Etikettarkiv: lärjungar

Han gör det ologiska helt logiskt

Lukasevangeliet 24:36-43

”Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” Uppskakade och förskräckta trodde de att de såg en ande. Men han sade till dem: ”Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har.” När han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter. Och eftersom de av idel glädje ännu inte kunde tro utan stod där förundrade, frågade han dem: ”Har ni något att äta här?” Då räckte de honom en bit stekt fisk, som han tog och åt inför deras ögon.”

Att tro på uppståndelsen är inte logiskt. Det är ”en dårskap” som bibeln  faktiskt själv påtalar. Här är alla lärjungarna samlade på ett och samma ställe, i ett med all säkerhet låst rum, och talar om det som just har hänt ,nämligen  att Jesus är död. De är rädda. De har med egna ögon sett den tomma graven och sörjer sin mästare och Herre. Vissa kan säkert inte fortfarande fatta det , han skulle ju bli deras kung. Då står han där mitt ibland dem! Ingen har släppt in honom han bara står där!

Att tvivla är helt naturligt för oss, men Jesus fördömer inte våra tvivel utan bara visar fram sina sårmärkta händer och säger kom och se och känn om du behöver. När vi fortfarande inte tror att han är uppstånden, visar han att han är levande genom att be om mat, för det är bara levande människor som behöver äta. Jesus överbevisar oss om att just det, som för våra hjärnor är ologiskt, faktiskt har hänt och bevisar att ingenting är omöjligt för Gud. Han gör det ologiska fullkomligt logisk. Han är här och han lämnar oss inte!

Annonser

Vad skiljer mig från min ofrälste granne?

Härom dagen föddes denna fråga i min hjärna tidigt en morgon och sedan dess har jag gått och funderat på detta: Vad skiljer mig från min ofrälste granne?

Hur syns eller märks det på mig att jag är frälst och har Jesus i mig? Finns det speciella karaktärsdrag hos mig? Syns det på någon om man är kristen? Behöver jag arbeta på att det ska synas mer?

Svaren på de här frågorna är inte lätta att finna. Det är komplext. Som människa vill man ju inte sticka ut och vara ”konstig” , udda eller den alla ser på och pekar på. Vi vill liksom smälta in…

I kristenheten har det smugit sig in en konformism, att vi ska vara nöjda med det vi har, men Guds ord är tydligt när det gäller detta. Han har så många löften för oss kristna som vi inte lyckas leva i på grund av att vi har fastnat i konformismen. I 1 Petr 2:9 står det:

”Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.”

Vi ska alltså inte nöja oss med att vara som alla andra, utan vi ska vara bättre utan att för den skull se ner på eller döma någon. Vi är söner och döttrar till Gud! Rom 8:14 ”Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.”

Fil 2:15 säger hur vi ska leva…”så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, ”

Visst är det ord som förpliktigar? Tillbaks till ursprungliga frågan… när min granne ser på mig, ser han att jag lyser? Ser han en fläckfri, ren människa? Nej, jag tror faktiskt inte det…men någonstans vill jag ändå tro att det finns något i mig som inte är som hos alla andra. Jag vill ändå tro att Guds ande lyser igenom det som är Jag och kan locka andra att se på mig och vilja ha det samma.

Jag hoppas att min tro syns, inte bara för att jag åker iväg till kyrkan på söndagen utan på sättet jag lever. Jag hoppas att min granne kan se en liten bit av Jesus i mig. Att himlen inte är så långt borta som man tror utan att en liten bit av himlen bor inuti mig och jag skulle vilja dela med mig av den till de jag möter. Jag hoppas att den frid som Gud ger mig även när det blåser och stormar, kan få lysa igenom och smitta av sig på min omgivning, likaså glädjen jag känner att ha blivit räddad. Jag hoppas att Gud kan använda mig i olika situationer i vardagen för att han ska bli förhärligad, men de verkliga svaren på frågan har egentligen min granne, eller de som möter mig i livet.

Guds ord säger att vi ska leva i den här världen, men inte av världen. I Joh 15:19 hör vi Jesus tala till sina lärjungar( oss): ”Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.”

Min önskan är att leva i den här världen, som en som en spegelbild av vad den här världen skulle kunna ha varit, om världen hade tagit emot sin frälsare. Detta är något som jag konstant måste arbeta på, en sak i taget ända till den dag när mitt lopp är avslutat och jag har tagit mig i mål.

Getsemane

Idag går mina tankar till dig, du som för ca 2000 år sedan satt en kväll i Getsemane och bad. Med dig hade du dina lärjungar, men du behövde vara ensam. Ångesten rev i dig… visste vad som väntade…åh om du ändå kunde slippa.

Du sa till dina vänner, ”vänta här …och be för mig, …jag går hit bort en stund och talar med min far, jag behöver vara ensam”. Så gick du iväg…

Satte dig på en sten i trädgården, det enda ljus som fanns var månens bleka sken och du började be… ropa ut din ångest. ”Far… måste jag? Kan jag inte slippa?” Du fick svaret från din fader, men inte svaret du bad om, och du böjde dig under hans vilja, av kärlek till din far och av kärlek till mänskligheten.

Dina lärjungar anade inte din ångest, visste inte dina kval. Sent som det var om kvällen slöt sig deras ögon och de drömde sig bort… men de väcktes ur sin sömn när du kom tillbaks med rödgråtna ögon och en uppsyn full av pina.

Du gick därifrån, du gick mot din död, din död på ett kors…

Filipperbrevet 2:8

”När han till det yttre hade blivit människa, gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.”

Du vet

Du vet, du känner, du har kunskap om varenda sak som finns i varje liten människa. Ingenting är fördolt för dig. Du ser det mörka i oss, det som drar oss bort ifrån dig , du ser vad vi fruktar och hur vi strider med vårt inre. Du ser vår kamp att bara släppa taget och försvinna. Du känner oss .

Du vet om våra synder, våra tillkortakommanden , att vi inte når upp till din standard, att vi hela tiden misslyckas med att göra din vilja. Du visste till och med att dina lärjungar skulle överge dig när pressen och fruktan blev för stor. Du vet och du visste , men ändå ….

längtar du efter oss. Efter att få förnya ditt förbund med oss. Du vet att vi behöver dig  och du står ständigt till förfogande, för att vi ska kunna finna segern i vårt liv. Du vet Herre, allt  från tidens början till dess slut, jag…är bara tacksam att du med mig står ut.

De oemottagliga

 I Apostlagärningarna kan vi läsa om Paulus, som från att ha varit en farisée blir till en brinnande Kristi följare . Hemligheten i den förvandlingen ligger i hans personliga möte med Jesus, där på Damaskusvägen. Där fick han träffa Jesus!

Mötet med Jesus förändrade hans liv och han vigde sedan resten av sitt liv till att försöka att få andra förvandlade till Jesu efterföljare. Han reste land och rike runt och förkunnade Guds ord, evangelium,  för alla som ville lyssna. Bland de som hörde fanns också människor som var av en annan åsikt, människor som inte ville ta emot evangelium och vi går till Apostlagärningarna 19:8-10

8.  Därefter gick han in i synagogan; och under tre månader
      samtalade han där, frimodigt och övertygande, med dem om Guds
      rike.
  9.  Men när några av dem förhärdade sig och voro ohörsamma och inför
      menigheten talade illa om den vägen vände han sig ifrån
      dem och avskilde lärjungarna och samtalade sedan dagligen med
      dessa i Tyrannus’ lärosal.
     10.  Så fortgick det i två år, och alla provinsen Asiens inbyggare,
      både judar och greker, fingo på detta sätt höra Herrens ord.

Vi ser här att Paulus frimodigt presenterar Guds ord, evangelium för alla, men vi ser också att bland dem som  får höra evangelium finns det människor som inte vill höra, som inte vill ta emot budskapet om världens frälsare. Det kan vi känna igen från idag. Många av de som får höra evangelium idag är inte mottagliga för budskapet. Vad gör då Paulus med dessa personer? Lägger han in högsta växeln , attack direkt, eller vad gör han? Nej svaret finner vi i vers 9. Han backar, lämnar dem ifred och ödslar inte sina ord på dem utan fokuserar på dem som verkligen är mottagliga.Han visste det att det behövs att hjärtat är med om det ska bli en omvändelse. Om inte hjärtat är med och det blir ett personligt möte med Jesus så blir inte det någon omvändelse som varar eller överhuvud taget någon omvändelse.
Vad gör du när någon inte är mottaglig för evangelium, när någon gör narr av dig och din tro, när de pratar illa om Jesus-han som är vägen? Kör du operation övertalning?Insisterar du och sätter in högsta växeln, attack direkt eller backar du och lämnar dem?

Låt oss gå tillsammans

Sakarja 8:23

Så säger Herren Sebaot: På den tiden ska det ske att tio män av alla slags tungomål som talas bland hednafolken skall fatta en judisk man i mantelfliken och säga:” Låt oss gå med er, ty vi har hört att Gud är med er”

Vem är denne judiske man som Sakarja pratar om, som tio andra män går och drar i mantelfliken? Vilka är de tio männen? Vad var det de hade hört? Varför drar de i hans mantel? Många frågor men kanske kan vi upptäcka något här…

Mannen, den judiske mannen, som jag kan se det är ingen annan än min vän Jesus och de tio männen får symbolisera lärjungarna. De hade hört att Gud var med Jesus, att han gjorde under och tecken. De hade hört att han var den utlovade Messias, Gud med oss , Emmanuel. Lärjungarna kom från olika samhällsklasser och regioner. Några var fiskare, en tullindrivare, en annan läkare, ja variationen var stor allt för att bredden skulle finnas. Säkerligen kunde de tala olika tungomål och tala till olika samhällsklasser och till de olika hednafolken.

Men varför drar de i hans mantel? Den långa vida manteln var ett klädesplagg som de skriftlärda hade på sig för att visa att de var just skriftlärda. Fariseerna använde detta plagg demonstrativt. Manteln pryddes i sina fyra hörn med tofsar. Men varför rörde de vid manteln? Jo för att det fanns en föreställning om att andlig kraft kunde överföras via dessa manteltofsar. Männen ville ha det Jesus hade. De ville ha hans smörjelse, hans vishet, hans uppmärksamhet.

Männen eller lärjungarna ville ha det Jesus hade, de ville vara nära honom för att lära sig av honom, för att hans kunskap och vishet skulle smitta av sig. De frågar honom till och med, ”låt oss gå tillsammans” för de hade sett något i Jesus. De såg att han var Gud med oss-Emmanuel.

Ser du vad lärjungarna såg? Vill du gå tillsammans med honom? Sträcker du dig efter hans mantelflik? I så fall säg till Jesus idag ” låt oss gå tillsammans”