sen kan Gud kalla dig personligen till något utöver det och när den kallelsen kommer kommer du inte att känna något tvivel om vad det är.

Är du frälst? Har du din kallelse klart för dig? Om inte, öppna din mun idag och bekänn Jesus som Herre över ditt liv och ta emot honom i ditt hjärta. Din kallelse är att vara lik honom, vara en lärjunge och dela med dig av honom till andra i din närhet.

Din kallelse

I 1 Samuelsboken 3 kan vi läsa om Samuel och Eli. Samuel var en pojke som gjorde tjänst i templet hos Eli. Samuel var i sig ett bönesvar, då hans mamma några år innan hade varit i samma tempel och gråtit och bett att få föda ett barn för hon var barnlös. Som tack för det bönesvaret hon fick lät hon pojken göra tjänst i templet precis som hon lovade Gud när hon bad.

I det tredje kapitlet ser vi hur Gud kallar på Samuel. Vi ser att han gång på gång misstar sig och går in till Eli och frågar  vad han vill. Likadant kan vi ha det i våra liv. Gud kan kalla oss, men vi är som Samuel, vi förstår inte att det är Gud som kallar och missar Herrens tilltal. Tänk om inte Eli hade varit en sådan klok andlig fader för Samuel. Tänk om han inte hade förstått att det var Gud som kallade på Samuel och hjälpt pojken att förstå det.

I våra liv behöver vi hjälp och stöd av andliga fäder. Vi är Guds barn , men ibland missar vi hans tilltal och kallelser  då är det viktigt att vi har någon som Eli i våra liv som kan hjälpa oss att förstå Guds vilja och hjälpa oss att hitta vår kallelse.

Är du en Samuel? Eller kanske en Eli? Ropar Herren på dig? Och i så fall vad svarar du? Springer du som Samuel iväg åt ett annat håll eller ber du om hjälp när du inte förstår vad som händer? Har du en andlig far eller mor som kan visa dig? Eller har du själv andliga barn som kommer till dig mitt i natten och behöver din hjälp? Både Samuel och Eli hade stor glädje av varandra och det kan vi också ha av våra andliga fäder eller barn . Är du varken det ena eller det andra, försök att bli det så att du inte missar din kallelse när Herren ropar på dig.

Och jag frågade honom…

 ”Vem är du Herre?”

”Och Herren svarade: Jag är Jesus , den som du förföljer. Stig upp och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till min tjänare och till vittne om vad du har sett av mig och vad du kommer att se av mig i framtiden.”( Apg 26:15-16)

Är detta ord som du skulle kunna säga: ”Vem är du Herre?” Dessa ord kommer från Saulus mun, han som senare blev Paulus och har skrivit en stor del av breven i Biblen. Saul var jude, farisee och drevs av något att förfölja den tidens kristusanhängare. Ibland ända intill döden. Han får ett möte med Herren , mitt ute på en väg till Damaskus, dit han åkte på uppdrag av översteprästerna för att förfölja de kristna. Där mitt ute på vägen ser han ett stort vitt bländande sken , ja faktiskt inte bara han utan hela hans sällskap, och han hör Herrens röst. ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?”( Apg 26:14)

Saul som i detta ögonblicket är förblindad , kan inte  se, förstår inte vem det är som talar till honom och frågar då frågan som vi såg i början på inlägget. Herren talar om för honom vem han är och varför han har kommit till honom. Där och då, får Saul sin kallelse, och han är inte ens mottaglig för den än. Han har ännu inte blivit frälst! Det kommer dröja ytterligare några dagar innan han tar emot Jesus i sitt hjärta  och överlämnar sig till Jesus, men det är här på vägen till Damaskus som han får ta emot Guds kallelse.

Du kanske är som Saul? Tycker att allt som har med kristendom är blahablaha, gillar det helt enkelt inte, ja du kanske till och med hånar och förlöjligar. Du kanske går på din egen väg till ”Damaskus”, och kanske händer nåt i ditt liv som du inte kan förklara. Du får ett möte, nåt förändras. Men du förstår inte riktigt, du vet inte vad som händer.

Kan frågan Saul säger där på vägen komma över dina läppar? Vem är du Herre? Är du öppen för svaret? Lyssnar du? Saul fick svaret på vägen, han lyssnade på det, men det tog några dagar för honom att öppna sig och ta emot det som hade blivit sagt till honom. Det som sades var ju så totalt omvälvande. Raka motsatsen till det liv han levde. Allt ställdes på ända. Men Saul visste vem han hade mött. Han visste att han inte kunde blunda längre. Han visste innerst inne att det som Herren hade sagt var sant.

 Jag tror att du vet det också!

Den förlorade sonen

  Liknelsen om den förlorade sonen har vi säkert hört både en och två eller fler gånger, men frågan är om vi har tagit till oss det som Gud vill lära oss av den liknelsen (Luk 15:11-32). När  man hör predikningar om den här liknelsen handlar de flesta predikningarna om samma sak, nämligen att Gud finns där med öppen famn när du ångrar dig och vänder om, och det är ju sant. Så är det , tack och lov, men liknelsen vill lära oss något mer. Ska vi ta oss en titt?

Det första vi kan se är att den förlorade sonen, hamnade inte i några problem förrän han lämnade hemmets trygga vrå. Så länge han var ”hemma” var allt bra. Det började med att han blev frestad att be att få ut sitt arv och han tog sitt pick och pack och gav sig ut i världen för att leka ”världens” lekar. Arvet tog snabbt slut. Arvet kan vi se som det Gud har lagt ner i oss, kallelsen som varje person bär på , som den har fått som en gåva från sin himmelske fader. Ute i världen bland världens barn kommer din kallelse, det Gud har lagt ner i dig snart att blekna och försvinna, om du inte finns nära källan så att du hela tiden kan fylla på med nytt.

När arvet tog slut började sonen att få det dåligt ställt och fick genomlida både den ena och den andra svårigheten. Hunger , trasiga kläder, etc. Nåt var fel, hemma hos fadern hade det aldrig fattats något, varken mat eller matriella saker och han försökte fylla sin mage med det grisarna skulle äta. Han försökte stilla sina acceptabla behov( hungern) på ett sätt som var oacceptabelt.  David säger i psalmen 23:1 ”Herren är min herde mig skall intet fattas”. Detta löfte gäller de får som är nära herden, de som finns med i Herrens flock. Den förlorade sonen hade med fri vilja gått ifrån flocken och levde singelliv utan de andra i flocken och utan att vara nära herden.

Han började umgås i fel kretsar. Han tog anställning hos en välbärgad man från det landet där han befann sig. Hos denne fick han vakta grisarna. För att se hur vi mår andligt sett kan vi snegla oss över axeln och se med vem vi umgås och från vem vi tar emot råd när vi behöver. Vem pratar du med, vem ringer till dig, till vem vänder du dig med frågor? I ordspråksboken 1:10 kan vi läsa  ”Min son, om syndare lockar dig , så följ inte”. Hur ser ditt sällskap ut, vilka personer umgås du med, varifrån kommer råden du tar emot?

Den förlorade sonen kom till botten av sig själv. Han sjönk så långt man kunde komma, och där nere på botten tog han ett beslut , att vända hem. Tack och lov att vägen tillbaka inte var stängd. Inte alla lyckas ta sig upp. Hebreerbrevet 3:15 säger : ”Om ni hör hans röst idag [inte imorgon!], förhärda inte era hjärtan…” För den förlorade sonen var det inte för sent, och det är det inte för dig heller. I samma ögonblick han ändrade sin bön från ”ge mig” till ”förlåt mig”, öppnade fadern sina armar och tog emot honom och återupprättade honom. Vad är din bön idag? Är det ”ge mig” eller ”förlåt mig” som kommer över dina läppar?

Hur mäter man framgång?

Hur mäter man framgång?
Vad är framgång för dig? Är det att ha bästa jobbet, högsta lönen, senaste bilmodellen, stå överst på Stureplans gästlista, känna ”rätt” folk, alltid bli bjuden på fester, ha råd att köpa vad du vill, ja den här listan kan göras lång. Eller är framgång något annat?  Något som går djupare i själen. En tillfredsställelse i hjärtat . En vetskap om att du gör det du är kallad till, att du är på rätt ställe. En känlsa i magen att det du gör är något som bygger upp dig, något som gör dig glad och lycklig, som gör att du känner dig tillfreds med livet.
Känner du att ditt liv består av måsten, prestationsångest, oro över vad andra ska tycka, oro över pengar eller vad som är inne eller ute, tycker jag att du ska ta dig en funderare på om det verkligen är det du gör för tillfället som du ska syssla med. Tänk om. Låt ditt hjärta få vara med och bestämma vad du ska göra. Vad brinner du för? Finns det något som gör dig lycklig, glad, som ger dig frid i hjärtat.
Satsa på det då. Världens mått på framgång är pengar, pengar, pengar och rykte. Himlens mått på framgång är glädje, frid, tillfredsställelse med sig själv och sin omgivning och lycka. Världens väg till framgång går över stock och sten, över döda eller levande det spelar ingen roll. Himlens väg till framgång går genom dig själv, ditt hjärta och genom Gud och den kallelse han har lagt ner i dig.
Vill du ha framgång och i så fall vilken väljer du? Båda två kommer att kosta men det är bara en som är rätt för dig.