Tag Archives: kristna

Salt, med eller utan smak

Vad händer om saltet inte längre är salt? Jesus sa så här i Bergspredikan:

” Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.” Matt5:13

På samma sätt som salt användes till att försena förruttnelseprocessen i livsmedel, samma funktion har vi kristna församlingar med vår existens, att hålla tillbaka nedbrytningen av vårt samhälle. Men, för det finns ett stort men…

Saltet kan också komma in i en nedbrytningsprocess. Ett av dess symptom att saltet börjar bli dåligt är att det tappar sin smak. Om vi kristna börjar att ta del av den nedbrytningsprocess som finns runt omkring oss händer samma sak med oss, saltet vi en gång var slutat att vara salt. Det tappar all kraft och blir värdelöst och ingen mening finns längre för det.

När väl saltet en gång har tappat sin kraft, hade tagit upp för mycket fukt från omgivningen blivit flytande och orent, tog man saltet och stoppade undan det till vintertider, för att slänga det ut på gatorna (därav att Jesus säger att människor ska trampa på det) För på den tiden blev också Jerusalems gator täckta av snö och is och det enda saltet kunde användas till var att smälta snögloppet och förhindra benbrott.

” Salt är bra att ha. Men om saltet mister sin kraft hur skall man få det salt igen? Det duger varken för jorden eller för gödselstacken. Man slänger bort det. Hör du som har öron att höra med.” Luk 14:34-35

Eftersom salt är , genom sina egenskaper som ämne , en utmärkt renare, känns det lite konstigt att behöva tänka på något som skulle kunna rena själva saltet. När väl saltet hade börjat brytas ned och inte längre kunde användas till livsmedel, så slängde man det i jorden för att grödorna skulle ge bättre eller så använde man det i gödselstacken för att motverka smutsen, men om det var så nedbrutet att det inte ens kunde användas till gödselstacken , så slängde man det.

Jesus liknar oss kristna med salt. Om kyrkan förlorar sin helighet( sin sälta) och deltar i världens smutsigheter (Ef 5:5-7), så säger Matteus 8:12 ” Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.”

Är vi kristna salt? Med eller utan smak? Vi är på god väg att tappa vår sälta och bli kastade i jorden eller på gödselstacken. För varje dag som går kan man läsa att kyrkan har givit efter för världen, försöker likna världen mer och mer, tröskeln mot världen blir lägre och lägre. Vår sälta håller på att försvinna och vad gör vi åt det? Hör du som har öron läste vi nyss!

I gårdagens inlägg kunde vi läsa om de bra saker man kunde använda saltet till. Saltet är konserverande, har en renande och helande verkan och är antiseptiskt. Man använde det till att rena sår från var. Saltet motverkar förruttnelseprocessen. Idag är salt en bristvara. Förruttnelsen i samhället breder ut sig, det kan inte någon ha missat, överallt finns det sårade människor med fula variga sår, inne i kyrkan har även där förruttnelseprocessen satt igång och saltet som finns kvar är inte tillräckligt för att stoppa den eller rena den. Människor har redan börjat trampa på oss.

Kyrie Eleison- Herre förbarma dig över oss.

Annonser

Vad är det som är fel?

Jag läste ur Jesaja kapitel 61 i morse, det glada budskapet om räddning, men medan jag läste det blev jag bara mindre och mindre glad…det var något som inte stämde…läs kapitlet själva så kanske ni också ser det.

1 Herrens, HERRENS Ande är över mig,
ty HERREN har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka.
Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta,
att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna,
2 till att predika ett nådens år från HERREN
och en hämndens dag från vår Gud,
för att trösta alla sörjande,
3 för att låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorg, lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande.
Och de skall kallas ”rättfärdighetens terebinter”,
planterade av HERREN till hans förhärligande.
4 De skall bygga upp gamla ruiner, upprätta tidigare ödelagda platser.
De skall åter bygga upp de ödelagda städerna,
platser som har legat öde släkte efter släkte.
5 Främlingar skall stå redo att föra era hjordar i bet,
utlänningar skall åt er bruka era åkrar och vingårdar.
6 Och ni skall kallas ”HERRENS präster”,
man skall säga om er: ”Vår Guds tjänare”.
Ni skall få njuta av hednafolkens skatter
och berömma er av deras härlighet.
7 För er skam skall ni få dubbelt igen,
och de som förödmjukades skall nu jubla över sin del.
Därför skall de få en dubbel lott i sitt land,
evig glädje skall de få.
8 Ty jag, HERREN, älskar det rätta och hatar orättfärdigt rov.
Jag skall ge dem deras lön i trofasthet
och sluta ett evigt förbund med dem.
9 Deras släkte skall bli känt bland hednafolken,
deras avkomma bland folkslagen. Alla som ser dem skall förstå
att de är släktet som HERREN har välsignat.

10 Jag gläder mig storligen i HERREN, min själ fröjdar sig i min Gud,
ty han har klätt mig i frälsningens klädnad
och svept in mig i rättfärdighetens mantel,
lik en brudgum med högtidsbindeln på sitt huvud,
lik en brud som pryder sig med sina smycken.
11 Ty liksom jorden låter sina växter spira fram
och en trädgård låter sin sådd växa upp,
så skall Herren HERREN låta rättfärdighet och lovsång
växa upp inför alla hednafolk.

Det börjar så bra, men redan i vers 3 börjar det krypa i mig och tala om att något inte är som det ska. De som åsyftas här är de som har tagit emot räddningen, dvs de som tagit emot Kristus. Vi ska alltså kallas rättfärdighetens terebinter(träd) och Herrens plantering….min fråga är då, är det på detta sätt? Blir vi kallade det? Finns det i oss, en kraft från Gud som alla kan se för, att leva ett liv i helighet?

Vi fortsätter…vi ska enligt vers 4 bygga upp gamla ruiner och återställa platser som legat öde..dvs vi ska återuppbygga teokratin och göra slut på olydnad och otrohet mot Gud. Gör vi det? Vers 5…. främlingar ska stå redo att föra våra hjordar i bet och bruka våra marker , dvs vanliga människor ska erbjuda sina tjänster till Herrens arbete och till hans rike och och allt detta genom att villigt underordna sig själva och förnöjt presentera sig själva och sina ägodelar inför Herren… ser vi detta idag? Hur är det med villigheten att arbeta voluntärt eller frivilligt i våra kyrkor? Eller att ge av våra pengar? Tionde?

Visst hör vi i kyrkorna att vi är ett släkte av präster och att vi är Guds folk (vers 6) men att vi skulle njuta av folkens skatter…nja där är vi nog inte riktigt än…

Och vers 9 , den vers som verkligen fick mina tankar att snurra och börja tänka är så långt från verkligheten man kan komma nu i dessa dagar. I en äldre version av bibeln står det följande i vers 9 ” Och deras släkte skall bli känt av folken och deras avkomma bland folkslagen. Alla som ser dem skall märka på dem att de är ett släkte som Herren har välsignat” Enligt kommentaristen Moody så betyder den 9:e versen att vi ska se frälsta i maktpositioner och med inflytande över hela världen i den sista tiden, och många menar att vi redan nu lever i den sista tiden. Jag ser i alla falla inte detta i världen idag, kanske du gör det?

  Märker man på mig att jag tillhör ett släkte som Herren har välsignat? Står det nåt i min panna så att ALLA ser det? Är jag och min familj känd bland folken att vi tillhör det släkte Herren välsignat? Sist jag tittade mig i spegeln såg i alla fall jag inget i min panna….Och ingen har heller kommit fram till mig bara så där och sagt till mig att du måste tillhöra Herrens välsignade folk. Så nej , jag tror faktiskt inte att det märks på mig…så vad gör jag för fel?

Detta som vi har sett ovan som Jesaja talar om, är karaktärsdrag för varje kristen. Det borde vara så i varje kristens liv. För mig räcker det att gå till mig själv för att se att så inte är fallet och tittar jag ännu längre bort , runt omkring mig , ser jag det ännu mindre…Vad beror det på? Vad gör vi för fel? Vad är det som fattas?

För att Herren ska komma tillbaka behöver alla profetior vara uppfyllda och den här profetian är långt ifrån att bli uppfylld enligt min mening. Vi måste fråga oss som kristna varför? Varför får inte vi det som utlovas oss i Jes 61? Finns det saker som hindrar Gud från att ge oss det? Vad det är som hindrar, kan jag inte gå in på här men säkert finns det massor av hinder i våra liv.

 Kanske är jag lite provokativ i det jag skriver idag , men jag tror att det är bra om vi frågar oss dessa frågor för verkligheten ser inte ut som den borde göra enligt Jes 61. Så jag frågar mig själv idag…Vad är det som är fel?

Lär oss att bedja

En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.” Luk 11:1

Att  se och uppleva Jesus be var säkerligen något alldeles speciellt. Jag tror inte att det var det vanliga rabblandet av inlärda böner , utan det var ett intimt samtal med Gud fader. Jag tror att apostlarna önskade att de kunde be så, och säkerligen visste de att de inte kunde komma dit av egen kraft. De insåg att det var något speciellt! 

Ingen av apostlarna frågade någonsin Jesus om att han skulle lära dem predika, gå på vattnet, återuppväcka döda eller kasta ut demoner, men efter att ha sett Jesus be visste de att de hade något att lära av honom.

 Jesus var en bönens man. Han gjorde ingenting som inte var sanktionerat av hans fader. Allt han gjorde, varenda mirakel, varje handling var totalt underkastad Guds vilja. I Joh 5:19 säger Jesus själv att”…Sonen kan inte göra något av sig själv….” och i Joh 5:30 säger han” Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.”  

Hur mycket gör inte vi på eget initiativ utan att rådgöra med Gud innan? Vi behöver en ny tv…vad gör vi? Lägger vi oss på knä och ber om en ny tv eller går vi till affären och ser ut en tv och köper den på avbetalning? Eller en ny bil? Ett lån och så är det fixat…vi tar sakerna i egna händer och lämnar Gud utanför.

 

Om bön var så viktig för Jesus, Guds son hur viktig borde den inte vara för oss? Vi är inte som Jesus ,som villigt och vid varje tillfälle som ges tar till vara tiden genom att vara tillsammans med sin fader i bön. Vi däremot tar till bön när vi hinner, när vi känner för det. Hur många gånger har man inte sagt till sig själv, nä jag får hoppa över bönen idag, jag hinner inte med det, jag måste ju göra det, och det…?Men handen på hjärtat… borde inte vi be ännu mer än Jesus, vi som är fulla av synd och behöver bekänna våra gärningar inför fadern medan han inte hade en enda synd att bekänna, ändå spenderade han mer tid i bön under sin korta period här på jorden än många kristna gör under en hel livstid.

Varför behövde Jesus be så mycket? Svaret kanske inte är så konstigt,… kanske var det för att han älskade sin far så mycket.Är det det som fattas oss? Kärlek till Gud fader. Ja kanske.

 Är du en bönens man/kvinna? Har du bett Jesus att lära dig att be?

Det borttappade myntet

 Eller om en kvinna har tio silvermynt* och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det?  Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.”

Luk 15:8-10

Har du någon gång tappat bort något? Letade du efter det  överallt? Kanske vände du upp och ner på hela huset? Det har jag…och ibland hittar man det man letar efter , ibland inte. 

I Bibeln talas det om en kvinna som hade 10 mynt och som tappar bort ett av dem. Hon letar och letar och när hon till sist hittar det blir hon så glad att hon ställer till en fest för sina väninnor och grannar. Liknelsen visar hur glad Gud blir om en enda syndare ångrar sig och följer honom.

Men liknelsen kan ses på ett annat sätt också. Det är inte bara ofrälsta som kan hitta hem utan även vi kristna kan många gånger tappa bort oss på vägen och förlora det vi har i Gud. Skatten vi har i himlen. För visst är det en skatt vi har , att få tillhöra Gud och hans himmelrike, ha vetskap att priset för oss är betalt och att vi har evigt liv tillsammans med honom. Ibland får vi så mycket att göra att vi glömmer det viktigaste, gemenskapen med honom. Vi tappar bort vår skatt.

Vad gör vi när vi som kristna har tappat bort vår skatt? När det viktigaste för oss försvinner? När den första kärleken falnar? Söker vi efter den som kvinnan gjorde med myntet hon förlorade? Vänder vi upp och ner på våra liv för att hitta den igen? Och när vi finner den?…Är glädjen hos oss lika stor som hos kvinnan?

Har du förlagt eller tappat bort din skatt? Letar du? Jag önskar och ber av hela mitt hjärta att du ska finna din borttappade skatt. Kanske kan jag hjälpa dig att hitta det du söker och när du hittar det…. Då tänker jag vara med och fira den lyckliga stunden när du funnit den.

Varför ska det vara så svårt

En sak som slår mig medan jag läser Job är hur Jobs vänner är ute och cyklar. Gång på gång kommer de med kommentarer som bygger på hemmasnickrade doktriner. Och sen slår det mig ännu hårdare… inte bara de… nej vi…! Vi gör ju likadant som vännerna gör. Hittar på egna doktriner , anpassar Guds ord där vi tycker att det passar bättre, hittar bättre(?) lösningar på problem än Gud har erbjudit.. Inte konstigt att den här världen ser ut som den gör.

Falska doktriner finns överallt och många gånger är de så svåra att upptäcka, precis som Jobs vänner, och det gör att vi går på dem och följer dem. Varför är det så?Varför ska det vara så svårt att hålla sig till den sanna doktrinen, nämligen biblens ord. En av anledningarna är , och detta är en mycket stor anledning, att i Guds folk saknas utbildning i Guds ord. Folket vet inte vad Guds ord säger. Detta kan bero på flera anledningar, t ex undervisningen om kristna grunder ( doktriner) är i stort sett obefintlig, eller att bibelstudium där man förklarar Guds ord är sällsynta.

Det finns inget grönt gräs! I biblen kanske mest kända psalm , Psalm23 står det följande i de första verserna:

”1 En psalm av David.
HERREN är min herde, mig skall intet fattas. 
2 Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. 
3 Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar 
för sitt namns skull.”

Herden?….i det här fallet den som leder hjorden ska föra sin hjord till gröna ängar där den kan beta och äta sig mätta och finna vatten att släcka törsten med, men om herden istället är upptagen med allehanda kyrkliga aktiviteter, vem för då hjorden till de gröna ängarna? Eller kanske de får nöja sig med en näve gulnat hö? Eller kanske rent av svälter de?

Självbevarelsedriften i en människa är en enorm kraft. Ingen människa vill svälta och letar därför mat  där det finns. kan inte herden erbjuda tillräckligt ja då söker man någon annan stans, frågan är då bara, vet man vad som är bra föda eller äter man all slags skräpmat? Ja svaret kan du säkert räkna ut alldeles själv. Många faller i skräpmatsträsket,(falska doktriner)till följd av okunnighet om Guds ord.

Om du som är herde läser detta, vill jag vädja till dig att verkligen fundera på om du erbjuder gröna ängar till din hjord. Har din hjord kunskap om Guds ord? Kan de skilja på falsk eller sann doktrin?Kan du göra mer för att öka deras kunskap?Undervisning? Bibelstudium?

Hos 4:6  ” Mitt folk går under i brist på kunskap…… ”

Jag anser mig inte alls ha all kunskap i Guds ord, tvärtom…jag önskar mer kunskap. Önskar att jag förstod mer, för genom förståelsen och genom att bryta ner Guds ord i sina minsta beståndsdelar, genom att förstå sammanhang och bakomliggande scenarion, genom att ställa frågor och söka svar,även om svaren inte alltid infinner sig,  kommer man ännu närmare. Närmare Gud, närmare Jesus. Men varför ska det vara så svårt att finna denna kunskap…?

Herrens ljus

”Ni av Jakobs hus, kom låt oss vandra i Herrens ljus.” Jesaja 2:5

En uppmaning från Gud, genom profeten Jesaja. En uppmaning som är lika aktuell i dag som den var på profetens dagar. Att vandra i Herrens ljus, vad menas med det? Kanske att låta Herren få lysa på allt som vill gömma sig i skuggorna i vårt inre, det som är mörkt och smutsigt. Låta allt det få komma ut i ljuset så att vi kan få möjlighet att rensa bort och städa upp.

Några verser innan i vers 3 i samma kapitel uppmanar oss profeten att gå upp till Herrens berg för att ” han må undervisa oss om sina vägar , så att vi kan vandra på hans stigar” Herrens berg är där vi finner Gud och var finner vi Gud idag? Du kan finna honom i Guds ord, i bönen, i din kammare när du är ensam tillsammans med honom i tillbedjan, i gemenskapen med andra kristna och så vidare. Gud han låter sig finnas av dem som söker honom. Och när du har funnit honom ta då emot av hans undervisning. Genom att lyssna , läsa hans ord, begrunda det och studera det, genom att fråga honom om det finns saker som du inte förstår. Han svarar.

Jag tänker mig idag att dra upp till Herrens berg, kanske ses du och jag där uppe, och kanske kan vi lära saker av varandra. Kanske kan Herrens ljus i dig lysa upp något i mig? Ja , idag tar jag på mig vandringskängorna och börjar gå, sakta, utan stress, kraften ska ju räcka hela vägen fram…

En fågel med en bruten vinge

En fågel med en bruten vinge…kan inte flyga. Inte lyfta från marken. Den dör inte , men den lever heller inte det liv den var tänkt till att leva. Fågeln behöver två vingar för att kunna lyfta.

En kristen behöver också två vingar för att kunna lyfta. Tro och nåd. Om du inte har båda kommer du inte att leva det kristna livet du var tänkt att leva. Inte nå dit du skulle, inte lyfta till de nivåerna du borde nått.

Om man bara har tro kan man överleva som kristen, men utan Jesu nåd är du inte komplett. Du kan likaså lita på bara Guds nåd, men då gör du heller inte det du skulle gjort i tro.  

Vi är alla som små fåglar i Guds perspektiv. Han ser till att de små fåglarna får att äta, han tar hand om dem, även om de bara har en vinge. Hur många vingar har du? Är du en av dessa små fåglar som hoppar omkring på marken utan att kunna lyfta? Är du en fågel med en bruten vinge? Det enda som kan få dig att lyfta igen är att du helar din brutna vinge….då först kan du segla på uppvindarna och flyga högt i skyn.