Etikettarkiv: katastrof

Guds nåd är ny var morgon

Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny- stor är din trofasthet.

Klagovisorna 3:22-23

Katastrofer avlöser varandra . Vi ser dem på TV ifrån jordens alla hörn. På bilderna ser vi förstörda hem och hus, förtvivlade människor, barn som febrilt försöker finna sina borttappade föräldrar och föräldrar som förtvivlat skriker ut sin sorg efter att ha förlorat det käraste de har- sina barn. 

Mat…Vad är det? Har glömt hur det smakar…Rent vatten? Du menar den gråbruna sörjan man kan bli sjuk av? Tak över huvudet? Nä inte i natt heller…

Morgonen börjar gry…en ny dag randas i öster. Medans solens första strålar letar sig upp över horisonten hörs stilla och nästan viskande toner…en sång från brustna hjärtan…en sång som medan solen stiger växer sig starkare och starkare. En sång om nåd och barmhärtighet , om hopp mitt i allt elände. För visst är det så…Mitt i allt elände kan vi lita på Herren , att Hans nåd är ny var morgon och Hans trofasthet är så stor att till och med det som ser så oändligt svårt ut att ta sig ur, med Hans hjälp blir det uthärdligt.

Frågan man ställer sig: Varför allt det här händer? Den saknar liksom mening när man får tag på nåden.Vem är vi att förstå sådana saker? Gud är och förblir i kontrollrummet, och Han drar i spakarna

Annonser

Tålamod, spring inte!

När Herren talar till dig, ha tålamod. Spring inte ut direkt och tala om för kreti och pleti vad han har sagt. Ibland är det nödvändigt att vänta och bida sin tid en stund kanske för att Herren behöver arbeta med människor hjärtan och förståelse, kanske för att han behöver utrusta dig på det sättet som behövs.Tala är silver och tiga är guld finns ett talesätt, som kan vara bra att tänka på här. Om du berättar det Gud lagt ner i dig i förtid kommer många kanske att försöka få dig att ändra dig, slå ned dina tankar och försöka få dig att tvivla på dig själv. Låt Herren få preparera marken där du ska gå, innan du tar steget ut på hans väg tillsammans med honom. 

Ta Paulus som exempel, tror du inte att han skulle ha önskat ropa ut för hela världen vad som hände där på vägen till Damaskus… men nej, han hade is i magen och väntade på Ananias, och till och med efter det tog det över tre år för honom att komma till Jerusalem som ju var centrum för de kristna på den tiden . ”15 Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd, 16 beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna. Jag brydde mig då inte om att genast fråga människor till råds. 17 Jag for inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien och vände sedan tillbaka till Damaskus.

18 Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, och jag stannade hos honom i femton dagar. 19 Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror. 20 Det som jag här skriver till er, det skriver jag inför Gud, jag ljuger inte. 21 Sedan kom jag till trakterna av Syrien och Cilicien. 22 Men jag var personligen okänd för Kristi församlingar i Judeen. 23 De hade endast hört sägas: ”Han som tidigare förföljde oss predikar nu evangelium om den tro han förut ville utrota.” 24 Och de prisade Gud för min skull.” Galaterbrevet 1:15-24

Ibland har vi alldeles för bråttom med att sätta Guds planer i verket. Så bråttom att han inte hinner göra alla förberedelser för att att ska klaffa till 100%. Resultatet blir då halv bra. Det som skulle kunnat vara en succé, kanske bara blev ok eller ännu värre, katastrof.

Idag vill Herren att vi ska ha tålamod att vänta på det som han vill se. Hans vision. Habakuck 2:3 säger följande:” Ty ännu måste synen vänta på sin tid, 
men den skyndar mot sin fullbordan och ljuger inte. 
Om den dröjer, vänta på den, ty den kommer helt visst, 
den skall inte utebli.”

Det där är min Gud…

 Gång på gång hör vi nyhetsrapporter om den ena naturkatastrofen efter den andra. Är det inte Sydamerika så är det Japan eller Indien. Nu senast Burma. Man tänker på dessa stackars människor som befinner sig mitt i detta kaos och man ber. Ber att de ska finna styrka och kraft att bygga upp sina liv igen efter att allt har blivit raserat. Man ber att de ska inse att det trots allt finns en Gud, som kan och vill inget hellre än att öppna sina armar för att ta emot dem in i Hans gemenskap.

När jag ser nyheterna , bilderna kan jag inte låta bli att tänka på att det är som om jorden har födslovärkar. Något nytt är på väg att hända, något nytt är på väg att födas. Ett nytt rike, Guds rike. Jag påminns om alla de ställen i Guds ord där det står hur den sista tiden kommer att se ut och gång på gång förundras jag hur väl det stämmer in på det vi nu ser i världen omkring oss. Ändå tror jag inte att vi har sett allt…

När jag ser jordens födslovärkar tänker jag att det här.. det är min Gud som talar och varnar mänskligheten för vad som snart skall komma. Herrens dag närmar sig. Ingen vet timmen eller dagen, men ett är säkert och det är att tidens tecken säger att det börjar dra ihop sig.

Låter du dig varnas av Guds väckarklocka? Tillåter du att Gud väcker dig ur din Törnrosasömn? Det är dags att se om ditt eget. Göra upp med ditt liv och se till att Din relation med Gud och Hans son  är på rätt köl. Rensa upp allt skräp som ligger i vägen för att din väg fram till tronen ska bli fri och utan hinder, så att du kan ta emot den kommande konungen när Han kommer ridande bland molnen.