Etikettarkiv: ljuset

Morgondimma

Jag kan se morgondimman lätta, solen är på väg, dagen gryr. En ny dag, full av Guds nåd. Solens strålar kilar sig in i mitt hjärta och värmer upp det frusna och kalla. Ja , jag kan se och känna solen , ljuset, värmen och nåden. Denna välsignelse som ibland kommer som ett stilla vårregn. Ett vårregn som vattnar jorden så att allt kan växa och gro.

Det stilla regnet, solens mjuka, varma strålar, båda behövs för att din morgondag ska kunna gry. Den morgondag du längtar efter, den morgondag där nattens töcken och dimmans råhet och kyla inte längre finns. Se… solen stiger upp….morgondimman lättar….hela världen kläs i guld.

Annonser

Huvudet på spiken

Marcus Birro slog verkligen huvudet på spiken igår i sin krönika. Jag brukar inte läsa den så ofta men då och då glider jag in där och tittar vad han har för sig. Igår var en sådan dag, där en liten linje i vad han skrev fick min uppmärksamhet och vilja att läsa vidare. Han skrev:”Sverige riskerar inte sönderfall, Sverige står mitt i det……Vägen till undergången är kantad av clowner och gycklare. Vägen till undergången är ingen vindpinad, ödelagd grusstig, utan en väl upplyst boulevard med neonskyltar och människor som går hand i hand. Ingen ser bojorna runt deras händer. Ingen kan känna stanken av svavel. Ingen tror något annat än att detta är hoppets, förnuftets och framtidens väg.”

Aj vad rätt han hade det här. Det var verkligen huvudet på spiken. Vi står mitt uppe i förfallet, vi är inte på väg dit som många tror…ack nej , vi är redan framme. Det gör ont att tänka så. Det gör ont att tänka på att man har skuffat undan Gud, bytt ut honom mot annat och ändå…. har mage att kalla sig ett kristet land. 

Nej… det var länge sedan Sverige var ett kristet land. Nu för tiden är vi ett avkristnat land. Absolut inget får visa på en möjlig väg till Gud vid sidan av neonskyltarna. Till och med förbjuds numera andakterna på servicehemmen  för de gamla för att inte tala om skolavslutningar i kyrkan….

Nej… man blir mörkrädd… men då är det väl meningen att alla dessa neonskyltar ska lysa upp så vi slipper vara rädda eller? Ja för vi ska väl ”dansa i neon, på vår resa genom natten…”men det jag undrar och längtar efter är gryningsljuset, morgonrodnaden, det ljus som skapades för att lysa upp vår värld och för att rädda den.

När? Kommer denna värld att låta sig räddas? Är det fortfarande möjligt eller har denna värld irrat bort sig i natten? Har denna värld förhärdat sina hjärtan så att den inte längre tål att se det verkliga ljuset? Frågorna är många, men svaren de har bara Gud. Fram tills gryningen, världens gryning klamrar jag i alla fall mig envist kvar vid strimman av ljus från morgonstjärnan. Jag låter Jesus få lysa upp mitt liv, inte några blinkande, färgade neonskyltar. Hur gör du?

Då alla andra ljus har slocknat

När mörkret sänker sig, när vinden viner och regnet piskar. När solen gått  ner och natten gör sitt intåg , ja när alla andra ljus har slocknat då finns där ett som brinner stadigt.

När oron sliter och drar, när frågorna blir utan svar. När trycket blir för tungt att bära själv, ja när alla andra har gått hem då finns där en som stannar kvar, din bäste vän.

När hoppet ditt känns helt ute, när allt har rasat samman. När det som byggts upp under tid har fallit isär, ja när inga byggstenar finns kvar, då finns där en grund att stå på .

När allt är hopplöst och ingen utväg du ser. När detta händer och du börjar att be… då händer det omöjliga , det mirakel som är tro… att Jesus , ljuset, hoppet , grunden, i dig kan bygga ett bo.

” Holding on tight, trying to keep my focus on the light”

Lär mig

Lär mig lyssna, rensa mitt öra från omvärldens ljud

Lär mig höra , din ljuva stämma

Lär mig böja mig och lägga mig på knä

Lär mig uthärda smärta som du

Lär mig följa villkorslöst

Lär mig lita  till 100% på dig

Lär mig lyda och göra din vilja

Lär mig tro och låt tron få växa

Lär mig be, och be på ”rätt sätt” och om ”rätt” saker

Lär mig se ljuset när allt är svart

 Lär mig din väg så att jag inte går vilse

Lär mig dina lagar så att jag vet vad som behagar dig

Lär mig vara dig nära

Lär mig förtrösta och våga släppa taget

Lär mig se det att det ”omöjliga” är möjligt

Lär mig ge mig själv, ge dig kontrollen

Lär mig ta emot din nåd

Lär mig dela med mig av ditt ord

 Lär mig ödmjukhet och omsorg om min nästa

Lär mig förlåta och att ta emot förlåtelse

Lär mig vad kärlek är

Lär mig Herre, vem du är

Vem leder dig?

Vem leder dig genom vargarnas land?

En Herde leder sin hjord i säkerhet, han skyddar och bevarar, han mättar sin hjord och släcker dess törst. I Joh 10 kan vi läsa Herrens egna ord om sig själv, där Han kallar sig för den Gode Herden.

Vad kännertecknar den Gode Herden? Jo , en God Herde går före och förbereder vägen, Han ger sitt liv för fåren i sin hjord. En herde som är lejd sticker så fort vargen kommer och lägger sina ben på ryggen och sätter sig själv i säkerhet och lämnar hjorden i sticket, medan den Gode Herden skyddar sina får från vargen. Han ser till att använda sina hjälpmedel: ljuset från lägerelden, sin käpp och sin stav , sin röst, ja allt som han har till hands för att inte låta hjorden skingras eller upplösas ej heller lida skada. Han låter på inga vis vargen riva fåren eller skingra hjorden.

I lägereldens sken faller ljuset på hjorden och där ljuset finns kan inget mörker vara. Där har inte mörkret någon makt. Håll dina får nära eldens ljus, nära Guds ord. Käppen och staven, Guds löften i hans ord, kan användas till att driva bort oönskade gäster så som vargar och andra vilddjur. De flyr för auktoriteten i Guds ord. Med hjälp av rösten, den röst som dina får känner kan du lugna hjorden , tala sanningar till dem och låta dem veta att de är beskyddade. Fåren känner sin Herdes röst och känner sig trygga med den. De vet att när de hör den rösten får de mat och beskydd.

Du som är ett får idag, var har du din hjord? Vem är din Herde? Låter du Honom leda dig genom vargarnas land? Eller går du själv ute i nattens mörker och trotsar farorna? Lyssnar du till Herdens röst?

Du som är Herde för en hjord? Använder du det du har till hands för att leda beskydda och ta hand om din hjord? Känner de din röst? Känner du dina får, vet du vilka får som har skador eller kanske behöver ett extra öga på sig för att hänga med?  Eller är din hjord för splittrad för att kunna beskyddas på ett bra sätt. Kanske har du tappat bort det hundrade fåret? Är din hjord ett lovligt byte för vargen? Eller håller du din hjord nära eldens sken, där ”ljuset” får vara din medhjälpare.

Många är dagens frågor, men jag har inga svar. Svaren finns inom dig. Sök dem!

Ser du inte ljuset?

Luk 24:13-17

” Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett. Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus
själv och gick med dem. Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom. Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra,
medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.”

Emmausvandrarna gick på vägen , talade om allt, sorger, problem ,deras liv kändes just då mörkt. De hade precis mist sin mästare och de var ledsna och bedrövade. En man kommer ifatt dem där på vägen mot Emmaus. De känner att det är nåt speciellt med mannen men kan inte riktigt sätta fingret på det. Han ser att de är ledsna och försöker att visa dem ljuset , men de är förblindade av bedrövelse och sorg.

Många gånger i livet kan vi ha svårigheter som gör att vi inte ser ljuset som vill komma och lysa upp vårt liv. Det är som om vi hade en bindel för ögonen och solskenet lyser omkring oss men vi ser det inte. Om vi i dessa stunder tar av oss bindeln som inte låter oss se klart så kan vi på nytt få in ljuset i vårt liv och det som tynger oss, i form av sorger och problem flyr ifrån oss , eller i alla fall så känns dem mindre betungande i ljusets sken.

Emmausvandrarna gick på vägen, men trots att ljuset kom i deras väg och slog följe med dem så såg de det/honom inte. Ser du ljuset? Eller har du ögonbindel på dig som Emmausvandrarna?