Etikettarkiv: lärjunge

Vishetens sju pelare, tredje pelaren

”På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet från död” Ords 12:31

Vi har kommit fram till den tredje av vishetens hus sju pelare. Den pelaren skulle jag vilja kalla rättfärdighet. Inte för att vi i oss själva är på något sätt rättfärdiga , utan för att vi har fått del av Jesu rättfärdighet. Genom honom är vi rättfärdiga. Inte genom något vi själva gör eller säger.

Ordet rättfärdig kan förklaras på följande sätt: Att alltid vilja göra det rätta, handla rätt, ibland får det betydelsen laglydnad men det förknippas också med en rad andra begrepp som, oskuld , renhet, trofasthet, fred. ”Att öva rättfärdighet och rätt, det är mer värt för Herren än offer”( Ords 21:3).

Att vara rättfärdig i vår tid skulle kunna vara, att vilja vara en Jesu lärjunge att ta efter hans exempel och försöka leva våra liv som han skulle gjort det. Dock är jag ganska säker på att vi misslyckas ganska grovt med detta många gånger, men tack vare Jesus, ser Fadern oss som rättfärdiga ändå, för Jesus tog vår plats. Att vara rättfärdig är INTE att sätta sig på höga hästar och tro att man är bättre än någon annan eller att alla andra har fel medan man själv har all rätt i världen. Rättfärdighet är INTE heller att komma med piskan och/ eller storsläggan och korrigera det som är fel i någons liv.

”Den som far efter rättfärdighet och godhet, han vinner liv, rättfärdighet och ära.”( Ords21:21 )

och

”De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd..”( Ords 4:18)

Den rättfärdige har förmågan att kontrollera det som kommer ut ur sin mun, han pratar inte ”skit”, eller kommer  med förtal och skvaller. Att såra någon genom ord hör inte den rättfärdige till. Den rättfärdige bygger upp sina medmänniskor , ger goda råd och ser det goda och positiva i varje individ.

(Ords 10:31-32) ”Den rättfärdiges mun bär vishet som frukt, men en ond tunga blir utrotad. Den rättfärdiges läppar förstår vad välbehagligt är, men de ogudaktigas mun är idel falskhet.”

Det är inte så lätt alla gånger att vara rättfärdig, men det bästa vi kan göra är att försöka. Det välsignar både dig själv och andra du möter.  Att säga till Herren:

” På rättfärdighetens väg går jag fram , mitt på de rättas stigar, för att ge dem som älskar mig en rik arvedel och för att fylla deras förrådshus” ( Ords 8:20-21)

Rättfärdigheten smittar av sig, den lockar andra till att följa i dess fotspår. Om du och jag börjar, kommer det att bli ringar på vattnet och sprida sig världen över. Hade det inte varit underbart om alla talade gott om varandra, försökte göra rätt och följa regler och lagar, respektera och uppmuntra varandra? Låt oss sprida rättfärdighet omkring oss.

Frälst och kallad

Frälsning och kallelse hör ihop.  2 Tim 1:9 säger : ”Han har räddat oss och kallat oss med en helig kallelse…” Gud frälser alltså dig för att du har en kallelse. För honom räcker det inte att frälsa dig, utan samtidigt som frälsningen sker ger han dig din kallelse.

Frälsningen handlar bara om dig. Det är du som blir räddad. Frälsningen, den kan inte ärvas, ingen människa kan överlåta den till dig, den måste bli individuell och du måste ta emot den personligen av Gud. Kallelsen däremot berör även andra, men genom dig. Genom din kallelse kan Gud nå andra människor så att de i sin tur kan bli frälsta och kallade.

Det räcker inte bara att leva som frälst utan det måste vara både frälsning och kallelse i ditt liv. Ett exempel att visa detta:Vilken nytta är det för en student att säga att han är student om han inte studerar och läser och fullföljer sina studieplaner? Det blir bara tomma ord.

Vad är då kallelsen? Hur vet du vad du är kallad till? Kallelsen är inget du jagar, utan kallelsen jagar i så fall dig.  Alla har vi en gemensam kallelse och det är den kallelse som det står om i Matt 28, ”gå ut i hela världen och gör alla folk till mina lärjungar…”, sen kan Gud kalla dig personligen till något utöver det och när den kallelsen kommer kommer du inte att känna något tvivel om vad det är.

Är du frälst? Har du din kallelse klart för dig? Om inte, öppna din mun idag och bekänn Jesus som Herre över ditt liv och ta emot honom i ditt hjärta. Din kallelse är att vara lik honom, vara en lärjunge och dela med dig av honom till andra i din närhet.

Religion/ Kristendom

Vad skiljer Kristendom från vilken annan religion som helst? För visst finns det skillnader. Kristendom är ju en av världsreligionerna men skiljer sig så till vida åt från alla andra i det avseendet att kristendomen erbjuder välsignelserna av nåd istället för något du måste göra för att förtjäna välsignelserna.

Kort och gott kan man säga att i en Religion  måste du göra dig förtjänt av din välsignelse : ”Om jag lyder blir jag accepterad”. Om du inte följer de lagar och regler som finns blir du inte accepterad och därmed förtjänar du inte nåden.

I Kristendomen å andra sidan är det precis raka motsatsen. Du behöver inte göra eller utföra något för att få del av Guds nåd. Den är en gåva till dig från vår himmelske Fader. Du blir accepterad precis som du är, med alla fel och brister du har och får plats i Guds stora familj. Men just för att du visas så stor kärlek och nåd alldeles oförtjänt  fylls du av en önskan att vilja vara till lags, vilja göra Hans vilja. Följa hans regler. Inte av tvång utan av kärlek och tacksamhet till Honom som gav dig sin nåd. Kristendom sammanfattat är alltså: ”Jag blir accepterad i Kristus, därför lyder jag”.

Märker ni skillnaden? Vi kan nu utifrån detta analysera oss själva. Är det Religion vi utövar eller Kristendom? Känner du att du måste leva upp till vissa saker, följa vissa regler? Eller gör du det du gör, av kärlek till Honom som gav dig nåd? Bara du vet svaret på frågan. Följdfrågan blir då, vad gör det dig då till, religiös/farisee eller kristusanhängare/lärjunge?

Josef från Arimataia

  Josef från Arimataia. Vem var han? Vad gjorde han?Vad kan vi se och lära i genom honom?

Ja denne man omnämns i biblen vid ett tillfälle men berättelsen om honom återfinns i alla evangelierna. Han var en ganska anonym man, det står inte så mycket om honom. En av den stora massan som följde Jesus. Han går till Pontius Pilatus efter att Jesus blivit korsfäst och dött, och ber att få ta ner kroppen och begrava den innan sabbaten.

Vem var han och varför gjorde han detta? Man kan säga att denne man var en smygkristen. Det står att han var en Jesu lärjunge, men i hemlighet. En sån som följer Jesus men som inte låter andra få veta om det. Han var en judisk rådsherre, en aktad man, väl ansedd bland judarna , en troligtvis rik man. Han väntade på Guds rike , men utan attt göra väsen av sig. Visade inte utåt sett vad han trodde eller vem han följde. Utåt sett var han som vilken jude som helst. Men något händer….

Efter korsfästelsen och Jesu död är det Josef som går till Pontius Pilatus och ber att få kroppen. Vad får honom till att göra detta? Genom att han gör det visar han alla och envar var han står i frågan om Jesus Kristus. Vad får honom till att plötsligt komma ut ur garderoben och visa att han är en Jesu efterföljare och att han älskar sin mästare?

Jo korset. Korsets kraft. När vi får tag på vad korset betyder , vad som verkligen offrades där på Golgata, spelar det ingen roll vem som vet eller inte. Jag menar inte att man ska börja ropa ut i tid och otid att du är en lärjunge, nej men att det inte längre är värt något att gömma sig. Det som betyder nåt efter korset har drabbat dig är att våga stå upp för din tro coh erkänna Jesus Kristus som din Herre. När korsets kraft drabbar dig kan du inte längre gömma dig, det är slut med smygandet. Priset han betalade var alltför högt för att låta det vara förgäves.

Så idag är min fråga till dig: är du en Josef från Arimataia? Gömmer du dig? Vet de på jobbet att du är kristen? Troende? Vet din familj att du brukar be? Har dina kompisar den mista aning om att du har tagit emot Jesus i ditt hjärta? Om svaret är nej så är det kanske dags för dig att rikta din blick mot korset och göra som Josef. Våga sticka ut, våga stå upp, våga gå till Pontius Pilatus. Idag kan du få öppna din garderobsdörr och komma ut. Det första steget är alltid det svåraste, resten går som på räls.

Så… SESAM ÖPPNA DIG!

Vem är jag?

   Jag är ett barn,

av konungligt släkte,

jag är din arvinge,

din syster/bror.

Mitt hemland är himlen,

där har du berett mig plats.

En ny skapelse är jag,

skapad helt av dig,

till din avbild.

Jag är din ögonsten,

den du älskar,

den du har kär,

den som du har omsorg om.

Jag är räddad

och får nu bo under dina vingars skugga.

Jag är en del av din kropp,

en byggsten i ditt husbygge,

som tillsammans med mina syskon

får bygga ditt rike.

Du har gjort mig fullkomlig

som du är fullkomlig.

I dig är jag rättfärdig,

jag är friköpt och betald,

du och bara du kan rena mig.

Jag är ett vittne för dig,

här på denna jord,

allt förmår jag i dig ,

du som ger mig kraft.

Jag är en troende,

jag bekänner dig som min frälsare och kung.

Jag är i dig och du är i mig

och ingenting kan någonsin skilja oss åt.

Genom dig har jag seger,

jag är en segrare,

 en lärjunge som du hjälper

att höra  din röst på lärjungavis.

 Ja, jag är allt  vad du vill jag ska vara,

din och bara din är jag,

 det enda jag vill vara.

Jag är din brud,

 som väntar på din återkomst.

Din tjänare,

 ditt redskap,

 ditt kärl.

Detta är jag i dig,

men i mig själv…

är jag ingenting!

Ropa själv innan stenarna gör det

I en passage i biblen är Jesus på väg in i staden Jerusalem ridande på en åsna. Folket ropade och hyllade honom som en konung, men detta sågs inte med blida ögon av alla, utan fariseer i folkmassan sa då till honom att tysta sina lärjungar och folket utmed vägen. Jesus svarade dem då följande: ” Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa” (Luk 19:40).

Några verser längre fram börjar han gråta över staden och sa: ” Om du denna dag hade förstått också du, vad som ger dig fred……” (Luk 19:42-44). Om vi nu tar de här två verserna och sätter in dem idag, rätt in i ditt och mitt liv, i den situation vi befinner oss och på den plats vi befinner oss, så vill jag ställa mig följande frågor. Är Jesus på väg in i min stad? Syns det, hörs det? Är jag med i den skaran av människor som kantar vägen och strör ut palmblad? Är jag kanske till och med en lärjunge? Om jag inte är med i denna ropande skara, var befinner jag mig i så fall? Och varför är jag i så fall inte med bland de som välkomnar konungen?

Vet du Jesus gråter över din och min stad, vare sig den ligger i norr eller söder , öster eller väster, i Sverige eller någon annan stans, han gråter för att folket inte förstår att tiden är inne för att han skulle komma på besök. Han gråter för att ingen talat om för folket att han är på väg. Han gråter för hans önskan är att hela staden skulle komma ut, man ur huse och ta emot honom, men åh, bara en bråkdel av dem kom. Är du en av dem som gick ut för att möta konungen?

Jag väljer idag att inte låta mig tystas av fariseerna utan säger rakt ut till alla som vill höra eller rättare sagt läsa, Jesus kommer, leve Jesus, Hans är äran , makten och härligheten i evighet. Ingenting kan tysta mig och skulle de försöka , ja då vet jag att stenarna kommer att ropa i mitt ställe! Kan jag på något sätt få med mig några personer till ut att kanta vägen där konungen kommer och få dem att inse att Jesus är på väg, då kan jag känna mig nöjd, för jag vet att jag har gjort mitt bästa.