Tag Archives: Kristus

Dagens snabba

Reflektioner i all hast kring Hebreerbrevet 10:35-36.

”Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och för att få vad han har lovat.”

Hur kan detta bibelord tala in i mitt liv?

Har vi tystnat? Talar vi som har tagit emot Kristus, ord som gör att vår nästa berörs? Har vi samma glöd som vi hade i början, när elden brann i våra hjärtan? Eller har vår frimodighet dalat och är vår tunga numera stel och tyst? När nyhetens behag blir rutin och vardag behöver kärleken till vår Herre fortfarande uttryckas, inte bara en gång utan varje dag. Vecka ut och vecka in, år efter år. Att fortsätta något med samma glöd och frenesi som från början kräver tålamod och uthållighet, som vi många gånger saknar, men som Gud säger i sitt ord är nödvändig för att göra hans vilja och för att hans ord skall uppfyllas i vårt liv.

Jag blickar inåt och frågar mig: Har jag tappat den första kärleken? Löper jag samma lopp som förut, och har samma segerkrans i sikte, eller har jag bytt bana och och joggar bara planlöst omkring?

Att utrusta och bli utrustad

”11 Och han[Jesus] gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,” Ef4:11-12

Låt oss ta en titt på vad det här bibelordet säger om att utrusta och att bli utrustad. Vem utrustar och vem blir utrustad? Först ser vi att Jesus gav olika uppgifter till oss utifrån vår kallelse. Alla dessa har olika uppgifter. En Apostel till exempel , har en uppgift att starta byggandet av Kristi kropp- en församlingsplanterare kanske man skulle kunna säga. Han har ingen efterträdare, det vill säga när hans uppgift är färdig ersätts han inte av en ny apostel på samma plats.

Profeten är Guds röst till församlingen. Det är någon som får uppenbarelser  från Gud och hans uppgift är att förmedla dessa till församlingen. Evangelister , det är de som talar ut de god nyheterna – de som predikar evangelium.

Herdar och lärare, dessa två går hand i hand. Herden tar hand om hjorden och ser till dess behov. En Herde behöver samtidigt vara lärare för sin hjord. Han måste i sina predikningar lägga ut Guds ord så att hjorden förstår innebörden och kan handla därefter. Om inte herden är lärare  hur ska han annars kunna erbjuda den föda som han vet att hjorden behöver?

De ovan nämnda är de som skall utrusta  de heliga. Vilka är de heliga? Jo, de som kommer till Kristus, de troende, hans hjord. Ledarnas uppgift är att utrusta de troende för att de i sin tur ska kunna göra samma sak med de som kommer efter. Det hela är en kedjereaktion. Bland de troende som behöver utrustas finns människor som blivit givna gåvan att vara apostlar, profeter, evangelister , herdar och lärare men som behöver utrustas innan de kan gå ut i tjänst och i sin tur utrusta andra. Tyvärr fungerar det inte så på många håll i våra kyrkor idag.

Både att utrusta andra och att själv vilja bli utrustad har blivit nåt man sällan ser. I bänkarna sitter troende som är apostlar, profeter , evangelister , herdar och lärare, men som inte är i funktion för att de aldrig har blivit utrustade till att börja tjäna. Vanligt är det att man ser att pastorn försöker göra allas uppgifter själv, och kanske är det det enklaste vid första anblicken , men i det långa loppet är det en återvändsgränd. Och om man ser det ur Guds perspektiv så misslyckas i så fall pastorn med sitt uppdrag, det vill säga att skaffa arbetare till Guds rike. Den pastor som på samma gång måste vara apostel, profet, evangelist, herde och lärare, han måste vara en supermänniska av högsta rang och borde i rimlighetens namn vara väldigt svår att hitta, men om man ser till dagens församlingar så ser man många exempel.

Var hamnade vi snett?

Den bästa gåvan

Har du tänkt på att när Jesus korsfästes fanns där två kors till, ett på var sida om honom? På dessa kors korsfästes på samma gång som Jesus två rövare.

38 Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. 39 De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet 40 och sade: ”Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!” 41 Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade: 42 ”Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. 43 Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son.” 44 På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.(Matt 27:38-44)

Rövarna hade en hel del gemensamt, båda var dömda till samma straff, av samma domstol, de hade samma folk runt omkring sig och de var korsfästa på samma avstånd till Jesus. På samma sätt som omgivningen hånade Jesus, började också de att håna honom…men en av rövarna ändrade sin attityd.

39 En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!” 40 Men den andre tillrättavisade honom och sade: ”Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? 41 Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” 42 Och han sade: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike.” 43 Jesus svarade: ”Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.” (Luk 23:39-43).

Medan vi gläds med den rövare som ändrade sin attityd ska vi inte glömma bort den rövare som inte gjorde det. Ibland sänder Gud stormar som skakar om oss, ibland sänder han välsignelser för att dra oss till sig men andra gånger så är han bara tyst och låter oss själva bestämma. Han har gett oss den bästa av gåvor, den fria viljan. Det spelar ingen roll hur många dåliga val du har gjort förut i ditt liv, om du nu väljer det enda rätta: att ge ditt liv till Kristus så får du förlåtelse.

Det är ditt val. Gåvan har du fått, använd den väl.

20 Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.(Upp 3:20)

Offersymboler

I 3 Moseboken kan vi läsa om fem stora offer som Herren påbjuder att Israels folk ska utföra för att rena sig och för att tillbe honom. Alla dessa fem offer representerar Kristus som person och hans gärningar  som friköpare av oss.

I detta inlägg ska vi ta och titta lite närmare på några av sakerna man skulle offra och deras symbolvärde, det vill säga vad det betyder att offra just det. Kanske fortsätter vi detta inlägg och utökar det med resten av offren och går igen alla offren, det får vi se… Just nu så riktar vi blicken mot spisoffret i 3 Mos 2:1-16

I texten nämns mjöl, olja, rökelse, salt, osyrat och honung. Låt oss titta lite närmare på var och en av dessa saker och se vad de symboliserar.

Mjöl, eller fint mjöl som det står, representerar Kristi perfekta kropp. Mjölet visar oss på Kristus , han som mättar våra själar. Om man tillreder mjölet tillsammans med olja och vätska får man bröd. Vem är livets bröd- jo Jesus. Oljan, det är den helige andes emblem genom gärningar och smörjelse. Den helige ande är den som visar på Kristus och hjälper oss att förstå. Likaväl som man inte kan bara äta mjöl eller enbart olja så har inte heller bara Kristus eller bara den helige ande någon funktion i våra liv. Båda behövs för vår förståelse.

Rökelsen är en symbol för hans gudomliga natur och en symbol för bön. Som röken stiger uppåt så ska också våra böner stiga upp till Gud. Röken från rökelsen kan också ha betydelsen av en slöja. Dels för att skydda oss från den dödliga heligheten hos Gud för oss syndiga människor, om vi skulle råka få se honom ansikte mot ansikte, dels som en slöja för att dölja det syndiga hos människan för Gud

Det bröd man skulle offra skulle vara osyrat och utan honung. Syrningen eller jäsningen och honungen kan fermentera offret , det vill säga förstöra det. För likväl som jäsmedel får en deg att jäsa och bli större , påskyndar det också förruttnelseprocessen. Samma effekt har honung. Surdeg kan också tolkas som den dolda intentionen, med vilka falska gudsmänniskor predikar Guds ord. Och om man ser på honung med samma ögon får det en betydelse av ett sött budskap som är svårt att motstå. Det är det folk vill höra, men inte alltid det budskap av omvändelse som Gud vill att vi ska höra. Om någon hör evangelium sötat med honung uteblir omvändelsen och de fastnar i ordet endast på grund av de fördelar de ser att de kan få genom de löften och gåvor som det talas om i ordet. Resultatet blir en vriden kristendom och andlig död.

Sist men inte minst, salt. Salt har en konserverande verkan. Det bevarar och hämmar förruttnelseprocessen. Det har också en renande, helande och antiseptisk verkan. Det användes till att rena sår från var. Salt motverkar dekomposteringsprocessen. Salt har alltså motsatt effekt till surdeg.

Det offer som nämns här i 3 Mos 2 är alltså , bröd (Kristus) bakat utan surdeg eller honung( oförfalskat okorrumperat utan att ha börjat brytas ner), men med olja i degen och ovanpå ( smord av den helige ande). Detta skulle förbrännas tillsammans med rökelse( bönen som stiger) och inte att förglömma salt( rening, helande). Det är alltså med andra ord Kristi gärning på korset för oss. Han , Kristus var oförfalskad utan synd, smord av den helige ande, han offrade sig för oss som en mellanhand och bad för oss på korset(”Men Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.”” -Luk 23:34 ), och genom allt detta renade och helade han mänskligheten från synd och sjukdomar.

Kanske har dessa rader fått dig att öppna dina ögon och se på ordet på ett annat sätt. Det finns så många dolda skatter i Guds ord, bara man orkar att gräva fram dem.

Vilket vapen är bästa försvar?

http://www.folkbibeln.net/chapter/search?bok=neh&kapitel=4

I morse läste jag ovanstående kapitel. Där får vi veta hur Nehemja som håller på och bygger på muren tillsammans med sina män övervinner motståndet han utsätts för av sina fiender. Han blir hånad , förlöjligad och och man försöker sabotera hans arbete , men han är fokuserad och vet vad Gud vill och tillåter inte att nån kommer och förstör Guds arbete med att bygga muren.

Mitt i motståndet gör han det enda rätta. (vers 9) Han ber till Gud. Han ber om beskydd, om kraft att fortsätta. Han ber också om ord att uppmuntra sina mannar med, vilket han gör i vers 14. Med bönens kraft återvänder de till arbetet med att återuppbygga muren. Nu med halva styrkan arbetandes och andra halvan som höll vakt med vapen. Till och med de som arbetade hade vapen, de arbetade med vapen i den ena handen och lyfte och bar med den andra. Från morgon till kväll stod halva folket vakt, beväpnat. Till slut bestämdes det också att även under natten sätta ut vakter som var beväpnade.

Många vapen nämns i texten: Spjut, sköldar, bågar, pansar och svärd. Vilket av dem är det viktigaste för bästa försvar? Svaret hittar vi i den sista versen i kapitlet. Citatet nedan är från Neh 4:23 ur den språkliga revisionen av 1917 års bibelöversättning, som för mig förklarar det tydligare.

” Och varken jag eller mina bröder eller mina tjänare eller de som höll vakt hos mig lade av kläderna. Vapnen ansågs av var och en vara lika nödvändiga som vatten.”

Vilka kläder? Jo, när vi tar emot Kristus, ikläder vi oss honom. Den klädnaden ska vi aldrig ta av oss. Dag som natt är vi iklädda Kristus. Vi tar inte av oss Kristus när vi går och lägger oss, eller när vi hälsar på våra vänner, eller går till arbetet. Honom har vi alltid med oss. Då är vi alltid redo.

Sen talas det om vapen…vilka vapen? Ja inte ska vi gå omkring med svärd eller pil och båge. Nej vi talar om andliga vapen. Herrens ord, det vill säga bibeln är som ett tveeggat svärd.

Heb 4:12 ” Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. ”

Ps 149:6 ”Guds lov skall vara i deras mun och ett tveeggat svärd i deras hand,”

Upp 1:16 ”… ur hans mun gick ett tveeggat, skarpt svärd, …”

När vi talar Guds ord, sjunger hans lov, använder de  medel han har gett oss,den heliga skriften och bönen till exempel då är vi utrustade med vapen som heter duga. Om vi dessutom behöver beskydd sätter vi då på oss den andliga rustningen.

”10 Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 12 Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. 13 Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. 14 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar 15 och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. 16 Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 17 Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. 18 Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga.” (Heb 6:10-18)

Allt detta är , hör och häpna, enligt Nehemja lika viktigt som vatten. Hur länge klarar man sig utan vatten? Som mest tre dagar tror jag, sen dör du! Hmm…nåt att tänka på där kanske? Hur ofta låter du din bibel ligga i bokhyllan i tre dagar? Det händer nog eller hur? Hur ofta händer det att bönen inte hinns med på en, två kanske tre dagar? Jo….så kan det nog vara eller? Och vapenrustningen? Vi borde nog vara döda lite till mans var och en eller hur?

Men inget är omöjligt för Gud …han kan till och med väcka döda!

Stark eller svag?

Ingen kan gå in och plundra en stark man på det han äger, om man inte först binder honom; sedan kan han plundra hans hus. Mark 3:27

Ett ord i tiden, som följer de senaste inläggen i innebörd. Vi blir bara svagare och svagare i våra församlingar, svagare och svagare som enskilda kristna, ja till och med svagare som kristenhet. Svagheten kommer från att vi inte riktigt vet vem vi är i Kristus och vad vi har, och äger i honom.

Det som borde vara grunden, baskunskaper, finns inte. Att kunna stå med båda fötterna stadigt på klippan Kristus och veta att Guds ord säger att jag är detta eller det här om jag har tagit emot Jesus. Eller det här är mitt, det har Gud lovat i sitt ord .Den kunskapen har Satan rövat bort från oss.

Kommer ni ihåg Simson? (Dom 13-16) Ni vet han som var en Guds nasir och var så stark att ingen kunde rå på honom. Han hade långt hår för att han hade lovat sig själv till Gud och håret var tecknet. Just det här bibelordet att ingen kan ta något från en stark man visar ju historien om Simson så väl. Först var ju Satan tvungen att ta itu med håret. Han sänder en skön flicka som Simson kärar ner sig i , Delilah. Hon luskar ut varför Simson är så stark och tar sedan ifrån honom hans starkhet, genom att klippa av honom håret. Simson glömde för en stund vem han var…att han var en Guds nasir och lovad till Gud , för en skön kvinnas skull. Han förträngde de löften Gud hade i beredskap för honom för att han förblindades och lurades av kärleken till en vacker flicka.

Vi är alla förblindade och har förträngt Guds löften. Vi har alla glömt, eller aldrig fått veta,  vem vi är i Gud. Satan förblindar oss med ljuset från denna världen och allt det vackra krimskramset han kan visa upp. Det är dags att vi sätter ner fötterna och vaknar upp så att det inte händer oss samma sak som Simson. När han vaknade upp efter att ha berusat sig en kväll med Delilah och vin  och håret var borta , blev han ett lätt byte och tillfångatagen och fängslad.

Det enda sättet att stå emot Satan och hans förförelsekonster är att vara fast rotade i det vi har och i vem vi är som kristna. Hur blir man då det? Jo genom att äta, leva och vara Guds ord.

Vem är DU i Kristus? Vilka löften har du fått av Gud? Om du inte vet det så sätt igång och börja ta reda på det för det är där din starkhet finns, och utan den är du ett enkelt byte för vilken tjuv som helst. Svaret finner du i Guds ord.Ät, lev och va det Gud har lovat dig!

Joh 10:10

Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag[Jesus] har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.

Vad är det som är fel?

Jag läste ur Jesaja kapitel 61 i morse, det glada budskapet om räddning, men medan jag läste det blev jag bara mindre och mindre glad…det var något som inte stämde…läs kapitlet själva så kanske ni också ser det.

1 Herrens, HERRENS Ande är över mig,
ty HERREN har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka.
Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta,
att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna,
2 till att predika ett nådens år från HERREN
och en hämndens dag från vår Gud,
för att trösta alla sörjande,
3 för att låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorg, lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande.
Och de skall kallas ”rättfärdighetens terebinter”,
planterade av HERREN till hans förhärligande.
4 De skall bygga upp gamla ruiner, upprätta tidigare ödelagda platser.
De skall åter bygga upp de ödelagda städerna,
platser som har legat öde släkte efter släkte.
5 Främlingar skall stå redo att föra era hjordar i bet,
utlänningar skall åt er bruka era åkrar och vingårdar.
6 Och ni skall kallas ”HERRENS präster”,
man skall säga om er: ”Vår Guds tjänare”.
Ni skall få njuta av hednafolkens skatter
och berömma er av deras härlighet.
7 För er skam skall ni få dubbelt igen,
och de som förödmjukades skall nu jubla över sin del.
Därför skall de få en dubbel lott i sitt land,
evig glädje skall de få.
8 Ty jag, HERREN, älskar det rätta och hatar orättfärdigt rov.
Jag skall ge dem deras lön i trofasthet
och sluta ett evigt förbund med dem.
9 Deras släkte skall bli känt bland hednafolken,
deras avkomma bland folkslagen. Alla som ser dem skall förstå
att de är släktet som HERREN har välsignat.

10 Jag gläder mig storligen i HERREN, min själ fröjdar sig i min Gud,
ty han har klätt mig i frälsningens klädnad
och svept in mig i rättfärdighetens mantel,
lik en brudgum med högtidsbindeln på sitt huvud,
lik en brud som pryder sig med sina smycken.
11 Ty liksom jorden låter sina växter spira fram
och en trädgård låter sin sådd växa upp,
så skall Herren HERREN låta rättfärdighet och lovsång
växa upp inför alla hednafolk.

Det börjar så bra, men redan i vers 3 börjar det krypa i mig och tala om att något inte är som det ska. De som åsyftas här är de som har tagit emot räddningen, dvs de som tagit emot Kristus. Vi ska alltså kallas rättfärdighetens terebinter(träd) och Herrens plantering….min fråga är då, är det på detta sätt? Blir vi kallade det? Finns det i oss, en kraft från Gud som alla kan se för, att leva ett liv i helighet?

Vi fortsätter…vi ska enligt vers 4 bygga upp gamla ruiner och återställa platser som legat öde..dvs vi ska återuppbygga teokratin och göra slut på olydnad och otrohet mot Gud. Gör vi det? Vers 5…. främlingar ska stå redo att föra våra hjordar i bet och bruka våra marker , dvs vanliga människor ska erbjuda sina tjänster till Herrens arbete och till hans rike och och allt detta genom att villigt underordna sig själva och förnöjt presentera sig själva och sina ägodelar inför Herren… ser vi detta idag? Hur är det med villigheten att arbeta voluntärt eller frivilligt i våra kyrkor? Eller att ge av våra pengar? Tionde?

Visst hör vi i kyrkorna att vi är ett släkte av präster och att vi är Guds folk (vers 6) men att vi skulle njuta av folkens skatter…nja där är vi nog inte riktigt än…

Och vers 9 , den vers som verkligen fick mina tankar att snurra och börja tänka är så långt från verkligheten man kan komma nu i dessa dagar. I en äldre version av bibeln står det följande i vers 9 ” Och deras släkte skall bli känt av folken och deras avkomma bland folkslagen. Alla som ser dem skall märka på dem att de är ett släkte som Herren har välsignat” Enligt kommentaristen Moody så betyder den 9:e versen att vi ska se frälsta i maktpositioner och med inflytande över hela världen i den sista tiden, och många menar att vi redan nu lever i den sista tiden. Jag ser i alla falla inte detta i världen idag, kanske du gör det?

  Märker man på mig att jag tillhör ett släkte som Herren har välsignat? Står det nåt i min panna så att ALLA ser det? Är jag och min familj känd bland folken att vi tillhör det släkte Herren välsignat? Sist jag tittade mig i spegeln såg i alla fall jag inget i min panna….Och ingen har heller kommit fram till mig bara så där och sagt till mig att du måste tillhöra Herrens välsignade folk. Så nej , jag tror faktiskt inte att det märks på mig…så vad gör jag för fel?

Detta som vi har sett ovan som Jesaja talar om, är karaktärsdrag för varje kristen. Det borde vara så i varje kristens liv. För mig räcker det att gå till mig själv för att se att så inte är fallet och tittar jag ännu längre bort , runt omkring mig , ser jag det ännu mindre…Vad beror det på? Vad gör vi för fel? Vad är det som fattas?

För att Herren ska komma tillbaka behöver alla profetior vara uppfyllda och den här profetian är långt ifrån att bli uppfylld enligt min mening. Vi måste fråga oss som kristna varför? Varför får inte vi det som utlovas oss i Jes 61? Finns det saker som hindrar Gud från att ge oss det? Vad det är som hindrar, kan jag inte gå in på här men säkert finns det massor av hinder i våra liv.

 Kanske är jag lite provokativ i det jag skriver idag , men jag tror att det är bra om vi frågar oss dessa frågor för verkligheten ser inte ut som den borde göra enligt Jes 61. Så jag frågar mig själv idag…Vad är det som är fel?