Etikettarkiv: karaktär

Josef, en intressant man

Under de senaste veckorna har mina tankar dragits till en speciell karaktär i Gamla Testamentet. En person som får utstå så mycket men ändå håller fast vid Gud och får se frukten av det till slut. Hans namn är Josef. De senaste veckorna har jag studerat vem han är, försökt att ta reda på Josefs karaktärsdrag för att få lära känna honom och försöka förstå hur han kunde klara av att mentalt gå igenom allt det som han gick igenom.

De flesta av oss känner till historien om Josef, hur han är hatad av sina bröder för han är faders favorit och för att han har drömmar. Han blir misshandlad av bröderna och såld som slav till Potifar i Egypten. Där blir han frestad av Potifars hustru och kastad i fängelse för något han inte gjort. Bortglömd av sina medfångar får han tillbringa lång tid i fängelset ända till han blir 30 år. Då uttyder han Faraos drömmar och får en hög ställning i Egypten , faktiskt är det bara Farao själv som är högre än honom.

Det finns så mycket att säga om Josef att det är svårt att veta var man ska börja, men jag tror att vi får ta det här i olika delar…och vi börjar med hans karaktär. Hurdan var han? Vem var han?dessa är frågor jag ska försöka svara på ganska kort. 

Josef var en pojk som var trogen sin fader. Han var ärlig, sa sanningen och hade ett rent hjärta. Han såg hur hans bröder levde utsvävande liv men ville själv inte delta i detta utan talade sanning för sin fader när denne frågade. Han hade ett rent hjärta, var rättfärdig. Han fruktade Gud, litade på Gud och hade ett hjärta efter Guds vilja. 

Josef blev såld till Potifar och visade även som slav att han var trogen, hade integritet och var trovärdig, arbetsam och pålitlig. Därför får han snart hand om hela Potifars hushåll.Det hela går dock inte så bra , eftersom Potifars hustru , som blir ”försmådd” av Josef ser till att han hamnar i fängelse. I fängelset ser vi ännu några karaktärsdrag komma i dager. Han är tålmodig i sitt väntande han litade på att Gud var med honom, och han ger Gud äran när han uttyder drömmarna som hans medfångar drömt. Hans trofasthet och pålitlighet visar sig också här då han blir utnämnd till att hålla kollen på de andra fångarna.

När han till sist kommer ut ur fängelset tyder han Faraos drömmar och ger då återigen Gud äran både för uttydningen och för att tillhandahålla lösningen på problemet med hungersnöden. I den sista etappen, när hans bröder kommer till Egypten för att be om säd, ser vi ytterligare några karaktärsdrag. Hur enkelt hade det inte varit för Josef att vägra ge dem mat, att hämnas för det de gjort mot honom? Men det gör han inte.Han frågar efter deras fader, han visar dem nåd och ger dem förlåtelse. Han visar att han är en nobel man som fortfarande är sin fader trogen . 

Josef betalade ett högt pris för sin framgång. Han blev misshandlad, hatad, ljugen om,  frestad, prövad, fängslad och bortglömd, men tack vare sin karaktär , vem han var kunde han komma igenom detta och nå dit Gud ville för honom. Det som hände Josef vill jag påstå , formade honom till den han var. Så är det också med oss. Det vi går igenom formar oss, men vi måste vara försiktiga så att vi inte låter Gud få vara med och forma, för utan hans hand blir inte resultatet detsamma.

Annonser

Vilket är ditt namn?

Vad heter du? Kalle, Sixten, Maria,eller Gladys? Vilket som än är ditt namn så finns det en som vet vad du heter. Han, som har skapat dig vet ditt namn. Kanske är det namnet Gud har på dig inte samma namn som du kallar dig. Kanske är det det.

Låt Gud få sätta namn på dig, låt honom få bestämma ditt namn. Han vet vem du är och vad du heter. Namnet som vi bär är en del av vem du är och säger en del om dig. Det säger en del om din karaktär och din personlighet.
Sadrak , Mesak och Abed-Nego, känner ni igen dem? Daniels kompisar. Det var de som blev kastade i den brinnande ugnen. De tre killarna hette egentligen något annat . De namn vi känner dem vid  hade förste hovmarskalken givit  dem.Hananja blev Sadrak, Misael blev Mesak och Asarja blev Abed-Nego. betydelsen av dessa namn som de egentligen hette säger något om dem.

Hananja=Herren är nådefull
Misael=vem är som Gud?
Asarja = Herren har hjälpt mig

Kan ni se dessa tre män komma ut ur den brinnande ugnen oskadda och utropa vad deras namn betyder? Hanaja kommer först ut och utropar”Herren är nådefull” , Asarja kliver sedan ut och ropar” Herren har hjälpt mig”, Misael kommer sist ut ur ugnen och säger ”Vem är som Gud?” och  de prisar alla tre Den ende Guden, var och en genom sin blotta närvaro och vittnesbörd .

Vilket är det namn Herren har gett dig?

Andens frukter

 Andens frukter…, bara ordet i sig talar om att det är något gott, något bra. Varenda en av andens frukter, för något gott med sig in i våra liv, något vi bör sträva efter, något som förhöjer vår livskvalitet och inre frid.

I galaterbrevet 5:22- 23 kan man läsa att andens frukter är:”kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet,
godhet, trofasthet,
23.  saktmod, återhållsamhet.”

I någon översättning används ödmjukhet och självbehärskning. Ju fler av andens fruktert vi har i våra liv desto mer lika blir vi vår Herre Jesus Kristus. Han hade alla dessa frukter i sitt liv och man kan se det i hans karaktär. Han hade kärlek, kärlek till sin nästa. Han hade glädje och frid, han spred både glädje och frid omkring sig var han än gick. Tålamod hade han verkligen med oss människor! Och även om han kunde vara rak och rättfram i sin förkunnelse så var han ändå mild och godheten lyste ur hans ögon. Trofast var han så till den milda grad att han var trofast ända in i döden. Han var ödmjukhetens konung och självbehärskingens herre.

Om vi bara kunde bli något lite bättre på att samla frukter i våra liv skulle många av våra små bekymmer och problem lösas av sig själv , eftersom vi inte skulle hamna i sådana situationer lika ofta där problemen uppstår.

Om vi har glädje och frid är det det andra människor möts av när de kommer i vår närhet, om vi har mildhet och godhet uppstår inte hårda ord eller egoistiskt tänkande. Tålamod, ja där behöver vi verkligen förbättra oss och inte alltid vara så otåliga  så fort det inte blir som vi vill.Och den dag vi alla kan titulera oss med att vi är ödmjukhetens konung och självbehärskingens herre då har vi kommit en lång bit på väg mot fred på jorden.

När bara du ser

 Vad händer i ditt liv när ingen annan än du och Gud finns närvarande?Vilka beslut kan du stå fast vid när ingen ser dig? De löften som du sprider omkring dig, att du ska göra si och så, du ska sluta äta godis, inget småätande mellan måltiderna, du lovade att be, kanske till och med fasta och be för din kompis som behövde ha ett bönesvar, står du fast vid dem även när ingen annan ser dig? Ännu värre saker ? Ja jag är säker på att du själv kan komma på massor med exempel.

Karaktär är det jag har och är, det jag står för när ingen ser mig, när bara Gud och jag finns. Frestelsen som i andra människors sällskap är lätt att övervinna kan i ensamhet vara ett helt berg, och tyckas helt omöjlig att övervinna. En röst viskar ,äsch , det är ju ändå ingen som ser dig, vad gör det…? Men en ser! Gud ser! Han ser allt. Hans ögon sveper över hela jorden (2 Krön 16:9 ”TY HERRENS ögon överfara hela jorden….”),ingenting är fördolt för honom. David utbrister i en av sina psalmer (psalm 139 ” HERRE, du utrannsakar mig och känner mig….Vart skall jag gå för din Ande,
        och vart skall jag fly för ditt ansikte?”).

 Vart kan jag fly för ditt ansikte, detta säger han när han precis har fått profetens ord till sig att han har syndat (mord och äkteskapsbrott) och måste bekänna inför Gud sin synd. När profeten kom till David och han talade om vad David hade gjort, fick det David att inse att hans synd inte gick att smita undan, även om han trodde det. Gud hade sett den eftersom han är omnisciente-allvetandes. David gör då det enda rätta. Han går direkt till Gud och ödmjukar sig och ber om förlåtelse.

Karaktär är något vi måste arbeta på och med dagligen. Det är inget man föds med utan något man arbetar sig till. Du och jag kan ha olika karaktärer, jag kan ha svag karaktär och inte kunna motstå frestelsen när ingen ser, medan du kanske inte alls tycker att det är ett stort problem.  Huvudsaken är att vi arbetar med våra karaktärer och att vi om vi faller för frestelsen inte gör som David gjorde först, försöker att skyla över den , utan att vi bekänner inför Herren vad som har hänt. Han har ju trots allt redan sett det. Och när vi bekänner våra synder inför honom är han trofast och nådefull och förlåter oss.