Etikettarkiv: kristen

Vedträt och brasan

Det är många kristna runt om i vårt land och ute i världen som lever sitt kristna liv utanför en kristen gemenskap. Det kan finnas många anledningar till detta, och alla är säkert helt riktiga , men som kristen behöver man gemenskapen med sina bröder och systrar.

En bild på detta är en brasabrasa_16467487_110298476. Brasan är församlingen och varje vedträ är individer i församlingen. Tillsammans brinner de länge och väl….men vad händer med ett vedträ som du tar ur elden och lägger det åt sidan? Jo efter en stund slocknar det vedträet, medans de andra som är i brasan fortfarande brinner bra.

Vad kan vi lära oss av detta? Att vi människor, varje individ behöver stödet av de andra runt omkring för att fortsätta brinna för Kristus. Tillsammans kan vi skapa en eld som varar, medan vi var för sig är ganska lättsläckta och sårbara. Du kanske klarar av att vara brinnande för Jesus ensam ett tag, men till slut utan gemenskapen med andra kristna så slocknar även din låga.

Är du ett ensamt vedträ? Eller känner du att du är på väg att slockna…sök då upp en kristen gemenskap nära dig och gå in i den. Det kommer hjälpa både dig och de som redan är med i gemenskapen. Det hjälper dig för du får ny kraft från dem och de andra får nytt bränsle till brasan.  Så peta in en pinne i brasan och känn hur du får ny kraft att brinna för Jesus.

Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.
Annonser

Den tunga bördan

Vi går alla och bär på bördor, den ena tyngre än den andra. Ja till och med evangelium kan bli en tung börda ibland i våra liv…hur mycket vi än försöker kan vi inte efterlikna Jesus så mycket som vi skulle önska. Hur ska vi kunna älska vår nästa, eller förlåta någon sju gånger sjuttiosju gånger, vi kommer alltid till korta.

Det kan kännas övermäktigt ibland att vara kristen, som ett ouppnåeligt mål. Till och med lärjungarna kände så… de försökte med allt de hade så länge Jesus var hos dem men kom ändå till insikt om hur oändligt mycket som fattades dem. Vi är så att säga , vi som bär på denna tunga börda , i gott sällskap….

Men Jesus själv sa 28 Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. 29 Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, 30 för mitt ok är milt och min börda är lätt.”
 ( matt 11:28-30).  Han sa också att det var för vår skull som han måste lämna den här världen för att gå till sin fader, för att hjälparen skulle kunna komma. Hjälparen… den helige anden, som varje dag hjälper oss att förstå hur och på vilket sätt vi bäst gör Guds vilja. Han är Faderns och Sonens gåva till oss, så att vi orkar bära den tunga bördan.

Anden förmanar, guidar och hjälper oss, om vi tillåter . Anden visar oss hur våra fruktlösa försök att efterlikna Jesus kan bli till välsignelse för vår omgivning. Låt oss därför öppna våra öron och höra vad anden säger till oss, ta till oss hans förmaningar och låta honom vara vår vägvisare och medhjälpare till att bära vår börda.

Vem har sagt att evangelium skulle vara lätt? Det påminner mig om ordet ifrån Matt 19:24

”24 Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”


Vad skiljer mig från min ofrälste granne?

Härom dagen föddes denna fråga i min hjärna tidigt en morgon och sedan dess har jag gått och funderat på detta: Vad skiljer mig från min ofrälste granne?

Hur syns eller märks det på mig att jag är frälst och har Jesus i mig? Finns det speciella karaktärsdrag hos mig? Syns det på någon om man är kristen? Behöver jag arbeta på att det ska synas mer?

Svaren på de här frågorna är inte lätta att finna. Det är komplext. Som människa vill man ju inte sticka ut och vara ”konstig” , udda eller den alla ser på och pekar på. Vi vill liksom smälta in…

I kristenheten har det smugit sig in en konformism, att vi ska vara nöjda med det vi har, men Guds ord är tydligt när det gäller detta. Han har så många löften för oss kristna som vi inte lyckas leva i på grund av att vi har fastnat i konformismen. I 1 Petr 2:9 står det:

”Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.”

Vi ska alltså inte nöja oss med att vara som alla andra, utan vi ska vara bättre utan att för den skull se ner på eller döma någon. Vi är söner och döttrar till Gud! Rom 8:14 ”Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.”

Fil 2:15 säger hur vi ska leva…”så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, ”

Visst är det ord som förpliktigar? Tillbaks till ursprungliga frågan… när min granne ser på mig, ser han att jag lyser? Ser han en fläckfri, ren människa? Nej, jag tror faktiskt inte det…men någonstans vill jag ändå tro att det finns något i mig som inte är som hos alla andra. Jag vill ändå tro att Guds ande lyser igenom det som är Jag och kan locka andra att se på mig och vilja ha det samma.

Jag hoppas att min tro syns, inte bara för att jag åker iväg till kyrkan på söndagen utan på sättet jag lever. Jag hoppas att min granne kan se en liten bit av Jesus i mig. Att himlen inte är så långt borta som man tror utan att en liten bit av himlen bor inuti mig och jag skulle vilja dela med mig av den till de jag möter. Jag hoppas att den frid som Gud ger mig även när det blåser och stormar, kan få lysa igenom och smitta av sig på min omgivning, likaså glädjen jag känner att ha blivit räddad. Jag hoppas att Gud kan använda mig i olika situationer i vardagen för att han ska bli förhärligad, men de verkliga svaren på frågan har egentligen min granne, eller de som möter mig i livet.

Guds ord säger att vi ska leva i den här världen, men inte av världen. I Joh 15:19 hör vi Jesus tala till sina lärjungar( oss): ”Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.”

Min önskan är att leva i den här världen, som en som en spegelbild av vad den här världen skulle kunna ha varit, om världen hade tagit emot sin frälsare. Detta är något som jag konstant måste arbeta på, en sak i taget ända till den dag när mitt lopp är avslutat och jag har tagit mig i mål.

Är det nödvändigt att tro?

Idag fick jag just höra en sak som händer i Danmark just nu, som där har skapat en debatt. En församling i den danska kyrkan har satt ut en platsannons där de söker en troende präst till tjänsten. Debatten som uppkommit kring detta är att detta är diskriminering, att detta utesluter de icketroende från att söka tjänsten.

Jag blev helt paff när jag hörde detta och kunde nog inte i min vildaste fantasi tänka mig att en präst inte tror!! Men döm om min förvåning när jag får veta att också här i Sverige är alltså endast 2 av 10  präststudenter troende.. Jag frågar mig vart är kristenheten på väg, när inte ens prästen faktiskt är kristen?! 

Är det så konstigt att Sverige  och Norden avkristnas? Är det så konstigt om ingen väckelse kommer? Är det så konstigt att kyrkan tillåter både det ena och det andra? Hur ska en som inte tror på Gud kunna förkunna Guds ord? Tror du inte på Gud så tror du ju inte heller på Guds ord och hur ska du då kunna få andra människor att tro på det? 

Jag är upprörd, ledsen och arg. Men är jag förvånad? Både JA och NEJ. Ja för att jag förstår inte hur man kan vilja vara präst om man inte ens tror på Gud, och nej för att mänskligheten drar sig allt längre och längre bort från sin skapare.

Är det nödvändigt att tro på Gud om du är präst? Jag vet vad jag tycker… men vad tycker du?

Predikaren från tre synvinklar

16 Ve dig, du land, där kungen är ett barn 
och där furstarna festar redan på morgonen! 
17 Väl dig, du land, där kungen är son till ädlingar, 
där furstarna håller måltid vid rätt tid 
för att få styrka och inte för att bli druckna. 
18 Av lättja förfaller husets bjälkar, och av försumlighet regnar det in genom taket.

Predikaren 10:16-18

Predikaren är en av mina favoritställen i Guds ord. Hit kan jag komma tillbaka gång på gång men ändå hitta något nytt. Som idag…Dessa ord har jag läst flera gånger innan , men just idag fick de en annan innebörd. De kom till liv och jag kunde se inte bara ett sätt utan tre sätt att applicera det här ordet i våra liv.

 Först kan vi se på det på det personliga planet: Landet är du/jag, och om du är ett barn så betyder det att du är omogen. Furstarna är de människor som finns runt dig och som ger dig råd och om de är lika omogna som dig ligger du risigt till. Råden du får av dem hjälper dig inte utan snarare stjälper dig. De håller fest redan om morgonen och hur ska de då kunna gå ut och arbeta och förtjäna pengar till livets nödvändigheter. Livet ter sig som bara nöjen och inga förpliktelser…i ditt hus kommer det att regna in och bjälkarna i taket kommer att rasa in….ve dig säger Herren. I vardagen ser vi många sådana personer som lever över sina tillgångar, köper på kredit och lever efter världens sätt att leva. Det senaste är ett måste, även om plånboken inte är överens. När halva månaden är slut, ja då finns det inget kvar av den  månadens lön och man måste hela tiden knapra av pengarna man kommer att tjäna sedan…Ingen tanke på framförhållning , ingen tanke på att kanske se till att ha en buffert om uti fall att… Pengarna som kommer in försvinner fortare än ögat hinner blinka.

Den andra kungen är son till ädlingar. En mogen person som har rådgivare som också är visa och vet vad som är rätt och fel. De håller fest vid rätt tidpunkt efter dagens förpliktelser och ser till hålla det inom gränserna för de vet att det finns en dag imorgon också. Denna person lever inte bara för stunden , nej, han vet vad som förväntas av honom och planerar och lägger en bra grund för framtiden…hans hus har friska bjälkar i taket och och när det regnar är det torrt och varmt inomhus. I vardagen ser vi att han tänker först och agerar sedan. Inga impulsköp, han planerar sina utgifter och sparar för oförutsedda utgifter, man vet ju aldrig när bilskrället går sönder eller kylskåpet lägger av. Framför allt aktar han sig för att köpa med pengar han inte har, kredit är något som bara ska användas med största försiktighet.

Nu till det andliga planet: Den förste av de två, nöjer sig med att ta emot Kristus. Han är som sädeskornet som föll i dikesrenen som grodde men som senare kvävdes av det som växte upp runt omkring, ogräset. Han faller lätt för världens frestelser och sätter inte Gud i första rummet, det finns ju så mycket annat som upptar hans dyrbara tid. En omogen och ytlig kristen som inte har Guds ord i hjärtat.

Den andre är mogen i sin tro, han vet att utan Gud i sitt liv fungerar det inte. Han har satt Gud i första rummet och han söker råd och hjälp där han vet att han får de bästa svaren,  dvs i Guds ord. Han planerar inte massor utan att först ha varit i bön och han vet att Guds ord är den bästa hjälpen han kan få. Han omger sig med personer som han vet tänker på samma sätt. Han försöker aktivt att stå emot frestelserna från denna världen så gott det går…Faller han så vet han att någon finns där som hjälper honom att resa sig igen.

Den tredje och sista vinkeln på detta ord är sett genom församlingen: Den första församlingen är en församling som har massor av aktiviteter, drar till sig folk, lättsam och poppis. Men …när det gäller Guds ord skrapar den bara på ytan. Ledningen och församlingsansvariga fördjupar sig inte i undervisning och gemenskap med den viktigaste personen i församlingen , nämligen huvudet-Jesus Kristus. Han har förpassats till att bli en bifigur i deras fullspäckade aktivitetsschema i församlingen. Huvudsaken är ju att folk kommer till kyrkan eller hur??

Den andra församlingen är en församling där ledning och församlingsansvariga är fast förankrade i Guds ord. De leder församlingen med perspektivet att Jesus är huvudet och Guds ord är det som ska lyftas fram inte massor av aktiviteter som tar bort fokus från Gud och Gudsrelationen som vi som församling kontinuerligt måste underhålla om vi vill att den ska växa. Denna församling vet att Guds ord bygger upp, ger vishet och att det och inget annat får en församling att växa.

Tre infallsvinklar av ett och samma ord… efter en lång stunds tystnad här på bloggen är kanske detta som Gud ville ha sagt. Jag ser att han ändrar mitt sätt att skriva , att han fördjupar tankar och då behövs det kanske inte komma inlägg så ofta. Det som kommer kanske måste idisslas i flera dagar…det är nog inte lika lättsmält som innan. 

Hur mycket väger ditt kors?

Har ditt kors blivit lätt? Är det enkelt att vara kristen? Har korset tappat sin tyngd? Tror du att vägen fram till Golgata var lätt att vandra? Tror du att han som var snickare, säkert en man med mycket muskler tyckte att det var en piece of cake att bära korset fram över kullerstenarna? Tror du han bar det med lillfingret?

Ibland tror jag att det är på det sättet som vi ser på det Jesus gjorde för oss på Golgata, som nåt enkelt, som nåt som vem som helst skulle kunna repetera när som helst, utan blod svett och tårar.  Men vet du…Jesus blödde, han var slagen piskad så till den milda grad att hans kropp verkade vara som en plöjd åker (Jes53). Han svettades, både kallsvett av rädsla och ångest, och svett för att det var fysiskt påfrestande. Tårarna rann säkert nerför hans kinder. Tårar av rädsla och ångest men också av medlidande och smärta.

Skulle du  orka bära hans kors? Du kanske inte ens orkar med att bära ditt eget utan kompromissar med det som utgör ditt kors, och bara gör det du orkar? Jag vill inte väga dig eller ditt kors på en silvervåg, nej helt enkelt bara väcka tanken i dig att tänka på om ditt kors har tappat tyngden?

Är det inte längre jobbigt , obekvämt att vara kristen? Blir det inget offer från din sida? Det är du som känner tyngden , inte jag, jag bara väcker frågan i ditt inre…

Josef från Arimataia

  Josef från Arimataia. Vem var han? Vad gjorde han?Vad kan vi se och lära i genom honom?

Ja denne man omnämns i biblen vid ett tillfälle men berättelsen om honom återfinns i alla evangelierna. Han var en ganska anonym man, det står inte så mycket om honom. En av den stora massan som följde Jesus. Han går till Pontius Pilatus efter att Jesus blivit korsfäst och dött, och ber att få ta ner kroppen och begrava den innan sabbaten.

Vem var han och varför gjorde han detta? Man kan säga att denne man var en smygkristen. Det står att han var en Jesu lärjunge, men i hemlighet. En sån som följer Jesus men som inte låter andra få veta om det. Han var en judisk rådsherre, en aktad man, väl ansedd bland judarna , en troligtvis rik man. Han väntade på Guds rike , men utan attt göra väsen av sig. Visade inte utåt sett vad han trodde eller vem han följde. Utåt sett var han som vilken jude som helst. Men något händer….

Efter korsfästelsen och Jesu död är det Josef som går till Pontius Pilatus och ber att få kroppen. Vad får honom till att göra detta? Genom att han gör det visar han alla och envar var han står i frågan om Jesus Kristus. Vad får honom till att plötsligt komma ut ur garderoben och visa att han är en Jesu efterföljare och att han älskar sin mästare?

Jo korset. Korsets kraft. När vi får tag på vad korset betyder , vad som verkligen offrades där på Golgata, spelar det ingen roll vem som vet eller inte. Jag menar inte att man ska börja ropa ut i tid och otid att du är en lärjunge, nej men att det inte längre är värt något att gömma sig. Det som betyder nåt efter korset har drabbat dig är att våga stå upp för din tro coh erkänna Jesus Kristus som din Herre. När korsets kraft drabbar dig kan du inte längre gömma dig, det är slut med smygandet. Priset han betalade var alltför högt för att låta det vara förgäves.

Så idag är min fråga till dig: är du en Josef från Arimataia? Gömmer du dig? Vet de på jobbet att du är kristen? Troende? Vet din familj att du brukar be? Har dina kompisar den mista aning om att du har tagit emot Jesus i ditt hjärta? Om svaret är nej så är det kanske dags för dig att rikta din blick mot korset och göra som Josef. Våga sticka ut, våga stå upp, våga gå till Pontius Pilatus. Idag kan du få öppna din garderobsdörr och komma ut. Det första steget är alltid det svåraste, resten går som på räls.

Så… SESAM ÖPPNA DIG!