Etikettarkiv: lärjungarna

Alla kan finna smuts i någon, var den som finner guldet

Matt 18:10

”Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.”

Orden ovan utgör en del av svaret på lärjungarnas fråga om vem som är störst.  Att vara störst, bäst och vackrast är ju världens ideal. Världen söker hela tiden efter bekräftelse och framgång. Att leva i världen och inte dras med i detta är jättesvårt.

Följden av världens sätt att tänka och hela tiden sträva efter att vara störst bäst och vackrast, blir rivalitet, konkurrens, maktbegär, översitteri och förakt. Vi ser det dagligen runt omkring oss och vi följer troligtvis i samma fotspår.

I Guds rike däremot, är det storslagna inget ideal eller något att trakta efter. I Guds rike är det tvärtom. Den som gör sig liten och svag och ödmjukar sig och gör sig beroende i Jesu namn är större än all världens makthavare. Jesus själv, Guds son , ödmjukade sig, gjorde sig till människa och kom som ett litet svagt och bräckligt barn i en krubba . Han tvättade sina lärjungars fötter fastän det var han som var mästaren, han  blev slagen och hånad , dog på korset , för din och min skull.

Vi lever i världen och världens sätt att tänka smyger sig på oss varje sekund. Hur enkelt är det inte att förakta någon som vi tycker är mindre värd än vi själv? Då, i det ögonblicket när den tanken slår oss att vi är förmer än någon annan, får vi låta Guds ord från Matt 18:10 eka inom oss. Det ordet kan vi bära med oss varje gång vi möter de här personerna som vi kan kalla ”besvärliga”. De personer som vi irriterar oss på, som vi retar upp oss på, de som prövar vårt tålamod, inte förstår vad vi menar fastän vi säger det tusen och åter tusen gånger. Dessa personer, eller kanske vi ska kalla dem ”små änglar”, de får idag påminna oss om hur nära synden vi är varje dag.

Jag är helt säker på att du vet vem dessa små är och kanske har du till och med blivit välsignad av Gud att få möta en sådan person idag. Den personen hjälper dig att bli förädlad och att se Gud i varje människa vi möter. Nästa gång du möter dessa små besvärliga personerna se inte smutsen, gräv fram guldet istället.

Annonser

Frälst?

saved

Saved people, serve people.

Anser du dig frälst? Följdfrågan på detta om ditt svar är JA, blir således….tjänar du? Alltså inte hur mycket du tjänar på det,  utan om du tjänar någon. Hur tjänar du? Vad gör du, när du gör tjänst?

Man kan tjäna på många olika sätt. Jesus han tjänade sina lärjungar genom att till exempel tvätta deras fötter, en uppgift som bara de allra lägst stående skulle kunna utföra på grund av att fötterna var så orena. Jesus sökte inte predikstolens tjänst, inte heller lovsångarens status, nej han lade sig på sina knän och tvättade bort orenheten från sina vänners fötter.

När du tjänar längtar du kanske efter att få stå i predikstolen och dela ordet i din församling, eller stå på estraden och leda församlingen in i lovsång inför tronen. Det är tjänande javisst , men minst lika gott tjänande är det att städa församlingens allmänna utrymmen och toaletter, eller diska efter fikan på söndagsmötet, eller helt enkelt bara stå i dörren och hälsa folk välkomna till kyrkan.

Att tjäna , innebär att ge av sig själv till andra, för att andra ska ha det bra. Ge av din tid , din kraft och det du förmår. Jag menar inte att vi inte ska sträva efter att få dela ordet eller leda lovsången, men även en predikant eller en lovsångare kan tjäna andra dagar än just de dagarna de är upptagna på estraden med ordet och lovsången, och varför då inte städa toaletterna eller moppa golvet, eller servera dina församlingsvänner en kopp kaffe med kaka.

Tillbaka till bilden ovan…och frågan i början. Om svaret var JA , du anser dig frälst , men följdfrågans svar, svävar i ovisshet, är det hög tid för dig att hitta din plats att tjäna på.

Jak 1:22 ” Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest
bedragen I eder själva.”

Att tjäna andra är att tjäna Gud. Hur tjänar du Gud?

En av oss

Hörde en gammal dänga på radion häromdagen och den fick tankarna att rulla igång. Tänk om Jesus var en av oss….en främling du möter på gatan ? Vi lyssnar på låten först….

Hade jag känt igen Jesus om han var en av alla dem man möter ute på gatan, på bussen eller i snabbköpet? Tänk om han känner sig ensam precis som vi andra gör? Hade jag då gått fram och försökt lära känna honom? Han kanske kände sig vilse?  Hade jag försökt visa vägen?

Matt 25:35-40

”35 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”

Nu gick ju faktiskt Jesus här på jorden som en av oss. Han gjorde det vi gjorde, levde som vi gjorde( på den tiden), han kände till problemen vi hade…och jag tror att han ibland kände sig ensam, fast han hade fullt med folk runt omkring sig….i Getsemane till exempel.

Han var här på jorden, men han var på väg till himlen, sitt hem, men under tiden var han en av oss. Idag är det dagen lärjungarna går på vägen till Emmaus, en man slår följe med dem , och börjar prata med dem. Men lärjungarna känner samhörighet med honom, men inte igen honom…Han gick där bredvid dem, men de såg inte att det var han. Det kanske inte är så enkelt ändå??? Vad krävs för att jag skulle känna igen Jesus om han kom gående mot mig på gatan?

Luk 24:13-35

”13 Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem. 14 Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. 15 När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. 16 Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. 17 Han frågade dem: ”Vad är det ni samtalar om?” Då stannade de och såg bedrövade ut. 18 Och den ene som hette Kleopas sade till honom: ”Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?” 19 Han frågade dem: ”Vad då?” De svarade: ”Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket. 20 Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa. 21 Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde. 22 Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven 23 men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde. 24 Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte.” 25 Han sade till dem: ”Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. 26 Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?” 27 Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.”

”28 När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. 29 Men de bad honom ivrigt: ”Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut.” Då gick han in och stannade hos dem. 30 Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. 31 Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. 32 Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?” 33 De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade, 34 och dessa sade: ”Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon.” 35 Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet.”

Tänk vilka funderingar en gammal låt kan trigga igång….

De ogudaktiga

9 Bland de ogudaktiga fick han sin grav,
bland de rika kom han först när han var död, fastän han hade ingen orätt hade gjort,
och fastän svek inte fanns i hans mun. (Jes 53:9)

Härom dagen när jag läste min bibel , fick den här versen mig att tänka till. Jag har nog aldrig riktigt tänkt på vad den betyder förrän nu…men när jag insåg det fick versen en helt ny dimension.

Vilka är de ogudaktiga ? Jo, de ogudaktiga i den här versen i bibeln syftar till de två rövarna som korsfästes tillsammans med Jesus. Ingen av de kände honom. De var inte judar. De var två rövare och brottslingar som faktiskt förtjänade att bli straffade för sina brott. Mitt emellan dem fanns Jesus, han som inte hade gjort något ont, inte ens sagt något som inte var sant. Jesus dog där på korset, bland de ogudaktiga, där steg han ner till dödsriket.

Men Jesus stannade inte i dödsriket så värst länge…

men medan han var där var han hos de rika. De rika i detta fallet syftar på den rike mannen, Josef från Arimataia, som erbjöd sin gravplats till att begrava Jesus i, när lärjungarna tog ner honom från korset. Hos den rike mannen, dvs i hans grav var Jesus när han var död, tills han stod upp från det döda igen.

Jesus, han vill vara hos oss alla, vare sig du är fattig eller rik, bråkstake eller en person med aktning….vill du ta emot honom?

Fiskelycka

Good fishing never stops. There are only times when in some places it is better than others.

~ George Fichter

Har det nappat idag? Eller du kanske inte ens har kastat ut dina nät?. Inte ens tagit fram kastspöt eller metreven? Ja det klart då nappar det ju sällan, men utan att försöka lär det ju inte heller nappa.

Pratar jag fisk här nu egentligen? Nej! Vi pratar om människofiske. Det finns stunder när nätet  fortfarande bör vara kvar i båten, men när det väl gäller då gäller det också att kasta det och hala in fångsten.  Lärjungarna hade varit ute hela natten och fiskat, och det hade inte fått någonting. De var trötta, irriterade och säkert hungriga och dessutom visste de det att de skulle komma iland utan fisk…

Då kommer Jesus till dem och säger att de ska ro ut igen och kasta i näten på andra sidan. Hur hade du reagerat i den situationen? Här kommer han, en snickarson, som inte vet nåt om fiske, och talar om för dig vad du ska göra för att få fisk , du som har fiskat i hela ditt liv… som om du inte skulle veta hur man gör….

Lärjungarna gör som han säger. Jag tror inte att deras hopp är högt att de ska få nån fisk , men de säger att ”På ditt ord mästare gör vi det.” Och vad händer?…Näten blir alldeles fulla av fisk… så fulla att de till och med går sönder och båten är på väg att sjunka.

Ja vad säger man…”Good fishing never stops. There are only times when in some places it is better than others. ” Så kasta ut dina nät igen,och igen, och igen…

Öppet hav

Öppet hav kan verka skrämmande. Speciellt om man inte är en så van simmare. Man drar sig för att gå ut på djupare vatten än vad man behärskar, inte längre ut än var man bottnar.

Ibland kallar Gud oss ut på öppet vatten även om vi inte kan simma. Han säger till oss att kliva i båten och ge oss ut på öppet hav. Han säger till oss att släppa rodret och kontrollen över båten och bara låta vinden ta tag i båten och föra den dit Gud vill.  Vi kan många gånger dra oss för att släppa taget , vi vågar oss inte ut på djupet utan håller oss till strandkanten där vi känner oss trygga och bekväma , där vi vet vad som väntar oss. Men allt nytt är alltid obekvämt till en början  sen blir också det bekvämt när man har vant sig. Djupet kan verka skrämmande tills du har lärt dig att simma och släppa kontrollen och lita på att Gud vet bäst.

Håller du dig till strandkanten? Vågar du inte ta steget ut på öppet hav, där det ibland kan både storma och gunga? Kom ihåg att med Jesus i båten kan det få storma hur mycket det vill, vi har ändå inget att frukta. Och du,… du är i gott sällskap… till och med lärjungarna var rädda… men Jesus hutade åt vinden och stillade den. (Mark 4: 35-41)

Hitta lugnet

Att känna oro är som att ha en storm rasande i sitt inre. Vattnet grumlar sig och man kan inte se ner i djupet. Botten är dold. Finns det överhuvudtaget någon botten? Tankarna börjar att virvla och oron bygger upp sig, det blir bara värre och värre. Horisonten försvinner och du ser inte klart.

Lärjungarna var ute i en båt på sjön och stormen började slita och dra i deras båt, mer och mer och de blev oroligare och oroligare. Jesus låg i samma båt och sov. Till slut klarade inte lärjungarna av ångesten och oron längre utan väckte sin mästare och frågade honom om han inte brydde sig att de höll på att förgås.  Mark 4:39

 39.  ”När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön:
»Tig, var stilla.»  Och vinden lade sig, och det blev alldeles
lugnt.”

I stunder av oro, kan vi göra som Jesus, säga till vinden att sluta. Vi kan leta upp en lugn plats och sätta oss ner tills vågorna har stillat sig och vi kan tänka klart igen och sikten har blivit bättre. Sätt dig ner en stund alldeles tyst och stilla. Låt din tystnad få bli din bön och låt så lugnet komma och omsluta dig. Om du fortfarande  känner oro föreställ dig att du befinner dig på den båten där på sjön  och att Jesus just sagt till stormen att bli still. Känner du skillnaden?

 ”Bli stilla och besinna att jag är Gud” står det i Psaltaren 46:11