Etikettarkiv: kraft

Salt, med eller utan smak

Vad händer om saltet inte längre är salt? Jesus sa så här i Bergspredikan:

” Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.” Matt5:13

På samma sätt som salt användes till att försena förruttnelseprocessen i livsmedel, samma funktion har vi kristna församlingar med vår existens, att hålla tillbaka nedbrytningen av vårt samhälle. Men, för det finns ett stort men…

Saltet kan också komma in i en nedbrytningsprocess. Ett av dess symptom att saltet börjar bli dåligt är att det tappar sin smak. Om vi kristna börjar att ta del av den nedbrytningsprocess som finns runt omkring oss händer samma sak med oss, saltet vi en gång var slutat att vara salt. Det tappar all kraft och blir värdelöst och ingen mening finns längre för det.

När väl saltet en gång har tappat sin kraft, hade tagit upp för mycket fukt från omgivningen blivit flytande och orent, tog man saltet och stoppade undan det till vintertider, för att slänga det ut på gatorna (därav att Jesus säger att människor ska trampa på det) För på den tiden blev också Jerusalems gator täckta av snö och is och det enda saltet kunde användas till var att smälta snögloppet och förhindra benbrott.

” Salt är bra att ha. Men om saltet mister sin kraft hur skall man få det salt igen? Det duger varken för jorden eller för gödselstacken. Man slänger bort det. Hör du som har öron att höra med.” Luk 14:34-35

Eftersom salt är , genom sina egenskaper som ämne , en utmärkt renare, känns det lite konstigt att behöva tänka på något som skulle kunna rena själva saltet. När väl saltet hade börjat brytas ned och inte längre kunde användas till livsmedel, så slängde man det i jorden för att grödorna skulle ge bättre eller så använde man det i gödselstacken för att motverka smutsen, men om det var så nedbrutet att det inte ens kunde användas till gödselstacken , så slängde man det.

Jesus liknar oss kristna med salt. Om kyrkan förlorar sin helighet( sin sälta) och deltar i världens smutsigheter (Ef 5:5-7), så säger Matteus 8:12 ” Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.”

Är vi kristna salt? Med eller utan smak? Vi är på god väg att tappa vår sälta och bli kastade i jorden eller på gödselstacken. För varje dag som går kan man läsa att kyrkan har givit efter för världen, försöker likna världen mer och mer, tröskeln mot världen blir lägre och lägre. Vår sälta håller på att försvinna och vad gör vi åt det? Hör du som har öron läste vi nyss!

I gårdagens inlägg kunde vi läsa om de bra saker man kunde använda saltet till. Saltet är konserverande, har en renande och helande verkan och är antiseptiskt. Man använde det till att rena sår från var. Saltet motverkar förruttnelseprocessen. Idag är salt en bristvara. Förruttnelsen i samhället breder ut sig, det kan inte någon ha missat, överallt finns det sårade människor med fula variga sår, inne i kyrkan har även där förruttnelseprocessen satt igång och saltet som finns kvar är inte tillräckligt för att stoppa den eller rena den. Människor har redan börjat trampa på oss.

Kyrie Eleison- Herre förbarma dig över oss.

Att möta det obehagliga

Har du någon gång varit i den situationen att du fått veta att inom några dagar måste du konfrontera något du helst skulle vilja slippa? Oron gnager i dig från det ögonblicket du fick vetskap om att det kommer att ske, men du vet inte riktigt när. Hur kan man få bort oron, hur förbereder man sig på något som man vet kommer att göra ont, själsligt eller fysiskt? Man målar upp scenariot i sitt huvud och fantasierna om hur det kommer att vara blir levande och smärtsamma redan innan. Det enda man vet är att det är oundvikligt…

Att möta jobbiga, obekväma situationer som man bävar för är inte lätt. Rädslan att bli sårad, smärtan kan bli ett hinder på vägen dit. Men om man väl lyckas övervinna rädslan och konfrontera det obehagliga så har man vunnit en stor seger, blivit starkare.

Det finns många bibliska personer som har stått i den här situationen. Josef är en, han bävade för att träffa sina bröder igen i Egypten efter vad de gjort mot honom. Abraham en annan, han bävade för att gå upp på berget och offra sin son Isak, den han älskade. Det var med tunga steg han gick , men han gick. Den som konfronteras allra mest med nåt obehagligt är Jesus själv i Getsemane. Han vet att han är på väg att korsfästas och ångesten kryper i honom.

Men alla övervinner sina rädslor och gör det de måste…vad hade de för hjälp?

De söker hjälpen i bönen. De ber om kraft och styrka att klara av situationen. De ber om Guds vägledning och de lämnar det obehagliga , obekväma , jobbiga i Guds händer.

Jesus uttrycker sig så här i Getsemane: ”Sedan gick han bort för andra gången och bad: ”Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.” ” (Matt 26:42)

Kalken togs inte bort från honom. Han var tvungen att korsfästas och han klarade det, med Guds hjälp och kraften han fick från sin Fader. På samma sätt kan vi konfrontera det som är jobbigt för oss, med Guds hjälp och genom kraften som vår Fader ger oss när vi kommer till honom i bön.

Vad är det som är fel?

Jag läste ur Jesaja kapitel 61 i morse, det glada budskapet om räddning, men medan jag läste det blev jag bara mindre och mindre glad…det var något som inte stämde…läs kapitlet själva så kanske ni också ser det.

1 Herrens, HERRENS Ande är över mig,
ty HERREN har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka.
Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta,
att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna,
2 till att predika ett nådens år från HERREN
och en hämndens dag från vår Gud,
för att trösta alla sörjande,
3 för att låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorg, lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande.
Och de skall kallas ”rättfärdighetens terebinter”,
planterade av HERREN till hans förhärligande.
4 De skall bygga upp gamla ruiner, upprätta tidigare ödelagda platser.
De skall åter bygga upp de ödelagda städerna,
platser som har legat öde släkte efter släkte.
5 Främlingar skall stå redo att föra era hjordar i bet,
utlänningar skall åt er bruka era åkrar och vingårdar.
6 Och ni skall kallas ”HERRENS präster”,
man skall säga om er: ”Vår Guds tjänare”.
Ni skall få njuta av hednafolkens skatter
och berömma er av deras härlighet.
7 För er skam skall ni få dubbelt igen,
och de som förödmjukades skall nu jubla över sin del.
Därför skall de få en dubbel lott i sitt land,
evig glädje skall de få.
8 Ty jag, HERREN, älskar det rätta och hatar orättfärdigt rov.
Jag skall ge dem deras lön i trofasthet
och sluta ett evigt förbund med dem.
9 Deras släkte skall bli känt bland hednafolken,
deras avkomma bland folkslagen. Alla som ser dem skall förstå
att de är släktet som HERREN har välsignat.

10 Jag gläder mig storligen i HERREN, min själ fröjdar sig i min Gud,
ty han har klätt mig i frälsningens klädnad
och svept in mig i rättfärdighetens mantel,
lik en brudgum med högtidsbindeln på sitt huvud,
lik en brud som pryder sig med sina smycken.
11 Ty liksom jorden låter sina växter spira fram
och en trädgård låter sin sådd växa upp,
så skall Herren HERREN låta rättfärdighet och lovsång
växa upp inför alla hednafolk.

Det börjar så bra, men redan i vers 3 börjar det krypa i mig och tala om att något inte är som det ska. De som åsyftas här är de som har tagit emot räddningen, dvs de som tagit emot Kristus. Vi ska alltså kallas rättfärdighetens terebinter(träd) och Herrens plantering….min fråga är då, är det på detta sätt? Blir vi kallade det? Finns det i oss, en kraft från Gud som alla kan se för, att leva ett liv i helighet?

Vi fortsätter…vi ska enligt vers 4 bygga upp gamla ruiner och återställa platser som legat öde..dvs vi ska återuppbygga teokratin och göra slut på olydnad och otrohet mot Gud. Gör vi det? Vers 5…. främlingar ska stå redo att föra våra hjordar i bet och bruka våra marker , dvs vanliga människor ska erbjuda sina tjänster till Herrens arbete och till hans rike och och allt detta genom att villigt underordna sig själva och förnöjt presentera sig själva och sina ägodelar inför Herren… ser vi detta idag? Hur är det med villigheten att arbeta voluntärt eller frivilligt i våra kyrkor? Eller att ge av våra pengar? Tionde?

Visst hör vi i kyrkorna att vi är ett släkte av präster och att vi är Guds folk (vers 6) men att vi skulle njuta av folkens skatter…nja där är vi nog inte riktigt än…

Och vers 9 , den vers som verkligen fick mina tankar att snurra och börja tänka är så långt från verkligheten man kan komma nu i dessa dagar. I en äldre version av bibeln står det följande i vers 9 ” Och deras släkte skall bli känt av folken och deras avkomma bland folkslagen. Alla som ser dem skall märka på dem att de är ett släkte som Herren har välsignat” Enligt kommentaristen Moody så betyder den 9:e versen att vi ska se frälsta i maktpositioner och med inflytande över hela världen i den sista tiden, och många menar att vi redan nu lever i den sista tiden. Jag ser i alla falla inte detta i världen idag, kanske du gör det?

  Märker man på mig att jag tillhör ett släkte som Herren har välsignat? Står det nåt i min panna så att ALLA ser det? Är jag och min familj känd bland folken att vi tillhör det släkte Herren välsignat? Sist jag tittade mig i spegeln såg i alla fall jag inget i min panna….Och ingen har heller kommit fram till mig bara så där och sagt till mig att du måste tillhöra Herrens välsignade folk. Så nej , jag tror faktiskt inte att det märks på mig…så vad gör jag för fel?

Detta som vi har sett ovan som Jesaja talar om, är karaktärsdrag för varje kristen. Det borde vara så i varje kristens liv. För mig räcker det att gå till mig själv för att se att så inte är fallet och tittar jag ännu längre bort , runt omkring mig , ser jag det ännu mindre…Vad beror det på? Vad gör vi för fel? Vad är det som fattas?

För att Herren ska komma tillbaka behöver alla profetior vara uppfyllda och den här profetian är långt ifrån att bli uppfylld enligt min mening. Vi måste fråga oss som kristna varför? Varför får inte vi det som utlovas oss i Jes 61? Finns det saker som hindrar Gud från att ge oss det? Vad det är som hindrar, kan jag inte gå in på här men säkert finns det massor av hinder i våra liv.

 Kanske är jag lite provokativ i det jag skriver idag , men jag tror att det är bra om vi frågar oss dessa frågor för verkligheten ser inte ut som den borde göra enligt Jes 61. Så jag frågar mig själv idag…Vad är det som är fel?

Svagheter

Härom dagen gick jag och funderade för mig själv, som jag brukar göra tidigt på morgonen innan alla andra kommer till jobbet. Jag kom ihåg en fråga jag ställde till en person när vi lärde känna varandra men som personen i fråga inte kunde ge ett bra svar på just då.

Frågan löd: Vilka är dina svagheter? Denna fråga ställde jag nu mig själv… Vilka är mina svagheter? Och när jag hade frågat mig detta insåg jag ganska snart att det är en mycket svår fråga att svara på. Det är ju inte bara så enkelt.. en sak som är en svaghet i en situation kan ju mycket väl vara en starkhet i en annan situation.

En sak till insåg jag, under min fundering på morgonkvisten…och det var att för att kunna förändra mina svagheter till styrkor måste jag först bli varse om vad det är som är min svaghet. Vet jag inte det kan jag ju inte heller förändra något…

Svaghet är inte alltid av ondo. Genom att vi är svaga får Kristus visa sin kraft i oss. I 2 kor 12 verserna 9 och 10 står det följande:

” ”Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.” Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. 10 Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark.”

Jag har fortfarande inte funderat färdigt på vilka mina svagheter är men tills dess jag vet så litar jag på att Jesus styrka är nog där jag är svag.

Kraft i blodet

Evangelium förr och nu

Idag var jag på en välsignad Gudstjänst i den lilla kyrka jag brukar gå till och dagens predikan berörde mig och väckte frågor i min själ. Den fick mig verkligen att tänka till och inse att vi har tappat något väsentligt inom kristenheten. Men det är nog bäst att ta det från början…

Hur predikades evangelium på Paulus tid? Jo med den helige andes kraft, med tal om korset och om Jesus död och uppståndelse och hur han genom detta återlöser vår synd om vi med hjärtat tror och med munnen bekänner att detta är vad vi tror. Han predikade inte sig själv, utan Jesus och kraften i honom. När han kom till en plats ställde han sig och talade i kraft av den helige ande. Rakt och med auktoritet , det han sett och upplevt, det han trodde på…han hade inga hjälpsändningar, ingen matutdelning eller social verksamhet, det var bara evangelium- det glada budskapet , utan krusiduller, och evangelium förvandlade människor. Människor i tusental blev frälsta. Expansionskraften i dåtidens evangelium var enorm.

Idag, hur predikas evangelium? Hur ser det ut idag? Är expansionskraften densamma? Har vi samma metoder att predika evangelium som då? Idag har evangelium bytts ut mot hjälpsändningar, humanitär hjälp och socialt arbete. Matutdelning och räddningsaktioner är mission i dagens kristendom. Inget fel i detta , absolut inte,… men var är evangelium??? Vi har bytt ut den helige andes kraft och korsets kraft mot vår egen mänskliga kraft. Det är vi som predikar oss själva och hur hjälpsamma och omtänksamma vi är som kristna. Vi har tagit bort det viktigaste- Jesu död och uppståndelse för vår skull, evangelium helt enkelt.

Då är dagens fråga: Har mission samma kraft nu som förr? Ser vi tusentals komma till tro när vi har gjort våra hjälpsändningar eller sociala arbete? Köar folk för att få komma  och bli döpta och börja sitt nya liv med Jesus?På Paulus tid såg man detta. 3000 personer tog emot Jesus som sin frälsare bara efter en predikan….Folk väntade vid Jordan för att bli döpta…. Jag har i alla fall inte sett det…kanske har du? Jag tror i alla fall att vi är skyldiga till att det är på det här viset genom att vi har tappat bort det väsentliga i hur man missionerar. Kanske är det dags att omvärdera vårt ”nutida sätt” och gå tillbaka till gamla tankar och tillvägagångssätt?

”Tänk på vad förr var, redan i forntiden, ty jag är Gud och annars ingen, en Gud vars like inte finns.” Jes 46:9

” Flytta inte ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder har satt upp.”     Ords 22:4

Wifi

Wifi är komplicerat. Det finns, men det syns inte. Med Wifi kan du göra hur mycket som helst, utan…ja då får man koppla upp sig på annat sätt om det ska funka. Wifi är en kraft som de flesta av oss behöver dagligen.

Wifi är som tro, den finns men den syns inte. Med tro kan du utföra hur mycket som helst, till och med flytta berg, utan …ja då står berget kvar tills nån annan flyttar på det. Tron är kraften i våra liv.

1654155_10151875196006895_342326841_n

Pärlan

 Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor.  Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.

Matt 13:44-46 

Två personer, två olika sätt att finna pärlan….En pärla på Jesu tid var dyrbara saker…de hade stort värde, de var som en skatt. En av personerna, en lantbrukare,  bildligt talat snubblar över den i en åker, han ser direkt att den är värdefull och dyrbar och går och säljer allt han äger för att kunna köpa den lilla åkern och få pärlan. Han var inte ute och letade, nej …han bara sprang på den .

Den andra personen…en köpman som handlade med just pärlor. På denna tiden fanns det många köpmän som gjorde just det. Han sökte inte heller efter just den här pärlan men när han såg den tvekade han inte, för han visste att den var dyrbarare än alla de andra tillsammans och sålde därför allt för att köpa just den pärlan.

Troligtvis hade ingen av dem kännedom om den här pärlan innan men när de fick se den  fanns det ingen tvekan om att de måste ta tillfället när det erbjuds att få pärlan. Köpmannen kan få representera den personen som är känslig för andliga saker, men hans egen blindhet gör att han famlar och inte hittar den rätta vägen. Lantbrukaren, representativ för de som aldrig hör talas om evangelium,  söker inte efter den, han vet inte ens om dess existens men ändå får han tillfället att äga den och tar det.

Ingen av de två sökte efter just den här pärlan men fann den ändå…av det kan vi lära oss att himmelriket kommer till oss som en gåva, det är inget vi själva kan finna genom egen kraft utan Guds gåva är det. Att finna himmelriket bygger inte på egna meriter utan det är Guds sätt att inbjuda oss till att ha gemenskap och en relation med honom. Den enda meriten vi kan tillstyrka de två personerna , lantbrukaren och köpmannen , är att de tog tillfället i akt när det bjöds och och fick på så sätt tillgång till himmelriket.

Herrens ljus

”Ni av Jakobs hus, kom låt oss vandra i Herrens ljus.” Jesaja 2:5

En uppmaning från Gud, genom profeten Jesaja. En uppmaning som är lika aktuell i dag som den var på profetens dagar. Att vandra i Herrens ljus, vad menas med det? Kanske att låta Herren få lysa på allt som vill gömma sig i skuggorna i vårt inre, det som är mörkt och smutsigt. Låta allt det få komma ut i ljuset så att vi kan få möjlighet att rensa bort och städa upp.

Några verser innan i vers 3 i samma kapitel uppmanar oss profeten att gå upp till Herrens berg för att ” han må undervisa oss om sina vägar , så att vi kan vandra på hans stigar” Herrens berg är där vi finner Gud och var finner vi Gud idag? Du kan finna honom i Guds ord, i bönen, i din kammare när du är ensam tillsammans med honom i tillbedjan, i gemenskapen med andra kristna och så vidare. Gud han låter sig finnas av dem som söker honom. Och när du har funnit honom ta då emot av hans undervisning. Genom att lyssna , läsa hans ord, begrunda det och studera det, genom att fråga honom om det finns saker som du inte förstår. Han svarar.

Jag tänker mig idag att dra upp till Herrens berg, kanske ses du och jag där uppe, och kanske kan vi lära saker av varandra. Kanske kan Herrens ljus i dig lysa upp något i mig? Ja , idag tar jag på mig vandringskängorna och börjar gå, sakta, utan stress, kraften ska ju räcka hela vägen fram…

Diamant

En diamant blir till under högt tryck , under lång tid. Sedan måste den slipas och bearbetas för att få den lyster och skönhet som vi är vana att se på en diamant. Vi kan beundra skönheten hos denna juvel och förundras över att något så vackert har blivit skapat, men vi tänker inte ofta på det arbete som ligger bakom, på den tid och kraft det krävdes för att den skulle bli till.
Vi ser det vackra resultatet men inte ansträngningen bakom.
Vi kan sända iväg en liten tanke som kan få gro i våra inre…

Det finns tider när vi tycker att pressen är för stor att all tyngd vilar på våra axlar, att allt motarbetar oss och kraften räcker inte till. Kanske är det en liten diamant som är under skapande. Gud kanske vill forma en vacker diamant av dig? Gör inte den tanken det hela lite mer uthärdligt, när man vet hur vackert resultatet kommer att bli? Det behövs ett enormt tryck under lång tid för att forma den allra minsta lilla diamant. Kanske är det du?