Etikettarkiv: Kyrie Eleison

Salt, med eller utan smak

Vad händer om saltet inte längre är salt? Jesus sa så här i Bergspredikan:

” Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.” Matt5:13

På samma sätt som salt användes till att försena förruttnelseprocessen i livsmedel, samma funktion har vi kristna församlingar med vår existens, att hålla tillbaka nedbrytningen av vårt samhälle. Men, för det finns ett stort men…

Saltet kan också komma in i en nedbrytningsprocess. Ett av dess symptom att saltet börjar bli dåligt är att det tappar sin smak. Om vi kristna börjar att ta del av den nedbrytningsprocess som finns runt omkring oss händer samma sak med oss, saltet vi en gång var slutat att vara salt. Det tappar all kraft och blir värdelöst och ingen mening finns längre för det.

När väl saltet en gång har tappat sin kraft, hade tagit upp för mycket fukt från omgivningen blivit flytande och orent, tog man saltet och stoppade undan det till vintertider, för att slänga det ut på gatorna (därav att Jesus säger att människor ska trampa på det) För på den tiden blev också Jerusalems gator täckta av snö och is och det enda saltet kunde användas till var att smälta snögloppet och förhindra benbrott.

” Salt är bra att ha. Men om saltet mister sin kraft hur skall man få det salt igen? Det duger varken för jorden eller för gödselstacken. Man slänger bort det. Hör du som har öron att höra med.” Luk 14:34-35

Eftersom salt är , genom sina egenskaper som ämne , en utmärkt renare, känns det lite konstigt att behöva tänka på något som skulle kunna rena själva saltet. När väl saltet hade börjat brytas ned och inte längre kunde användas till livsmedel, så slängde man det i jorden för att grödorna skulle ge bättre eller så använde man det i gödselstacken för att motverka smutsen, men om det var så nedbrutet att det inte ens kunde användas till gödselstacken , så slängde man det.

Jesus liknar oss kristna med salt. Om kyrkan förlorar sin helighet( sin sälta) och deltar i världens smutsigheter (Ef 5:5-7), så säger Matteus 8:12 ” Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.”

Är vi kristna salt? Med eller utan smak? Vi är på god väg att tappa vår sälta och bli kastade i jorden eller på gödselstacken. För varje dag som går kan man läsa att kyrkan har givit efter för världen, försöker likna världen mer och mer, tröskeln mot världen blir lägre och lägre. Vår sälta håller på att försvinna och vad gör vi åt det? Hör du som har öron läste vi nyss!

I gårdagens inlägg kunde vi läsa om de bra saker man kunde använda saltet till. Saltet är konserverande, har en renande och helande verkan och är antiseptiskt. Man använde det till att rena sår från var. Saltet motverkar förruttnelseprocessen. Idag är salt en bristvara. Förruttnelsen i samhället breder ut sig, det kan inte någon ha missat, överallt finns det sårade människor med fula variga sår, inne i kyrkan har även där förruttnelseprocessen satt igång och saltet som finns kvar är inte tillräckligt för att stoppa den eller rena den. Människor har redan börjat trampa på oss.

Kyrie Eleison- Herre förbarma dig över oss.

Annonser

Kyrie Eleison

Kyrie Eleison! Herren förbarma dig !

En tiggare sitter vid vägen in till den stora staden. Han sitter där och är beroende av allmosor. Han ser inget men han hör. Han är blind och han lever av att folk ger honom allmosor. Plötsligt hör han en stor folksamling närma sig. Han vänder och vrider på huvudet för att liksom pejla in vad det är som händer , kanske frågar han någon som går förbi och denne någon talar om att det är mästaren Jesus som går på vägen . Bartimeus som tiggaren heter, har hört om honom. Han har hört om alla de under och tecken den mannen har gjort. Hans hopp börjar att byggas upp. Han känner att han måste få kontakt… Markus 10:47

 ”När denne hörde att det var Jesus från Nasaret, begynte han ropa
      och säga: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»
48.  Och många tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men
      han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»
49.  Då stannade Jesus och sade: »Kallen honom hit.»  Och de kallade
      på den blinde och sade till honom: »Var vid gott mod, stå upp;
      han kallar dig till sig.»
50.  Då kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom
      fram till Jesus.
51.  Och Jesus talade till honom och sade: »Vad vill du att jag skall
      göra dig?»  Den blinde svarade honom: »Rabbuni, låt mig få min
      syn.»
52.  Jesus sade till honom: »Gå; din tro har hjälpt dig.»  Och strax
      fick han sin syn och följde honom på vägen.”

Ett rop från hjärtat, ett rop från någon som vet om att de behöver hjälp från mästaren. Ett rop från någon som vet att utan den hjälpen är det hopplöst. Bartimeus ropade detta när han hörde att Jesus var i närheten Bartimeus såg inte, han var blind, han visste att han behövde Jesu hjälp. Herre förbarma dig, Kyrie Elison.

Vi får lov att ropa Kyrie Eleison när vi känner att vi behöver Herrens förbarmande, när vi behöver hans hjälp, när vi känner att vi inte räcker till. Och likväl som han svarade Bartimeus genom att göra honom seende kan han svara oss och hjälpa oss med våra behov.

Bartimeus var inte sen att skynda till Herren när han fick svar, han till och med kastade sin mantel och skyndade dit. Är du lika angelägen att gå Herren till mötes när du ber om något? Skyndar du dig honom till mötes när han svarar?

Herre förbarma dig , jag behöver din hjälp. Kyrie Eleison!