Etikettarkiv: kors

Jag blickar upp

Stämningen är tryckt, tårarna bränner innanför ögonlocken några kvinnor står i en grupp vid sidan och gråter. Då och då lyfter nån av dem blicken och tittar där bortåt.

Nyfiken följer jag deras blickar… Vad ser de? Jag ser ett kors. Grovhugget. Rustikt. Stort och tungt. Däruppe på höjden står det. Jag blickar upp mot korset….

Där möts våra ögon. Han ser på mig. Jag ser på honom. Sargad, sårad, slagen. Mina ögon fylls av tårar och min syn den grumlas och när jag ser på honom genom ett skimmer av väta  för att mina ögon har fyllts till brädden med varma salta tårar ser jag att han ser på mig och hans mun formar ord. ”För din skull, jag gör det för din skull”.

Jag ser sorgen, jag ser hur mycket han älskar, ser medlidandet i hans ögon. Dessa ögon som säger till mig utan ord: ”Se.. så älskade Gud världen. Se… Guds offerlamm. Se… Guds son”.

Annonser

Gud, den älskande guden

Gud är den gud som älskar allra mest. Det finns ingen som älskar som han. Han älskar så till den milda grad att han offrade sin son. Sin ende son. För att han älskade dig och mig.

Har du en son , en dotter kanske? Skulle du kunna göra samma sak? Skulle du kunna offra dem för någon annan? Nej , tänkte väl det.

Men Gud han älskade oss så mycket att han faktiskt offrade sin egen son, sin ende son. Han offrade honom för att du och jag skulle få evigt liv. Han lät honom pinas och dö på ett kors, för dig och mig.

Joh 3:16

”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det
att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava
evigt liv.”


 

Hur mycket väger ditt kors?

Har ditt kors blivit lätt? Är det enkelt att vara kristen? Har korset tappat sin tyngd? Tror du att vägen fram till Golgata var lätt att vandra? Tror du att han som var snickare, säkert en man med mycket muskler tyckte att det var en piece of cake att bära korset fram över kullerstenarna? Tror du han bar det med lillfingret?

Ibland tror jag att det är på det sättet som vi ser på det Jesus gjorde för oss på Golgata, som nåt enkelt, som nåt som vem som helst skulle kunna repetera när som helst, utan blod svett och tårar.  Men vet du…Jesus blödde, han var slagen piskad så till den milda grad att hans kropp verkade vara som en plöjd åker (Jes53). Han svettades, både kallsvett av rädsla och ångest, och svett för att det var fysiskt påfrestande. Tårarna rann säkert nerför hans kinder. Tårar av rädsla och ångest men också av medlidande och smärta.

Skulle du  orka bära hans kors? Du kanske inte ens orkar med att bära ditt eget utan kompromissar med det som utgör ditt kors, och bara gör det du orkar? Jag vill inte väga dig eller ditt kors på en silvervåg, nej helt enkelt bara väcka tanken i dig att tänka på om ditt kors har tappat tyngden?

Är det inte längre jobbigt , obekvämt att vara kristen? Blir det inget offer från din sida? Det är du som känner tyngden , inte jag, jag bara väcker frågan i ditt inre…

Förgäves

Förgäves, var det verkligen förgäves?

 Nej , ingenting är förgäves.

Varje fall, varje misstag, varje felsteg,

 ja varenda en av dem har visat mig något.

Något om mig själv,

annat om dig.

Visat mig att du har varit vid min sida,

 i vått och i torrt,

och fått mig att lära av mina misstag.

Så många gånger har jag tänkt,

 funderat och undrat,

över allt som har varit,

undrat vad som var meningen ,

men kom fram till att du ,

 bara du har svaret på den frågan.

Även om jag inte ser,

var det inte förgäves att vänta på ditt svar,

att vara tyst och invänta din ledning,

det var inte förgäves

att vila stilla och invänta ditt agerande,

trots allt är du den som har kontrollen.

Så de dagar jag tror att allt är förgäves,

låt mig bli påmind om ditt kors.

Det var inte förgäves.

Inte heller mitt kors är förgäves.